Författararkiv: *Malin*

Elva bokiga frågor

Publicerad den av
1

Jag blev utmanad av Nilmas bokhylla för ett tag sedan. En halsfluss kom emellan, men här kommer nu mina svar:

1. Vilken är din absoluta favoritbok och varför?
Jag svarar alltid Pride and Prejudice av Jane Austen på den frågan, men det är kanske inte helt sant. Jag har många favoriter, men en bok som kanske inte kändes så bra under själva läsningen kan sedan dyka upp i tankarna ett bra tag efteråt. För vad är egentligen en bra bok? Bra för stunden (under läsningen) eller någon som finns kvar i tankarna länge? Men, P&P brukar jag nämna just för att den stannar kvar i tankarna, och för att det är en klassiker som inte bör missas. Ja, och för att i den finns Mr. Darcy…
2. Vilken genre undviker du?
Jag gillar inte att läsa om för mycket våld, eller alltför övernaturligt. Vissa deckare faller bort helt, likaså viss skräck och fantasy.
3. Om du fick vara en känd författare för en vecka, vem hade du varit då?
Oj vad svårt! Hmmm… Antingen skulle jag vilja vara någon som är känd för sitt vackra språk så att jag fick testa på att skriva med en sådan talang. Eller – någon som t.ex. J.K. Rowling för att kanske inspireras till att skriva ”nya” Harry Potter. Eller någon nobelpristagare för att känna på hur det känns? Åh, dessa val! Jag kan inte välja…
4. Hungerspelen eller Twilight?
De går kanske inte riktigt att jämföra och jag har ju dessutom bara läst halva trilogin av Hungerspelen. Jag gillar båda, även om Twilight tappade i och med de sista två delarna samt att hypen kring filmerna blivit lite väl mycket. Hungerspelen är mer spännande, tycker jag. Om jag skulle rekommendera någon av serierna skulle jag välja Hungerspelen.
5. Excess, pocket, danskt band, inbunden.. vilket format föredrar du?
Jag är väldigt förtjust i det danska bandet.
6. Vilken bokkaraktär hade du tagit med dig på en veckas semester i Spanien?
Nu var jag ju alldeles nyss i Spanien och om jag skulle ha med mig någon dit, till detta mitt absoluta favoritland, skulle jag vilja ha någon att prata med och känna mig avslappnad med. En tjejkompis att skratta med. Kanske Bridget Jones? Hon har ju en förmåga att hamna i rätt roliga situationer.
7. Hur ser det ut där du helst sitter/ligger och läser? Varför är det din favoritplats?
Om jag ska välja helt fritt älskar jag att ligga ute på en filt i gräset och läsa. Det finns inget bättre än att lyssna på kvittrande fåglar, frustande hästar, känna solen bränna i ansiktet och vinden fläkta i håret. Då kan jag ligga och läsa i timmar i sträck.
8. Vilken är boken om ditt liv?
Den jag själv skriver. 😉
9. Läser du helst vanlig bok eller e-bok? Varför?
Vanlig. Mitt e-boksprogram funkar inte och vägrar bli fixat. Dessutom gillar jag känslan av att bläddra i en bok.
10. Vilken är din favoritfärg på omslag?
Jag vet inte om jag föredrar någon färg, men jag faller för omslag – utan tvekan. Går jag in i en bokaffär är det definitivt omslagen som drar mig till böckerna. Vackra omslag, med sirlig text, något som lockar ögat.
11. Vad hade du velat ha för tema på Bokmässan?
Ungdomsböcker, YA, utan tvekan. Och förhoppningsvis en massa av de allra bästa författarna där som pratar om sin böcker. Då hade jag nog bokat in ett helt helgbesök för att kunna täcka allt.

Felicia försvann av Felicia Feldt

Publicerad den av
Svara

Jag tvekade länge inför att läsa den här boken. Läsa eller inte läsa? Till slut blev valet ändå att läsa. Men jag fick vänta länge på min tur, för kön var låååång.

Det gick inte många sidor in i boken förrän läsningen gjorde ont. Jag har blivit extra känslig att läsa eller höra om utsatta barn sedan jag blev mamma, och i den här boken är det mycket av den varan. Barn far illa i den här boken, och flera gånger ville jag lägga ifrån mig boken och bara hämta andan lite.

Handlingen är uppbyggd som små fragmentariska minnen, utan kronologisk ordning. Som minnet fungerar – man rycks fram och tillbaka i tiden hela tiden. Även om man vid vissa minnen bara får ett fåtal detaljer, kan man med hjälp av alla små bitar ganska snabbt få en helhetsbild av hur det var.

Jag vet inte om jag hade läst den här boken om den inte hade varit så hypad. Ärligt talat, så hade den nog inte intresserat mig om jag sett den på bibblan utan att veta något om den. Men när så många hade läst den och tyckt till om den kunde jag inte låta bli att läsa den jag också. Det brukar bli så med hypade böcker – antingen blir jag så nyfiken att jag också måste läsa eller blir det för mycket och jag avstår (eller väntar).

Däremot har jag svårt att formulera vad jag tyckte om den. Det är en tragisk bok, man blir ledsen ända in i själen av att läsa den. Och det är en bok som fick mig att krama min egen dotter lite extra. En bok som fick mammahjärtat att värka. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Jag hade i alla fall svårt att somna efter att ha läst den.

Läsning just nu

Publicerad den av
Svara

Det blir slalomläsning här hemma just nu. Mer än vanligt, men jag kan helt enkelt inte låta bli när det dyker upp så intressanta böcker som riktigt skriker om att bli lästa. Just nu har jag därför fyra böcker på gång. En träningsbok (som vanligt), en engelsk bok (engelska månaden i maj) och två ungdomsböcker. Fatta eld greppade jag tag i efter att ha sett del ett på bio, men den är egentligen inte prio just nu. Den är spännande, men den läser jag bara i när jag är för trött för något annat. En sån där vidrig bok där mamman dör kom i dag och jag kunde inte låta bli att börja läsa den.

Det är ju så – vissa böcker gör ett himla väsen av sig så fort de kommer innanför dörren här hemma. Kräver uppmärksamhet och läsning omedelbums. Då är det bara att lyda! De andra böckerna får ligga i sina högar och blänga avundsjukt lite till.

Club Dead av Charlaine Harris

Publicerad den av
1

Det här är tredje delen i serien om Sookie Stackhouse och de andra i Bon Temps. Det var ett tag sedan jag läste Dead Until Dark och Living Dead in Dallas. Jag hade True Blood-feber ett tag, men av någon anledning dog den ut och jag kom mig inte för att läsa vidare i serien, trots att jag köpte de fyra första delarna på en gång. Men nu var det dags att återigen besöka Sookie och henne lite annorlunda vänner och ovänner.

Den här gången får vi inte möta Bill så mycket. Han bestämmer sig nämligen för att åka iväg, och Sookie får inte veta så mycket om varför eller vart han ska. Men ganska snart efter att han åkt kommer Eric och ber om hennes hjälp. Ännu en gång behöver han ta hjälp av hennes telepatiska förmåga att ”lyssna” in för att se var Bill har tagit vägen. Eric misstänker att han har blivit kidnappad och fortfarande finns i livet.

Sookie får hjälp av varulven Alcide Herveaux, som Eric skickar till hennes hjälp. Tillsammans ska de låtsas vara ett par och ta sig till klubben Club Dead i Jackson, där de tror sig kunna få svar på var Bill befinner sig. Sookie känner sig bedragen av Bill, som har undanhållit en del av sanningen från henne, och det i kombination med en ensamhetskänsla som drar över henne gör att hon blir intresserad av Alcide. Och han i henne.

Som vanligt är det mycket humor i boken, precis som i tidigare böcker. Det är inte haha-roligt, utan mer någon slags känsla som genomsyrar böckerna. Det blir lite sådär myspysigt trots att det kryllar av blodtörstande vampyrer och varulvar, för att inte tala om mord. Det är egentligen inte alls särskilt trevlig läsning, men språket och karaktärerna gör att det ändå blir just trevlig läsning.

I den här boken får vi som sagt inte möta Bill så mycket. Däremot får vi stifta bekantskap med Alcide, och ska jag vara ärlig höll jag faktiskt en tumme för honom hela boken igenom. Jag kan förstå att Sookie dras till honom, och med tanke på allt hon hela tiden tvingas gå igenom kan hon behöva en pojkvän som inte får henne i klistret hela tiden. Sedan kan man ju alltid diskutera om det är bättre att ha en varulv än en vampyr som pojkvän…

Jag ligger lite efter i serien, med tanke på att del 13 kommer ut i år. Jag har alltså 10 böcker framför mig, eller kanske t.o.m. fler. Jag gillar definitivt den här serien och kommer helt klart läsa fler. Kanske tar jag även fjärde delen snart när jag ändå har den hemma och är inne på min engelska månad och allt. Det är en lätt beroendeframkallande värld där i Bon Temps. Sookie Stackhouse är en väldigt färgstark karaktär som är lätt att tycka om, och hon råkar ständigt ut för diverse mystiska figurer och händelser. Det händer alltid något kring henne sedan Bill kom in i hennes liv.

Du har väl inte missat den här serien? Se bara till att läsa böckerna på engelska, för just språket är halva nöjet med läsningen.

Första valet

Publicerad den av
2

Ok, engelska månaden startades faktiskt igår. Med eller utan halsfluss. Japp.

Första valet föll på Charlaine Harris och del tre i Sookie Stackhouse serien. Det tog mig ungefär ett ord innan jag insåg att jag faktiskt läste på hennes dialekt. Jag hör hennes (från tv-serien) röst i huvudet hela tiden jag läser. Rätt mysigt faktiskt, med den där härliga southern dialekten i huvudet.

Och jag upptäckte att jag har saknat Sookie, Bill, Sam och de andra i Bon Temps. Riktigt mycket. Det var ett tag sedan jag läste de två första böckerna, eller kollade på serien, så det känns trevligt att vara tillbaka hos dem. Eller, kan det vara trevligt att vara tillbaka hos vampyrer och varulvar?

Engelska månaden har börjat…

Publicerad den av
Svara

… och jag ligger hemma i halsfluss. Just nu orkar jag inte ens läsa på svenska, så att börja läsa på engelska får nog vänta några dagar till värken i halsen och huvudet och nacken och kroppen och… har försvunnit.

Fint väder ute säger ni? Jaha. Själv har jag legat inomhus sedan i söndags och tittat ut på det fina vädret. Det funkar ju det med…

Utläst

Publicerad den av
1

I dag fick jag äntligen lite lästid så att jag kunde avsluta Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Och jag misstänkte ju att det skulle bli sorgligt i slutet, men samtidigt hade det väl inte kunnat sluta på något annat sätt. En riktigt, riktigt bra bok. Finstämd, vacker och engagerande.

Nu kan jag alltså bocka av en bok från två av mina utmaningar. Författaren har jag på Boktolvan och boken fanns I min bokhylla. Check!

Jag ska skriva mer utförligt senare i helgen. Nu vankas god mat och soffhäng. Det är ju faktiskt freeedag!

På engelska i maj?

Publicerad den av
6

Jag tänkte köra en liten mini-utmaning som gäller endast för maj månad. Jag har en hel hög engelska böcker i min bokhylla, och med engelska menar jag alltså att de är skrivna PÅ engelska. Av någon anledning har det blivit väldigt lite läst på just engelska för min del. Konstigt egentligen, och jag hittar ingen förklaring annat än ren lättja. Eller att det helt enkelt inte lockat? Jag har ingen bra anledning alls egentligen.

Men nu ska det bli ändring på det! Under maj månad tänker jag nämligen utmana mig att läsa på engelska. Att tömma bokhyllan på just engelska böcker. Jag vet inte om jag ska gå så långt att säga att jag bara ska läsa engelska, men att fokusera på det kanske är ett bättre val.

En snabb överblick i bokyllan (jag tänker inte rota i flyttkartongerna…) visar att följande böcker vill bli lästa:

Douglas Kennedy The Moment (han tillhör desssutom min Boktolva)
Charlaine Harris Club Dead
Cecelia Ahern The Book of Tomorrow
Jennifer Weiner In Her Shoes
Anne Tyler Digging to America
Ben Elton Inonceivable 

Det finns säkert en hel del även i mina flyttkartonger, men hej – en månad var det bara ja. Och jag tror nog knappast att alla ovan nämnda böcker kommer att hinnas med. Men ett par, några stycken i alla fall?

Någon som vill hänga på utmaningen?

Bara en sida till… och en till…

Publicerad den av
2

Vad härligt det är när man riktigt fastnar i en bok. När man bara inte kan sluta läsa. När man tänker, ok bara en sida till. Eller bara ett kapitel till. Och så ligger man där på soffan inlindad i sin gosiga filt medan klockan går och går och läggdags har passerats med flera timmars marginal.

För det där med bara en sida till gick ju inte så bra eftersom det just på den sidan avslöjades något man bara måste veta mer om. Och det där enda kapitlet man skulle läsa visades sig vara så avgörande för handlingen att det bara inte gick att släppa ifrån sig boken och gå och lägga sig.

Så blev det för mig i går kväll. Jag lade mig på soffan med Nu vill jag sjunga dig milda sånger i högsta hugg. Mini somnade redan klockan åtta och jag hade två timmar läsning framför mig. Trodde jag. Det hann bli midnatt innan jag tvingade mig att lägga ifrån mig boken för att gå och sova. Boken är ju bara så bra! Och det är en sådan där bok som kräver långsam och eftertänksam läsning, som en hård karamell man vill suga på snarare än bita i.

Men visst är det härligt?! Det är den bästa sortens läsning. Den när man varken kan eller vill eller ens klarar att sluta läsa.

Min första bok om vilda djur av Fia Eliasson

Publicerad den av
Svara

Den här boken fanns i dagens bokpaket i brevlådan. Gissa hur glad min Mini blev när hon såg den? Hon tog genast ett bestämt grepp om den och började bläddra, fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag skulle ta den ifrån henne så att vi kunde läsa den tillsammans blev hon sur över att tvingas släppa den.

I boken möts vi av en massa, underbart tecknade, vilda djur. Djuret finns på ena sidan och på andra sidan två små rimmande textrader om just det djuret. Tio vilda djur får vi möta – allt från spindlar till tigrar.

Så vad tyckte vi då om boken? Ja, att den gick hem hos Mini gick inte att missa. Hon satt i mitt knä och jag läste rimmen medan hon bläddrade ivrigt. När boken var slut bläddrade hon tillbaka till början och sådär höll hon på. Det verkade som om hon gillade elefanten allra mest för när den dök upp log hon stort och pekade på bilden.

Och själv är jag jättenöjd med boken. Jag gillar de roliga rimmen, och bilderna och färgerna är fantastiska. Hela boken är som en liten smällkaramell. Jag kan tänka mig att den blir nya favoriten här hemma när Mini ska välja bok. Hon är väldigt förtjust i böcker och går ofta omkring med en bok i handen eller sitter på golvet och bläddrar och bläddrar.

Jag gav 44 kr för boken på Adlibris. Helt klart prisvärt. Fia Eliasson har gjort fler böcker och jag ska definitivt kolla in fler till Mini. Ett presenttips till er som letar bra presenter till en ettåring kanske?

Läs mer om boken här.

Läsning på resande fot

Publicerad den av
2

Vi har varit i Spanien en runda och vänt och självklart skulle lite reselitteratur packas ner i väskan. Nu skulle vi bara vara borta några dagar, och med en energisk ettåring att hålla koll på dessutom. Men, just in case stoppade jag ner två böcker i väskan. En excess-format i handväskan att ha på flyget, och så en vanlig pocket i resväskan.

Nå? Läste jag något då? Mjo. Fast det där med att läsa på flyget gick ju bort, insåg jag ganska direkt. Jag hade ettåringen fastspänd och sovandes i mitt knä både vägen ner och hem. Armarna fastlåsta och dessutom var jag själv dödstrött och prioriterade att få sluta ögonen och fejksova lite.

Däremot läste jag lite i min pocket när dottern sov tupplur. Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson var det jag hade plockat med mig, och jodå – jag hann i alla fall läsa några sidor. Tillräckligt mycket för att komma in i handlingen och gilla vad jag läste.

Det dröjer kanske några år innan det där med att ligga och plöja böcker vid poolen kan återupptas? Med en nyfiken ettåring som vill upptäcka varje centimeter av världen fanns det knappast någon tid eller möjlighet att ens ligga i en solstol. Nu var vi ju å andra sidan inte där på semester utan på kiropraktiskt seminarium, men ändå…

Det blir till att fortsätta läsandet av boken här hemma i stället. När Mini sover. Och det blir inte i en solstol med Medelhavet som utsikt. Nä, det får funka med en soffa och regn utanför fönsterna. Det går fint det med.

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman

Publicerad den av
7

Malin Olofsson och Daniel Öhman blev Årets Miljöjournalister 2010 och har belönats med Stora radiopriset  för Årets folkbildare. Jag har missat deras radioprogram helt, eftersom jag inte är någon vidare radiolyssnare. Men boken, som bygger på deras radioserie, har jag läst och tagit till mig av.

Det här är rätt jobbig läsning, på så sätt att man blir både ledsen och arg över hur vi tar hand om djur och miljö runt om i vår värld. Eller rättare sagt, hur vi inte tar hand om. Regnskogar skövlas, hav övergöds, djur avlas så hårt att de går sönder, bekämpningsmedel som ska ta död på skadeinsikter tar död på även allt annat levande o.s.v.  Och allt har ett enda syfte. Mat ska tas fram på kortast möjliga tid för minsta möjliga kostnad. Oavsett om det tar död på vår miljö eller t.o.m. människor.

Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest runt till flera olika länder för att se verksamheten på plats och kunna bilda sig en egen uppfattning. Vi får möta odlare, arbetare och ibland en del obehagliga typer. Det är intressant, skrämmande och många gånger upprörande läsning. Särskilt när man får ta del av arbetarnas och de boendes berättelser. Och jag ska ärligt säga att flera av sakerna de skriver om hade jag ingen som helst aning om.

Som nybliven förälder känner jag ett jättestort ansvar att försöka göra vad jag kan för att min dotter och eventuella barnbarn ska ha en värld att leva i. Men jag tycker att det är svårt att veta vad man själv kan göra för att bidra till miljön i sin vardag och under läsningen blir jag ett tag helt matt. Det känns som ett hopplöst fall ibland. Hur ska jag kunna påverka så att inte regnskogen skövlas? Eller så att inte djur avlas sönder? Kan jag ens göra något?

Allra sist i boken kommer en hel del rent praktiska tips på vad man själv faktiskt kan göra. Ett kapitel där jag får veta hur jag kan göra val i min vardag, i min mataffär, som leder till en hållbar utveckling. Vad jag kan välja att köpa och vad jag kan avstå ifrån. Det är ju vi konsumenter som har makten när vi väljer om vi köper ett livsmedel eller inte.

Den här boken har, förutom de jag nämnde i inledningen, fått flera utmärkelser och blivit kallad för en av de mest angelägna matböckerna på år och dag. Den är med andra ord en bok som är väl värd att läsas och reflekteras över.

Vill du läsa mer finns det en hel del info här på deras blogg. Och här kan du läsa mer om själva boken.

Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

Publicerad den av
Svara

Jag har hört så många positiva omdömen om Carin Gerhardsens böcker att jag satte upp henne på Boktolvan för att läsa något av henne under året. En bit in i boken började jag dock tveka och fick ta ett uppehåll. Det blev alldeles för starkt för mig, alldeles för detaljerat våld för att orka läsa. Men. Efter att ha läst lite annat, mer lättsmält, återtog jag läsningen och slutförde boken.

Boken skildrar händelser både i nutid och dåtid, och det är händelserna i dåtid som leder till morden i den här boken. En skolklass med små barn, där några barn är ledarna som alla ser upp till, och andra är hackkycklingarna som blir utsatta för våldsamma påhopp. Och det är hackkycklingarna som sedan växer upp med ett trasigt inre som de vill hämnas. När polisen hittar döda i samma ålder, leder det dem så småningom fram till just den här skolklassen. Men vilka är det som ligger på tur att dö och vem är mördaren?

Conny Sjöberg leder utredningen av morden, och vi får även följa med honom i hans privata liv med livspussel vad gäller familj och små barn. Förutom honom får vi även följa en del av hans kollegor, men det är han som är huvudpersonen och den som driver utredningen framåt.

Vi får även följa mördaren väldigt ingående, dels i vardagen och dels vid själva morden. Och det är just de här delarna som gjorde att jag fick pausa läsningen. Det blir för mycket, för intensivt, för mycket detaljer. Jag klarar inte riktigt av att läsa om hur själva morden begås. Jag får skumma igenom vissa textavsnitt för att kunna läsa klart boken. Och det är just det här som gör mig så tveksam till att läsa deckare över huvud taget.

Jag kan förstå varför Gerhardsens böcker är populära, om även de följande böckerna i serien påminner om den första. Poliserna är helt vanliga människor och gör inga våghalsiga hjältetrick. Vi får möta dem både på jobbet och i deras hem. Det är det klassiska upplägget med att mördaren berättar sin historia, tillbakablickar såväl som nutid. I den här boken kommer det en lite oväntad twist i slutet som gör att hela historien får sig en snurr. Jag vet inte om det är så i alla böckerna, men det var just den här twisten som höjde betyget från min sida. Det som först verkade så självklart visade sig vara något helt annat.

Jag kommer inte att läsa fler böcker av Gerhardsen, eftersom jag antar att det där detaljerade är något som är typiskt för hennes böcker. Det blir för mycket för mig helt enkelt. Men nu kan jag i alla fall bocka av henne från min Boktolva! Och jag kan säga att jag i alla fall har läst en bok av henne. Nu måste jag läsa Läckberg snart också…

Läsning pågår

Publicerad den av
4

Jodå, här läses för fulla muggar. Tyvärr har jag inte haft varken ork eller inspiration att skriva några rader om de böcker jag har läst. Hoppas nu bara att jag kommer ihåg dem när jag väl får tummen ur och ska recensera dem…

Jag är hur som helst mitt uppe i Jag saknar dig, jag saknar dig.

Och som sagt – jag återkommer snart med en hel hög recensioner!