Jag fortsätter att rensa ut bland mina boklådor här hemma. Och det är konstigt, men det går lättare och lättare för varje bok som rensas bort. Jag som varit en kan-inte-tänka-mig-att-skiljas-från-mina-böcker har numera inga problem att rensa ut och skänka bort dem. Nä, nu ljuger jag faktiskt lite. Jag är extremt noggrann med vilka böcker som bara måste få bo kvar här hemma och vilka som ska få nya hem. Jodå, det är knappast så att jag tar tag i en näve böcker och bara hivar iväg dem. Usch nej, hemska tanke.
I dag fick jag för mig att jag inte längre ska spara mina gamla barn- och ungdomsböcker. Efter noggrant funderande fick alla kära Pysen-böcker bo kvar, tillsammans med några väl valda gamla favoriter bland övriga hästböcker. Sambo T fick i uppdrag att ringa sin ena bror för att fråga om hans dotter ville ta emot ett lass hästböcker. Lite oroligt undrande han över vad som menades med ”ett lass”. Men jodå, det bestämdes att de ska få ett nytt hem hos dem så det känns bra. Skönt att en annan liten hästtjej kan ta över dem och läsa dem i stället för att de ska ligga i en flyttlåda hemma hos mig. Och mina absoluta favoriter finns ju fortfarande kvar om nu min Mini skulle få för sig att bli hästtjej.
Jag har fortfarande inte klurat ut hur jag kommer att känna över alla hittills bortskänkta böcker den dag jag äntligen står där med ett hus och det där gigantiska biblioteksrummet jag alltid drömt om. Och så inga böcker att fylla det med. Rättelse – färre böcker än det kunde ha varit. Fast. Då får jag väl helt enkelt ta och köpa en massa nya böcker att fylla det med!
