Hjälp! Ett helt år till fortsättningen? Snälla Katerina Janouch – skriv fortsättningen snart, snart, snart. Jag måste få veta vad som händer.
Jag tyckte att förra boken i serien var den bästa hittills, men den här var ännu bättre. Men slutet. Slutet… Suck. Ett helt år av väntan nu.
Vi hyrde filmatiseringen (med bl.a. Sarah Jessica Parker och Pierce Brosnan) av den här boken så jag passade på att sträckläsa boken innan. Man vill ju gärna läsa boken innan man ser filmen. Det visade sig att i det här fallet är filmen bättre än boken. Filmen har det som jag tyckte saknades i boken.
Kate Reddy är tvåbarnsmamma och framgångsrik fondmäklare. Hon vill gärna vara perfekt på båda fronter. När barnen ska ha med sig hembakat till skolan köper hon färdiga pajer och bankar till dem för att de ska se hemmagjorda ut – för man kan ju inte ta med sig köpta saker, det vet ju alla. På jobbet är många ute efter hennes jobb och det gäller att ligga steget före och visa framfötterna – hela tiden. Samtidigt efterfrågar hennes man mer tid tillsammans. Ett ständigt livspussel som aldrig tycks lugna ner sig. Och så mitt i allt inleder hon ett slags emailromans med en av sina kunder.
Jag saknar en mer utförlig presentation av Kate i boken. Det känns som om man kastas in i hennes liv, får ta del av hennes höga tempo och ständigt dåliga samvete, men man får aldrig riktigt veta vem hon är som person. Det i sin tur gör att jag inte bryr mig så mycket om vad som händer henne. Jag får ingen bild av henne som person eller hennes och makens förhållande. Det kommer fram mycket bättre i filmen. Filmen lyckas mycket bättre än boken med att förmedla känslan som jag antar är hela meningen – att livspusslet är ett svårt pussel att lägga.
Det är meningen att det ska finnas ett djup här också. En debatt om olika villkor mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Hur olika kravs ställs, hur svårt det fortfarande är för kvinnor att vara mamma och jobba heltid. Men det kommer inte riktigt fram. När huvudpersonen blir en ytlig person som jag aldrig lär känna, försvinner också allt annat runt omkring.
I det här fallet vill jag alltså hellre rekommendera filmen än boken, för filmen är riktigt mysig och underhållande. I filmen finns igenkänningsfaktorn som saknas i boken – den där känslan av att ständigt vilja ha mer tid. Att vilja vara en bra förälder samtidigt som man är bra på sitt jobb. Att brottas med allt man tror man måste göra och allt man faktiskt måste göra. Att vara en närvarande partner. Att hinna allt man vill, måste och borde. Den där känslan av att det är så vårt att leva i nuet – en känsla som väl alla känner någon gång under livet.
Ojojoj. Att man kan längta så efter en bok. Och så helt plötsligt ligger den där i brevlådan och att dra ut den ur paketet är nästan som julafton. Modershjärtat, den femte delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch.
Sommarläsningen är räddad. Och har ni fortfarande inte läst en enda del i serien måste ni ta tag idet. Omedelbums.
Jag har aldrig förstått de som sagt att de inte vill sitta framför en dator när de kommer hem från jobbet. När de suttit framför datorn på jobbet hela tiden.
Men ok. Jag fattar nu. För nu är det jag som har suttit stått framför en dator i två dagar och jag har ingen som helst lust, ork eller ro att sätta mig framför datorn när jag kommer hem. Men ändå sitter jag ju här nu. Fast utan någon större kreativitet i huvudet att kunna skriva recensioner. Nope.
Men vet ni. I går när vi kom hem var brevlådan alldeles härligt överfull och jag kunde glatt konstatera innan jag ens var framme att det var minst ett bokpaket i den! Jajamen. Helt riktigt. Den mest efterlängtade boken i år låg där och väntade på mig! Gissa om jag började läsa den i bilen i morse?! Jag hade kunnat visa er en bild på boken om det nu inte varit så att jag i stället tog en PW och ett träningspass på det. Då hade jag kunnat fota boken och lagt upp bilden här. Men nu gjorde jag alltså inte det. Det får bli senare i veckan. I stället kan ni få gissa och fundera vad det är för bok som har fått mig så sprillans glad…
Och så låg det faktiskt också en ännu ej utgiven bok i manusform i brevlådan. Snacka om spännande post i går! Belöning efter en hård dags arbete (den första på 1 år ska tilläggas). Mer info om även den boken kommer senare i veckan.
Jag läste riktigt många böcker under juni månad – 15 st blev det. Det är mycket mer än jag brukar och beror nog helt enkelt på att jag hittade så många bra böcker, böcker som lockade till läsning, böcker som inte kunde avbrytas. Läsflödet låg på topp hela tiden.
Om jag bara får välja en enda bok att rekommendera vidare så är det Fortfarande Alice av Lisa Genova. Helt fantastiskt fin bok som måste upplevas.
Men det är svårt att välja bara en av alla de bra böcker jag läste. Tyvärr ligger jag ruskigt efter med mina recensioner och jag ska bara… Ja, ni vet vad jag menar.
I morgon börjar jag jobba så frågan är hur många böcker som blir lästa i juli. Kanske kan jag läsa en del i bilen till jobbet (det är inte jag som kör..) och kanske blir det en och annan bok under den enda, ynka semestervecka vi har i juli. Jag hoppas på det för biblioteksskörden är rätt mastig här hemma. De ska tillbaka 8 augusti, så det får bli målet – att hinna läsa alla böcker till dess. Eller att i alla fall inte behöva reservera om dem igen.
Det var hemskt vad segt det var att läsa den här boken. Som kola. Men den ska tillbaka till bibblan i morgon och det är bara lite, lite kvar nu så det är bara att kämpa på.
I övrigt väntar en hel massa annat roligt än läsning i dag. Hovslagaren kommer först, och sedan tar jag Mini in till stan för att hämta hennes farbror och faster som ska sova över här. Sedan blir det häng med dem och vi ska käka tacos och min fenomenalt goda kladdkaka, och så lite jordgubbar på det. Låter rätt ok, va?
Jag har tidigare bara läst Jenny S av Denise Rudberg, men var inte alls särskilt imponerad av den. Eftersom jag har hört mycket positivt om hennes ungdomsböcker blev jag nyfiken på att läsa dem.
I Baristas möter vi Nicolas, Ludvig och Ruben. Nicolas är nyss hemkommen efter ett år i New York hos sin pappa, är allmänt trött på allt och tveksam till flickvännen Nathalies och sina känslor för henne. Ludvig är Nathalies tvillingbror, men mer än så känner inte Nicolas och Ludvig varandra. Ludvig och hans familj har det rätt jobbigt hemma, med mycket bråk och osämja. När han blir nära vän med klasskompisen Viki får han ett avbrott från hemmets kaos. Ruben har kommit in på teaterlinjen, men upptäcker ganska snart är det inte alls är så roligt som han trodde och att han inte trivs. Han är bästa kompis med Viki, som alltså Ludvig börjar hänga med. Killarnas liv går in i varandras ännu mer när alla får jobb på kaffebaren Pronto.
Det här är del ett i en trilogi, och det känns verkligen som en del ett. Hela boken är egentligen en enda lång presentation av killarna och deras liv och hur deras liv så småningom knyts ihop. Anställningen på Pronto kommer inte förrän precis i slutet och de hinner egentligen aldrig ens börja jobba där på riktigt under bokens gång. Det är som ett pilotavsnitt för en ny tv-serie. Man vet att det kommer en del till, nu när allt är presenterat och redo för action.
Det är lite rörigt ibland eftersom berättarrösten skiftar mellan de tre killarna. Jag tappar ibland lite greppet om vem som är vem och som hör till vilket liv. Å andra sidan är det också rätt så trevlig läsning. Mysigt, lättsmält och lite charmigt. Och jag vill gärna läsa mer om killarna. De är tre helt vanliga killar, med helt vanliga liv och problem som hör därtill. Det är kärleksproblem, familjebråk, skoltrötthet och liknande. Jag gillar när ungdomsböcker är sådär vardagliga. När relationerna kommer i fokus, när vardagen är tillräcklig som story. Det behövs inte mer än så.
Jag har alldeles nyss lånat hem även del två i serien, för att få veta hur det går för killarna där på Pronto. De är en bekantskap som jag vill veta mer om.
Så i går låg jag alltså där på soffan och lusläste den här tidningen som jag har fått av Booked. Och både under och efter läsningen bubblade det i huvudet av idéer och inspiration. Jag ville bara sätta mig ned och skriva – både gamla projekt och nya. Och jag fick som en liten uppenbarelse över vad och hur och när.
För det är en inspirerande tidning, om man har skrivandet som ett kreativt uttryckssätt och vill veta mer, eller få idéer och tips. Jag tycker inte att man behöver vara en aspirerande författare, att ”bara” skriva är nog det också. Och som bloggare skriver man ju en hel del.
Nu var det ju nästan lite komiskt att just det här numret handlade mycket om deckare – jag som inte läser så mycket deckare. Men det gick att hitta guldkorn där ändå, även i de texterna.
Jag gillade den här tidningen – väldigt mycket. För kicken av inspiration den gav, för att intervjuerna visade att alla inte tycker likadant om hur skrivandets process går till, för att den vill förmedla kärleken till skriften och för att den helt enkelt erbjöd en väldigt trevlig lässtund. Kommer jag att vilja läsa även kommande nummer? Javisst. Absolut. Det här var en ny bekantskap som jag gärna återser.
Träna dig 10 år yngre – titeln säger egentligen allt. Vi måste ta hand om vår kropp för att den ska hålla. Det är så lätt att gnälla över att man bli äldre, stelare, svagare och så vidare. Och det blir man ju också, om man inte tar hand om sig.
I början får man chansen att göra ett livsstilstest som berättar vilken ens verkliga ålder är, baserat på hur man lever. Genom svaren kan man se vad man behöver ändra – och i boken finns både konkreta råd och inspiration hur man ska ändra sin livsstil. Beroende på vilken nivå man ligger väljer man sedan träningsprogram A, B eller C där A är mer grundläggande rörelser och C är mer avancerade.
Jag älskar idén med den här boken. Jag hör så många av mina jämnåriga vänner gnälla över hur ”gamla” de är, att efter 30 går det bara nedför med allt. I stället för att se över sin livsstil och fundera över vad man kan ändra på och göra för att må bättre, i både kropp och själ, går många omkring med en slags hopplöshetens inställning till livet.
Boken sammanfattar bra varför jag tränar, eller varför jag tänker på vad jag äter. Jag vill ha en stark och frisk kropp, jag vill att min kropp ska göra det jag ber den om. Jag vill vara vig, ha balans och god rörlighet. Det är viktigt för mig – jätteviktigt. Förutom att det är roligt att träna förstås. För mig är det ett sätt att rensa tankarna, vara i nuet och få en stund som bara är för mig själv.
Det är en inspirerande bok, en bok som ger hjälp och energi att komma igång eller ta steget vidare mot ett mer hälsosamt liv – oavsett vilken nivå man befinner sig på. Boken lovar att man kan sänka sin ålder med 10 år om man gör de förändringar och träningsprogram som finns i boken. Det handlar bara om att ge sig den på det, att ta sig tiden. Belöningen är att man känner sig starkare, yngre, piggare och friskare. Inte illa, eller hur?
Jag kanverkligen rekommendera den här vidare, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Läs den, följ råden och njut av resultaten! Läs mer om boken här. Eller provläs en bit här.
Som jag tidigare nämnt har Hundar, hus och hjärtats längtan fått följa med hem från bibblan två gånger utan att bli läst. Problemet har varit att när jag väl ska ta itu med den har jag upptäckt att någon elak (!) människa har reserverat den och att den ska vara tillbaka om bara någon dag. Båda gångerna har det varit så och jag har lite irriterad fått lämna tillbaka den oläst.
Det hade kunnat bli så även den här gången. När jag skulle kolla när alla böcker skulle vara tillbaka visade sig att någon IGEN har reserverat boken och att den ska tillbaka på fredag, långt före alla andra böcker. Det var bara ren tur att jag dubbelkollade för jag trodde att jag skulle få ha alla böckerna hemma till mitten av juli.
Nu blir det alltså prio nummer ett på den här boken. Tredje gången gillt?
I torsdags kom tidningen Skriva i brevlådan, från Booked. Spännande läsning som jag ser fram emot mycket. Jag har medvetet sparat på tidningen för att kunna njuta av den i lugn och ro, nu när midsommarfirandet är över. Jag har aldrig läst den, eller ens sett den, tidigare så det ska bli intressant att se vad den kan erbjuda.
Perfekt läsning så här i höstrusket, eller jag menar ju sommarrusket.
Just nu läser jag Levande begravd av Peter James. Usch, säger jag bara. Jag tycker det är riktigt jobbigt att läsa avsnitten där den begravda Michaels situation beskrivs. Usch, usch, usch.
Midsommarläsningen bestod av smått fantastiska Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe (även den lite läskig fast mer på ett kusligt sätt). Recension kommer så småningom. Just nu är jag inne i ett högt läsflöde och recensionerna ligger på hög och väntar. Jag har läst så otroligt många bra böcker nu i juni! Galet bra, helt enkelt. Och det är så skönt när man hela tiden plöjer bok efter bok som alla fyller sinnet med läsglädje. Härligt!
Hoppas ni har haft en riktigt skön midsommar! Det har jag haft.
Nä, nu ska jag läsa vidare så att den där stackars Michael förhoppningsvis blir hittad där i sin grav…
I dag är frågan vilken bok jag ska sätta igång härnäst av de här, de här eller de här? En hel del av dem är faktiskt redan utlästa, eftersom juni månad varit något av en rekordmånad i läsning. Tio böcker har det blivit hitills.
Eller så ska jag ta något ur min egen bokhylla, som ju var tanken i år. Den utmaningen har blivit något försummad.
Eller kanske ta en författare ur Boktolvan? Där finns det också en hel del att jobba på.
Hmm. Dagens funderingar alltså. Nästa bok blir…
Efter tips från Enligt O samt lika lockande beskrivning i en bokklubbstidning reserverade jag Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg från bibblan. Jag började läsa i går och är helt fast i denna mysiga, härliga och roliga bok! Smart, välskriven och väldigt underhållande. Även om jag inte läst ut den än, har kommit halvvägs, vill jag redan nu tipsa om den – läs!
Och så läser jag i Avståndet mellan som är som små noveller, vilket gör den till en perfekt sidoläsning. Ett kapitel här och där när läsandan faller på, men tiden är knapp. Perfa!
Jellicoe Road är utläst och när jag hade slagit ihop boken kände jag ett visst mått av – jaha? Vad är grejen?
Jag förstår inte riktigt den enorma hypen. Jag tyckte att den var bra, javisst, men inte sååå bra som jag har hört. Vad är det jag inte förstår?
*malins bokblogg* 