Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Publicerad den av
Svara


Den här boken blev årets första utlästa bok. Jag hade med den som e-bok till Gran Canaria och av någon anledning blev det bara den här som jag läste under de två veckor vi var där. Kvällarna avslutades alldeles för tidigt än vad jag ens vågar avslöja. Så är det när man är trött småbarnsförälder…

I boken får vi först och främst möta Doris som numera är beroende av hemtjänstens besök och tänker tillbaka på sitt liv och människorna i det. Hon har en röd adressbok där alla hennes vänner och familj finns samlade. När någon dör stryker hon ett streck över namnet och det har hunnit bli många överstrykningar genom åren. Hennes närmaste släkting är hennes systerdotterdotter Jenny som bor i USA med sin man och barn. Doris börjar skriva ner sina minnen av människorna hon mött, ett tidsdokument som hon vill ge till Jenny som minne. Det blir en makalös berättelse som tar oss som läsare till Paris, New York och Stockholm.

Det här är en fantastisk bok som jag vill rekommendera vidare till alla. Doris har levt ett helt otroligt liv med spännande möten och upplevelser, sådant som många bara kan drömma om. Det finns både bra tider med mycket flärd och lycka, men också svåra tider då hon knappt har mat och rum. Och dessa människor hon har mött! Det är läsning som är svår att lägga ifrån sig.

Jag sträckläste boken i ett nafs för jag blev så berörd av Doris historia. Jag kunde inte sluta läsa, jag ville hela tiden veta hur det skulle gå härnäst. Och samma sak gällde för människorna hon berättade om – vilka hade dött och vilka levde fortfarande? Det är en väldigt varm och fint berättad historia om kärlek, vänskap och band. En bok som lämnar en varm känsla i kroppen.

Ett boktips jag verkligen kan varmt rekommendera!

Januari

Publicerad den av
1


Det blev 5 böcker lästa i januari och den största favoriten blev Sofia Lundbergs Den röda adressboken. En fantastiskt fin bok som verkligen berörde. Rekommenderas!

Övriga böcker var Bländad av Petra Holst, Dålig karma av David Safier, Vi bad aldrig om vingar av Vanessa Diffenbaugh och Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. En mycket bra läsmånad med mycket lästid och väldigt bra böcker. Nu ser jag fram emot en lika bra februari.

Och så ska jag se till att hinna ikapp med lite recensioner. Jag har insett att jag numera inte kan skriva om alla böcker jag läser – det hinns helt enkelt inte med. Målet är att i alla fall skriva om FLER. Just nu blir det för få… 🙂

En att-läsa-hög som är fullt rimlig

Publicerad den av
3

Jag sammanställde min att-läsa-hög för december (och januari insåg jag snabbt…). Nu får det inte drälla in fler reservationer från bibblan och jag får gå omvägar förbi bokaffärer. Men å andra sidan – så härligt att ha så mycket att välja bland!

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Publicerad den av
Svara

Då tänker jag på SigridHanna bestämmer sig för att fly Stockholm och sitt jobb på en reklambyrå för jämtländska Gärningsberg där hon växte upp. I Stockholm har hon ett förhållande med en gift kollega, och eftersom hon inser att det ger mer smärta än glädje flyttar hon ifrån det. Hon bosätter sig på hennes familjs släktgård som numera står tom och övergiven. Hennes farmor Sigrid bor numera på ett hem, inte alltid klar över var hon är och vilken tid det är. Som läsare förstår man ganska snart att det ligger mycket sorg och smärta dold i samband med den där släktgården. Farmodern har inte varit en särskilt trevlig människa, Hannas pappa bär på en massa sorg och smärta från sin barndom och Hanna själv har aldrig fått lära känna farmodern eller sin släkthistoria. Sakta men säkert rullas det förflutna upp och svaren kommer fram.

Det låter kanske som en rätt ordinär historia, men personligen tycker jag inte att det är själva berättelsen i sig som är viktig. Det är språket som gör boken. I början tyckte jag att boken var svårläst, att jag hade svårt att hitta flytet och komma in i berättelsen. Språket är mycket personligt och speciellt och jag insåg ganska fort att den här boken inte funkade att pluttläsas. Den funkade endast om jag läste långa sjok i taget, när jag kom in i språkets rytm. När jag gjorde det tyckte jag att boken blev vacker läsning, sorglig och berörande. Jag tycker alltid att det är så sorgligt att läsa om familjer som inte når fram till varandra, där de känns som främlingar. Och i det här fallet när en enda person styr och ställer och förstör för så många andra och även för sig, utan att kanske ens förstå det.

Det är en bok om familj och förlåtelse, att kunna lägga bakom sig och gå vidare. Det är en vemodig och känslofylld berättelse. Som sagt – den rekommenderas att läsas i längre sjok åt gången för att bäst komma till sin rätt. Jag vill verkligen rekommendera den här boken eftersom den är så vackert skriven. En liten pärla som dock kräver engagemang av sin läsare.

Läs mer om boken här.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

Publicerad den av
4


När jag köpte den här boken visste jag egentligen ingenting om den. Den lät spännande och lite mystisk, precis som sådana böcker jag gärna läser. Så jag klickade hem den och den var också den första i bokhögen som jag valde att börja läsa. Så gissa om jag blev besviken när det visade sig att den inte alls var sådär mystisk som den utlovat. Dessutom står det en massa utmärkelser om ”Årets bok” och ”En av årets bästa böcker” på insidan av omslaget, så förväntningarna var ju ganska höga när jag började läsa.

Det här är snarare en historisk roman än en mystisk bok. Handlingen utspelar sig i slutet av 1600-talet i Holland. Artonåriga Nella har blivit gift med den rika köpmannen Johannes Brandt och hon anländer till Amsterdam med stor förväntan. Hon kommer från landet och ser med spänning och viss skräck fram emot att uppleva storstadslivet och med ett alldeles eget hushåll. Väl på plats i Johannes stora hus är Johannes inte ens där och tar emot henne. I stället möts hon av hans syster Marin som visar sig vara den som styr i hushållet. De har också två tjänare – Cornelia och Otto. Äktenskapet och livet blir inte alls som hon har tänkt sig. Hennes man är ofta borta i resor och jobb, och Nella får ett kabinettsskåp, som är en kopia av deras hus, i bröllopspresent av honom. Som ett slags tidsfördriv. Nella beställer saker till skåpet från en miniatyrmakare och ganska snart märker hon att denne miniatyrmakare vet mer om hushållet än hon borde. Hon skickar föremål och dockor som speglar vad som kommer att hända i framtiden, tillsammans med svårtolkade meddelanden som Nella kämpar med att tolka och förstå. Hennes hushåll döljer en hel rad hemligheter som kommer fram en efter en, den ena värre än den andra. Nella tänker att hon kan stoppa händelserna om hon bara lyckas klura ut vad miniatyrmakaren vet.

Det låter förmodligen mer spännande än vad det är. Handlingen kretsar mest kring deras hushåll och dess hemligheter, samt hur det var att leva i Amsterdam på den tiden. Det är ett ställe och tid som jag inte vet så mycket om så på sätt är det intressant läsning. Ungefär halvvägs in insåg jag att det inte kommer att bli särskilt mystiskt så den förhoppningen stuvade jag undan. Nu gillar ju jag att läsa historiska romaner så besvikelsen var bara tillfällig, men om man inte gillar historiska romaner tror jag att man blir väldigt besviken på den. Den är välskriven och det är underhållande läsning. Om man gillar historiska romaner kan jag rekommendera att läsa den. Det var särskilt intressant att läsa om hur det var att vara kvinna på den tiden. Det var en hård tid, och då är ändå Nella och hennes priviligierade eftersom de tillhör den rika skaran.

Jag har hört många som har läst den här och blivit besvikna och mycket av det beror säkert på att baksidetexten och framtoningen fokuserar mycket på det mystiska. Jag är besviken på boken just vad gäller den biten. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa just en mystisk bok. Jag läser ju inte deckare, men jag gillar att läsa lite mystiska och spännande böcker – gärna med inslag av det övernaturliga. Så på ett sätt är jag både nöjd och besviken med den här boken.

Läs mer om boken här.

Läser just nu

Publicerad den av
Svara


Extremt snyggt omslag och med en massa lovord på insidan av omslaget. Men, väldigt annorlunda  mot vad jag trodde. Så här halvvägs igenom väntar jag fortfarande på den där mystiken som jag trodde att den här boken skulle innehålla. Den är bra, men känns mer som historisk roman än  mystisk och spännande. 

Det här med att slalomläsa

Publicerad den av
6


Oktober som var så bra, så bra. Jag läste bok efter bok och allt flöt på. Så kom november och den stora slalomläsningen började. Några sidor här och några sidor där. Egentligen har det inte varit något fel alls på böckerna jag har påbörjat, men jag har liksom inte riktigt fastnat för någon. 

Men nu i helgen ska jag organisera min läsning. En bok i taget. Ordning och reda. Först ut blir Fredrik Backmans Björnstad som jag pausade för en månad sedan. 

Lindas matbröd av Linda Andersson

Publicerad den av
Svara


Alltså, jag vill verkligen rekommendera den här boken om man gillar att baka. Eller ja, om man gillar att äta hembakat bröd. För det är ju bröd det handlar om i den här boken. 

Jag bakar gärna, fast inget avancerat. Bröd är egentligen lite för avancerat för min del men jag har faktiskt bakat många olika bröd ur den här boken. Så pass mycket att min man lite upprört fnös häromdagen att ”måste vi äta köpebröd i morgon?”. För jo, vi har varit bortskämda med att ha hembakat bröd här hemma ett bra tag. Ett av favoritbröden lingonlimpa går nämligen så smidigt att göra att jag har gjort det på kvällen så vi har nybakat till frukost. Mums!

Recepten är enkla och flera av recepten har foton på flera steg av processen. Och hittills har precis alla bröd blivit både bra och väldigt goda. Recepten är enkla att följa och boken har upplägget – recept på ena sidan och foto (-n) på andra. Tydligt och bra, precis som jag gillar det. Hittills har jag undvikit alla recept där man måste knåda degen för hand, men flera av dem står faktiskt på att-göra-listan – trots att jag måste knåda. Men, än så länge är alltså den enkla lingonlimpan favoriten. Där använde jag lingonsylt som mannen kokat ihop, av lingon som svärfar plockat. Kan det bli mer hembakat än så?

Recex från Semic bokförlag. Läs mer om boken här. 

Tack oktober!

Publicerad den av
4

Det har blivit många lästimmar i oktober vilket gav resultatet 7 lästa och 4 påbörjade. Av de lästa har jag svårt att välja en favorit då alla var väldigt bra. En bra läsmånad helt enkelt!

Den senaste veckan har varit segare läsmässigt. Jag har inte riktigt fastnat för någon bok utan kört slalomläsning, något som jag egentligen inte alls gillar.

Och nu är det läslov sägs det. Men inte för mig. Jag jobbar ju inte längre som lärare och kliniken har öppet som vanligt. Sååå… Det blir kvällsläsning som vanligt för min del. Det är inte kattskit det heller direkt. 

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Publicerad den av
2


Den här boken dök upp i mitt Instagram-flöde och verkade vara spännande utan att vara läskig, alltså precis min typ av bok. Det är dessutom första delen i en trilogi.

Sofia och hennes kompis går på en inspirerande föreläsning som hålls av Franz Oswald, ledaren för Via Terra. De blir personligt inbjudna till Via Terras vackra herrgård på Dimön och väl där blir Sofia inbjuden att bygga upp och ansvara för deras bibliotek. Hon tackar ja och skriver på ett 2-årigt kontrakt och tänker att det kan vara en bra erfarenhet när hon sedan söker andra jobb. Ganska snart blir hon Franz personliga assistent och högra hand. Alla i personalen jobbar hårt för att få i ordning allt på herrgården. Det blir ofta långa dagar kvällar, ofta med bara några få timmars nattsömn. Men hur mycket de än jobbar verkar Franz aldrig bli riktigt nöjd med arbetet. Sofia märker hur han blir alltmer elak, kräver mer och till slut tar till fysiska bestraffningar. Till slut börjar hon fundera huruvida de höga murarna med taggtråd med larm verkligen är till för att hålla inkräktare borta eller för att hålla personalen inne? Ju mer hon funderar desto mer börjar hon tvivla och snart bestämmer hon sig för att rymma. Frågan är bara hur?

Mariette Lindstein var aktiv i Scientologikyrkan i 25 år innan hon äntligen lyckades rymma därifrån. Hon vill med den här boken visa hur lätt det är att bli fast i en sekt och hur svårt det kan vara att ens se och förstå att det rör sig om en sekt. Så är det för Sofia i den här boken. När varningsklockorna väl börjar ringa är hon redan fast och kan inte längre lämna på egen hand. Till början är allt guld och gröna skogar och hon tycker att hennes familj och vänner oroar sig i onödan. När hon inser hur det ligger till är det försent.

Det är spännande läsning även om jag tycker att 500 sidor var lite väl mycket. Boken hade kunnat kortas ner något utan att det hade påverkat själva storyn. Parallellt med Sofias story finns också en annan, där man som läsare först inte riktigt förstår vem det handlar om eller i vilken tid. Jag hade mina aningar som visade sig stämma mot slutet. I början tyckte jag att den storyn var lite störande, men mot slutet förstod jag att den var nödvändig för helheten och då blev den också mer intressant. 

Ibland blev boken nästan obehaglig att läsa, på grund av det som händer. Det är läskigt hur människan kan manipuleras till att tro att något är ok när det är så självklart för en utomstående att det verkligen inte är ok. Som läsare tycker man att Sofia borde inse långt tidigare hur det ligger till, men hon är som förblindad av Franz och hans utstrålning. Och precis som Scientologikyrkan är känd för att locka kändisar, som t.ex. Tom Cruise, jobbar Via Terra på samma sätt. Det är svårt att inte fundera på vad mer som är likt mellan Scientologin och Via Terra. Finns det fler likheter? Jag vill knappt veta…

Boken var inte riktigt lika spännande som jag trott och hoppats på, men den var ändå bra och klart läsvärd. För min del var behållningen det här med hur man kan fångas av en sekt. Det är intressant läsning, absolut. Jag är dock inte säker på om jag kommer att läsa även fortsättningen. Jag känner mig rätt nöjd som det är med att ha läst bara första delen. 

Food Pharmacy av Lina Nertby Aurell och Mia Clase

Publicerad den av
Svara


Den här boken har undertiteln En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat och där fångades direkt mitt intresse. För sådant här älskar jag att läsa om. Hälsa, vad man kan göra själv för att förbättra den och för att må bättre. Ofta är vi ju så fokuserade på olika dieter – vad vi ska undvika att äta och då med syfte att vara smal (oftast). Jag tycker ofta att man glömmer att fundera över vad kroppen behöver för att fungera, vilka byggstenar för att reparera och bygga sig själv. För vår kropp gör ju en massa saker helt på egen hand utan att vi ens tänker på det eller är medvetna om det, men för att kunna göra det på bästa sätt behöver den rätt byggmaterial. Och det är det som den här boken handlar om.

Det skulle kunna vara en torr faktabok men det är faktiskt raka motsatsen. Författarna förklarar på ett både enkelt och läsvänligt sätt, och det kanske är lättare för dem att göra det eftersom det inte är de själva som är forskarna. De förmedlar sådant som de själva har tagit reda på i kontakt med forskare. De varvar fakta med små skönlitterära anekdoter ur verkligheten om sig själva, hur de sitter och diskuterar vissa fakta. Först tyckte jag att de här texterna var lite fåniga och inte passade in, men ganska snart kom jag in i stilen och tyckte att de i stället lättade upp och tillförde bra läsflyt till boken. Kanske är det lättare att känna igen sig i deras texter om man har följt deras blogg, men jag hade faktiskt aldrig ens hört talas om den innan.

Förutom fakta och tips om vad man bör äta finns också en del recept. Eftersom jag är lite nördig när det gäller hälsa och träning och plöjer det mesta inom dessa områden, var det egentligen inga nyheter för mig det som presenterades. Mycket är dessutom väldigt logiskt om man bara tänker till. Det är väldigt befriande att läsa om kost utan att det handlar om en viss diet. Här handlar det ju om att kroppen ska få de bästa förutsättningarna för att kunna jobba. 

Den här boken rekommenderas om man är intresserad av kost och hälsa. Man behöver inte vara lika nördigt intresserad som jag är. Jag tror många skulle ha glädje av att läsa den här och få konkreta tips om hur man kan förbättra sin kost. Utan pekpinnar eller att ha som mål att gå ner i vikt. Lästips!

Everything, everything av Nicola Yoon

Publicerad den av
6


Den här boken har synts extremt mycket i mitt Instagram-flöde, så pass att jag kände att jag bara måste läsa. Av någon anledning läser jag inte gärna på engelska, förmodligen pga lathet och bekvämlighet, men den här gången gjorde jag ett undantag och det är jag glad för. Läsningen flöt på hur smidigt som helst och jag tänkte inte ens på att jag läste på engelska. Å andra sidan har den nyss kommit ut på svenska under namnet Ingenting och allting om man hellre vill läsa den på svenska. 

Maddy har en mycket ovanlig sjukdom som gör att hon är allergisk mot världen i sig. Hon bor med sin mamma i ett hus där luften filtreras och i stort sett enda besökaren är sköterskan Carla. De i övrigt få besökarna måste passera genom en lufttunnel och stå ut med att ”avgiftas” då inga skadliga ämnen får nå Maddy. Och skadligt är egentligen precis allting. Så har hon levt sedan hon var en liten bebis, i 17 år, och hon vet inget annat liv. När jämnårige Olly flyttar in i huset bredvid börjar de först kommunicera via skrivna meddelanden på fönstret och senare via chat på datorn. Två tonåringar som finner varandra och en kärlek som tar dem båda med storm. Maddy börjar ifrågasätta det liv hon lever, om det ens är att leva. 

Det här är en smått fantastisk bok. Förutom storyn i sig älskar jag sättet den berättas på. Nicola Yoons man David har gjort illustrationerna till boken, för förutom ren text finns små teckningar, bilder av Maddys journal, vykort osv. Det är liksom en hel värld inuti den här boken. 

Det kanske låter som en rätt sorglig och tragisk bok, men det är snarare precis tvärtom. Det är en bok om kärlek och om livet, om att våga och om att släppa taget. Jag blev väldigt berörd och när jag slog igen boken var det med saknad, för jag hade gärna läst mer om Maddy och Olly. Dessutom kommer det en rejäl twist mot slutet, en twist som gör att man som läsare blir ännu mer berörd. Det är nästan ofattbart att tänka sig att leva instängd i ett hus och bara kunna betrakta livet på avstånd, eller genom böcker och filmer. Det är inte svårt att förstå att Maddy slutligen får nog av sitt liv i en bubbla.

En mycket tänkvärd och berörande bok som jag varmt rekommenderar vidare. Passar lika bra för tonåringar som för vuxna att läsa. 

Läs mer om boken, den svenska översättningen, här. 

(M)ornitologen av Johanna Thydell

Publicerad den av
Svara


Sedan Johanna Thydells debut I taket lyser stjärnorna har hon varit en stor favorit. Jag har kanske svårt att vara riktigt objektiv med tanke på vår gemensamma bakgrund (vi är båda från Värnamo), men med tanke på alla hyllningar hon har fått tror jag inte det spelar någon roll. Det är inte bara jag som gillar hennes sätt att skriva, och att hon har ett alldeles eget språk och uttryck kan vi nog enas om.

I den här boken möter vi Moa. När hon var 2 år lämnade hennes mamma familjen och hörde aldrig av sig. Förrän nu. Femton år senare berättar Moas pappa att mamman har hört av sig och vill träffa henne. Först säger Moa blankt nej. Har hon klarat sig i alla år utan mamman kan hon fortsätta att göra det. Men så börjar hon fundera över alla de där obesvarade frågorna där varför är den största. Tillsammans med bästa vännen Otto gör hon upp en plan. Hon ska åka till sin mamma några dagar med ett skolarbete som ursäkt. Hon ska låtsas vara ornitolog, men i själva verket tänker hon vara där i syfte att vara mornitolog – att studera en mor.

Redan den fyndiga titeln vittnar ju om ett typiskt Thydell-språk. Som sagt, få skriver så träffsäkert som hon gör. Allt från språk till karaktärer och story gör den här boken till en liten pärla att läsa. 

Det är ju lätt att tänka att bok om en försvunnen mor som förenas med sin tonårsdotter ska bli snyftig och sorgsen, men här är det inte alls så. Moa är väldigt bestämd med att hålla ett visst avstånd till sin mamma och det blir definitivt inget tårfyllt återseende. Och jag tänker att det ju är helt rätt – bara för att man är mor och dotter på ett papper behöver man ju inte känna av det. De är totala främlingar som möts, som vilka som helst. Moa har levt nästan hela sitt liv utan sin biologiska mamma och även om hon är nyfiken på henne som person betyder inte det att kärleken och familjekänslan kommer automatiskt. Deras sätt att försöka närma sig varandra är väldigt försiktigt och trevande och ibland smärtsamt. Det är lika svårt för dem båda, även om de försöker hålla sina tankar och känslor för dig själva. 

Det här är en väldigt fin bok med mycket värme. Hade jag jobbat kvar som bibliotekarie hade jag tipsat massor om den här boken. Och även om den här boken riktar sig mot ungdomar tycker jag det funkar precis lika fint för vuxna att läsa den. Moa är en väldigt klok, smart och framför allt rolig tjej. Så missa inte att lära känna henne – läs!

Läs mer om boken här. 

Härliga gratänger av Kristina Eriksson

Publicerad den av
Svara


Gratänger är ju egentligen perfekt när man vill göra något av lite ledsna grönsaker man har i kylskåpet. Att slänga dem i en gratängform tillsammans med lite ost och så in i ugnen brukar funka perfekt. Om man vill ha tips på gratängrecept är det här en riktig guldgruva, antingen att följa rakt av eller inspireras av. För min del brukar det bli mer av det senare – att ta lite av vad som finns hemma och det man gillar mest.

Det första jag brukar kolla i en kokbok är om jag kan laga något ur den. Jag är ju semi-vegetarian, dvs jag äter fisk och kyckling men inte rött kött. I den här kokboken finns visserligen en del gratänger med rött kött men om det är färs brukar det funka att ersätta med vegetarisk färs. Bacon går att ersätta med vegetarisk bacon osv. Jag tror att jag skulle kunna laga de flesta gratänger i den här boken, med ett visst mått av anpassning. Det är väl egentligen när det är viltkött som jag inte riktigt vet hur jag ska kunna anpassa. 

Jag gillar när kokböcker har tydliga bilder på maten. Jag vill kunna se hur det ser ut för att veta om det är något jag kan tänkas vilja testa. Här är bilden på ena sidan och receptet på den andra – ett uppslag per rätt. Lättläst och lätt att förstå och laga. Eftersom det är gratänger är det ju mycket att hacka, lägga i lager och sedan in i ugnen. Oftast väldigt enkelt! Är det för avancerat och för många ingredienser brukar jag backa. Jag gillar när det går fort och enkelt att laga mat. 

Här finns både vardagliga rätter och lite mer festliga sådana. En favorit är t.ex. Broccoli- och blomkålslasagne med ajvar relish. Få ingredienser, lätt att göra = perfekt för en trött småbarnsmamma. Och vegetariskt! Det finns också en vegetarisk tacogratäng som jag fortfarande inte testat. Den innehåller egentligen bacon, men ofta när en rätt innehåller mestadels vegetariskt brukar jag helt enkelt bara utesluta bacon, strunt samma om man tappar en smakdel där. 

Som sagt, en del vegetariska recept och en del som går att göra helt vegetariska. Men – om man är helvegetarian och inte äter fisk så tror jag inte man uppskattar den här kokboken. Personligen hade jag också föredragit en indelning av recepten i vegetariskt, fisk, kyckling och kött. Nu är allt i en enda blandning och det blir lite rörigt och inte lika lätt att överblicka, särskilt om man som jag inte äter t.ex. rött kött. En uppdelning hade gett en bättre överblick när man snabbt vill hitta vilken typ av gratäng man vill laga. 

Rec.ex från Semic. Läs mer om boken här.