Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg

Publicerad den av
Svara


Tidigare i år läste jag Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg. Då visste jag inte att det egentligen var den fristående delen till den här. Eftersom jag tyckte väldigt mycket om den ville jag läsa även den här, även om det då blev i fel ordning. När författaren själv skickade en signerad bok till mig var det ju givet – klart jag skulle läsa även första delen. 

Agnes man Oscar berättar att de har blivit bjudna på midsommarfest hos gemensamma vännerna Lisa och Tom. Men Oscar beter sig konstigt och när Agnes kryper ner i sängen hos honom efter festen börjar han gråta och berättar att han älskar Lisa. Hela Agnes livs förändras över en natt. Hon tvingas flytta till lägenhet, ha barnen bara varannan vecka och skaffa ett annat jobb. Till stöd har hon sina föräldrar och vänner, men det tar lång tid att bygga upp ett nytt liv. Att släppa sorgen och ilskan över att det blivit så här. 

Vi får följa Agnes under 1 år, från skilsmässans start och framåt. Hon går från att vara ledsen och nedbruten till att bli stark och stå på egna ben. I den här boken träffar hon också Tobias, och eftersom jag vet vad som händer i andra delen var det roligt att få veta hur det började.

Det funkade bra att läsa böckerna i fel ordning. Jag gillade andra delen och jag gillar den här lika mycket. Det här är ganska typiskt för vad jag gillar mest att läsa. Jag läser helst kvinnliga författare, gärna svenska, som skriver om karaktärer som direkt tagna ur vardagen. Det handlar om relationer, samtida sådana, och det är läsning där man kan känna igen sig. Det är med sådan läsning jag trivs allra bäst. 

Det ska tydligen komma en tredje del om Agnes och hennes familj och det är en bok jag ser fram emot. Jag gillar att läsa om Agnes och alla andra i hennes närhet. Jag tycker väldigt mycket om när der finns serier i den här genre. Jag är ju inte så förtjust i deckare, där just serier är vanliga. Jag gillar när man gör serie av böcker där vanliga människor har huvudrollen. Ibland känns der skönt att kunna återse karsktärer man tyckt mycket om i en bok. Så att det här nu ska bli en trilogi applåderar jag lite för. 

Min ponny Mulle! av Lena Furberg

Publicerad den av
Svara



Lena Furberg signerade böcker på Bokmässan och det var en given programpunkt för mig. Jag velade om jag skulle köpa boken till mig eller dottern. Enligt Lena Furberg passade den barn ca 3-6 år (dottern är 5,5 år) eller vuxna upp till 99 år. 🙂 Till slut bestämde jag mig för att få den här signerad till dottern och en Mullesamling till mig själv. 

Molly drömmer om en alldeles egen ponny och en dag slår drömmen in: hennes föräldrar ska ge henne en ponny. Efter mycket letande hittar hon Mulle och det är kärlek vid första ögonkastet. Men ganska snart upptäcker hon att den där Mulle är rätt så busig. Hon hittar honom i grannes tulpanrabatt och han är så kittlig att han inte kan bli borstad under magen. Molly drömmer om en tävlingskarriär, antingen på dressyr- eller hoppbanan. Men Mulle drömmer om att bli rodeohäst. Hur gör man när man har en sådan busig ponny? Skickar tillbaka? Behåller?

Jag växte upp med Mulle och Min Häst och det var väldigt roligt och mysigt att få läsa högt ur den här för dottern. Hon gillade den väldigt mycket och skrattade åt den busiga Mulle. Första gången vi läste den tyckte hon faktiskt att Molly skulle skicka tillbaka Mulle för han var helt enkelt för busig. 

Lena Furbergs teckningar är som vanligt helt fantastiska. Det är ren kärlek att titta på bilderna och läsa om Mulle och Molly. Det funkar lika bra för en 5-åring som för en 39-åring. Boken är både rolig och lärorik. Om man har en liten där hemma som tjatar om en egen häst så finns det mycket att prata om kring den här boken. Det är inte bara enkelt och roligt att ha egen häst, det märker Molly snabbt. 

Kanske julklappstips? Hur som helst är det här är en väldigt fin barnbok som jag varmt rekommenderar. 

Cancerboken

Publicerad den av
1


Eftersom vi är inne i oktober och rosa månaden vill jag tipsa om cancerboken.se. Det är en dagbok ur verkligheten, skriven av en dotter vars mamma drabbats av bröstcancer. Det är väldigt vackert skrivet och det är tänkvärd och berörande läsning. Jag fick ett mail från tjejen som har skrivit den och jag tycker att den förtjänar att uppmärksammas. Gå in och läs! 

Som om vi kände varann av Tobbe Möller

Publicerad den av
Svara


Att läsa noveller är perfekt när man busspendlar. Jag har rätt kort bussresa hem så en novell är lagom läsning. Jag skulle säkert hinna med ännu en, men jag har lärt mig att det liksom förstör novellerna om jag läser två åt gången. En är lagom, för att också kunna smälta den och fundera lite på vad jag just läste.

I den här boken finns 12 noveller samlade, alla med gemensam nämnare att de är som tagna ur vardagen och med en betoning på relationer. Och som med vilken bok som helst finns det vissa berättelser som når fram lite extra, medan andra lämnar mig mer oberörd. Min absoluta favorit är den där två män träffas och diskuterar vänskap. Eller rättare sagt, den ena mannen ställer väldigt ihärdiga frågor till den andra som snurrar in sig i formuleringar och tyckanden som inte riktigt går ihop. Är en vän någon man kan ringa mitt i natten om precis vad som helst? Är de sådana vänner? Jag kan inte låta bli att skratta åt deras samtal. Det är väldigt skickligt upplagt, samtalet dem emellan och allt som sker runt omkring dem. Flera andra noveller väcker igenkänning, som t.ex. den med burkskåpet där ett skåp där man förvarar just burkar är temat som novellen spinner kring. Ett något annorlunda tema, men som visar sig vara väldigt pricksäkert och underhållande. Jag gillar också den inledande novellen som levererar en oväntad twist som faktiskt fick mig att läsa novellen en gång till bara för att se om jag läste den annorlunda då.

Jag tycker att den här novellboken är väldigt trevlig läsning. Jag gillar ju allmänt att läsa berättelser från vår samtid, med helt vanliga människor och helt vanliga problem. Här finns tolv sådana berättelser, både underhållande och välskrivna. Om man gillar att läsa noveller, eller är nyfiken på att testa, kan jag rekommendera den här boken. Men som sagt – läs en novell i taget för bästa upplevelse.

Omgiven av idioter av Thomas Erikson

Publicerad den av
4

Titeln på den här boken avskräckte mig först. Visst låter det lite krasst att kalla folk för idioter? Men så satt jag där utan något att läsa och en e-bok brukar ju vara en bra lösning då. Jag gick in på Bokus och kollade recensionerna, och när jag såg att många kommenterade att den var rolig läsning – ja, då var det bara att klicka hem och börja läsa!

Det här med ”omgiven av idioter” kom från en företagare som tyckte just så om alla sina anställda. Vad det handlar om är ju egentligen att vi är olika som människor och att det kan göra kommunikation, och därmed förståelse, svårt. Den här boken vill visa hur man kan lära sig att kommunicera med andra och att man genom förståelse kan släppa det där med att tycka folk är idioter. Förhoppningsvis…

I boken redogörs för 4 olika typer av människor – röda, gula, gröna och blå. Man får veta vad som är utmärkande för varje färg, hur man kan lära sig att förstå en människa med en viss färg, och hur man kommunicerar. Många människor är dessutom inte bara en färg utan kanske en blandning av två, eller kanske tom tre. 

Det här är jättespännande läsning! Jag skrattade igenkännande åt både mig själv och andra människor omkring mig. Förutom fakta är boken kryddad med anekdoter från författarens möten med olika människor i sitt yrke, och flera gånger läste jag högt om dessa för mannen. Det här med människor och kommunikation och varför vi är som vi är – det är något jag tycker är så himla intressant. Varför uppfattar vi varandra så olika? Varför är vissa människor så svåra att prata med? Varför är en del så buffliga medan andra inte avslöjar en enda känsla? Massa frågor som får svar i den här boken. Och det roliga är att jag fick förklarat varför jag själv reagerar som jag gör ibland. 

Efter att ha läst den här boken har jag börjar tänka på människor i färger. På ett positivt sätt. Det handlar ju om förståelse och kommunikation, hur man ska nå fram till varandra. Jag kan konstatera att jag har en hel del blå drag i mig – jag tycker det är viktigt att följa regler, är perfektionist, vill ha mycket fakta osv. Men jag är lika mycket grönt – känslomänniska, avskyr konflikter och att stå i centrum, vill göra gott för människor jag tycker om osv. När jag läste upp lite mer negativa drag för maken började han asgarva. Jag antar att de stämde rätt bra med andra ord… Men, de behöver vi ju inte rabbla upp här. 🙂

Så – en mycket läsvärd och faktiskt underhållande bok för alla som är intresserade av människor och kommunikation. Lästips!

Viskskrik av Kristina Emanuelsson

Publicerad den av
1


Den här boken dök upp med väldiga hyllningar i mitt Instagramflöde, och det är klart att man blir nyfiken då. När jag såg att Kristina Emanuelsson skulle vara på Bokmässan passade jag på att gå till Calidris förlags monter. Och där hade jag tur, för precis då fanns hon där och jag kunde få både en liten pratstund och en signerad bok.

I den här boken får vi möta Alice i två parallella berättelser där den ena handlar om henne som barn och den andra när hon är vuxen. Barnet Alice växer upp med ständiga fyllefester, där pappans grogglas är något som är bland det mest värdefulla som finns. De glasen smyger hon ibland ut från lägenheten för att bjuda kompisar på coca cola. För Alice har fri tillgång till coca cola. Hos henne finns inga regler om hur mycket godis man får äta, eller när. Det finns inga regler om läggdags heller. Däremot finns det en massa oskrivna regler om mamman och hennes låtsaskompis Isa. Oskrivna regler om vad man kan säga eller inte kan säga när mamman mår som sämst.

I vuxen ålder umgås Alice fortfarande med Jack från barndomen. Hon har svårt att fatta beslut, att ta tag i saker. Hon känner det själv som att hon bara glider omkring i tillvaron, utan att veta vad hon egentligen vill. Hon saknar en plan. När hon möter den gamla klasskompisen Pernilla blir hon som besatt av att spionera på henne från en buske utanför hennes villa. Där sitter hon hela dagar och bara spanar. Det agg hon hyser mot Pernilla får man som läsare allt större klarhet i ju längre in i berättelsen man kommer.

Berättelsen om Alice är berörande på det där lite ont i magen-sättet. Det barnet Alice är med om borde inget barn råka ut för. Med två dåligt fungerande föräldrar får hon ta ett större ansvar är hon borde vid sin ålder. I alla hyllningar om boken har det personliga och mycket träffsäkra språket lyfts fram och jag kan bara hålla med. Språket lyfter berättelsen och det känns ibland som om man kommer in under skinnet på Alice, så nära inpå att hennes ångest blir ens egen.

Boken är stundtals tung att läsa på grund av ämnet. De vuxna sviker om och om igen. Alice är smärtsamt medveten om att hennes familj är annorlunda, att det inte är en bra sak att sakna regler hemma. Hon försöker passa in i skolan och få vara del av den coola världen och hennes nyckel dit är att bjuda kompisar på coca cola. Hon bor i ett lägenhetsområde och ser skillnaden mellan hennes liv och Pernilla som bor i ett finare villaområde. Den känslan lever kvar i vuxen ålder och Pernilla blir en slags symbol över det finare livet, det hon bara kan se på men inte uppleva själv. Att följa Alice i vuxen ålder visar så väl hur man formas av sin uppväxt. Det är lätt för andra att se ner på Alice när de inte vet hur hennes uppväxt sett ut. Som läsare vet man, och det är inte utan att man hejar på henne och önskar att hon ska ta sig ur och upp, att ta tag i sitt liv. Utan att avslöja handlingen tycker jag att slutet är fantastiskt bra. Det var skönt att kunna slå igen boken med en lättare känsla i kroppen.

Det här är en mycket läsvärd och välskriven bok som jag varmt rekommenderar. Och jag tror nog att vi kommer att få se mer av Kristina Emanuelsson i framtiden.

Läs mer om boken här.

Flickorna i parken av Lisa Jewell

Publicerad den av
Svara


Lisa Jewell har blivit något av en favoritförfattare för mig. Jag har nog gillat allt jag har läst av henne hittills. Jag har dessutom några av hennes äldre böcker hemma i bokhyllan, men av någon konstig anledning har de varit hyllvärmare ett tag. Det borde verkligen bli ändring på det.

Boken inleds med att en 13-årig tjej hittas misshandlad i en park i London. Efter det introt hoppar berättelsen några månader bakåt i tiden och vi får följa alla personer och händelser som leder fram till misshandeln. Storyn är förlagd till en park i London, en park som är som en oas och som används som en extra trädgård för människorna som bor granne med den. En av familjerna är Clare med hennes döttrar Grace och Pip. De flyttar till området efter att pappan i familjen blivit psykiskt sjuk och bränt ner deras hus. Det mesta som har hänt angående det får man som läsare veta i de brev Pip skickar till pappan, som vårdas på en sluten anstalt. Jag brukar inte gilla brev i böcker, men här funkar det faktiskt ovanligt bra. Kanske för att det är ett barn som skriver och att det då blir lite annorlunda.

I parken lär Grace och Pip känna flera andra barn, bl.a. de tre systrarna Catkin, Fern och Willow. De är hemskolade och bor med sina föräldrar Leo och Adele, och det är mamman som jobbar som deras hemskolelärare. Barnen tillbringar mycket tid tillsammans i parken och det finns redan fasta grupperingar som deras ankomst rör upp. Dessutom har det förekommit ett överfall i parken redan tidigare.

Boken presenteras som deckare och det kan jag väl inte riktighålla med om. Visst är det ett brott som begås i och med misshandeln, men deckare tycker jag ändå inte riktigt passar in. Däremot är det spännande och det är en mörkare underton mot vad man är van vid från Lisa Jewell. Det handlar väldigt mycket om fasader, om människor som de egentligen är under ytan och vad de döljer bakom sin fasad. Vem i den här boken kan man lita på? Är de goda verkligen de goda? Vem var det som misshandlade den 13-åriga tjejen och finns det något samband med det tidigare överfallet i parken? Många av karaktärerna i boken har bott vid parken i hela sitt liv och nu är det deras egna barn som växer upp där och hänger i parken med sina kompisar.

Jag måste säga att jag gillade den här lite mörkare sidan, och då är jag ju en sådan som inte gärna läser deckare. Det här är lagom med spänning för min del och jag gillade verkligen slutet. Jag sträckläste boken och den stannade kvar i tankarna länge efteråt. Lisa Jewell är väldigt skicklig på att teckna karaktärer, att bygga upp storyn kring karaktärerna i stället för tvärtom. Det är precis min typ av läsning. Det här är definitivt en bok som jag gärna rekommenderar vidare. Ett lästips nu när höstmörkret är i antågande. 

Bokmässan 2016

Publicerad den av
1


Det var 3 år sedan jag var på Bokmässan så i går eftermiddag drog jag med mig mannen dit. Det blev en väldigt givande och rolig eftermiddag med många möten och härliga bokinköp!


Min första programpunkt var att träffa Johanna Thydell och köpa hennes nya bok Mornitologen. Det var många, många år sedan vi sågs senast, säkert minst 10 år sedan? Jag fick i alla fall en stor kram och en signerad bok, för konstigt nog har jag ingen signerad bok av henne tidigare. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa hennes bok – hon är en stor favorit!


På väg till en helt annan grej fick jag syn på att Martina Haag stod och signerade och eftersom jag faktiskt inte äger Det är något som inte stämmer passade jag på att köpa och få den signerad. Jag sa till henne att jag hade röstat på den till Årets bok och hon sa att priset säkert skulle gå till Elena Ferrante. Då visste hon ju redan att det var hon själv som var vinnaren, men hon var en skicklig skådis. 🙂


En annan programpunkt jag såg fram emot var Lena Furbergs signering. In i det sista velade jag vem som skulle få den nya Mulleboken – dottern eller jag? Det fick bli till dottern, men jag köpte också en Mullesamling som hon signerade till mig.

När jag var liten prenumererade jag på Min Häst och älskade Lena Furbergs teckningar enormt. Jag samlade på Min Häst och hade över 500 tidningar. Jag skänkte dem för bara några år sedan. Det gjorde ont i själen, men det var tvunget.


Sedan gick jag förstås till utdelningen av priset Årets bok och ja, jag gissade och röstade på Martina Haag som vann så välförtjänt. Och vad rolig hon var! Det var en väldigt trevlig prisceremoni.


Och däremellan träffade jag den väldigt trevliga Kristina Emanuelsson och köpte en signerad Viskskrik av henne. Mannen och jag blev också bjudna på choklad av lika trevliga Sofia Rydemalm som signerade sin bok  Chicolat. Ja, och så var jag för första gången någonsin uppe i Bokbloggarrummet där jag äntligen fick träffa Ulrica, och Linda som jag har träffat en gång tidigare. Det var kul! Nästa år hoppas jag kunna vara med på några bokbloggarevent också. I år hanns det inte med.

Och så blev det ännu fler böcker, både till mig och barnen. Och ost! Det fick mannen gå och bära på. 🙂

Efter en härlig eftermiddag var det dags att ta bilen hem igen. Så för min del är Bokmässan slut för det här året, även om jag njuter av alla uppdateringar därifrån som alla andra gör på Instagram. Ses nästa år!

Fredriks fika av Fredrik Nylén

Publicerad den av
2


När jag fick den här boken hade jag ingen om vem Fredrik Nylén är, men tydligen kom han tvåa i Hela Sverige bakar 2013. Jag kollar inte på bakprogram, men jag tycker att det är rätt kul att baka. Jag är inte lika förtjust i att äta upp det, men som tur är finns det andra här hemma som gärna äter. Roligast är egentligen att baka när man har bjudit hem folk. 

Den här boken innehåller rätt enkla recept, och med enkla menar jag sådana som egentligen vem som helst fixar att baka. Jag gillar inte när recept blir för långa och krångliga med en massa olika moment. Jag föredrar muffins och kladdkaka – man rör ihop allt, tjoffar ner i en form och sedan ska det stå relativt kort tid i ugnen. 

Jag testade att laga några recept och att de blev rätt misslyckade har inget med själva recepten i sig att göra. Jag skyller det ena missödet på vår gamla ugn som är svår att lära sig vad gäller hur länge saker ska gräddas. Den ena kakan behövde vara inne superlänge i ugnen vilket gjorde att den blev bränd men ändå geggig i mitten. Sonen och jag tyckte ändå att den blev rätt god, om man skar bort det brända. Dottern var inte lika förtjust. Däremot gillade hon den andra kakan, som blev fin men som inte alls föll mig i smaken. Nåväl, man kan inte lyckas varje gång. Nästa gång blir det något recept med blåbär!

Den här boken är nog en ganska bra basbok för den innehåller t.ex. klassiker som drömmar, syltgrottor och jordgubbstårta. Samtidigt finns moderna recept dom t.ex. Butterkaka med havtorn och lakritssnittar. Något för alla med andra ord. En trevlig bakbok som inte känns sådär flådig och otillgänglig som en del kan göra. Rekommenderas! 

Recensionex från Semic. 

Fyren mellan haven av M L Stedman

Publicerad den av
4


Den här boken kommer som film nu i höst, med Alicia Vikander och pojkvännen Michael Fassbender i huvudrollerna. De träffades tydligen i samband med inspelningarna. Det har ju absolut ingenting med boken att göra, men det är sådan där typisk kuriosa som min hjärna suger åt sig och minns. 🙂

Tom jobbar som fyrvaktare och när han träffar den levnadsglada Isabel tänker han först att hans livsstil inte alls är något för henne. Men kärleken segrar och snart blir även Isabel en del av detta speciella sätt att leva. De bor på en avlägsen ö utanför Australien och den enda kontakten de har med omvärlden är med några månaders mellanrum då en båt kommer med proviant och annat de behöver. En dag kommer en liten båt till deras ö och i båten finns en död man och en liten bebis som mot alla odds lever. Paret bestämmer sig för att ta hand om flickan och låtsas att Isabel har fött henne. De begraver mannen på ön och inleder sina nya liv som föräldrar. Några år senare är det dags för dem att göra ett ovanligt besök till fastlandet och där upptäcker de att deras egen lycka är någon annans tragedi.

Det här var en bok som jag läste med magont. De väljer att ta hand om ett barn som de inte vet något om, ett barn som trots att det bara är ett spädbarn har en egen historia innan de hittar henne. Det är en bok om moraliska dilemman – vad är rätt och fel? Och vem kan egentligen avgöra det? Eftersom man som läsare följer Isabel och Toms liv och deras svåra kamp för att få barn är det så lätt att förstå deras val och ställa sig på deras sida. Jag kom på mig själv med att heja på dem hela boken igenom, trots att det de gör egentligen är så oerhört fel. Hela boken är så oerhört gripande och det är både sorg och kärlek. Jag är ju som sagt en väldigt lättrörd person, men att undvika att fälla tårar när man läser den här är nog oerhört svårt. Den berör.

Jag ser väldigt mycket fram emot att se filmatiseringen av boken. Jag kan tänka mig att Alicia Vikander passar väldigt bra i rollen som Isabel. Kommer nu i september! Det gäller nog att ha med sig näsdukar in i biosalongen…

Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg

Publicerad den av
2


Jag är väldigt förtjust i att läsa kvinnliga svenska författare, särskilt när de skildrar vardagsliv, familj och relationer. Det är något med igenkänningen som jag gillar, nästan som att få kika in hemma hos andra familjer. Familjer som skulle kunna vara ens grannar. Egentligen visste jag inte så mycket om den här boken när jag reserverade den, men på omslaget finns fina hyllningar och det kändes som en bok som jag skulle gilla.

Den främsta huvudpersonen i boken är Agnes och det är runt henne och hennes familj storyn kretsar. Hon har två barn och är separerad från deras pappa, en skilsmässa som berodde på hans otrohet och det är ett svek som sitter djupt i henne. Efteråt träffade hon Tobias och nu bor de tillsammans i ett hus med alla barnen. Hans förra fru dog i cancer och när även Agnes drabbas av cancer tänker hon först och främst på hur han ska reagera. 

Mitt i rädslan över knölen i bröstet har hon fullt med hennes och Tobias tonårsdöttrar som ständigt bråkar och som får henne att undra om det var rätt beslut av Tobias och henne att slå ihop sina familjer och bo ihop. Dessutom får hon veta saker om sin höggravida syster Cissi som gör att de blir riktiga ovänner. 

Det är en bok om relationer – familj, syster och kärlek. Man får följa både Agnes och Cissi i deras vardag och hur de tänker om allt som händer. Nu är det här tydligen en fristående fortsättning av hennes förra bok och det var synd att jag inte visste det för då hade jag läst dem i rätt ordning. För jag tycker väldigt mycket om den här boken. Det är en lättläst, mysig och berörande bok som lockar fram en del tårar mot slutet. Det är ingen snyfthistoria i sig, det är mer att den väcker känslor. Sedan är jag ju i och för sig en rätt lättrörd person. 

Jag vill verkligen rekommendera den här boken. Jag kommer definitivt hålla utkik efter nya böcker av Anne-Lie Högberg. Och frågan är ju om det funkar att läsa första delen nu i efterhand? Någon som läst och kan tipsa? 

Stora löparboken för kvinnor av Lovisa Sandström och Jessica Almenäs

Publicerad den av
Svara


Att jag skulle köpa den här boken är egentligen supermysko. Jag har alltid avskytt löpning, helt enkelt för att jag har varit så kass på det. Lyfta tunga vikter – ja, gärna. Yoga – japp, gärna det. Springa – ojojoj… 

Men så i våras bestämde jag mig för att faktiskt satsa på löpningen. Jag kände att jag var lite trött på att vara så himla kass på att springa. Vilken annan träning jag än gör och jag kan pusha mig och köra lite mer, lite till. Men inte med löpningen. Minsta jobbigt och jag bara stannar tvärt. Efter att ha sett den här boken på flera ställen blev jag nyfiken och tänkte att om jag någon gång ska komma över mitt löphat måste jag ha en strategi. Och nog för att jag kan mycket om träning, men inom löpning kan jag absolut ingenting. Jag hade ingen aning om hur jag skulle lägga upp träningen för att nå mitt mål. 

I boken finns olika träningsprogram där man kan välja om målet är 5km, 10km, 21km eller maraton. För varje mål finns också tre olika nivåer beroende på hur tränad man är. Mitt mål var 5km och eftersom jag var helt novis valde jag att träna efter nivå 1. Efter 5 veckor skulle jag nå målet efter att ha tränat efter programmet 3ggr/vecka. Jag körde exakt enligt schemat och sprang 5km redan efter 4 veckor, med världens bästa känsla i kroppen. Ren lycka!

Nu är målet att klara milen, allt enligt bokens upplägg. Och för första gången i hela mitt liv tycker jag faktiskt att det är roligt med löpning! Jag har lärt mig massor om löpning tack vare den här boken och jag kan gå tillbaka till olika faktadelar för att repetera och även ta in nya saker. 

Min svägerska som i motsats till mig är duktig på att springa, tyckte också om boken. För hennes del kunde hon ta del av träningsschemat mer för att få ett roligare upplägg på sin träning i stället för att bara nöta. 

Tack vare den här boken har jag blivit så glad i löpning att jag funderar på att springa tjejmilen i New York nästa år. Om jag vågar åka själv vill säga. I så fall blir det min 40-årspresent – både att äntligen få uppleva min drömstad och att springa mitt livs första (och enda?) lopp. 

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Publicerad den av
4


Den här boken är ett typ-exempel på hur jag faller för titlar. Jag tyckte att den lät som den perfekta sommarboken, så där mysig och charmig feel good som är så skönt att läsa under semestern. 

Pollys och hennes sambos företag tvingas i konkurs och i ett svep förlorar hon allt – jobb, boende och pojkvän. För i samband med att företaget har gått nedåt har även deras relation gått samma väg. Eftersom hon har dåligt med pengar tvingas hon leta efter ett billigt boende där hon kan slicka såren en tid innan hon kommer på fötter igen. Hon hittar en smått fallfärdig lägenhet ovanpå ett sedan länge nedlagt bageri, långt ute på landet till hennes bästa väns förskräckelse. Men Polly trivs med att bara komma bort. Så småningom börjar hon lära känna nya människor: fiskarna, hennes buttra hyresvärdinna och biodlaren Huck. Dessutom flyttar en skadad lunnefågel in i lägenheten. För Polly som alltid har älskat att baka blir brödbak hennes sätt att gå vidare, men också att idka byteshandel för lite fisk eller honung. Snart sprids ryktet om hennes fantastiska bröd och hon hamnar i onåd hos den buttra hyresvärdinnan som driver traktens bageri, där det serveras oätligt köpebröd. 

Ja, alla fattar – Polly lyckas och startar eget bageri där hon säljer sitt fantastiska bröd. Det är inte svårt att lista ut och det är ju så det är med många böcker i den här genren. Jag brukar tycka att det är helt ok, och den delen köper jag även i den här boken. Men! Polly som person retar jag mig på alltmer under bokens gång. Hon blir ovän med två olika personer vid två olika tillfällen och hon ältar och ältar, precis som vem som helst kanske skulle göra. Problemet är att när hon träffar personen och är surmulen och tvär vänder hon på en femöring så fort personen frågar om de kan vara vänner igen. Javisst! utropar hon glatt, allt är glömt och förlåtet och hon är så happy happy. Och det blir precis likadant nästa gång. Det känns så platt och orealistiskt och jag retar ihjäl mig på henne just där och då. Efter den händelsen tycker jag bara att hon är jobbig att läsa om. Agget mot henne står i vägen för läsningen, storyn går inte igenom längre. 

Alla har hyllat den här boken, verkligen alla. Så om man är sugen på att läsa den här boken kanske man ska lyssna mer på alla andra som har strösslat 5 stjärnor över den. Själv var jag bara glad över att stänga igen boken och slippa den där Polly och fortsättningen ska jag absolut inte läsa.

Men visst är det härligt det där? Att man kan tycka så olika om en och samma bok? 

Det kommer alltid en ny himmel av Lori Nelson Spielman

Publicerad den av
2


När jag såg den här boken i mitt instagramflöde ville jag omedelbart läsa den, enbart pga dess vackra omslag. Och efter att ha läst den kan jag konstatera att den är precis lika vacker på insidan som den är på utsidan. 

Brett är 34 år och har precis förlorat sin mamma, som dog efter efter en kort tids sjukdom. När testamentet läses upp visar det sig att båda hennes äldre bröder får ut flera miljoner var medan hon får – ingenting. Bretts mamma har skrivit ett brev där hon förklarar varför. När Brett var 14 år skrev hon en livslista med saker hon ville uppnå i livet. En lista som hon sedan knölade ihop och slängde, men hennes mamma hittade och behöll den. Hon tycker att Brett har kommit på ett sidospår i livet och därför bestämmer hon nu att hon måste bocka av alla resterande punkter (en del är redan avklarade) inom 1 år för att få ut sitt arv. På listan finns en del enklare punkter som tex att skaffa hund, men också lite svårare som att få barn. Bretts sambo Andrew vill nämligen inte alls ha barn, och en hund lär han inte heller vilja släppa in deras lägenhet. Och hur ska hon kunna försonas med sin far som har varit död i 7 år? Vägen till att uppfylla alla mål på listan visar sig bli krokig och omvälvande och den kommer minst sagt att vända upp och ner på Bretts liv.

Den här boken var mycket djupare än vad jag hade förväntat mig. Den är varm, charmig och jag blev väldigt berörd av den. Brett är en person man tycker om och hejar på och varje gång hon lyckas uppfylla ett mål blir man som läsare så där glad i magen. Och förutom Brett finns det en hel massa andra fina karaktärer som sättet sig i hjärtat. 

Den här boken hamnar under kategorin ”Malins favoriter”, för den är så himla himla fin. Det är en väldigt fin skildring av en mamma och dotterrelation, av familj, livsval och om att hitta vägen till lycka. En bok att tycka om helt enkelt.