Att omorganisera en bokhylla

I dag fick jag för mig att bokhyllan behövde göras om. Jag tog ner alla böcker och sorterade dem i färghögar och sedan upp med dem igen. Passade på att rensa ut lite också när jag ändå höll på. 
Efteråt kändes det som om hela vardagsrummet fått sig ett lyft. Men då passade jag också på att möblera om lite också… 

När maken kom hem från första jobbdagen efter semestern, bara suckade han. Totalt onödigt blev hans dom. Han kunde inte ens se att det blev skillnad/bättre. Jaja, så är det när en av oss är liiite mer boknörd (och inredningsintresserad) än den andra. 😊

Om du såg mig nu av Sofia Nordin


Det här är den fjärde delen i serien om ett Sverige där nästan alla har dött av en mystisk feber. Del ett heter En sekund i taget, tvåan heter Spring så fort du kan och trean Som om jag vore fantastisk. Jag har tydligen inte recenserat de två sistnämnda, vilket beror på att de lästes när jag inledde min bloggtorka 2014. I februari det året flyttade vi till vårt hus med allt vad det innebar och strax därefter blev jag gravid, en supertuff graviditet som ledde till sjukskrivning. Och sedan föddes ju Lilleman 2015, med allt vad det innebär med en nyföding en hemma. 🙂

Jag har väntan länge på att det skulle komma en fortsättning och hade nästa gett upp hoppet när jag såg den dyka upp i mitt flöde på Instagram. Äntligen! Om man inte har läst de första tre delarna så bör man göra det innan man läser vidare här, för att undvika spoilers.

I den här fjärde delen möter vi en del av de tonåringar som vi har lärt känna i de tre första delarna. Berättarröst den här gången är Esmael som bestämmer sig för att följa efter Ella som sticker ensam till Umeå. Hon har hört en radiosändning därifrån och vill kolla om det finns flera samlade överlevare där eller inte. Esmael känner sig sviken över att hon stack utan att säga till, men han är fast besluten att ta sig dit, hitta henne och att hon ska inse sitt misstag. När han kommer till Umeå blir det inte alls som han tänkt och hoppas.

Precis som i övriga delar är det mycket känslor inblandade. Även om i stort sett alla man känner är döda fortsätter ju livet och vardagen. I många andra liknande böcker är det ofta en kamp för överlevnad och karaktärerna måste slåss för överlevnad. Här lever de väldigt fridfullt (förutom alla döda kroppar överallt…) och de kan fortfarande hitta mat i övergivna hus och matbutiker. Eftersom det bara är tonåringar och de lever tillsammans blir det situationer av vänskap, kärlek och ibland svartsjuka som uppstår. Det är en hel del fokus på just kärlekskänslor. Böckerna är ju egentligen riktade till tonåringar, men även som vuxen tycker jag att de är intressanta att läsa, mycket för att de utspelar sig i just Sverige. Jag skulle vilja säga att den här serien är en rätt snäll version av en postapokalyps, återigen om man bortser från alla döda kroppar. Men trots kropparna finns inte så många läskiga beskrivningar av dem eller annat hemskt. Jag som inte gärna läsa deckare just av den orsaken, tycker att det här blir rätt behaglig läsning. Det är inte så mycket våld, blod eller hemskheter. Det passar mig bra.

Den första delen av den här serien använde på mitt förra jobb i svenskundervisningen (åk7 VT) och den funkade väldigt bra. Böckerna är relativt lättlästa och tunna och det finns massor att diskutera kring. Att det nu dessutom finns fyra delar i serien är ju perfekt.

Den här boken slutar med världens cliff hanger, men jag har hört att det här ska vara sista delen vilket i så fall känns lite märkligt. Jag vet inte alls om det stämmer, men jag har sett flera olika personer skriva just det. Om det är så måste jag säga att det drar ner helhetsintrycket av serien. Alla fyra delar har ungefär samma fokus och det kommer inga svar på vad som egentligen har hänt och varför. Det kan jag sakna. Jag hade valt se mer av en story där det leder framåt mot något, någon form av lösning. Det är synd på en i övrigt bra serie.

Läs mer om boken här.

Nytt från bibblan


Jag fick med mig 3 nya böcker till semesterläsningen. Plus att jag ju har en stor hög hemma redan, så nu blir det en härlig lässommar som väntar mig. 

Jag hade helt missat att Sofia Nordin äntligen kommit ut med en ny del i sin serie. Tack vare Instagram fick jag syn på fjärde delen och jag ser mycket fram emot att få läsa fortsättningen. Serien utspelar sig i ett Sverige i förfall då de allra flesta människor dött i en mystisk feber. För att inte avslöja för mycket – i första delen får vi följa en tonårstjej som lämnar sin döda familj och ger sig ut i världen för att helt enkelt överleva. En mycket bra serie som riktar sig till tonåringar och äldre. Som jag. 🙂 

Italienska nätter är en av 12 nomineradd till Årets bok. Jag tänker inte läsa alla nominerade, men hittills har jag prickat av fyra från listan och några till ska det bli. 

Som om du inte fanns är en sådan där bok som dök upp med positiva omdömen och som legat som print screen i min mobil. Till nu. Har höga förväntningar på den. 

Nu är det bara semester som saknas, sedan är det bara att sätta igång med läsandet. Det sägs att det ska bli regn i midsommar och det gör mig inget för då kan jag ligga inne i soffan och läsa. Jag har varit ute och rest så mycket de senaste två veckorna så soffhäng och mys med familjen är vad som står högst på min lista just nu. 

Toner i natten av Jojo Moyes

TonerJojo Moyes är en av mina favoritförfattare. Jag har läst och gillat allt av henne. Den här boken lånade jag hem redan förra året, men varje gång jag fick hem den blev den liggande och så hann jag inte läsa förrän den skulle tillbaka till biblioteket. Så den här gången såg jag till att verkligen prioritera den i läshögen.

Boken handlar om Isabel och hennes två barn. När Isabel blir änka måste de förändra sitt liv drastiskt. Hon har ingen som helst koll på hur man sköter ekonomin eller annat praktiskt. Mitt i allt ärver hon en gammal övergiven herrgård och eftersom hon inte har något val, tar hon barnen och sin älskade violin och flyttar dit efter att ha sålt lägenheten i London. Huset visar sig vara mer fallfärdigt än de trott, och när en av ortens hantverkare, Matt, erbjuder sig att sätta igång en stor renovering tackar Isabel tacksamt ja. Vad hon inte vet är att Matt egentligen ville ha huset själv, men blev lurad av dåvarande ägaren som hade lovat att det var han som skulle få ärva det. Renoveringen drar ut på tiden och blir mer kostsam än Isabels trott, och Isabels pengar försvinner i rasande fart.

Som sagt, Jojo Moyes är en av mina stora favoriter så förväntningarna på hennes böcker är alltid skyhöga. Den här gången blev det tyvärr platt fall. Jag gillade inte den här boken alls. Den största orsaken till det är huvudpersonen Isabel som jag tyckte var en ovanligt osympatisk och sjåpig människa. Hon har tydligen aldrig behövt vara vuxen och trots att hon har en extremt värdefull violin som skulle kunna ge dem gott om pengar vid en försäljning, väljer hon att behålla den och sedan sitter hon där på hustaket och spelar och är så ledsen över sitt liv. Hon tar knappt ansvar för sina barn. Dottern är den som har koll på deras ekonomi. Hon blir lurad på pengar till höger och vänster och har ingen som helst koll på att exakt alla hon träffar bara utnyttjar henne. Jag blir direkt tokig på henne…

Dessutom är själva storyn rätt tunn och helt ärligt rätt tråkig. Jag tvingade mig att läsa färdigt eftersom jag fick höra att slutet skulle vara bra, och det hoppades jag på in i det sista. Men nej. Storyn lyfte aldrig för mig. Det här är helt klart hennes sämsta bok och jag är lite ledsen att jag läste den, men jag kommer förstås att läsa mer av henne i framtiden. Däremot kan jag inte rekommendera den här boken alls. Å andra sidan vet jag många som tydligen älskade den här boken och tyckte att den var spännande från början till slut. Men det är ju det där med smaken – alla tycker så olika. Och tur är väl det!

Läs mer om boken här.

Flickan med gåvorna av M.R. Carey


Jag läser inte deckare. Jag tycker att de är alldeles för våldsamma, blodiga och gör mig bara illa till mods. Men zombie-böcker, det har jag tydligen inga problem med. Logiken i det? Jag misstänker att det är det overkliga som gör att det känns mer ok, för zombie-böcker är ju blodiga, brutala och läskiga så det både räcker och blir över.

Den här boken såg jag hyllas i mitt Instagram-flöde och när jag fick erbjudande om ett recensionsexemplar tackade jag ja med stor förväntan. Och mina höga förväntningar höll hela boken igenom!

Boken inleds med att vi får möta Melanie, ett barn som av någon anledning hålls isolerad i en cell. Där finns även andra barn, i samma situation som henne, men Melanie själv vet inte var hon är eller varför de hålls inlåsta. Hon tas till ett klassrum, där både hon och de andra barnen hålls fastbundna under lektionen. Hon vet inte själv varför hon är fastbunden och som läsare får man följa hennes observationer och till att börja med dra egna slutsatser.

Det är spännande från allra första början och den spänningen håller i sig hela vägen till slutet. Efter en inledning som ställer många frågor om vad som har hänt och varför, var de är o.s.v. börjar svaren komma. De kommer stegvis och som läsare hålls man på halster hela boken igenom. Just det där med att inte veta, att hela tiden vilja få svar, var den största behållningen med boken och just därför vill jag inte avslöja mer av själva handlingen. Man kan väl säga att Melanie och de andra är väldigt speciella barn.

Visst är zombiegenren ofta väldigt blodig och brutal, och så även i den här boken, men den innehåller också en grund med de riktigt stora frågorna om livets värde. Det handlar om den stora Kollapsen av samhället och hur människor gör allt för att överleva. När även överlevare blir fiender till varandra. Och mitt i allt finns dessa zombies som kastar sig efter de överlevande och gör kampen för överlevnad extremt svår, för att inte säga omöjlig.

Det är som sagt väldigt spännande läsning och jag tycker att storyn håller från början till slut, och att den dessutom tillför något nytt till genren. Slutet var jag tvungen att sträckläsa för jag kunde helt enkelt inte lägga ifrån mig boken. Min man ska läsa boken efter mig eftersom han blev så nyfiken efter mina kommentar under läsningens gång.

Jag tror att även om man inte gillar zombies kan man läsa och tycka om den här boken. Jag tycker att den påminner lite om Varma kroppar som jag blev övertalad (tack och lov!) att läsa. De ger lite nytt blod (hehe…) till genren. Så, ett tips till läsningen i hängmattan i sommar – zombies! Förra året kom dessutom filmatiseringen av boken, med bl.a. Glenn Close i en av rollerna. Den ska jag definitivt se nu i sommar!

Rec ex från Pocketförlaget. Läs mer om boken här.

 

Andras vänner av Liane Moriarty


Förra året läste jag Öppnas i händelse av min död och tyckte så väldigt mycket om den boken att jag ville läsa mer av samma författare. Att hon dessutom kommer från mitt absoluta favoritland Australien gjorde lockelsen ännu större. Efter den första boken har jag läst Tre önskningar, Stora små lögner samt nu den här. Tyvärr har jag ju varit helt kass på att recensera de senaste åren (pga jobbig graviditet och lika jobbig återhämtning) så det finns bara en bok recenserad här, men jag vill säga att jag har gillat alla Liane Moriartys böcker. Hon är numera en favoritförfattare hos mig. 

Hennes böcker har ungefär samma upplägg – man får direkt veta att något stort har hänt och det är tre familjer/personer inblandade. Därefter hoppar hon tillbaka i tiden och läsaren får följa alla karaktärers väg fram till det där stora som händer. 

Även i den här boken har något stort och hemskt hänt, denna gång under en grillfest med tre familjer. Festen hålls hemma hos Tiffany och hennes man Vid och de har en tonårsdotter tillsammans. Dit kommer Erica och hennes man. Erica är gammal barndomsvän med Clementine som kommer dit med man och två små barn. Något hemskt händer på festen som gör att paren inte vill ses mer och att tonårsdottern tar på sig skulden. Och så finns en extremt arg granngubbe med i handlingen också. 

Under läsningen får man veta alltmer om vad som har hänt och hur det kunde bli så. Vänskapen mellan Erica och Clementine avslöjar sig också som något komplicerad. Det här är en av Moriartys bästa böcker, tycker jag. Jag gillar storyn från början till slut, men även karaktärerna och deras bagage. Det är intressant och underhållande läsning och det är Moriarty när hon är som bäst. Många sanningar och dolda anklagalser kommer upp till ytan när det verkligen gäller. Det är spännande sträckläsning som man egentligen önskar aldrig ska ta slut, samtidigt som mam vill komma till slutet för att få veta vad som har hänt. 

Den här boken är en av 12 nominerade till Årets bok och den fick en röst av mig. Efter att ha läst den här läste jag dock Sanning och skvaller och insåg att den nog borde bli vinnaren, men den här hamnar på en god andraplats. Och som sagt, det här är en av mina favoriter av Moriartys böcker. 

Läs mer om boken här

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Den här boken vann jag när jag taggade #röstapååretsbok på Instagram. Det är en av årets 12 nominerade böcker till Årets bok och efter att ha läst den kan jag verkligen förstå varför. Jag sträckläste den och njöt av varje sekund.

Boken utspelar sig under andra världskriget och precis innan. Vi får egentligen följa flera olika karaktärer men man kan väl säga att den mesta huvudpersonen är Magdalena. Hon och hennes bror har tack vare ett arv kommit upp sig i livet och numera äger och driver de ett par livsmedelaffärer. Tack vare deras nyrikedom får de komma in i de lite finare kretsarna och där finns Carl-Magnus som är nästa stora huvudperson i boken. 

När världskriget bryter ut får allas liv förändringar, även om Sverige aldrig direkt dras in i kriget. Magdalena skriver artiklar om kriget och får se Gestapos framfart på lite väl nära håll. Carl-Magnus är militär och får även han på nära håll se vad nazismen verkligen är. Han får flera gånger rannsaka sig själv om vad som är rätt och fel, inte minst när svensk militär ska tillfångata norska militärer. Är det verkligen rätt?

Förutom världskrigets fruktansvärda plågor får man även veta en hel del om hur det var att vara kvinna på den tiden. Den biten märkte jag att jag inte visste så mycket om. Ensamstående mödrar fick t.ex. lämna bort sina barn till fosterfamiljer där de inte alltid behandlades väl, för de barnträdgårdar som fanns var väldigt dyra och ofta överfulla. Dessutom hade en arbetsgivare rätt att ge en kvinna sparken när hon gifte sig. Att läsa allt det här gör att man känner en tacksamhet för hur bra vi ändå har det numera i Sverige med förskola och föräldraledigheten. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit att tvingas lämna bort sitt barn.

Det här är en väldigt läsvärd och välskriven bok som både gav underhållning och kunskap. Det finns också en stor portion kärlek i handlingen. Jag gav den direkt till min svärmor eftersom den också innehåller en hel del om de finska krigsbarnen, och hennes mamma kom från Finland. Jag tror hon kommer att gilla den här boken.

Det här är verkligen en bok jag kommer att rekommendera vidare. Lästips i sommar! Finns numera även som pocket såg jag. 

Läs mer om boken här

Tack sköna maj!

Vilken härlig läsmånad det här har varit! Det har blivit 12 st böcker totalt – 9 skönlitterära och 3 fakta.

Allra bäst var nog Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld. Den lär bli en av årets största favoriter. Men många av de andra jag har läst har också hållit hög klass, så jag känner att det här har varit en mycket, mycket bra läsmånad totalt. Och det var skönt att avsluta med faktaböcker eftersom det har blivit alldeles för lite av den varan i år. Jag brukar vilja pendla mellan skönlitterärt och fakta, men i år har det inte alls blivit så av någon anledning.

Nu välkomnar jag min månad juni, men där kommer läsningen att få stå tillbaka. På söndag åker jag till New York, veckan efter väntar min 40-årsdag samt kalas och en massa annat, sedan kommer ju midsommar och helgen därefter är det idrottstävlingar som maken är involverad i. Och någonstans mellan allt det där ska jag hitta lite lästid också. 🙂

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld


Den här boken är en omskriven, modern version av klassikern Pride and Prejudice av Jane Austen. När jag först såg den dyka upp i mitt Instagram-flöde blev jag faktiskt förfärad. HUR kan man göra en omskrivning av min absoluta favoritbok?! Jag blev nästan upprörd vid tanken. Men så såg jag hur den tokhyllades av i stort sett alla som läste den och jag blev så klart nyfiken. Kanske skulle jag ändå ta och ge den en chans? När jag dessutom såg att den blev nominerad till Årets bok reserverade jag den genast på bibblan. Jag har aldrig läst något av Curtis Sittenfeld tidigare, trots att jag vet att det är en hyllad författare som jag borde läsa. Jag visste alltså inte alls vad jag hade att vänta.

Det visade sig att även jag kan falla in i hyllningskören för ÅH! Vilken bok! Den är så imponerande bra att jag blev helt lycklig av att läsa den. Det är som sagt en omskriven version av Pride and Prejudice, så handlingen är ju egentligen densamma förutom vissa moderniseringar i form av yrken, familjeroller och liknande. Samt att de alla bor i USA. Det är oerhört skickligt gjort och jag tycker att hon har lyckats fånga alla karaktärer på pricken. Mr Darcy känns precis lika mycket Mr Darcy som i originalet. Den här versionen är lite hetare och sexigare, på ett positivt sätt. Även stämningen, känslan och språket har hon lyckats fånga.

Jag vet inte om man bör ha läst originalet för att verkliga se storheten i den här boken? Den är säkert väldigt bra på egen hand – jag menar det är ju ändå Pride and Prejudice vi pratar om. Men det är just grejen att man har den att jämföra med som gör den här boken lite extra briljant. Jag måste säga att det är oerhört modigt att våga sig på att göra en modern version av just den boken eftersom den är så oerhört populär. Och att dessutom lyckas så bra.

Jag kan inte annat än hylla den här boken. Det var nästan så att jag inte ville lämna tillbaka den till bibblan. Jag ville att den skulle få bo kvar hemma hos mig, gärna bredvid originalet i bokhyllan. Se till att läsa den här boken! Och om du inte har läst P&P så gör det först – det är också en bok man ska ha läst. Själv ska jag se till att läsa fler böcker av Curtis Sittenfeld.

Läs mer om boken här.

När ska ni skaffa barn då? av Sara Källström

nar-ska-ni-skaffa-barn-da

För många är det här med att ”skaffa barn” något som är lätt och självklart, men för många är det raka motsatsen. Och det där med att ”skaffa” barn är ett uttryck som egentligen är helt förkastligt. Men ändå ställs frågan så ofta – ”När ska ni skaffa barn då?” Och om/när man väl har fått ett barn kommer ofta frågan – ”När ska ni ha ert andra barn?”

I den här boken få vi följa Sara Källströms egna dagboksanteckningar under deras IVF (provrörsbefruktning), varvat med fakta och intervjuer med par i samma sits. Hon intervjuar även personal på IVF-kliniken och det är nog den biten som jag personligen tycker är mest intressant att läsa om. De får ju träffa så oerhört många par som inte gör annat än längtar efter barn. De får följa dem på deras svåraste resa, och se hur en del lyckas och hur andra inte gör det. För trots att vetenskapen har kommit så långt i dag finns det fortfarande en hel del par som aldrig når hela vägen fram. De får aldrig bli föräldrar.

Jag har många i min omgivning som har gått igenom IVF. En del vänner har lyckats på första försöket, en del har gjort många försök under flera år. En del har gett upp och tagit steget att adoptera. En del har fortsatt kämpa. En del har kommit närmare som par. En del har separerat. Om de som kämpat utan att lyckas vet jag inget om – för det är inget som det talas om. Det är för svårt att prata om. För många känslor. Det gör för ont att blotta sig.

Sara Källström skickade den här boken till mig med en fråga ifall jag ville lästa, och det ville jag gärna. Det här är som sagt ett ämne det inte pratas så mycket om, trots att det egentligen är rätt så vanligt. Hon skriver i boken att vi redan under skoltiden borde prata om att alla människor inte kan få barn, i alla fall inte utan assistans. Jag tror de flesta känner igen sig att man gör allt man kan för att skydda sig från att bli gravid när man är yngre. Många äter p-piller i många, många år. I dag börjar vi försöka bli gravida i allt senare ålder och det gör så klart att det kan bli problem om det visar sig att man måste gå igenom IVF. Utredningen tar tid, proceduren likaså. Det kan vara bra att inte påbörja barnförsöken i alltför hög ålder, för att helt enkelt hinna.

Det här är tänkvärd och intressant läsning. Ibland gör det ont att läsa, för det är så många som aldrig får sin dröm besannad, drömmen om att bli mamma. Just det här avsnittet i boken berörde mig starkt:

”Jag är en mamma utan barn”. Att vara mamma i hjärtat, men aldrig få uppleva lyckan att verkligen få bli mamma – det måste vara fruktansvärt. 

Det här är en bok som berör. Läs den om du själv är i samma situation eller om du känner någon som är det. Jag kan nästan garantera att du i alla fall tillhör den sistnämnda kategorin. Kanske utan att veta om det. 

Recensionex från författaren.

 

Grilla på riktigt! av Per Ehrlund


Förra året grillade vi riktigt mycket, ofta även på vardagskvällar efter jobbet. Eller ja, efter att ha läst den här boken inser jag att vi inte alls har grillat utan snarare bara värmt mat. Det finns visst olika nivåer av grillning, och vi har mycket att lära där. Och när jag säger vi menar jag egentligen min man, för ärligt talat är det alltid han som sköter grillen. Han gillar eld, det gör inte jag, och han haffade den här boken så fort han fick syn på den. Jag misstänker att han är rätt sugen på att testa en hel del tips från den här boken.

Den här boken innehåller så klart recept, men i recepten står det förutom matingredienser även grillmetod, temperatur i grillen samt vilken ved som ska användas (t.ex. rökved whiskyflis). Den inleds också med att gå igenom olika typer av grillar (kol/el/gasol osv) och hur de fungerar. Det här är verkligen grillnörderi på högsta nivå. Hur kul som helst! 

Och så är det ju det där med typ av recept. Jag äter ju inte rött kött och när vi grillar blir det kyckling, halloumi och grönsaker. Visst finns det en hel del även för mig även om man nog får ut mest av boken om man är allätare. Och som vanligt saknar jag en förteckning över recepten i kategori. Det finns ett register efter bokstavsordning i slutet men personligen gillar jag när det är uppställt efter t.ex. nöt, fågel, vegetariskt, tillbehör osv. Det underlättar när jag snabbt vill kolla upp vad jag kan göra av bokens recept. I dag är vi ju faktiskt rätt många som har dragit ner på ätandet av rött kött. 

Nu har vi inte startat grillsäsongen än pga det kalla vädret, även om jag inser efter att ha läst den här boken att grillning inte alls behöver vara endast en sommarsyssla. Vi har inte heller bestämt oss om vi ska fortsätta med kolgrill eller om vi ska köpa gasolgrill eller om vi ska köra en kombination av bägge? Hur som helst är jag väldigt sugen på att testa det här med rökved och att faktiskt testa på att grilla på riktigt i år.

Rec.ex från Bokförlaget Semic

Sömnrevolutionen av Arianna Huffington

 

Jag upptäckte att jag missat att recensera den här boken, så här kommer den. Den här boken uppmärksammade jag av en enda orsak – jag är småbarnsförälder och boken handlar om sömn. Behövs mer förklaring än så? 🙂 Att sova är det absolut bästa jag vet numera, vilket jag konstigt nog inte alls tyckte innan jag fick barn. Då var sömn något man bara gjorde, utan att direkt tänka på. Numera drömmer jag om att få sova – långa, lata sovmorgnar på helgerna. Men det blir inte så mycket med det. Båda våra barn har varit riktigt morgonpigga och Lilleman har vaknat vid femsnåret fram till för bara någon månad sedan. För oss är numera sju en härlig sovmorgon…

Men jag är inte ensam om att inte få sova tillräckligt, vilket den här boken vittnar om. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd när jag började läsa för det fanns mycket fakta om just sömnbrist, hur många som lider av det och som sedan ger sig ut i världen i t.ex. bil och orsakar olyckor. I början var det mycket statistik om vad sömnlöshet kan ställa till med, vilka konsekvenser för omvärlden det kan bli. Jag blev uppriktigt rädd. Nu är ju den här boken baserad på mycket statistik från USA, men det borde stämma rätt väl överens med Sverige med tanke på hur lika vi ändå lever. Stressar på jobbet, mycket att göra, svårt att stänga av på kvällen, sover dåligt = trött och har sömnbrist. Det är nog inte bara småbarnsföräldrar som lider av sömnbrist i vårt moderna samhälle.

Den här boken presenterar inte bara skräckstatistisk, det finns också en hel del konkreta förslag på hur man kan förändra och förbättra sömnen. En viktig sak hon nämner är att vi måste tänka annorlunda kring sömn. Numera är sömn något som bortprioriteras och en del använder det nästan som en maktstatus att säga att man är så upptagen att man inte har tid att sova. Hon tar upp amerikanska presidenter och andra högt uppsatta politiker som exempel. I stället borde vi se sömnen som något naturligt och som är ett måste för att orka prestera på topp. Författaren själv försöker vara ett föredöme genom att lägga sig på soffan på kontoret och sova middag en stund varje dag. Förut drog hon ner persiennerna, men så kom hon på att hon måste visa personalen att även hon vilar, så numera sover hon med full insyn till kontoret. För det där med att sova en stund mitt på dagen är en av sakerna som nämns som något bra att göra. På hennes jobb har de t.o.m. infört vilorum där personalen kan lägga sig att sova en stund. De uppmuntras att göra det, för studier har visat att det gör att man faktiskt jobbar och presterar bättre. Det här var den saken jag gillade mest med boken. Jag älskar att sova en stund efter lunchen och upplever att jag blir mycket piggare och mer kreativ när jag kan ta min tupplur. Det känns skönt att veta att forskningen ger mig rätt där. 

Det här är en väldigt intressant och nyttig bok. Sömn, eller rättare sagt bristen på den, är något som drabbar hela samhället. Det borde inte vara status att man bara sover några få timmar på natten, det borde i stället vara status att man våga säga att man prioriterar sömnen.

Ett recex härifrån.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson


Hösten 1996 flyttade jag till Lund för att plugga arkeologi. Jag blev kvar där i 2,5 år innan jag, efter en termin i Spanien, valde att trots allt läsa till lärare i Växjö. Minnena från Lund är att det var mycket av det klassiska studentlivet med besök på nationerna under helgerna, korridorsfester och så framför allt – en massa, massa pluggande. Det var en härlig tid. Inte visst jag att det begicks ett mord bland studenterna i Lund vid samma tid…

Eller ja, inte på riktigt. Den här boken utspelar sig nämligen i just Lund, med början höstterminen 1996. Vi får lära känna studenter som går en skrivarutbildning och hur de kommer i kontakt med den kände författaren Leo Stark. Zackarias Levin är en av dem, och när han 12 år senare får sparken på sitt tidningsjobb i Stockholm flyttar han hem till mamma i Skåne för att skriva en bok. Under hans studietid försvann Leo Stark spårlöst och en av vännerna dömdes för mord. Zackarias ser sin chans att skriva en bästsäljande bok om vad som egentligen hände och söker upp sina gamla vänner för att få deras version.

Det är alltså en bok i boken. Vartannat kapitel är nutid om hur Zackarias träffar sina gamla vänner och försöker nysta i vad som egentligen hände, och vartannat kapitel är boken han skriver. Men frågan uppkommer flera gånger huruvida man kan lita på sitt minne, vem som minns rätt och om det är ok att justera sanningen något?

Jag gillade den här boken från första stund. Jag gillar det träffsäkra och mycket personliga språket och jag gillar själva idén med en bok i boken. Och jag fullkomligt älskar hur det finns citat av karaktärerna på baksidan av boken, som om de är verkliga personer och allt hänt i verkligheten. Det bidrar med stämningen i boken.

Om man har pluggat i Lund blir det så klart lite extra intressant. Jag genomgick en slags minneskavalkad av att läsa boken och minns de miljöer, dofter och personer som jag själv upplevde under min tid i Lund. Det är en både intressant och spännande bok för man kan inte låta bli att själv undra vad som hände med Leo Stark? Blev han mördad? Och i så fall av vem? Och det där med sanningen är intressant – för kan man lita på att alla alltid minns rätt, eller att man själv gör det? Det är en väldigt välskriven och läsvärd bok som jag varmt rekommenderar vidare.

Lär mer om boken här.

Björnstad av Fredrik Backman

Åh, jag är sen med att recensera den här. Jag läste ut den i slutet av förra året, men recensionen har låtit vänta på sig för jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Den har hyllats i mängder av alla som läst den, men jag är inte riktigt där i hyllningskören. Jag fick faktiskt lägga ifrån mig den någon månad när jag var ungefär halvvägs igenom. Jag ska förklara varför.

Jag tror att alla vid det här laget vet vad boken handlar om. Björnstad och hockeyn som är det absolut viktigaste där, om alla familjer och spelare/anställda som är bundna till hockeyn. Om hur viktig hockeyn är för Björnstad, på alla sätt och vis. Jag vet inte om jag vågar spoila och säger vad som händer? För säkerhets skull kan jag ju bara nämna att det är en väldigt stark händelse som inträffar och som gör att en av hockeyns stora stjärnor blir både kraftigt ifrågasatt men också skyddad.

Jag har väldigt svårt för hockey (och fotboll…). Jag skulle vilja säga att jag faktiskt avskyr hockey, så tråkigt tycker jag att det är. Folk får jättegärna utöva och titta på det men jag vill helst slippa. Och att läsa om det? Nja… Lika tråkigt. Jag har sett många som har påpekat att de inte gillar hockey och att man absolut inte behöver gilla hockey för att gilla boken, men jag kan tyvärr inte hålla med. All hockey och noggranna beskrivningar av när de spelar gjorde att jag ofta tappade intresset och fick kämpa för att hålla kvar intresset.

Men! Med det sagt tyckte jag inte alls att boken var dålig. På ett sätt är det här det bästa Fredrik Backman har skrivit. Det är ett otroligt viktigt ämne (inte hockeyn då alltså…) och jag tycker att det här är en bok som lätt kan läsas och diskuteras i skolan. Det är starkt skildrat och man får lätt ont i magen när man läser folks reaktioner på det som inträffar. Och som alltid har Fredrik Backman verkligen ett öga för det här med föräldrakärlek. Det finns många klockrena citat ur boken där man känner ett hugg i hjärtat som förälder, både av igenkänning men också av den där rädslan över det där onämnbara som bara inte får hända.

Det här kan vara den rörigaste recension jag någonsin skrivit. Jag hittar inte alls orden eftersom jag är så kluven. Jag skulle absolut rekommendera andra att läsa den eftersom jag vet att de allra flesta inte har så svårt för hockey som jag har. Det är en bok som berör många, det har jag ju också sett i Instagram-flödet bland alla som har läst den. Den väcker känslor. Det ska tydligen bli en trilogi av Björnstad. Just nu känner jag att nä, jag vill inte läsa fortsättningen. Men, det är ju Fredrik Backman. Jag kommer säkert sitta där med andra delen i handen när den kommer. Jodå. Det är ju ändå Fredrik Backman.

Recensionex från Piratförlaget.

Naturligt snygg av Hannah Sjöström

När jag var gravid med dottern (född mars 2011) började jag intressera mig för naturliga och ekologiska produkter. Vad jag stoppade i mig och hade på mig blev plötsligt väldigt viktigt. Jag som faktiskt aldrig brytt mig om att köpa miljövänliga produkter, eller ens ekologisk mat, blev nästan över en natt superintresserad. Att köpa ekologisk mat är ju rätt lätt – det är så tydligt märkt. Men hur gjorde man när det gäller hud- och hårvård? Jag hade ingen susning. Ganska snart hittade jag till Hannah Sjöströms blogg naturligtsnygg.se som då var en renodlad blogg, under åren har den utvecklats och vuxit till vad den är i dag. Där lärde jag mig i stort sett allt jag behövde veta. Jag började genom att helt enkelt köpa de produkter som hon betygsatte på bloggen och så småningom började jag också lära mig vad det här med ingredienslista betyder och kunde göra egna val.

Numera finns det massvis med naturliga och ekologiska produkter på marknaden, men för bara några år sedan var det inte lika lätt att hitta bra alternativ. Nu är det verkligen hur enkelt som helst. Jag är inte 100% naturlig/ekologisk i badrumsskåpet. Jag har sänkt kraven på mig själv och tillåter mig att ”fuska” ibland. Men något som jag definitivt har märkt är att min hud och hår mår mycket bättre nu och det känns framför allt bättre att ge mina barn dessa produkter. Min dotter har fantastiskt, långt, lockigt hår som jag tvättar max 1 gång i månaden. Mer behövs inte. Hon har aldrig problem med att håret ser fett eller smutsigt ut.

Förra året kom Hannah Sjöström med en bok i ämnet. Man kan säga att det är en grundbok som är perfekt att läsa om man är nybörjare i ämnet och vill veta mer om både produkter men också hur man börjar. Hur gör man en grön detox i badrumsskåpet? Här finns råd om vad man kan tänka på och hur man kan börja. För man behöver ju inte börja dramatiskt med att slänga allt man har. Det är bättre att byta ut allt eftersom produkterna tar slut och det ändå är dags att köpa nya. I boken finns också tips på produkter som hon har testat och kan rekommendera.

Eftersom jag har följt (och följer) hennes blogg i så många år känns det som om boken mest var en repetition för min del. Men eftersom det här är ett ämne jag verkligen älskar – jag är löjligt förtjust i allt som har med hud och hår och smink att göra, gillade jag boken och fick nya tips på bra produkter. Tyvärr väcker det också ett visst köpbegär till liv hos mig, men det där är något jag jobbar med att bromsa… 🙂 Mitt badrum behöver absolut inte fler produkter, om man säger så.

Det här är ett boktips om man är intresserad av att lära sig mer om vilka ingredienser som kan vara hormonstörande och/eller dåliga för huden/miljön. Jag kan bli lite mörkrädd när jag läser om vissa ämnen och vad som faktiskt tillåts att finnas i våra krämer, schampon och annat vi använder dagligen.