Jag gillar att läsa böcker där karaktärerna består av en familj, oavsett om det är glatt eller vemodigt. Det är något med konstellationen familj som lockar mig. Familj kan vara så härligt och underbart men också så oerhört svårt och frustrerande. I den här boken är det en kombination av båda delarna.

Dave och Jo har kämpat med IVF i flera år utan att lyckas och deras förhållande är för tillfället inte direkt på topp. När Daves bror Teddy vill bjuda med dem på en lyxig weekend vid Medelhavet tackar de ja, för de har inte varit utomlands på flera år. Med på resan är också Teddys flickvän Kayla samt brödernas pappa Alan som är änkeman.

Det blir en skavig resa där de tvingas göra upp med dolda hemligheter, relationer sätts på prov och de reder faktiskt upp ett och annat.

Jag har sett boken beskrivas som rolig, men för mig är den snarare vemodig. Jag blir ledsen över allt som pågår, samtalen de inte håller, missförstånden och svårigheten att närma sig varandra. Mest ledsen blir jag över Dave och Jo som har tappat bort sig själva och sitt förhållande i denna ivf-karusell. Jag vet precis hur det är. Jag hejar så på dem, vill att de ska ta de där viktiga samtalen, lyssna på varandra och SE varandra. Berättelsen växer verkligen under läsningen och mot slutet är jag så otroligt investerad i handlingen och blir så berörd. Jag tyckte slutet var helt perfekt.

Det här är en bok om när kärleken är på väg att ta slut, när man står vid vägskälet att antingen lämna eller stanna kvar och kämpa. En tänkvärd, träffsäker och lite vemodig berättelse med både skav och hjärta.