Bokbloggsjerka – om författarduo

Publicerad den av
11

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Jag tror att den här frågan passar bäst för deckarfantaster, för jag kan inte komma på någon författarduo som jag brukar läsa. Jag kan ju vända på frågan i stället och fundera över vilka jag skulle vilja läsa. Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo tillhör båda mina favoriter, och de har kommit ut med en bok tillsammans; Vi måste sluta ses på det här sättet. Eftersom de är rätt lika i sitt uttryckssätt funkar deras texter bra ihop. Det blir ett härligt flyt att läsa. De brukar dessutom båda två ha väldigt trevliga karaktärer, mysiga och charmiga sådana. Jag hoppas verkligen att de kommer att skriva mer ihop för det hamnar direkt på min att-läsa-lista i så fall!

En alternativ fråga den här veckan handlade ju om pseudonymer, och då måste jag nämna Dean Koontz som jag hade dille på för några år sedan. Han har ju skrivit mycket under pseudonym, och när jag hade som mest dille på honom gillade jag precis allt han någonsin skrivit. Sedan fick jag nog en överdos, för plötsligt slutade jag läsa honom helt och det har nog bara blivit en eller två böcker av honom de senaste 10 åren. För mycket av det goda, kanske?

Wallflower av Stephen Chbosky

Publicerad den av
4

wallflowerDen här boken är tydligen en nyutgivning, det hade jag missat. Jag har sett den hyllas på en hel rad bokbloggar och därför hamnade den på min att-läsa-lista.

Huvudpersonen i boken är Charlie, som är en s.k. wallflower. Han är en sådan som gärna iakttar andra, men som inte deltar själv. I det här fallet gäller det hela livet, han är med som betraktare men inte som deltagare. Men under hans första år på High School ändras detta och han börjar för första gången delta i det som händer runt omkring honom. Han får uppleva vänskap på ett sätt han aldrig upplevt förr och han får uppleva smärta och hur svårt livet kan vara. För honom blir det verkligen en förändring för hela honom som person.

Boken berättas i brevform, och det är Charlie själv som skriver breven där han berättar vad som händer. Det tar några sidor att komma in i detta och förstå, men sedan känns det helt naturligt. Charlie är en betraktare och just att han skriver brev och själv berättar om det som händer visar ännu mer på det. Jag som vanligtvis inte alls brukar gilla brevberättade, köper det här helt. Jag tycker att det bidrar till berättelsen i det här fallet.

Den här boken har så många olika bottnar att fundera kring. Charlie har en väldigt naiv livssyn och som läsare ser man många saker som han själv inte har förstått. Det handlar väldigt mycket om hur det är att växa upp, om vänskap och kärlek och relationer. Hur svårt relationer kan vara, hur ont det kan göra. Det finns en hel massa intressant att diskutera kring den här boken. Boken är ibland väldigt rå för att på andra ställen bli rolig och sedan sorglig. Den har kallats gränsöverskridande, och det kan jag verkligen förstå. Det är svårt att sätta in den i ett fack, eller ens att beskriva den för den delen.

Filmatiseringen av boken kom förra året och det är en film som jag gärna vill se. Den läggs till den redan så långa listan med filmer jag ska njuta av under jullovet. Det ser jag fram emot!

Läs mer om boken här.

Jag börjar på måndag av Charlotta Lithman

Publicerad den av
Svara

Jag_b-rjar_p-_m-ndagDen här boken fick jag tips om genom att någon la ut en bild på Instagram under läsning pågår. Boken kändes som en sådan där lagom lättläsning om ett ämne jag brinner för: träning. Eller rättare sagt; hur man tar tag i och kickar igång träningen.

Charlotta Lithman fick erbjudande från DN om att bli coachad av två experter som skulle hjälpa henne att komma igång med träning och ett mer hälsosamt liv. Vägen dit och resultaten för detta skulle redovisas i tidningen i en följetong. Experterna som skulle hjälpa henne var Gunilla Eldh och Martin Ingvar som bl.a. har skrivit boken Hjärnkoll på vikten (som jag gärna tipsar om att läsa!).

I boken får vi följa hennes resa i dagboksform, från den rätt tuffa starten till att sedan fortsätta även efter att själva projektet är över. Tanken är ju att det här ska göras till hennes livsstil; att hon ska träna och äta bra som en livsstil och inte bara ett kortsiktigt projekt. Hon är väldigt ärlig och öppen med hur det går. Ibland är det tungt, ibland blir det bakslag och ibland tappar hon helt lusten och orken. Men budskapet är tydligt; kan jag kan alla.

Det är ofta väldigt rolig läsning och hög igenkänningsfaktor. Samtidigt som man får följa henne bjuder hon också på tips för hur andra kan lyckas, recept på bra mat och allmän pepp och råd. Om man vill göra som hon är det bara att följa råden i boken och göra samma sak själv. Det är en mycket läsvärd och peppande bok som rekommenderas till alla som vill ha lite pepp och inspiration. Passar bra nu lagom till nyår när så många gör upp nyårslöften om att börja ett nytt liv, precis som titeln antyder.

Läs mer om boken här.

Att närma sig 100

Publicerad den av
4

Nu börjar jag se målet där framme! Så nära, så nära nu…

Jag har två halvlästa böcker här hemma, och när de är klara behövs bara 6 st till så har jag nått 100. Yay!

Jag hoppas på att nå 100 innan jul, för då kan jag ta itu med de där tegelstenarna som ligger och väntar på att bli lästa: Flickan från ingenstans och Nyckeln. Vid det laget är ju dessutom alla betyg både iklickade och utdelade, eleverna är hemskickade på lov och vi lärare kan sträcka ut oss på soffan och sova läsa böcker. Bara 9 arbetsdagar kvar nu…

Hemma kanske inte är en plats av Lin Hallberg

Publicerad den av
Svara

hemmaEn av mina favoritböcker är Mannen som kunde tala med hästar, som inleds med en svår ridolycka. I den här boken är det också en hästolycka som utgör starten och därför blev jag nyfiken på att läsa.

Huvudpersonen Sara är 19 år och råkar ut för en svår olycka där en häst är inblandad. Det blir en lång sjukhusvistelse och sedan en lika lång väg tillbaka. Tiden i sängen gör att Sara spenderar mycket tid med bara sina tankar, och framför allt barndomsminnen poppar upp. I sin barndom levde hon och hennes familj i Argentina, en tid som Sara alltid tänker på med saknad. Deras flytt därifrån kantas av många frågetecken som Sara aldrig har fått svar på, och när hon får försäkringspengar bestämmer hon sig för att använda dem till att åka tillbaka. Hon har en massa frågor hon vill ha svar på, och framför allt vill hon återse de människor hon då betraktade som både familj och vänner. Hon har också en svag förhoppning att kanske, kanske få återse Nube, hennes gamla häst. Om han lever fortfarande.

Den här boken misstas tyvärr av många att vara en hästbok, men så är inte fallet. Visst finns det hästar med i boken och visst handlar det om en hästtjej, men hästarna är mer i bakgrunden. I stället är det fokus på människor, relationer och förändringar. Argentina har genomgått stora förändringar sedan hon bodde där, och återkomsten blir något av en chock för henne. Landet har förändrats, människor har förändrats och av hennes barndom finns mest bara minnena kvar. Det blir en stark resa där hon får svar på många av sin frågor, varav en del svar är svårare att få än andra.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Det är en bok som berör och som handlar mycket om identitet och sökande. Har man varit med om en olycka eller något stort som ändrar livet kan man definitivt känna igen sig i den. Nu älskar jag ju hästar så att det finns hästar med i boken är för mig bara en bonus. Jag tror i och för sig att man inte behöver gilla hästar för att kunna ta till sig berättelsen. Hästarna är som sagt mest i bakgrunden, även om de förstås utgör en stor del av Saras liv. Det här är en fin bok som jag vill rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

Bokbloggsjerka – om att möta karaktärer

Publicerad den av
17

Veckans Bokbloggsjerka har frågan: Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Alltså, den här frågan är ju plättlätt. Och jag kan svara samma som förra veckan då vi fick dela ut kramar. Mitt svar blir (självklart) Mr. Darcy! Och varför jag skulle vilja träffa honom? Men, vilken onödig fråga. Jag hade mer än gärna spenderat en dag med Mr Firth, förlåt Mr Darcy menar jag ju, och kramat på honom lite.

Och förlåt kära sambo om du läser det här… 🙂

Tretton skäl varför av Jay Asher

Publicerad den av
2

tretton skäl varföfrDen här boken har hyllats lite här och var och lockade därför min nyfikenhet. Men när jag läste vad den skulle handla om blev jag ändå lite tveksam, för det lät onekligen lite deppigt. Kanske lite för deppigt för att jag skulle orka läsa. När jag beställde den till skolbibblan bestämde jag mig för att ändå ge den en chans.

Clay får tretton kassettband skickade till sig, band som Hanna har spelat in. Hanna som inte längre lever, Hanna som tog livet av sig. I det medföljande brevet står det att hon i banden berättar varför hon tog livet av sig och att banden ska skickas runt till flera olika personer. Alla dessa personer är på något sätt skyldiga till hennes död, enligt henne. Eftersom Clay vill veta vad han kan ha gjort som bidragit till hennes död börjar han lyssna på alla banden, och Hanna tar honom med till flera olika ställen i staden och avslöjar hemligheter som alla trodde var begravda med henne.

Visst låter det som en något märklig historia? Och jodå, det är det delvis också. Till en början i alla fall. Det tog lite tid för mig att komma in i berättelsen och förstå vilken typ av historia det är, men när det väl lossnade tog jag den direkt till mig. För det är oerhört berörande, träffsäkert och ofta väldigt sorgligt.

Det som är så bra med den här boken är att den verkligen visar hur mycket man inte ser på ytan. En människa går igenom så mycket som andra inte har en aning om. En händelse eller en kommentar kan göra så oerhört mycket skada, utan att andra inblandade kanske inte ens tänker på det. Och det här med rykten. Illasinnade rykten som gör så mycket skada och människor som inte ens bryr sig om vad som är sant eller falskt. Det är så lätt att vara elak mot en annan människa utan att tänka på konsekvenser.

Det är en tänkvärd historia, med ett viktigt budskap. Igenkänningsfaktorn är hög. Som vuxen kan man komma ihåg hur det var under tonårstiden, hur gärna man ville passa in i det sociala spelet. Det är en bok jag gärna sätter i händerna på elever som ber om boktips. Och det är en bok jag gärna rekommenderar även vuxna att läsa.

Jay Asher har också skrivit Personer du kanske känner, som jag läste tidigare i år. Båda böckerna handlar om spelet mellan framtid, dåtid och nutid. Många intressanta tankar att ta med sig. Det är för övrigt en bok som vi precis har jobbat med i år 7, och som de har fått skriva bokanalys om. Tips!

Läs mer om boken här.

Bokbloggsjerka – om kramar

Publicerad den av
6

Veckans bokbloggsjerka skriver jag i absolut sista stunden, men bättre sent än aldrig heter det ju.

Frågan är: Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Svaret blir enkelt: det är kramar som gäller och inget annat. Det är inte min uppgift att slå folk på käften. Däremot kramar, det delar jag gärna ut. Och som vanligt lyckas jag styra in svaret på mitt ständiga svar i Pride and Prejudice. För det är väl solklart att jag tar chansen att krama Mr. Darcy! Världens enklaste svar: Mr. Darcy. Alltid Mr. Darcy.

Och jag är ledsen, men jag kan inte länka till Bokbloggsjerkan i inlägget. Varje gång jag försöker kastas jag ut från inlägget så nu ger jag upp.Det får bli en ful länk så här i stället:  http://alkb.se/bokbloggsjerka-29-november-2-december

Från frustration till flow med lean@home av Eva Jarlsdotter

Publicerad den av
1

leanNär jag tipsades om den här boken blev jag ruskigt nyfiken. Jag är en person som gillar ordning och reda, och som faktiskt behöver det för att må bra. Det behöver inte vara kliniskt rent, men ordning är viktigt. I den här boken presenteras lean@home, en metod som hjälper till att styra upp arbetet, för att få flyt i vardagslivet. Hur bra låter inte det?

Jag fick en massa inspiration av att läsa boken. Dessutom gillar jag den stora tanken med lean@home; att det handlar om att få ett hållbart samhälle. Allt hänger samman. Om vi får ordning på vardagslivet, med allt det innebär med att ha ett fungerande hushåll, relation och familj, till att faktiskt använda det vi har i stället för att bara köpa nytt.

Det är en lättläst bok som ger många praktiska tips där det i huvudsak handlar om att göra upp en plan. Tydlighet, struktur och att göra sakerna på en gång är några exempel på hur man får ett bättre flow hemma. Mycket är egentligen väldigt självklart, det handlar mest om att man verkligen tar sig tid att sitta ner och formulera det även i skrift. Det är jag sugen på att göra för vårt hem; att skriva ner vad som ska göras på ett tydligare sätt än att bara ta det som det kommer. Och Röjorama – perfekt! När vi flyttar till hus ska jag låna den här boken igen och läsa för att kunna sätta upp ett bra flow redan från början.

Finns att låna som e-bok. Klicka hem och läs!

Läs mer om boken här.

Sista månaden

Publicerad den av
3

Hej december! Sista månaden på året och därmed även sista chansen att spurta mot målet att nå 100.

Jag hamnade i en liten lässvacka, men nu i helgen insåg jag vad som behövdes för att komma ur den – faktaböcker. Jag brukar ju ha åtminstone en skönlitterär och en faktabok igång samtidigt, men den senaste tiden har det bara varit skönlitterär läsning. Nu har jag under helgen läst ut 2 faktaböcker, eller åtminstone åt det hållet, och påbörjat en tredje. Det var visst det här min hjärna suktade efter. Inspiration, pepp och nya influenser.

Därmed har jag läst 91 böcker. 9 st kvar till målet!

Heja, heja!

Och hur går det här då?

Publicerad den av
1

Nja, sådär.

Läser lite här, läser lite där. Tittar lite panikslaget på den jättelika att-läsa-högen som just nu inte alls lockar till läsning.

Det är den där tiden på året. Då man vet att snart är det betygsättning som gäller. Det sista ska göras, sammanställas och funderas på. Och det är alltid då som läsningen tar stryk. Då jag knappt orkar lyfta en bok förrän ögonen slår igen av trötthet.

Men de där 100. De däringa 100. Det ska gå. Eller?

Jag måste hitta en riktig slukarbok som väcker mig ur min begynnande läskoma. Annars blir de 100 inte 100 utan bara 90.

Rör mig inte! av Tahereh Mafi

Publicerad den av
3

rör mig inteDen här boken är otroligt populär bland eleverna, och alla exemplar är ständigt utlånade. Även uppföljaren Rädda mig inte! är poppis. Boken heter Rör mig inte! där inte alltså är överstruket, ett skrivknep som används frekvent genom hela berättelsen. Det var en av de saker som gjorde att jag inte riktigt föll för den, kan jag avslöja med en gång.

Juliette, 17 år, har en förmåga eller förbannelse beroende på hur man ser det. Hennes hud och därmed beröring är farlig och t.o.m. dödlig för andra. Återetablissemanget har satt henne i en cell där hon har suttit helt isolerad från omvärlden i nästan ett år. Och långt innan dess har hon också varit isolerad från andra människor, eftersom hennes beröring är så farlig. Men så plötsligt kommer en annan fånge in i cellen, en kille som hon känner igen från tidigare. Frågan är bara om han känner igen henne och vet vem hon är och vad hon kan göra? Långsamt börjar hon bygga upp ett förtroende för honom och försöker hjälpa honom att anpassa sig till livet i cellen. Men ganska snart ändras allt och hon blir ett vapen för Återetablissemanget som ser potentialen i hennes förmåga.

Det här är återigen en dystopi. Det känns som om jag har läst en hel del sådana det här året, men så är det också en väldigt populär genre just nu. Just den här boken har jag varit väldigt icke-sugen på att läsa faktiskt. Jag har hållit i den flera gånger för att sedan avfärda den. Men just för att den är så populär kände jag att jag nog borde ha läst den, så jag gav den slutligen en chans.

Man förstår ganska snart att det här är något av en kärlekshistoria och det är en klassisk kamp mellan det goda och onda, precis som det ska vara i en dystopi. Som jag redan har nämnt är det en hel del överstrukna passager i texten och till en början tyckte jag att det kändes väldigt intressant och att det gav en extra dimension. Efter tag tröttnade jag dock på det och tyckte att det blev lite för mycket av det. Storyn börjar bra, griper tag och är riktigt spännande ett bra tag. Framför allt porträttet av Juliette är intressant, och tiden när hon är ensam i cellen avslöjar mycket om vad som har hänt tidigare, hennes känslor kring det och hennes utsatthet. Någonstans i mitten tappar storyn farten och jag fick kämpa mig igenom den sista halvan. Det är mer intressant och gripande läsning att få följa Juliette när hon är i cellen, framför allt återblickarna till vad som har hänt innan. Det är när hon kommer ut som det där unika tilltalet försvinner. Det blir faktiskt rätt tråkig läsning mot slutet och jag lägger igen boken med en besviken känsla.

Det finns som sagt en uppföljare och det kommer ännu fler om jag har förstått det rätt. För min del blir det däremot ingen mer läsning av serien. Men jag kan förstå att det är en serie som tilltalar eleverna och jag kommer definitivt att rekommendera dem att läsa den.

Läs mer om boken här.

Den nya människan av Boel Bermann

Publicerad den av
3

Den-Nya-MänniskanDen här boken läste jag ut samma dag som den landade i brevlådan. Den var spännande och samtidigt väldigt skrämmande, och det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna somna utan att få veta hur det gick först.

Det föds allt färre barn i världen och 2014 är året då inga barn alls kommer till världen. Kvinnor kan inte längre bli gravida. Under några år föds inga barn alls, men så kommer födslarna plötsligt igång igen. Men barnen som föds är annorlunda. De är tysta, stillsamma och leker inte. Rakel är en av de människor som reagerar på deras konstiga beteende och tycker att de är minst sagt läskiga och obehagliga. En dag när hon är barnvakt åt en äldre pojke som tillhör den gamla generationen, råkar hon döda ett av de nya barnen. Ingen verkar se det hon ser; att de nya barnen är ett hot mot hela mänskligheten, och hon döms till vård. Ganska snart kommer dock larmrapporter om de nya barnens våldsamma beteende och världen börjar inse att den nya människan inte så enkelt kan leva ihop med den gamla människan. De omhändertas av staten direkt efter födseln, allt i syfte att skydda den gamla rasen. Folk är rädda för de nya människorna, men samtidigt fortsätter kvinnor att bli gravida och de nya människorna blir alltfler.

Det här är skrämmande läsning, och att det är barn inblandade bidrar till den rysliga stämningen. Boken berättas ur Rakels perspektiv men blandas också med tidningsklipp och intervjuer av flera forskare som ger sin syn på saken. Det gör att allt känns väldigt trovärdigt och ännu mer hemskt att läsa. Det kryper så nära inpå.

Den mest intressanta delen handlar om när Rakel själv måste ta personlig ställning till den nya människan. Det är svårt att gå in på vad som händer utan att ge bort för mycket av storyn. Rakel är i alla fall en av de människor som får se båda sidorna av den nya människan, och som tvingas omvärdera sin syn på dem flera gånger. Är allt så där svartvitt som man först tror eller finns det något mer att reflektera över?

Som sagt, jag var helt enkelt tvungen att sträckläsa för att kunna sova. Det är spännande, underhållande och läskigt. Det är en riktigt bra dystopi som jag verkligen kan rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

En riktig tegelsten

Publicerad den av
8

20131118-154136.jpg

Kolla vilken tegelsten som låg i brevlådan i dag. Med strax över 800 sidor räknas det väl som en tvättäkta tegelsten?

Jag har inte läst den andra delen i serien, eftersom jag tyckte att den första bara var sådär. Men nu när den avslutande delen ligger här hemma kommer jag att läsa den. Kanske ändrar jag inställning? Kanske blir jag omvänd?

Men nu är frågan – vad hände i andra delen? Är det något jag borde ha koll på när jag ska läsa sista delen?