Efter attentatet av Yasmina Khadra

Publicerad den av
2

Yasmina Khadra är en pseudonym för Mohammed Moulessehoul. Eftersom han var yrkesmilitär krävde hans arbetsgivare att en militär kommitté skulle läsa och censurera hans böcker innan de gavs ut. Han vägrade tillåta det och hans fru föreslog att han i stället skulle publicera böckerna i hennes namn. Sedan fortsatte han använda hennes namn som pseudonym.

Efter attentatet handlar om Amine som arbetar som framstående kirurg på ett sjukhus i Tel Aviv. En dag skakas sjukhuset av skalvet från en bomb som detonerar bara några kvarter därifrån. Snart väller det in skadade och de opererar på löpande band. Väl hemkommen stupar han i säng men väcks genast av telefonen där hans polisvän beordrar honom att komma tillbaka. Frågande anländer han bara för att upptäcka att de vill att han ska identifiera kvarlevorna av hans egen fru. Det är hon som var självmordsbombaren. Chockad försöker han nu ta reda på saninngen. Han vägrar tro på att hans fru utan hans vetskap har kunnat bli en självmordsbombare. De levde i hans ögon ett bra liv, hade mycket pengar och många vänner. Han kan inte förstå vad som drivit henne till detta. Men hans eftersökningar uppskattas inte av omgivningen och det är inte lätt att få fram sanningen.

Det är en otroligt dramatiskt bok att läsa och väldigt välskriven. Dessutom får man flera gånger en knäpp på näsan av de fördomar man faktiskt har. Amine blir hårt utsatt av omgivningen, av hans grannar tex, eftersom alla är övertygade att även han är inblandad i attentatet. Ingen tror att Amines fru har kunnat genomföra ett sånt attentat utan hans vetskap. När man själv läser om ett sådant attentat tänker man främst på de som fallit offer för bomben och deras familjer. Men den som utför det har också en familj som drabbas. Den här boken ger en nyans till den bilden. Och det är det som gör den så intressant.

Den här boken finns på Adlibris bokrea för 59 kr. Ett tips inför årets bokrea!

Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarria

Publicerad den av
2

Det är lika bra att erkänna det med en gång – jag gillade inte alls den här boken. Jag vill knappt skriva om den här för jag vill bara lägga den bakom mig nu, glömma och gå vidare. Lucía Etxebarria får ursäkta, men jag orkade knappt ta mig igenom boken.

Boken handlar mycket om droger och det är väl största anledningen till varför jag inte gillar den. Jag tycker det är totalt ointressant och jag bryr mig inte ett skvatt om hur det går för karaktärerna. En kort summering i alla fall: Beatriz har flyttat från Madrid till Edinburgh där hon träffat Cat som hon lever med. Hon kan inte glömma Mónica och när hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Madrid tar hon kontakt med Mónica som ligger inlagd och bara är en spillra av sitt forna jag. Sedan får vi en återblick på hur det var förr när de umgicks och sålde knark osv. Jättetråkigt verkligen. Och det funkar inte alls att dra in temat feminism i en värld full av knark. Inte för mig i alla fall.

Nä, det finns inget i den här boken som intresserar mig och det ska bli skönt att lämna tillbaka den till biblioteket. Här kan ni läsa en annan recension av den. Den är mer ingående, men jag vill faktiskt inte ens skriva mer än så här om boken.

Bokfemman vecka 8

Publicerad den av
29
Veckans tema är baserat på en bok. En bok som jag håller på mig just nu och som rörde upp så otroligt många känslor i mig att övriga böcker till listan bara bubblade fram hur lätt som helst. Det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat eftersom det ligger så nära samt att det är ett ämne som skulle behövas tas upp till ytan mer. Något som boken jag läser just nu verkligen gör. Det är en bok som jag hade velat läsa för flera år sedan egentligen, men då fanns den ju inte ens.

Som vanligt kan ni tolka temat hur ni vill. Ni kommer att få ett enda ord av mig igen, men min tanke är att man också kan tänka i motsatser när det gäller ordet. Veckans ord är sorg. Och sorg för de flesta innebär oftast död, att förlora någon närstående. Men sorg kan också innehålla tröst, hopp, liv och kärlek. Men som sagt, sorg behöver ju inte betyda död. Sorg kan innehålla så mycket och det är också väldigt personligt. Något som betyder sorg för det ene behöver inte betyda det för någon annan. Så tolka på så mycket ni kan eller tolka det helt enkelt bokstavligt och lista böcker med sorg som handling eller tema.

Veckans tema är sorg. Nämn din topp 5 som du tycker berör begreppet sorg.

  • Ett magiskt år av tänkande av Joan Didion. Det är den här boken som startade allt. Genom tips från någons blogg fann jag den här boken och den berör så starkt att det gör fysiskt ont i kroppen. För första gången någonsin lyssnar jag på en bok utan att somna och just lyssnandet gör den bara starkare. Det känns ännu mer personligt och ännu starkare att höra orden än att läsa dem själv. Efter att bara ha lyssnat igenom 2 av 6 skivor kan jag säga att detta är en av årets starkaste läsupplevelser. Och då är det ändå bara februari än.

  • I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Den här boken speglar det där konstiga med sorg: att hur ledsen man än är över något går livet vidare parallellt med sorgen. Man skrattar, älskar och lever trots att man samtidigt sörjer. Och det är helt ok att göra det. Det är det bästa med den här boken. Sorg betyder inte att precis allt i livet är svart. Övriga livet fortsätter som vanligt och det är en tröst i det.

  • Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Det finns något så tröstande i den här boken. När någon man älskar dör går de vidare till en annan värld, där man kommer att återse varandra efter döden. Livet fortsätter efter döden.

  • Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom. Den här boken rymmer både sorg och kärlek. Det är en sorg i sig att Mitch inte tar sig tid att besöka sin gamla lärare förrän han får veta att han bara har en kort tid kvar att leva. Han har inte tagit sig för att göra det tidigare trots att han hade lovat det. Men alla människor får inte möjligheten att ta farväl och verkligen samtala om allt viktigt innan det är försent. Den här boken förmedlar just hur viktigt det är att leva livet medan det är här, medans vi kan och att ta vara på alla stunder med våra närstående.

  • Du är hos mig ändå av Suzanne Sjökvist. Jag har haft med den här boken innan men den är väl värd att vara med igen. En antologi full av berättelser av barn och ungdomar som mist en förälder. Det är otroligt sorgligt och gripande att läsa alla berättelser men det är också väldigt hoppfullt. Många av de som berättar har också en stor känsla av hopp och glädje inför livet. De vill verkligen leva livet fullt ut eftersom de vet att man inte alltid har lång tid här.

Jag hade kunnat ha med många fler böcker på listan den här veckan, särskilt om man får in begreppet hopp inom temat också. En bok som i alla fall hamnar på sjätte plats, precis utanför listan, är P.S. Jag älskar dig av Cecelia Ahern. En bok som verkligen behandlar ämnet att förlora en närstående men att sen ta sig upp och leva vidare. Riktigt bra bok i ämnet.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker inom begreppet sorg?

Bokfemmans sista veckor

Publicerad den av
3

Bokfemman börjar gå mot sitt slut nu. Det blir kanske 5-6 veckor till innan det är dags att säga farväl. Imorgon publiceras den 40:e Bokfemman. Från början trodde jag att det skulle hålla kanske 10 veckor eller så. Det blev rätt mycket mer än så. Jättekul verkligen! Vi får se om jag drar igång något annat i stället för Bokfemman efteråt. Det finns lite idéer, men vi får se.

Om ni har något tema ni vill ha med innan vi slutar är ni välkomna att maila. malin-7@hotmail.com är adressen.

Hoppas ni hänger med imorgon igen! Förra veckan var svår, men imorgon är det rätt så enkelt tycker jag nog, beroende på hur man väljer att tolka så klart.

Nu ska jag slå mig ner i soffan med maken och se en film. Helgen har varit lång men fantastiskt roligt (om man bortser från fredagens incident…). Lena och Orups show var helt underbar och den kan jag verkligen rekommendera om det nu finns biljetter kvar.

Hasta mañana!

Film A-Ö

Publicerad den av
2

Min kollega och jag fortsätter filmtåget från A till Ö. Han valde Love Actually för bokstaven L och nu är det alltså min tur igen med bokstaven M. Och den här gången var det lättare än någonsin! Efter veckans Bokfemma som för min del vimlade av Shakespeare, blev valet enkelt – Much Ado About Nothing. En helt underbar filmatisering som kan ses om och om igen. Klippet är från början av filmen, precis när männen kommer hem igen.

Esperanzas dotter av María Amparo Escandón

Publicerad den av
Svara

Den här boken är lite udda och speciell och man höjer ögonbrynen i förvåning flera gånger under läsningen. Eller vad sägs om följande handling:

Esperanzas tonåriga dotter Blanca dör i en mystisk virussjukdom. Hon ligger på sjukhus efter en lättare operation och när Esperanza kommer dit på besök meddelar de att Blanca dött hastigt utan förvarning. Eftersom det enligt läkarna rör sig om ett aggressivt virus får Esperanza inte ens se kroppen. Efter ett tag får Esperanza en uppenbarelse av ett helgon i sin flottiga ugn (!) som säger att Blanca inte är död. Esperanza får för sig att läkarna ljugit för henne och att de har sålt Blanca till någon bordell. Hon ger sig av genom Mexiko för att leta reda på sin dotter och för att hitta henne får hon själv ta jobb på bordeller.

Det låter självklart fruktansvärt, men det konstiga är att det här är en komedi, eller som en fars. Det är oerhört roligt och karaktärerna är härliga stereotyper och precis vad man förväntar sig av en person i dess ställning. Kan man lite spanska är också boken ännu roligare eftersom karaktärerna har symboliska namn som visar hur och vad de är. Esperanza betyder tex hopp, sen finns Flaca (mager) Angel (ängel), Soledad (ensamhet) osv.

Det är svårt att gå in för mycket på den här boken eftersom man lätt avslöjar för mycket. Den är i alla fall väldigt rolig och läsvärd och jag tycker att den skiljer sig från det som jag brukar läsa. Den är som en frisk fläkt och har glimten i ögat. Den har några år på nacken nu (1999) och jag kunde inte hitta det svenska bokomslaget på bild. På baksidan står det beskrivet att det är ”en magisk berättelse om kärleken mellan mor och dotter – och mellan man och kvinna”.
Det har gjorts en filmatisering av boken, Santitos, som jag inte har sett. Den skulle vara intressant att se nu när man har läst boken. Boken kan jag rekommendera vidare i alla fall. Filmen får jag återkomma om, ifall jag nu hittar den och kan se den.

I am a real F.R.I.E.N.D.

Publicerad den av
8

I stort sett varje dag citerar jag ur den underbara, fantastiska serien Friends. Vid minsta händelse kan jag säga ja, men det är ju precis som i det där Vänner-avsnittet och sen dra en dialog från någon episod. Alltid. Jag är helt skadad vad gäller Friends. Och det fick jag verkligen veta idag. Det kom ett mail från en före detta kollega som skrev att hon saknade mig och:

”Varenda gång det uppstår ett ”Friendsmoment” så är det ingen som förstår om jag börjar skratta och citerar Ross.”

Jag vet vännen, jag saknar också någon som man kan dra Vänner-skämt med. Berätta något kul ur serien och sen bara asgarva åt det… 🙂 Det är verkligen jag i ett nötskal.

Bokfemman vecka 7

Publicerad den av
29

Bättre sent än aldrig heter det ju… Jag får be om ursäkt för förseningen. Som sagt, mucho viktigt möte igår som tog upp mina tankar större delen av dagen. Allt gick i alla fall superbra så nu kan jag fokusera på att leverera den kära Bokfemman i stället.

Och det har tagit tid att skriva den här veckans Bokfemma eftersom min internetuppkoppling strular och bara stängs av hela tiden. Jag hatar Tele 2…

Jag skrev ju igår att det skulle bli ett lite svårare ämne, men det beror egentligen på intresse, om man läser sånt här eller inte. För min egen del var det svårt eftersom jag egentligen vill fylla min lista med en enda författare, en man vars verk jag avgudar och har totaldille på. Jag bryr mig inte om det verkligen är han som har skrivit verken eller om det är flera stycken. Bra är de och mina favoriter är de både för det fantastiska språket och för innehållet.

Vem mannen är? Shakespeare…

Och nu vet ni ju veckans tema då! Pjäser. Och som vanligt tolkar ni temat hur ni vill. De bästa, mest intressanta, konstigaste, mest sevärda, mest läsvärda osv. Ni kommer säkert på andra varianter. För min egen del blir det mest läsvärda eftersom jag hellre läser än ser pjäser. Eller så är det så att jag helt enkelt inte har fått den där magiska upplevelsen på en teater än.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

  • Much Ado About Nothing av William Shakespeare. Min absoluta favorit av alla. Så otroligt härlig, kvick dialog och humor. Jag är även förälskad i filmatiseringen av Kenneth Branagh där han själv spelar tillsammans med bl.a. Emma Thompson, Robert Sean Leonard, Keanu Reeves, Denzel Washington m.fl. Helt underbar!
  • Romeo and Juliet av William Shakespeare. Jag behöver väl knappast motivera?
  • Twelfth Night av William Shakespeare. Här är det framför allt handligen som jag gillar. Härliga förväxlingar och så där väldigt typiskt för Shakespeare där karaktärerna ofta misstar sig och detta sedan får stora konsekvenser.
  • Ett dockhem av Henrik Ibsen. En kompis och jag fick i uppgift att göra ett arbete om Ibsen under gymnasiet och det var då jag fick upp ögonen för just Ett dockhem. Extra bra blir pjäsen just för att Strindberg sedan skrev en motpjäs till den. Jag fascinerades av att en teaterpjäs kunde väcka så mycket uppståndelse.

  • The Glass Menagerie av Tennessee Williams. Att så mycket handling och symbolism kan rymmas i en så kort och enkel handling med så få karaktärer. Jag älskar verk där man kan diskutera symbolism och handling i evigheter efteråt. När man sedan läser dem igen är det som att läsa en helt ny berättelse.

Egentligen borde listan bestå av en massa gamla grekiska dramer också, men istället för att glömma de bästa får alla vara bubblare här nedanför. Ingen nämnd ingen glömd.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av pjäser?

Veckans Bokfemma…

Publicerad den av
4

…är lite försenad.

Jag har ett viktigt möte idag och sen är det träning hela kvällen så kanske kommer Bokfemman seeent ikväll eller i morgon fm.

Det är ett lite svårare ämne den här veckan, bara så ni är förberedda mentalt. 🙂

Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo

Publicerad den av
2

Shani Mootoo är svår att placera ett urspung på. Hon är född på Irland, uppvuxen i Trinidad och delar numera sin tid mellan Vancouver och New York. Hennes rötter speglas i den här boken – Hon simmade i havet vid Guanagaspar som utspelar sig dels på en fiktiv karibisk ö och dels i Kanada.

Bokens huvudpersoner är Harry och Rose. Harrys mamma jobbar som tvätterska och strykerska hos Roses mamma. Barnen växer upp tillsammans och skapar starka band. Men så får Harrys mamma sparken och barnen skiljs åt och först då inser Harry att de kommer från två helt skilda världar och att han i allas ögon alltid kommer att vara sonen till en anställd. Under åren som går ses de bara vid enstaka tillfällen men Harrys hjärta kan aldrig glömma henne. I vuxen ålder flyr Harry till Kanada pga de rasmotsättningar som uppkommer på Guanagaspar. Rose gifter sig och bor kvar på ön. När hon så småningom kommer till Kanada på besök träffar hon även Harry igen och de båda inleder ett förhållande bakom ryggen på hennes man.

Det här är verkligen en helt fantastisk bok. Miljöbeskrivningarna är underbara och det känns nästan som om man befinner sig på ön tillsammans med karaktärerna. Extra häftigt är det när de sitter och dricker vin och hela smaken målas upp så perfekt att man nästan kan känna smaken i munnen när man läser. Eller vad sägs om följande vinsamtal mellan Harry och hans vän Kay:
”Guava”, säger han, ”guava på ett horisontellt plan och nästan vertikalt svävande ovanför en ton av cashewfrön. Eller snarare känner jag en lukt av cashewfrön. Om du förstår vad jag menar.”
” Ja, jag vet inte hur guava luktar, men om det här luktar guava, då måste jag hitta en flaska guavadoftande cologne. Och cashewfrön? Menar du ett enda eller en näve?”
” Mer än ett men inte riktigt en näve.”

Boken är indelad i tre delar där första och sista delen utpselas i nutid medan mittendelen berättar bakgrunden till deras förhållande och hur det var när de var små. Det är en nog en bok som skulle vara intressant att läsa på originalspråket eftersom en hel del av karaktärerna talar med det där speciella karibiska uttalet. Det blir lite fånigt med svenska då och när jag läser kommer jag på mig själv med att försöka översätta till engelska för att få en bild av hur det låtit då. Originalets titel He Drown She in the Sea säger en del om hur det skulle ha låtit.

Som sagt, det är en underbar bok både språkligt och innehållsmässigt och jag måste lägga hennes första bok Kaktusen blommar om natten på min att-läsa-lista. Jag är ruskigt nyfiken på om den är lika bra som den här.

Bloggnamn

Publicerad den av
24

Många gånger blir jag lite avis när jag surfar runt på alla olika bloggar. På era namn. Många har verkligen tänkt till och har så härliga och ibland lite mystiska namn. Namn som fastnar. Själv heter jag ju bara *Malin*. Varken spännande eller mystiskt. Men när jag startade bloggen hade jag redan haft en annan, eller rättare sagt två, blogg(ar) i anonyma namn och det blev så konstigt. Jag ville inte att någon jag kände skulle läsa dem eftersom jag ville vara anonym och samtidigt blev det tråkigt att skriva privata saker eftersom det kändes som om att det inte skulle intressera någon. Så till slut valde jag att radera bloggarna och börja om på nytt och det är snart ett år sen nu. Det är mycket roligare att blogga nu, samtidigt som jag ibland får tänka till och välja att inte skriva en del saker eftersom jag har både vänner, släkt och kollegor som läser här. Det blir en balansgång. Ibland har jag ju fått kommentarer att ”ja, vi vet ju redan vad ni gjorde i helgen för det läste vi på bloggen”. Då kan det kännas som om jag (vi) bara är en blogg. Jag menar, jag skriver ju faktiskt inte om allt vi gör här i bloggen. Det mesta och det viktigaste och mest privata behåller jag för mig själv.

Men nu tappade jag visst tråden helt. Det var ju inte det som jag skulle skriva om. Det var ju det här med namnen. Jag skulle fråga er en fråga.

Varför heter du som du gör, dvs ditt bloggnamn? Hur valde du det namnet?

För min egen del blev det *Malin* med 2 stjärnor (i mina ögon är det stjärnor som är tanken) av en väldigt enkel anledning. När jag skulle kommentera på en kollegas blogg hade hon redan regelbundna kommentarer av en Malin. Jag började med att skriva Malin N, men det fick bara flashbacks från skolan eftersom vi var två Malin i klassen – Malin N och Malin W. Därför blev det att jag i stället lade till * för att visa att hallå, det är jag som skriver nu. Till slut blev det ”jag” på något sätt, eller rättare sagt, det blev blogg-Malin som skiljer sig en del från privata Malin. Det är ju inte världens mest spännande namn på en blogg, men nu skulle jag faktiskt inte ens kunna tänka mig att döpa om den. I början valde jag att skriva World of Malin som bloggnamn men det tog jag snabbt bort och nu är det bara bloggadressen som är så. *Malin* känns mer jag.

I väntan på en ängel av Helon Habila

Publicerad den av
Svara

Helon Habila är från Nigeria och det är också där hans bok utspelar sig, under 1990-talet. Det är hans debutroman och med den vann han Caine Prize for African Writing 2001.

Bokens huvudperson är Lomba, en journalist med författardrömmar. Han vill inte bli inblandad i politiken, men som hans chefredaktör James säger när han söker anställning: ”I det här landet är till och med luften vi andas politik”. James tar också död på hans författardrömmar när han säger att det inte är någon idé att skriva en bok. Ingen kommer att ge ut den eftersom folk är för fattiga för att köpa den, inte kan läsa eller för upptagna med att hålla sig undan polisen och armén.

Senare hamnar också Lomba i fängelse, vilket skildras redan i bokens första kapitel. Där är det förbjudet att skriva, men han lyckas ändå föra dagbok i smyg. När han blir påkommen blir han tvingad att skriva kärleksdikter åt fängelsedirektören som sedan ger dem till sin älskade. Lomba skriver in små sos i sina dikter för att be om hjälp och så småningom kommer direktörens fästmö på det och ber att få träffa honom.

Boken är indelad så att olika personer ger sin skildring i egna kapitel. På baksidan av boken står det att varje sådant kapitel är som en novell i sig själv. Och det är ett problem i mitt tycke. Jag tappar tråden ibland och måste fundera på vad som händer och vem det är som nu berättar. Fokus skiftar för mycket och det känns lite rörigt. Innehållsmässigt är det starkt. Demonstrationer och brutalitet är vardag för dessa människor.

Helon Habilas avsikt med boken var ”att fånga stämningen under de åren: förtvivlan, frenesin och det envisa hoppet, men framför allt den syrelösa, fängelseliknande anda som var karekteristisk för de åren.” Och det har han lyckats med. Även om boken kändes något rörig pga upplägget tyckte jag att den var läsvärd och lärorik. Trots att det är mycket våld och brutalitet finns det också hopp, kärlek, vänskap och liv i boken.

Fånge i Teheran av Marina Nemat

Publicerad den av
3

Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.

Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.

I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?

Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!

Bokfemman vecka 6

Publicerad den av
53

Den här veckans Bokfemma är återigen inspirerad från filmens värld, eller rättare sagt tv:ns värld. Just nu följer jag nog bara en enda serie på tv och det är Brothers and Sisters på kanal 5. Alla andra serier är just nu i väntan på en ny säsong. Det fick mig att fundera över det här med bokserier. Det finns ju en hel del sådana och de påminner just om tv-serier. Man lär känna karaktärerna och miljön och de blir nästan som ens vänner. Vänner man vill träffa om och om igen. Så fort en ny bok i serien kommer ut vill man läsa den för att få veta vad som har hänt med ens vänner.

Temat för Bokfemman kommer alltså vara serier den här veckan. Som vanligt får ni tolka fritt som ni vill och känner. Själv inser jag att jag inte läser/har läst så många serier. Eller är det bara minnet som är dåligt? Jag läste fler serier när jag var yngre. Vad beror det på? Är det så att just barn-/ungdomsböcker oftare är serier eller har jag helt enkelt inte fastnat för någon serie i vuxen ålder? Jag kanske är mer kräsen nu? Men det finns en del serier som direkt kommer upp i tankarna när jag tänker på ordet bokserier.

Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.

  • Harry Potter av J.K. Rowling. Det känns så himla typiskt att så fort jag tänkte efter vilka serier jag gillat bäst, då var det en massa barn-/ungdomsböcker som dök upp. Men, men, Harry Potter hade fått vara med i vilket fall. För den är faktiskt enormt bra och så väldans saknad. Harry och hans vänner känns definitivt som mina vänner också. Efter 7 böcker känns det som om man känner dem rätt väl.

  • Gömda osv av Liza Marklund/Mia Eriksson. Det kanske egentligen inte kan klassas som en serie, men det är ju fri tolkning som gäller för Bokfemman så jag bestämmer mig helt enkelt för att ha med den här. Jag har läst alla delarna eftersom det kändes som ett måste att få veta hur det gick för Mia och hennes familj. De fastnade verkligen i tankarna hos mig och det hade varit en omöjlighet att inte läsa alla delarna.

  • Systrar i jeans av Ann Brashares. Jag älskar verkligen den här serien. Vänskapen är så stark mellan tjejerna och samtidigt är allt annat väldigt vanligt och normalt. Det är skönt med såna böcker, som kan skildra vardagen på något vis och som inte är så överdrivna som en del berättelser kan vara. Det är så här livet är liksom.

  • Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson. Så fort jag tänker på serier så tänker jag på den här. Jag älskade Pysen och allt som hände honom (han är en häst för er som inte vet). Jag läste hela serien minst en miljon gånger och det var som att läsa för första gången ändå. Åh vad jag kan sakna den känslan och den totala inlevelsen man hade i böckerna då.

  • Skumtimmen av Johan Theorin. Ja, jag vet. Nu fuskar jag. Det här är ju del ett och de andra tre delarna har inte ens kommit ut än. Men jag vill ha med den för det var första gången på länge som jag kände att jag gärna skulle vilja följa en serie. Jag vill träffa Gerloff igen och jag vill leva mig in i Ölands miljö. Det här är en serie som jag kommer att följa och det är första gången jag läser något som liknar en deckare och vill läsa mer. Det är ett bra betyg för att komma från mig så den har en självklar plats på listan.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av bokserier?

Film A-Ö

Publicerad den av
4

Min kollega Peppe och jag fortsätter filmtåget från bokstaven A-Ö. Han valde Jerry Maguire för bokstaven J och nu är det alltså min tur igen, på bokstaven K. Och nu ni! Nu blir det nostalgi på hög nivå! Eller vad sägs om Karate Kid?

Och även om det är ett långt klipp – kolla i slutet när han gör den berömda ”tranan”! Herrejisses. Mycket bättre än så här blir det inte. 🙂 Kommer ni ihåg? Wax on – wax off…

Peppe – din tur igen nu! På bokstaven L den här gången.