Det här är en av böckerna ur den stora bokkassen som jag lånade hem från mitt blivande skolbibliotek. En bok som är populär bland eleverna, och som jag också har sett fått rätt bra kritik på andra ställen.
Bokens huvudpersoner är Emma och Josh som varit vänner och grannar i många år, och de delar på berättandet. Året är 1996, och precis som det står på baksidan av boken var Internet inte särskilt vanligt då. När Emma får en ny dator av sin pappa får hon också ett paket med Internet att installera. Väl inne på nätet (när modemet har kopplat upp och därmed spärrat telefonlinjen…) kommer det upp en sida som heter Facebook, något Emma aldrig har hört talas om. Till sin förvåning upptäcker hon att hon själv finns med, fast i en 15 år äldre version. Först tror hon och Josh att det är fejk, men så hittar de även hans sida. Han kommer att vara lyckligt gift med en av skolans populäraste tjejer, medan Emma är gift och olycklig med någon hon ännu inte känner. Men så märker hon att små förändringar i nuet ger ringar på vattnet som ändrar hennes framtid och hon vill se till att hon blir lycklig i framtiden. Frågan är bara hur pass bra det egentligen är att veta så mycket om sin framtid. Och Josh är orolig att hennes mixtrande med framtiden även kommer att påverka hans framtid.
Jag gillar idén med den här boken, och jag gillar att den utspelar sig just 1996. Då gick jag i tvåan på gymnasiet och hade aldrig varit ute på Internet, bara hört talas om det. Orättvisan var stor när vi fick veta att de som gick i ettan minsann fick testa att vara ute på nätet under datakunskapen. Det fick aldrig vi. Jag tror att det dröjde ytterligare något år innan jag fick testa det, på annan plats då. Och det dröjde ända till 1999 innan jag skaffade en e-postadress. Facebook var jag däremot tidig med, så pass tidig att ingen jag kände hade det och det därmed var supertråkigt och meningslöst att ha det. Jag fick en inbjudan via en kompis som då bodde i England, sedan dröjde det ett bra tag innan andra hittade dit och så sa det pang och så var alla där.
Skulle man vilja veta saker om sig själv i framtiden? Jag kan förstå att det lockar när man är tonåring, att få veta om man gifter sig och får barn, vad man jobbar med och var man bor. Sådant tänker man ju rätt mycket på under tonåren. Nu som vuxen vill jag däremot inte veta något om framtiden. Det får bli som det blir helt enkelt.
Det här är en rätt så charmig och underhållande bok. Lättläst och lättsmält och helt perfekt semesterläsning. Jag kunde inte låta bli att kastas tillbaka till min gymnasietid och fundera över personer jag umgicks med då, och vad de gör i dag. Jag gillar Josh och Emma, att de är två helt vanliga tonåringar med funderingar över livet och framtiden som man har då. Det finns en lite djupare underton i boken, om existensiella frågor och konsekvenser av sitt handlande. Det är en bok som skulle kunna leda till riktigt bra diskussioner i ett klassrum.
Och – jag gillar att läsa en bok som visar så tydligt hur det var innan datorer och mobiltelefoner fanns i var mans hem. Här kan ungdomarna inte ringa hem när de är sena (de har inga mobiler) och här kan man inte sitta vid datorn hur som helst (för då kan ingen ringa på den fasta linjen). Och ja, det var så här jag växte upp. Tänk vad kul min dotter kommer att tycka att det är, när hon blir större. Va, fanns det inte datorer och mobiler när du växte upp mamma? Jag kanske får sätta den här boken in händerna på henne då.
Läs mer om boken här.
När jag var gravid tipsades jag att läsa Växa och upptäcka världen av Frans X. Plooij och Hetty van de Rijt. Det var ett riktigt lyckokast och en stor hjälp i att kunna följa dotterns olika utvecklingssprång under särskilt det första året. Jag hittade boken på bibblan, men när jag mailade förlaget visade det sig att den var slutsåld och hade utgått. Riktigt synd tyckte jag, som gärna hade gett bort den i present till nyblivna föräldrar. Eller haft ett eget exemplar hemma för den delen. Nu lånade jag om boken en massa gånger under dotterns första år.
*malins bokblogg* 