Författararkiv: *Malin*

När man hamnar mittemellan två böcker

Publicerad den av
6

Just nu hittar jag ingen bok att läsa här hemma. Och jag vet, det låter ju inte riktigt klokt om man nu betänker hur det ser ut hemma hos oss. På ett gammalt ekskåp i vardagsrummet ligger en jättehög med böcker från bibblan, i en garderob bara ett par meter därifrån ligger också en hel massa olästa böcker intryckta (varför de ligger i en garderob har sin förklaring, men den tar vi inte här). På övervåningen har jag en Stringhylla där en massa pocketböcker trängs och ja – även de är olästa. I rummet bredvid hyllan finns en hylla med – återigen – en hel massa olästa böcker i dubbla rader och staplade på varandra. Och i förrådet i samma rum finns en hel flyttlåda med olästa böcker.

Och ändå.

Jag har ingen bok att läsa.

Jag öppnar bok efter bok, läser en rad här och en sida där men ingen lockar till vidare läsning. Det är som om jag är sugen på att läsa något men inte riktigt kan definiera vad det där suget är. Och det finns ingen bok som matchar det här hemma. Trots alla bokhögar till höger och vänster.

Vanligtvis har jag ett väldigt enkelt knep då jag hamnar i detta konstiga känsloläge. Då brukar det lossna om jag grabbar tag i en ungdomsroman och börjar läsa. För det är någonting med den genren som alltid lockar till vidare läsning. Men inte ens det funkar just nu. Det känns helt enkelt bara som om jag har ”fel” böcker omkring mig.

Och det värsta av allt. Det absolut värsta av allt, är att T ligger på soffan och läser och läser och läser och är allmänt icke kontaktbar. Han är helt inne i den där serien av Terry Goodkind som jag lånade hem till honom för att han skulle ha något att läsa när JAG ligger och läser. Tji fick jag. Nu är det jag som rastlöst försöker prata med honom och får enstaka mumlanden till svar. För han vill ju bara läsa vidare. I lugn och ro. Jag förstår precis den där känslan. Jag önskar bara att jag hade den själv.

Fasen också. Vilken bok ska få mig ur det här mittemellan-stadiet?!

Om att läsa ungdomsböcker

Publicerad den av
4

Enligt O har skrivit ett så himla bra inlägg angående det här med ungdomsböcker. Något som jag själv funderat mycket på eftersom jag tillhör den skara vuxna som mer än gärna läser böcker som har stämpeln på sig att vara ”ungdomsböcker” eller för ”unga vuxna”. Och med 35 år fyllda vet jag inte om jag ens kan kallas ung vuxen längre. Knappast, men det är inget jag sörjer över heller.

Själv läser jag mycket så kallade ungdomsböcker, eftersom det numera finns så otroligt många bra författare som skriver i just den genren. De skriver smarta, roliga och otroligt igenkännande böcker. Böcker där man kan känna igen hur det var när man själv var tonåring, böcker som man nickar igenkännande till sida efter sida. Men vet ni vad jag tycker är det allra, allra bästa med just den här genren? Ofta är det en sådan härlig språkkänsla. Författaren leker med språket, formuleringar, sätt att skriva och uttrycka sig. Lekfullt. Och språknörd som jag är tokgillar jag det.

Om man kategoriskt avstår från den här genren (för att man är för vuxen?) missar man några riktigt härliga pärlor. Ta till exempel vilken bok som helst av Johanna Lindbäck eller Johanna Thydell. Eller varför inte Lisa Bjärbos senaste? Eller kanske något av Sarah Dessen? För att bara nämna några få.

Många läser böcker för att få uppleva andra världar, för att läsa hur andra har det. Vissa saker kan vi relatera till, andra inte. Alla har vi någon gång varit tonåringar och att få läsa och minnas hur det kanske var när man själv var i den åldern är ofta en väldigt rolig upplevelse. Jag har flera gånger fnissat mig igenom böcker med en känsla av ett pinsamt ”hjälp vad jag känner igen mig”. Men också med ett ”javisst ja, så var det ju”. Jag tror att det är viktigt att minnas hur man tänkte, vem man var och varför man gjorde som man gjorde. Vad som format en till att bli just den person man är i dag.

Den där tonåringen finns ju fortfarande kvar inom en. Kanske med några fler rynkor runt ögonen, men nog finns den kvar där.

 

 

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg

Publicerad den av
4

När jag först hörde talas om den här boken lockades jag av att den verkade så himla mysig och charmig. Och det visade sig att den var den också!

Huvudpersonen i boken heter Sonja och hon dör redan i första kapitlet, och precis innan hon dör tänker hon glatt att hon hann ändra sitt testamente en sista gång. För det är inget dåligt testamente hon lämnar efter sig. Hennes tre bästa vänner Maggan, Susanne och Rebecka tror knappt att det är sant när advokaten avslöjar allt. Det visar sig nämligen att Sonja varit god för miljardbelopp, och allt kan bli deras om de bara uppfyller några krav. Dessa krav gör att vännerna placeras på olika håll i världen och de upptäcker ganska snart att allt är väldigt väl planerat och genomtänkt av Sonja.

Det här är en oerhört charmig, mysig och så himla glad bok. Även om huvudpersonen alltså dör redan i början, lämnar hon efter sig en livsglädje och spark i baken till sina vänner. De har alla fastnat i vardagens måsten och borden, men när Sonja ger dem chansen att skaka om livet lite och testa något nytt tar de alla chansen. Och det är så himla roligt att få läsa om tre kvinnor i deras ålder som har roligt, som lever livet och som fortfarande vågar utmana sig själva. Jag kommer på mig själv med att sitta och le flera gånger under läsningen.

Det är en bok om vänskap, kärlek, önskningar, förhoppningar och om att våga. Att våga ta steget och göra det där som man alltid har drömt om, även om det är lite läskigt och till och med obehagligt till en början. För även om man har möjligheten att göra det man helst av allt vill är det inte säkert att man har modet att göra det. Då är det bra att ha vänner som peppar och hjälper.

Det här är en bok som jag varmt rekommenderar. Att läsas för sin charm, sina roliga karaktärer och för att den lämnar efter sig en sådan härlig känsla i kroppen. Feel good när det är som bäst!

Läs mer om boken här.

Tematrio – La France

Publicerad den av
2

Veckans tematrio har franskt tema, och det passar egentligen inte mig alls. Jag har inte läst så många franska författare – det är nog faktiskt till och med så att jag brukar undvika att göra det. Jag brukar av någon anledning inte gilla varken franska filmer eller böcker.

Men några franska författare har jag läst, varav en del klassiker, men jag väljer att endast ta titlar som jag har läst efter bloggens start.

1. Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. En helt fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera. Se även filmen med Kristin Scott Thomas i huvudrollen. Filmen är i och för sig inte särskilt fransk, även om den utspelar sig i Frankrike.

2. Lilis bok av Valérie Dayre. En liten, tunn bok med stort innehåll kanske man kan säga. Mycket läsvärd.

3. Oksa Pollock det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Den här boken har blivit enormt hypad och omtyckt i Frankrike och har många liknelser med Harry Potter. Tyvärr inte alls lika bra som sin föregångare.

Jag har också valt att ha med Anna Gavalda på min Boktolva, så något av henne ska jag försöka läsa i år.

Aldrig släppa taget av Holly Goldberg Sloan

Publicerad den av
Svara

Det här är en riktigt fin historia, om kärlek men också om att aldrig sluta hoppas och tro på något bättre.

Sam och hans lillebror Riddle växer upp med en psykiskt sjuk pappa, en pappa som berövar dem deras mamma och tar med dem på en ständig resa. Ett kringflackande liv som gör att de aldrig får leva ett normalt familjeliv, lära känna andra människor utanför familjen eller ens gå i skola. De lever i utkanten av samhället, med pappan som försörjer dem som tjuv. Sam är beskyddaren över Riddle som inte längre talar, men som talar genom sina fantastiskt skickliga teckningar.

En dag träffar Sam Emily och då ändras hela hans liv och hela hans uppfattning om världen runt omkring. De kommer från helt skilda världar och Sam vill hålla sin bakgrund gömd för Emily, i rädsla för att sanningen om honom kan skrämma bort henne. Han måste även hålla henne hemlig för sin pappa eftersom han vet att om pappan får reda på deras förhållande är det dags att återigen ge sig av. Och den här gången vill Sam stanna kvar. För första gången i sitt liv har han hittat någon och något att hålla kvar vid.

Historien om Sam och Riddle är svår att värja sig mot. Den berör och griper tag. Man vill att Sam och Emily ska få vara tillsammans, att de på något sätt ska få ha sin kärlek. När Sams pappa får veta sanningen och försvinner med sina söner börjar en resa som gör boken till en sträckläsare. Smått omöjlig att släppa ifrån sig.

Boken vänder sig till unga läsare och slutet och en del av innehållet blir ibland kanske lite väl sötsliskigt och lite Hollywoodaktigt. Men det funkar ändå. Jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Vissa berättelser måste vara på ett visst sätt och vissa karaktärer måste få ett visst slut, annars skulle man som läsare bli besviken. Så jag förlåter det där lite sockersöta och stänger boken med en härlig feel good-känsla i magen. Och det är ett rätt bra betyg för en bok.

Läs mer om boken här.

Att besöka bibblan utan att låna en enda bok

Publicerad den av
2

I dag lyckades jag med konststycket att inte låna en enda bok, trots att jag alltså tog en tur till stadens bibliotek. Det har nog aldrig hänt tidigare. Men med tanke på den här högen som jag redan har hemma, kan jag inte med att fylla på den mer. Så i dag lämnade jag tillbaka 7 böcker, men lånade faktiskt inte en enda. Jag har bara en enda bok på reservationslistan just nu, vilket ju enbart beror på att alla andra reservationer redan finns här hemma…

Fast jag ljuger lite, för jag lånade faktiskt 3 böcker i dag – till sambon. Så då räknas det ju inte? Jag lånade del 6, 7 och 8 så att han ska ha lite att göra om kvällarna. Ja, så att jag får min läsro också. Det gäller ju att vara lite smart där – så länge han har en spännande serie på g så är han nöjd och glad. Jag gav honom Terry Goodkinds serier om 25 delar, och han fastnade för den så nu har han mååånga böcker att se fram emot innan serien är utläst.

Nu är jag bara lite i valet och kvalet själv vilken som ska bli nästa bok på listan. Förutom bibliotekshögen har jag en massa annat som vill bli läst. Semestervecka som det är känner jag för ganska lättsmält. Det har varit mycket skräck och deckare nu det senaste, så det kanske är dags för lite kärlek?

Digitalfotografi av Scott Kelby

Publicerad den av
1

Den här boken har underrubriken lär dig yrkesfotografernas hemligheter. Och hemligheter vet jag inte om det är, men tips är det i alla fall. Tips på hur man ska lära sig att tänka lite annorlunda bakom sitt fotande. Små och stora tips som är riktigt inspirerande, som är lätta att ta till sig och att börja testa på en gång.

Den här boken vänder sig till alla som har ett intresse för att lära sig fota bättre. Man behöver absolut inte vara särskilt kunnig eller kunna en massa tekniska ord. Det är grejen med den här boken – att inte fokusera på tekniska detaljer utan att försöka förklara väldigt enkelt hur man ska göra, eller tänka. För visst kan foto handla mycket om teknik, men någonstans är det ändå personen framför kameran som måste lära sig att tänka i bilder. Och då är den här boken toppen.

Författaren försöker att ha en väldigt lättsam ton boken igenom, med en massa (i hans eget tycke…) humoristiska inslag i form av skämtsamma kommentarer. Personligen tycker jag att just den biten gärna hade fått tas bort, eller åtminstone tonas ner. Det blir lite för mycket för min smak.

Det är en oerhört inspirerande bok, en bok som man kan återgå till om och om igen för att fräscha upp minnet. Det riktigt kliade i fotofingrarna på mig när jag läste boken och jag har varit ute och testat en hel del av hans tips redan. Och det är ju det som fotograferande handlar om – man måste öva, testa, våga, chansa och låta kreativiteten flöda.

Det här är den mest sålda boken om digitalfoto genom tiderna, och efter denna har han kommit ut med ytterligare tre delar. Jag har andra delen här hemma, som jag har börjat bläddra i lite. Del tre och fyra kommer definitivt att införskaffas de också.

 

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Publicerad den av
6

Den här boken lockade mig på många sätt. Titeln, det oerhört vackra omslaget och det faktum att det är en sydkoreansk författare. Det blev nämligen första sydkoreanska författaren för min del. Jag har faktiskt över huvud taget läst mycket lite av asiatiska författare.

Huvudpersonen i den här boken är Park So-nyo. Hon försvinner på Seouls centralstation när hennes make för ett kort ögonblick släpper hennes hand i trängseln. Hela familjen ägnar sig åt att söka efter henne och sätter upp flygblad, frågar runt och försöker gå till ställen där de tror att hon skulle ha kunnat ta sig. Folk hör av sig och säger att de har sett henne, och det är alltid vid ställen där barnen har bott – men när de kommer dit är hon redan borta.

Boken är indelad i fyra delar där berättarrösten skiftar. Det är äldste sonen, äldsta dottern, maken och slutligen mamman själv som berättar. Nutidens sökande blandas med minnen där man som läsare får en bild av mammans och familjens liv. Ett liv som inte alltid varit enkelt. Familjen tar på sig stor skuld över att ha försummat mamman med åren, tagit henne för given och inte uppskattat henne tillräckligt. När de ska sätta upp flygbladen upptäcker de att de inte ens har ett nytaget foto att sätta dit.

Det är en sorglig historia. En historia om en mamma som har fått kämpa, som gör allt hon kan för att ge sina barn mat på bordet och en utbildning. Hon sätter alltid sig själv sist. Vi får en tydlig bild av hennes liv och barnens uppväxt. Hur deras förhållande skiftar från att vara helt beroende av en mammas hand till att bli självständiga vuxna som inte tycker sig ha tid att hälsa på hemma. Och i deras egna berättelser märker man en tydlig ånger över att de kanske har missat chansen att verkligen lära känna sin mamma – att fråga henne alla de där frågorna som plötsligt dyker upp i huvudet efter hennes försvinnande.

Jag blir lite ledsen när jag läser. Över att mamman inte riktigt verkar ha fått leva sitt eget liv utan alltid ha fått leva för någon annans skull. Hon har inte blivit sedd som någonting annat än en mamma, någon som alltid finns där och som ska göra det en mamma ska. Lite undanskuffad på något vis. Men det finns också mycket kärlek i berättelsen och jag önskar hela tiden att de ska hitta henne och kunna säga allt det där till henne som de önskar att de hade gjort innan hon försvann. Så som alla alltid önskar när någon man älskat försvinner ur livet.

Det är en otroligt vacker och finstämd bok, mycket läsvärd. Definitivt en bok att rekommendera vidare och ta till sitt hjärta. Språket, detaljerna och det sydkoreanska landskapet – allt är så skickligt presenterat.

Läs mer om boken här.

En bokbloggares sambo…

Publicerad den av
2

har det inte alltid så lätt.

Han är van att bli övergiven av en sambo som nästan konstant har en bok framför näsan. Kvällstid i alla fall. När dottern har somnat och allt annat är gjort för dagen.

Han är van vid att datorn är ockuperad när jag ska skriva recensioner, kolla in andra bokbloggar eller bara leta lite nya boktips.

Då är det ju rätt fantastiskt egentligen att han kommer med ett glas vatten och en stor chokladkaka så att du ska få lite energi, när jag återigen sitter och ockuperar datorn.

Å andra sidan är han just nu inne i femte delen av den där serien jag lyckades hitta åt honom. Så nu ligger vi i varsin soffa och läser om kvällarna, och skrattar åt att vi är ett sådant där gammalt par som inte pratar längre. Fast vi överdriver ju så klart. Men under semesterkvällar ska man faktiskt läsa böcker långt in på natten. Om än i varsin soffa. Och i tystnad.

En bokbloggares sambo må känna sig lite övergiven ibland, men han saknar i alla fall aldrig något bra att läsa. 😉

Bokbloggsjerka – om att recensera alla böcker man läser

Publicerad den av
2

Veckans bokbloggsjerka känns faktiskt som om den är riktad direkt till mig. Bara ett par minuter innan jag klickade in på Annikas sida frågade sambon vad jag gjorde och när jag svarade att jag skrev bokrecensioner och strök på min lista, skrattade han lite lätt. Ja, jag har sett den där listan, sa han. Och jag har också noterat att antalet på den inte direkt har minskat.

Och listan som han pratar om är alltså listan med titlar jag har läst. Jag har läst mycket den senaste tiden, och haft en högre läshastighet än på länge, men recensionerna har hamnat efter. För att bringa reda i kaoset skrev jag ner alla titlar på en lapp med en förhoppning om att kunna stryka den efter den andra. I stället har jag bara kompletterat med fler namn. Och nu får jag inte längre plats att skriva prydliga rader så nu står det titlar lite kors och tvärs på den där lappen.

Men svaret på frågan är ja. Jag recenserar alla böcker jag läser. För att jag vill, helt enkelt. Bokbloggen är mitt sätt att minnas och förhoppningsvis kunna tipsa om bra böcker till andra. Jag hoppas verkligen att någon har hittat boktips här och kanske till och med funnit någon ny favorit genom mina tips. Det skulle göra mig oerhört glad.

Jag ska fortsätta att beta av den där listan. En efter en ska de strykas. Tills den är helt tom. Fast blir den någonsin det? Nja. Mindre möjligtivs, och förhoppningsvis, men inte helt tom.

Och nu kan jag också visa sambon att flera av titlarna faktiskt har ett svart streck över sig. Några har betats av på den där listan.

Levande begravd av Peter James

Publicerad den av
6

Jag har läst många positiva omdömen om den här boken och lockades av innehållet – en svensexa som går fel när brudgummen blir levande begravd. Det lät hur spännande som helst, och påminde lite om filmen Baksmällan, minus humorn då kanske med tanke på att det är en deckare.

Michael ska gifta sig och som sig bör ordnar bästa kompisarna en svensexa för honom. Eftersom han är känd för att själv ordna de värsta tänkbara svensexorna för sina kompisar, vill de ta chansen att hämnas. De lägger honom i en kista, gräver ner den tillsammans med en andningsslang, en flaska whiskey och en walkie talkie. Sedan åker de därifrån. Meningen är att han ska få ligga där ett tag och våndas men på vägen därifrån råkar de ut för en bilolycka där alla utom en dör. Han som överlever hamnar i koma med svåra skador. Efter ett tag kontaktar Michaels blivande fru polisen och Roy Grace kopplas in på fallet. Klockan tickar och ingen vet var Michael ligger nedgrävd eller om han ens lever. Och Roy Grace är övertygad om att personer som borde sitta inne med svar ljuger.

Det låter spännande, och det är faktiskt också rätt spännande i början. Men så vänder liksom hela historien och allt blir bara så konstigt. Boken blir tyvärr bara sämre och sämre ju längre in i handlingen man kommer. Det känns som om författaren inte riktigt litar på sin idé och måste slänga in en massa action mot slutet för att skruva upp tempot. Det blir för mycket och det passar inte in. Det känns ogenomtänkt och bara helt fel. Styckena där Michaels upplevelse i kistan presenteras, kampen mot klockan – det är ju där spänningen ligger. Inte det där actionbaserade konstiga som det sedan urartar till.

Men allra först retar jag mig på att polisen börjar bakvänt. Jag funderade mycket på varför de inte utgick från bilolyckans plats för att hitta ”graven”. Det verkade så självklart att börja där och sedan pussla ihop med hjälp av de ledtrådar som faktiskt finns. Och just det stör jag mig på hela boken igenom eftersom det känns så konstigt att de missar det. Det förstör läsningen.

Så nja. Det här är ingen höjdarbok. Det började bra, men sedan blev det inte så mycket mer av det. Ett bra uppslag som rann ut i sanden. Det här är första delen i serien om Roy Grace, men för min del blir det bara den här första delen.

Böcker som stör sömnen

Publicerad den av
Svara

Jag har läst skräck och deckare de senaste dagarna och det har satt sig i sinnet. När jag ska gå och lägga mig har jag legat vaken länge och spanat ut i mörkret efter både det ena och det andra monstret. Som en mörkrädd femåring kollar jag att dörrar är stängda och att inget monster ligger och trycker under sängen. Och halvblind som jag är blir minsta skugga ett monster, ett spöke eller annat otrevligt.

Tacka vet jag kärleksböcker – då drömmer man söta drömmar i stället. Jag får nog ta en sådan period när jag har klarat av mina skräckisar här hemma. Stilla sinnet lite. Pusta ut.

Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe

Publicerad den av
1

Jag fick syn på den här boken när jag var på bibblan, och eftersom jag bara hade ett svagt minne av att ha läst den för länge, länge sedan fick den följa med hem för en omläsning. En kort bit in i boken började jag minnas handlingen, men det här är en bok som utan tvekan håller för en omläsning.

Nora förlorar sina föräldrar i unga år och får bo hos släktingar. Hon känner sig ofta lite utanför, som om hon inte är en verklig del av familjen, och ingen vill direkt prata om hennes föräldrar. Det tystades ner i ett försök att skydda henne men inom henne finns en längtan att få veta mer om sin bakgrund. När hennes familj flyttar till en ny lägenhet börjar hon höra fotsteg från någon osynlig, få konstiga telefonsamtal och känna en närvaro som om någon studerar henne. Hon blir inte rädd eftersom hon känner att denna någon inte vill henne något ont, snarare blir hon nyfiken och vill veta mer om vem denna person är och vilken koppling det finns till lägenheten. Hon börjar nysta upp i ledtrådarna hon får och får då veta en alldeles speciell historia.

Det här är en sådan vacker historia. Det går inte att beskriva på något annat sätt. Det är spännande, lite kusligt, mystiskt och sorgligt på samma gång. Noras egen historia och saknad efter ovillkorlig kärlek och en lust att höra hemma någonstans med en självklarhet är så träffande beskrivet. Hon har en sådan vilja att få veta vad som egentligen hände, men de vuxnas försök att skydda henne från sanningen gör att hon bara känner sig mer utanför. Både hennes och Agnes Cecilias historia är så sorgliga. Det är lätt att förstå varför Nora känner ett sådant ansvar och behov av att ta reda på Agnes Cecilia historia. Hon vet hur det är när något tystas ner. Och i takt med att hon får svaren hon söker får hon även svar på sina egna frågor, om sin egen historia.

Det här är verkligen en riktig klassiker, och den kan läsas såväl av ungdomar som vuxna. Det är en upplevelse att läsa den här boken, den ger en kvardröjande känsla i hela kroppen. Det är en väldigt speciell känsla hela boken igenom, en blandning mellan det finstämda språket och den lite övernaturligt sorgliga handlingen.

Jag har ett starkt minne av Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen som jag hörde som radioteater när jag var liten. Jag minns att jag tyckte att den var så oerhört spännande och kittlande kuslig. Sådär så att man nästan inte ville lyssna, man vågade egentligen inte riktigt, men den var samtidigt så spännande att det inte gick att motstå. Som en slags skräckblandad förtjusning där nyfikenheten vann. Samma känsla fick jag i Agnes Cecilia. Jag måste läsa Tordyveln och uppleva även den igen.

Det här är en sådan där bok som jag kommer att sätta i händerna på min Mini när hon blir äldre. En klassiker som bör upplevas.

Modershjärtat av Katerina Janouch

Publicerad den av
6

Det här är del fem i serien om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. Jag tyckte att förra boken, Tigerkvinnan, var den bästa hittills, men efter att ha läst den här kan jag säga att den här är ännu bättre. Roligt med en serie som bara blir bättre och bättre. Utan att avslöja för mycket bäddar slutet i boken för en lockande fortsättning…

Återigen möter vi Cecilia Lund och den här gången är hon mammaledig med hennes och Johns femte barn Ellen. Cecilias mormor Sonja blir påkörd av en bil där föraren verkar ha gjort det med avsikt och hon hamnar på sjukhuset i koma. Händelsen skakar om hela familjen och blir omskriven i tidningarna. Ganska snart blir Cecilia kontaktad av en kvinna som berättar att även hennes farmor blivit påkörd avsiktligt och att det kanske finns ett samband mellan de båda olyckorna? Cecilia och familjen får snart veta att deras Sonja har burit på stora hemligheter i många år, saker som någon nu vill tysta ner.

Precis som i föregående böcker ligger fokus på familjen, relationer, vardagsliv och livspussel. Alla bär på sina egna problem, funderingar, inre demoner och önskningar. Det är i detta storheten i serien ligger – porträtten av människorna och deras liv. I varje bok finns också en slags parallell handling med en mörk underton. I förra boken kändes den här bihistorian mer naturlig än i de tidigare delarna, och även i den här delen känns den naturlig. Sonja har inte haft någon framträdande roll och det är spännande att få veta mer om hennes liv.

Som sagt, den här delen är den bästa hittills. Allt är så väl sammansatt, läsningen är spännande och lockar till mer. Och slutet. Detta slut. Suck, säger jag bara. Hur i hela friden ska man kunna vänta ett helt år på fortsättningen? När jag hade läst slutet var jag tvungen att läsa om de sista sidorna igen, stanna upp och fundera. Jag väntar redan med spänning på fortsättningen.

Jag kan varmt rekommendera hela serien. Det finns en sådan värme i den här serien och en vilja att veta mer om karaktärerna. Det är lättläst, underhållande och med hög igenkänning.

Läs mer om boken här.

Och högen med biblioteksböcker bara växer

Publicerad den av
6

Visst är det bra att reservera böcker man vill läsa, men när alla kommer i stort sett samtidigt – då blir det lite mycket på en gång. Nu har jag alla de här böckerna hemma, och då har jag inte tagit med de böcker jag har lånat till T.

Tigern i Galina av Téa Obreht – än så länge oläst, men lite bläddrad i. Verkar bra så den ska definitivt få en chans.

Sarahs andra halva av Lisa genova – eftersom jag fullkomligt tokälskade hennes Fortfarande Alice har jag skyhöga förväntningar på den här. Det är det senaste tillskottet i högen och jag skulle gärna huggit tag i den med en gång, men den ska inte lämnas tillbaka på ett bra tag så andra böcker måste gå före.

Finn din energikod av Sanna Ehdin – jag har fått upp ögonen för Sanna Ehdins böcker och kommer att plöja igenom så många jag kan den närmsta tiden. Den här har jag påbörjat så smått – men hennes böcker kräver lite tanke i läsningen och jag behöver fundera lite mellan varven. Ingen sträckläsning alltså.

Tistelblomman av Amanda Hellberg – jag älskade hennes Döden på en blek häst och fick hem den här i går. Eftersom det är kö på den påbörjade jag den på en gång. Den är sååå bra. Galet bra. Spännande, extremt välskriven och som sagt – sååå bra.

Caipirinha med döden av Maria Ernestam – den har legat här hemma ett tag nu, men verkar lite tungläst så den har än så länge inte lockat. Men Maria Ernestam är med på min Boktolva så någon bok av henne ska i alla fall bli läst under året.

Min syster av Rosamund Lupton – jag har läst en massa positiva omdömen om den här, men jag fick hem den först i går så den får vänta lite.

Flickan från ingenstans av Justin Cronin – tokhyllad av många, inklusive bibliotekarien som gav mig den. Egentligen menad till T, men jag är mer nyfiken på den än vad han är. Men tjockleken skrämmer mig så det är mycket troligt att den lämnas tillbaka oläst. I alla fall för den här gången.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd – den har legat här hemma ett tag, men än så länge oläst trots att den funnits på min att-läsa-lista länge.

Sluta kämpa börja leva av Sanna Ehdin – som sagt, många böcker av henne blir det i år. Inspiration i mängder!

Baristas del 2 av Denise Rudberg – eftersom jag är nyfiken på fortsättningen av del ett.

Stum sitter guden av Anna Jansson – jag läser ju inte så mycket deckare men får ibland för mig att läsa en för att liksom hänga med i snacket om böcker och författare som ”alla” pratar om.

The Secret av Rhonda Byrne – jag har sett filmen och inspirerats och har länge velat läsa även boken.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist – omtyckt och omtalad och det är klart man blir nyfiken då!

Drömbokhandeln av Laurence Cossé – titeln säger väl egentligen allt. Tyvärr har jag läst en del negativt om den, och när jag börjat bläddra i den har det inte lockat till vidare läsning.

Flickan under jorden av Elly Griffiths – tydligen är det en arkeolog som är huvudperson och med tanke på min bakgrund blev jag nyfiken. Den har dessutom fått en hel del positiva omdömen.

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg – återigen, eftersom jag älskar hennes sätt att skriva.

Persikosommar av Jodi Lynch Anderson – jag har påbörjat den, men den känns ärligt talat lite sådär. Jag får se om jag tar mig igenom den eller ger upp den.

Ja, ni ser ju att jag inte behöver oroa mig för att inte ha något att läsa hemma. Och jag som skulle försöka hålla mig till böckerna i min bokhylla i år. Inte då. Här tömmer vi bibblan på böcker i stället.

Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att hinna läsa alla böckerna innan deras datum går ut. Men, då är det ju bara att reservera dem igen. Och igen, om det skulle behövas.