Bokfemman vecka 42

Publicerad den av
34

Temat för den här veckan var riktigt svårt att bestämma sig för. Jag hade flera olika alternativ som jag bollade mellan, men inget av dem kändes sådär riktigt, riktigt bra. Och det måste det ju göra. Till slut kom jag i alla fall fram till att vi skulle ha ett tema som är väldigt aktuellt just nu. Något som många talar om, har talat om och förmodligen kommer att tala om en lång tid framöver.

Vad jag menar? Nobelpriset förstås.
Först tänkte jag att vi skulle lista fem favoriter av nobelpristagare, men nä. Det känns inte så givande. Sedan tänkte jag att vi kanske skulle delta i folkets eget pris och välja bland listan där. Men hur kul är det att få tilldelat författare? Man vill ju välja helt själv.
Så kom jag på det! Det är klart att vi ska ha ett alldeles eget Bokfemmepris! Så nu kära vänner. Härmed instiftas Bokfemmepriset 2007. (trumpetfanfar)
Nu har ni chansen att själva tycka till om era favoritförfattare. Vem tycker du ska uppmärksammas med ett pris? Strunt samma om personen redan vunnit sjuttielva andra pris, om personen anses vara fin författare eller om han/hon bara skrivit en enda bok. Det är DU som bestämmer nu. I och för sig är Bokfemmepriset en väldigt ny företeelse och kanske inte precis sådär väldans prestigefullt att vinna, men ändå. Någonstans ska man ju börja.
Nämn fem författare som du tycker ska få Bokfemmepriset 2007 och motivera varför.

  • J.K. Rowling. Hon har fått en hel värld barn och ungdomar att läsa dessa tegelstenar till böcker. De har tom köat för att få tag på den senaste boken. Det är inte många författtare som satt sådana spår i litteraturen för barn och unga som J.K. Rowling. Dessutom är det ruskigt spännade böcker som fängslar, fascinerar och lockar till mer läsning. Hon är värd alla pris som kan fås.

  • Joyce Carol Oates. Hon har ett fantastiskt språk och även de böcker som är riktade mer mot ungdomar har detta lite kluriga språk. Det kräver en del av läsaren men belönar samtidigt rikligt. Otroligt vackert samtidigt som händelserna är spännande, väl sammansatta och inspirerar till ytterligare läsning.

  • Dean Koontz. Nu suckar kanske en del ljudligt. Men faktum är att många av mina vänner som normalt sett aldrig läser, har läst och läser med stor glädje böcker av Dean Koontz. Det är spännande, fruktansvärt spännande, läsning. Det är inte nobelprisvarning på själva språket, men han kan ändå trollbinda med sina ord. Man läser, skräckslaget och med andan i halsen, sida efter sida, och trots allt hemskt vill man bara ha mer.
  • John Grogan. Ja, jag vet. Jag har läst en endaste bok och ändå är jag tokkär i författaren. Men om denna enda bok kan ge så mycket glädje och så mycket skratt vill jag belöna författaren. Hn förgyllde hela min helg. Jag har gått som i ett lyckorus och med ett litet leende på läpparna ända sedan jag läste ut boken i lördags. Ja, jag är nog lite kär i den boken eller om det är i författaren. Det minsta jag kan göra är att ge honom ett litet Bokfemmepris som tack.

  • Johanna Thydell. Jag älskar hennes texter. Allt hon skriver blir helt underbart. Otroligt vackert språk, naturliga dialoger och starka texter som berör. Skrivet för både unga och gamla. Hon är värd alla pris som kan fås. Jag väntar med stor spänning på nästa bok.

Ok, om jag ska sammanfatta lite av min lista så märker jag att jag nog fokuserat en hel del på själva läsglädjen. Författare som lockar folk till läsning, som skriver för folk som kanske inte läser så mycket. För mig är det viktigaste att locka ungdomar till att hitta läsglädjen. Samtidigt har jag många vänner som inte läser något alls knappt. Och det är nog till dem som en stor del av den här listan riktar sig. Jag belönar gärna författare som skriver litteratur som lockar även mer oerfarna läsare.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av författare som du skulle vilja ge ett pris?

(Ok, det här är inte tänkt att bli något återkommande pris. Det är mest en kul grej med tanke på den härliga Nobelhysteri som just nu råder. Pris är kul!)

Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av John Grogan

Publicerad den av
7

En bok som handlar om en hund? Så tänker nog många lite skeptiskt när de ser den här boken. Jag tänkte istället att yes!, en bok om en hund! Jag älskar ju alla djur i alla storlekar och sorter och läser mer än gärna böcker om dem. När den här boken kom som bokpaket i en av mina bokklubbar tackade jag självklart ja. Dessutom hade jag hört talas om den och tyckte att den verkade otroligt rolig.

Och vilken bok! Det är definitivt en av de bästa böcker jag läst på länge. Jag skrattade så tårade rann och jag grät så tårarna sprutade. Det fanns verkligen allt i den här boken. Och den gick inte att släppa ifrån sig. Jag läste och läste tills boken var slut och sedan lade jag ifrån mig den med en sorg och tomhet i hjärtat. Jag ville läsa mer!

Det är en sann historia om författaren själv, John Grogan och hans fru Jenny. De är båda två journalister och är bosatta i Florida. En dag bestämmer de sig för att åka och kolla på hundvalpar av rasen labrador retriever. Och alla som någon gång har åkt för att bara titta på hundvalpar vet att det är en omöjlighet… De blev självklart med hund den dagen. Och när Marley kommer in i deras liv förändras allt. Han är som en levande tornado. Han far fram som en galning, river allt och alla i sin väg och de blir tom utsparkade från hundkursen och portade från hundstranden. Han kommer att kosta dem tusentals dollar i reparationer av huset.

Trots allt elände han ställer till med och den hopplöshet och matklöshet de ofta känner visar det sig också att han lär han dem en stor sanning om livet:

Marley lärde mig att varje dag ska levas med otyglad energi och glädje, att fånga ögonblicket och följa sitt hjärta. Han lärde mig att uppskatta de enkla sakerna – en promenad i skogen, nyfallen snö, en tupplur i en strimma vintersol. Och i takt med att han blev gammal och ledbruten lärde han mig att se optimistiskt på motgångar. Framför allt lärde han mig vänskap och osjälviskhet och, inte minst, aldrig sviktande lojalitet. (utdrag ur boken)

Förutom handlingen om själva hunden Marley och hans framfart får vi också följa familjen Grogan som nyförälskade och nygifta och deras väg in i vuxenvärlden med barn och flytt till större hus. Och Marley finns där hela tiden. Grogan har ett härligt språk och skriver med stor inlevelse och hjärta om sitt och sin familjs liv tillsammans med den här underbart tokiga hunden.

Boken har blivit omåttligt populär och låg 50 veckor på den amerikanska försäljningslistans förstaplats. Efter att han publicerat en krönika om sin hund strömmade mailen in från människor som ville dela med sig av sina egna historier om galna eller helt enkelt bara tillgivna hundar. Efter att boken kom ut har han också publicerat en förenklad version för yngre läsare samt en bildbok för ännu yngre barn. Det finns också en hel hemsida Marleyandme samt en blogg där han skriver om allt möjligt. Gå gärna in och kika! Där finns också en länk till ett utdrag av boken som man antingen kan läsa eller lyssna på.

Om man gillar boken om man inte är hundvän? Jag vet faktiskt inte. Jag hade stor behållning av igenkänningsfaktorn eftersom min familj haft en hel drös hundar genom åren. Man kanske åtminstone måste vara djurvän för att tycka att det här är rolig läsning. Om man är djurvän måste man helt enkelt läsa den här boken! Jag lovar enormt rolig läsning med många skratt och många tårar.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Publicerad den av
13

Mitch Alboms förra bok Tisdagarna med Morrie tyckte jag väldigt mycket om. Den var sådär lagom läsning samtidigt som den faktiskt också hade ett budskap. Fem personer du möter i himlen har jag dragit mig lite för att läsa. Jag fick för mig att den inte skulle vara lika bra som den förra och den hade inget ämne som direkt lockade. Men så köpte jag den ändå på bokmässan eftersom den bara kostade 25 kr.

Nu i efterhand kan jag säga att jag tyckte att den var sådär. Vad som händer efter döden har väl alla undrat någon gång och har man folk i sin närhet som dött vill man ännu mer veta. Det är en intressant tanke att det väntar fem personer på en i himlen när man dör. Personer som man på något sätt har påverkats av eller som man själv har påverkat. Även om tanken i sig är intressant tycker jag att den här boken är relativt tråkig. Trots att det är ett så djupt ämne blir det ändå ytligt. Boken fångar mig inte och jag bryr mig inte så mycket om den gamle mannens liv eller de personer som möter honom i himlen. Det känns bara ointressant helt enkelt.
För min del rekommenderar jag mycket hellre Tisdagarna med Morrie som jag tyckte hade mycket känsla och medmänsklighet. Fem personer du möter i himlen var inte min typ av bok. Men det kanske är någon av er som läst den och tyckt om den?

Jodå, visst blev det av

Publicerad den av
8

Vi stod där i aulan idag. Fröken Nina och jag tillsammans med ytterligare två kollegor och 2 (!) elever. Fler elever kom förväntansfullt in i den öppna aulan och frågade vilken film som skulle visas. Nobelpriset i litteratur lockade inte speciellt så de gick igen…

Vi hade inte rosa sparkdräkter! Men faktiskt så ropade vi ett litet ”äntligen” bara för att. Doris Lessing. Japp. Inte läst något av henne men känner ju till henne i alla fall. När jag senare på em berättade för bildläraren vem som vunnit började hon direkt redogöra för denna fantastiska författares verk. Är jag världens sämsta svensklärare eller vad? Jag har inte läst Moberg och jag har inte läst Lessing.

Jag tror jag bloggar för mycket. Tänk om jag skulle lägga lite av den tiden på att läsa Moberg och Lessing istället?!

Hur många av er har läst något av Doris Lessing?

Javisst!
Nej
Doris? Vem?
pollcode.com free polls

Imorgon är det dags!

Publicerad den av
2

Men det vet ni väl redan?

Nobelpriset i litteratur avslöjas kl. 13.00. Fröken Nina och jag kommer stå i skolans aula framför storbildsskärm och skrika äntligen i kör. Förhoppningsvis har vi lyckats locka några intresserade elever dit också. Tyvärr är år 9 på prao och det är de som ska få arbeta med Nobel i projektet efter höstlovet. Vi får hoppas att de i alla fall snappar upp denna viktiga händelse utan vår lärares ledning… 🙂

Becoming Jane

Publicerad den av
7

Mr. Darcy har fått en konkurrent! Oh yes. Jane Austens alldeles egen Mr. Lefroy är sooo fine… Jag kan förstå hennes besatthet av denne man.

Om man vet något om Jane Austen så vet man redan hur den här kärlekshistorian slutar. Man försöker intala sig själv att det nog inte alls kommer att sluta som man vet att det gör i verkligheten. Snälla Hollywood, gör ett undantag den här gången. Men så får man gråta lite för självklart måste en film om Jane Austens liv hålla sig till sanningen. (Jag har ingen aning hur sanningsenlig den är i övrigt ska jag tillägga.)

Jag fullkomligt älskar den här filmen! Tycker man om Jane Austens böcker och filmatiseringarna av dem så tycker man också om den här filmen. Jag måste skriva dit den som favoritfilm i min profil nu.

Och om ni nu mot all förmodan inte gillar Jane Austen så kan ni alltid se filmen enbart för den gorgeous James McAvoy… Han provspelade tydligen inför nyinspelningen av Pride & Prejudice. Han skulle verkligen ha gjort Mr. Darcy rättvisa.
Kolla här för att få veta lite mer vad filmen handlar om.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

Publicerad den av
6

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Om jag tyckte att den var eller inte. Den var intressant och välskriven, men på något sätt också rätt tråkig. Jag fick nästan allergiska utslag av huvudpersonens all egoism. Hon kunde utläsa hur mycket som helst av en enda blick och ett enda ord, men hon kunde inte se verkligheten. Jag har svårt att ta till mig att en person kan vara så klarsynt och trångsynt på samma gång. Men det kanske finns sådana personer?

Det är ett oerhört aktuellt och intressant ämne. Tyvärr förstördes ämnet till viss del av huvudpersonen. Jag blev så trött på att bara läsa om den här enda personen hela tiden. Jag ville se de övrigas vinkel också. Det hade varit intressant att få veta vad de tyckte och tänkte. Slippa Karins tråkiga malande för en stund.

Som sagt, boken är oerhört välskriven och jag kan till viss del hålla med all ros den här boken har fått och som fanns upplistat på flera sidor längst bak i baken. Men jag kan ändå inte komma ifrån att den var rätt tråkig också…

Stor i käften av Joyce Carol Oates

Publicerad den av
5

Den här boken blev jag rekommenderad att läsa av vår litteraturpedagog i skolan. Och det måste jag tacka för! Det är en spännande och skrämmande bok som får en att fundera över vad ryktesspridning kan skada och hur lätt människor dömer. Om rädslan att själv hamna utanför om man ställer upp för den drabbade personen.

Matt blir beskylld för att hotat spränga skolan, något som är helt ryckt ur sitt sammanhang. Polisförhör och en rektor som tar ett löst rykte på mycket stort allvar gör Matts liv till en tragedi över en dag. Trots alla människor som hörde honom i matsalen och som vet att det är taget ur sitt sammanhang är det ingen som ställer upp och vittnar till hans fördel. Ingen vågar hjälpa i rädsla för att bli indragna och tom föräldrarna råder sina barn att ställa sig utanför. Kompisarna slutar höra av sig och Matt blir lämnad ensam åt sitt öde. Men då gör Ursula det som ingen vågar. Hon ställer upp och säger sanningen. Men skadan är redan skedd och Matt blir inte av med stämpeln. Han är killen som alltid varit stor i käften och vars skämt nu ses som allvar.

Med tanke på alla skottlossningar och liknande tragedier som hänt runtom i amerikanska skolor är det kanske lättare att förstå varför det blir så uppförstorat i den här boken. Rädslan över att det kan hända i ens egen skola. Det som händer i en skola drabbar inte bara eleverna som går där. Det drabbar hela familjer och det drabbar hela samhället. Den här boken visar just det. Det är inte bara Matt som drabbas. En lång rad människor dras in i händelsen och vissa människor gör vad som helst för att skydda just sin egen familj.

Det här är en mycket läsvärd bok, för alla åldrar och för både tjejer och killar. Den är lättläst och välskriven. Jag kan verkligen rekommendera att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 41

Publicerad den av
45

Jag bytte ämne för veckans Bokfemma i allra sista stunden. Det var en helt annan vinkling inplanerad, men så helt plöstligt fick jag ett annat infall som jag kände mer för. Får se vad ni tycker om det här nu…

Vi har ju hela tiden listor med de 5 bästa böckerna av ett visst tema och det är ju spännande att läsa vilka böcker andra läser. Nackdelen, eller nackdel är det väl egentligen inte, är att man får en attläsalista som bara blir längre och längre. Jag vet inte ens hur jag någonsin ska kunna beta av hela min lista. Jag har att göra under flera år framöver.

Den här veckan tänkte jag att vi skulle koncentrera oss på böcker vi inte har läst. Och då menar jag inte att vi ska plocka fram våra attläsalistor. Jag tänkte att vi skulle precisera ämnet lite mer än så. Det finns ju alltid böcker man gått omkring och tänkt länge, länge att man borde läsa. Det behöver inte vara klassiker kanske, men böcker man ändå känner att den här boken borde jag läsa. Av någon anledning har man trots allt inte gjort det. Jag har en massa sådana böcker som jag tänkt läsa i flera år, men som jag fortfarande har olästa i hyllan här hemma eller kanske har de inte ens kommit så långt. Och jag tror inte att jag är ensam om fenomenet. Eller?

Nu när jag har läst igenom min egen lista inser jag att den till stor del består av böcker man ”borde” ha läst och som jag skäms över för att jag inte har gjort. Det kan ju starta en debatt om det finns böcker man ska ha läst eller inte. Och det temat hade vi ju redan vecka 15 .

Så veckans tema kommer alltså bli olästa böcker. Böcker som vi inte har läst men ”alltid” har velat/tänkt läsa. Och så får vi ju motivera varför vi inte har läst dem än, om man nu kan motivera det.

Temat för veckans Bokfemma är olästa böcker. Nämn 5 böcker som du velat/tänkt läsa länge och motivera varför du inte har läst dem.

  • Sagan om ringen av J.R.R Tolkien. Jag har tänkt läsa hela serien i flera år nu. Jag håller i böckerna på bokreorna, men det slutar alltid med att jag lägger tillbaka dem. Filmerna är fantastiska och jag gillar fantasy så jag förstår egentligen inte varför jag inte tar tag i det och läser böckerna. Kanske känner jag att jag verkligen vill ha tid att läsa dem på raken. Kanske har jag skrämts av alla som säger att de är så svåra att komma in i. Men jag ska, ska, ska läsa dem någon gång i framtiden…

  • Hemsöborna av August Strindberg. Vågar man erkänna att man aldrig läst Strindberg och jobbar som svensklärare? Hmmm…. Jag vet inte hur jag har lyckats undvika att läsa honom. Jag har fått för mig att han är dötrist och svår att läsa. Men nu köpte jag faktiskt boken när den kom i Expressens litteratursatsning så jag ska läsa den rätt så snart. Förresten så har jag en hel uppsättning av hans böcker här hemma som jag ärvt av mamma. Så vad väntar jag på?

  • 1984 av George Orwell. Det här är en sådan bok som jag läst massor om och varje gång tänkt att den måste jag läsa. Men så har det bara stannat vid en tanke. Men nu när vår litteraturpedagog på skolan rensade ut gamla böcker i biblioteket hamnade den i händerna på mig. Den ligger här hemma i bokhyllan och bara väntar på att bli läst. Jag ska, jag ska…

  • Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Ja, jag vet. Jag skäms nästan för att säga att jag inte läst den. Eller nä, inte nästan, jag gör det. Jag kan inte inte ens komma på någon bra bortförklaring till varför jag inte läst den. Jag är en skam för svensklärarsläktet…

  • Räddaren i nöden av J.D Salinger. Precis som 1984 är det här en bok jag har läst massor om och velat läsa. Jag har tom köpt den, men den hamnade oläst i bokhyllan. Och här kan jag inte ens bortförklara mig eller motivera varför jag inte har läst den. Det bara är så. Men jag ska. Någon gång.

Usch, vissa böcker gjorde ont i hjärtat att erkänna att jag inte har läst… Men, men – nu kanske det sporrar mig till att verkligen ta tag i det och läsa dem!

Nu är det din tur! Vilka är dina 5 olästa böcker som du vill läsa?

Filmtime

Publicerad den av
5

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade vilka filmer jag sett. Det har blivit en hel del film på sista tiden, men jag har inte hunnit med att skriva om dem. Här kommer i alla fall en liten uppdatering med några av filmerna jag har sett. Jag kan knappast ta med alla filmerna…

Babel. Den här filmen tog ett tag att komma in i och förstå. Det är flera olika historier som utspelas parallellt och jag fick först inget grepp om hur dessa hörde ihop med varandra. När det väl klickade föll allting på plats samtidigt och då blev filmen ruskigt bra. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar två av rollerna i den här mycket sevärda filmen.

Två marockanska pojkar bestämmer sig för att testa ett gevär de har fått och som säga ha en räckvidd på 3 km. Olyckligtvis får det väldigt stora konsekvenser och en radda av människor och familjer dras in i olyckan.

Linas kvällsbok. Visst, boken är alltid bättre än filmen. Det vet man ju redan innan. Men min man har inte läst boken och han blev också grymt besviken på filmen. Jag tyckte den var rätt så dålig faktiskt. Det fanns en hel del roliga scener och visst, man vred sig i soffan av skam vid vissa känna-igen-sig-scener. Men i övrigt var det inget att ha. Läs boken och skippa filmen är mitt tips.

Stranger than fiction. Tänk dig själv att du när du står och borstar tänderna plötsligt hör en berättarröst som berättar precis vad du gör och vad du tänker och hur du känner. Det är precis vad som händer huvudkaraktären Harold Crick i den här filmen. Han ropar hallå och tror att det bara är någon i närheten, men det finns ingen där. När rösten senare berättar att han ska dö får han självklart panik. Han söker upp en psykolog som genast konstaterar schizofeni, vilket han förnekar. Istället söker han hjälp av en litteraturprofessor att hjälpa honom att hitta vad han tror är en författare som håller på och skriver en bok om just honom. Han måste hitta författaren och be honom/henne att inte skriva in hans död i boken.

Låter det knäppt? Det är det också…. Will Ferrell, Dustin Hoffman, Maggie Gyllenhaal och Emma Thompson är alla med i den här ruskigt roliga filmen. Den var faktiskt riktigt kul. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen.

Bokfemman vecka 40

Publicerad den av
31

Det var på vippen att det inte blev någon Bokfemma den här veckan. Jag saknade inspiration, tyckte att jag hade för ont om tid och att det bara kändes som ett påhäng. Jag började fundera på om jag skulle ha Bokfemman varannan vecka istället. På så sätt skulle jag kunde andas ut lite och kanske återfå glädjen till att skriva den igen. Så tänkte jag göra idag och så var jag helt inställd på att göra.

Men så igår när jag läste min mail hade jag fått mail från en läsare (det låter lite konstigt att kalla er läsare, men vad ska man annars skriva?). Hon skrev en massa snälla saker och om hur mycket hon uppskattade Bokfemman och att hon tom hade börjat blogga nu också. (Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag nämner dig här L). Men jag blev verkligen så glad. Och helt plötsligt fick jag tillbaka all inspiration och började återfå känslan inför varför jag håller på med Bokfemman. Vad grundtanken med den är. Så istället för att minska ner på Bokfemmans varande och lägga den varannan vecka är jag nu mer taggad än någonsin och har energi och inspiration som aldrig tidigare.

Som ett tack till L och för att det var ett sånt bra ämne ska jag denna vecka ha ett av hennes teman på Bokfemman. Ett tema som jag först tänkte var jättelätt, men som vid närmare eftertanke visade sig vara svårare än jag trodde. Det är en genre som jag inte har så många böcker av hemma, men som finns i mitt minne väldigt starkt eftersom den är starkt förknippad med barndomen. Veckans tema är nämligen sagor. Och tyvärr läser jag i stort sett aldrig sagor längre, även om en del litteratur gränsar till genren.

Veckans tema för Bokfemman är sagor. Nämn dina 5 favoriter i genren.

Saga är en fantastisk berättelse, vanligen berättad för barn, som ofta handlar om magi, talande djur, förtrollade skatter och mytologiska väsen. Ofta handlar de om moral, och har en slående sensmoral. Prinsar och prinsessor är vanliga, men även fattiga bondpojkar och -flickor, som i sagan får en chans att bevisa sin duglighet för de kungliga. (Wikipedia)

  • Den fula ankungen av H.C. Andersen. Det här är på något sätt sagornas saga för mig. Så här önskade väl alla när man var liten att livet skulle bli. Om man inte var särskilt duktig i skolan eller på någon idrott eller vad man nu så hett eftertraktade, fanns ju alltid möjligheten att man skulle lyckas med det när man blev stor i alla fall. Det var hoppet. Och alla vill väl visa att man blivit något när man träffas på reunion med klassen i vuxen ålder. Den fula ankungen var inte ful, han var bara något annat. Och annorlunda är inte alltid ok att vara när man är barn. Tyvärr.

  • Askungen. Åh, det här är favoriten på julafton. Visst är det Disney’s version av den, men ändå. Många sagor är ju filmatiserade och man har nog blivit av med sin egen version eftersom man matats med filmernas bilder istället. Men Askungen är min idol. Hon klagar inte och hon gör inget väsen av sig men hon lyckas ändå. De elaka får sitt straff och den goda belönas. Det är ju precis så som det ska vara i sagans värld! Och jag kör ofta med uttrycket ”Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?”

  • Jack och bönstjälken. Är det här en saga? För mig är det så i alla fall. För hur häftigt var det inte att man kunde klättra ända upp i himlen? Hur coolt som helst ju! Det var vi ju tvungna att testa på skolväggens rangliga murgröna. Gick väl sådär…

  • Flickan med svavelstickorna av H. C. Andersen. När jag var liten tyckte jag att det här med att det fanns barn som kanske inte hade familj och som var så fattiga att de var tvungna att jobba, det var svårt att ta in. Jag kunde riktigt känna kylan ute genom boken, så levde jag mig in i den. Så oerhört tragisk men ändå så vacker. Än idag kan jag gråta när jag läser den.
  • Snövit. Även här en klassiker. Dessa härliga roliga små dvärgarna och den vackra Snövit. Och allt runt omkring med den elaka drottningen, förgiftningen och sedan den vackre prinsen. Kan det bli mer sagolikt än så? Spegel, spegel på väggen där…

Som ni märker har jag valt väldigt klassiska och lite äldre sagor. Jag kan inte påstå att jag läst så mycket sagor de senaste åren. Kanske ni andra är duktigare på det här med moderna sagor? Jag har verkligen ingen koll alls på det. Det var lite spännande att söka på sagorna och dess ursprung eftersom jag inte riktigt visste vem som skrivit dem. En del av dem har rötter långt bak i tiden och det är lite kul att de lever kvar än idag.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av sagor?

Apropå den där mycket omskrivna boken…

Publicerad den av
6

Ja, ni vet vilken jag pratar om. Amberville. PR-boken nummer 1. Tack vare ett inlägg av Pysseltanten hittade jag en artikel i Dagens Media om just Ambervilles marknadsföring. Och det var mycket intressant läsning. Jag är imponerad.

Och apropå det här med marknadsföring så såg jag en intervju med Camilla Läckberg igår. Där diskuterade man just marknadsföring och hur författaren själv är en produkt. Idag är det ofta viktigt att författarna själva visar sig och gör så mycket reklam som möjligt för sin bok. Många författare är ju större än den litteratur de skriver. Och kanske är det därför man måste pusha lite extra för just en bok som Amberville där författaren vill vara anonym. För hur intressant blir en bok om man inte vet någonting om författaren?

Om man är en flitig läsare är det kanske mer självklart att testa nya författare, men någon som läser bara enstaka böcker väljer säkert till stor del böcker av etablerade författare. Mn vet vad man får liksom.

Det ska bli spännande att se om det här med att sprida sina böcker via bloggvärlden kommer att fortsätta. Det har ju bevisligen fått väldigt bra resultat vad gäller marknadsföring i alla fall.

Bokmässan 2007

Publicerad den av
3

Jag lovade ju att återkomma i ämnet Bokmässa. Och bilder lovades också. Nu är det alltså dags att äntligen lägga ut de (få) bilder jag tog från Bokmässan. Jag hade planer på att fota mycket mer, men det hanns helt enkelt inte med. Nästa år ska jag nog ta och åka privat under helgen för att få uppleva hur det är då. På torsdagen och halva fredagen är det ju bara öppet för ”branschfolk”. Det kunde vara kul att se hur mycket folk det verkligen är under helgen. Dessutom kommer de flesta författarna inte förrän till helgen, i alla fall dem som jag helst hade velat se och kanske tom få en liten signerad bok av. Eller få och få… Köpa så klart. Alltså köpa bok och få signerad.

Vi tog svängen upp på andra våningen för att få en bättre blick ut över hallen. Där uppe stod Gull Åkerblom och pratade. Och jag hade inte känt igen henne om inte Nina hade sagt vem det var.

Det var enormt mycket folk överallt och lite Gekåsvarning var det allt. Jag stod snällt och tittade bland böckerna i en bokhög när en dam fick syn på någon väldigt intressant bok alldeles bredvid mig. Hon knuffade undan mig och tryckte sig fram till boken som hon så hett eftertraktade. Jag stod precis vid mattkanten så när hon knuffade mig fastnade foten lite under mattan så jag höll på att trilla. Det hade varit snyggt att bli omkullvält! 🙂 Men, men vad gör man inte för litteraturens skull? Vår litteraturpedagog höll på att medvetet bli påkörd av en vagn. Hon som körde sa att ”flyttar du inte på dig kör jag på dig”. Problemet var bara att det inte fanns någonstans att ta vägen. Det var fullt med folk på alla håll och man stod helt enkelt där man stod.

Jag hade lovat kollegan P att fixa autograf från Jan Guillou. Han satt och signerade vid Bokias monter, men kön var gigantisk och vi hade inte tid att stå där så P får helt enkelt nöja sig med en bild. Vi gick även förbi Björn Hellberg och Björn Ranelid. Där var inte lika lång kö, men ingen av dem lockade direkt oss heller. I slutet satt även Katarina Mazetti och signerade hos Bokia, men då var jag så trött att inte ens Justin Timberlakes vackra nuna hade lockat till autografjakt. Eller… Nu ljuger jag nog lite. Hade han suttit där hade jag inte kunnat undvika att gå fram.

Sammanfattningsvis var det mycket folk, få författare som lockade, många härliga böcker, roligt sällskap, stora fynd och en härlig dag. Inte illa, eller hur?

Längtar redan till nästa år…

Lite fattigare…

Publicerad den av
8

… men mycket lyckligare! Det blev 8 nya pocket och 7 nya inbundna efter gårdagens bokmässa i Göteborg. Det hade kunnat bli många fler, men jag insåg att man inte behöver köpa bara för att det är billigt.

Följande inhandlades:
Pocket ~

  1. Atlantis av David Gibbons
  2. Knappt lovlig av Katarina von Bredow
  3. Mossvikenfruar av Emma Hamberg
  4. Ju mer jag ser dig av Louise Boije af Gennäs
  5. Tankar från sängkanten av Marian Keyes
  6. Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
  7. Zahiren av Paulo Coelho
  8. GI i praktiken av Ola Lauritzson

Inbundna ~

  1. Brick Lane av Monika Zak
  2. Underströmmar av Joanne Harris
  3. Kärlekens dårar av Joanne Harris
  4. Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom
  5. Den vita liljan av Elisabet Nemert
  6. Porträtt i Sepia av Isabel Allende
  7. Ödets dotter av Isabel Allende

Sen stod jag och höll i några Dean Koontzböcker som jag inte läst. Men jag kände att det redan var en del inhandlat samt att min attläsahög här hemma redan är enorm… Jag har att göra ett bra tag framöver.

Det var i alla fall en mycket trevlig och rolig dag med många härliga böcker och trevliga kollegor. Vi hade jättekul hela dagen och hemfärden när vi skulle ta oss ur Göteborg var en pärs… 🙂

Jag återkommer med lite foton och annat senare. För lite kändisar såg vi ju också!