Den här boken bjöd på en spännande, oförutsägbar och spännande läsupplevelse. Jag plöjde den under gårdagen för det gick inte att lägga ner den förrän jag fick svar på vad sjutton det var som pågick i det där gamla huset. Och när jag hade läst ut ville jag egentligen läsa den en gång till för att upptäcka alla de pusselbitar som måste ha passerat utan att jag registrerade dem.

I boken möter vi Daisy Darker och hennes familj – mamma, pappa, två systrar och farmor. De har inte setts på flera år, men nu träffas de hemma hos farmodern inför hennes 80-årsdag. Hon bor i ett gammalt hus som isoleras helt vid tidvattnet och då kan ingen varken ta sig dit eller därifrån. Vid midnatt hittas en familjemedlem död och kort därefter hittas nästa. Det finns en mördare bland dem – men vem av dem är det? Eller finns det någon mer i huset? Tidvattnet är högt och det pågår dessutom en storm. De är fast i det där huset.

Det här är en väldigt dysfunktionell familj som döljer det mesta för varandra och som har splittrats totalt. Vi får följa familjen både denna fasansfulla natt och i nedslag i dåtiden. Vi får veta vad som har hänt, varför de är så splittrade och anledningen till att de nu träffas igen. Jag blir rätt ledsen under läsningen, över de barn som finns med och hur deras uppväxt har varit. Två frånvarande föräldrar – både känslomässigt och rent praktiskt.

Trots att jag verkligen funderade och letade ledtrådar som en tok lyckades jag inte lista ut vad som pågick. Det kom som en stor och härlig överraskning i slutet, för visst är det just överraskad man vill bli av en sådan här bok?

Den här boken skulle funka bra att bokcirkla om för det finns massor att fundera över och diskutera efteråt. En riktig bladvändare – precis vad jag ville läsa just nu.