I dag var jag och lämnade nio böcker till min snälla f.d. kollega. Direkt efteråt åkte jag till bibblan och lånade två nya. Men låna betyder ju att de ska tillbaka till bibblan sen. Så egentligen kan man ju säga nio minus bara? Rätt bra jobbat i min rensningsiver. Jag börjar lära mig.
Jag vet inte hur jag har lyckats, men av mina senaste boklån på bibblan har säkert 80 % av dem haft reservationer efter mig. Suck. Det betyder att jag bara får ha böckerna i 2 veckor innan de ska tillbaka. Vilket i sin tur betyder att jag måste börja läsa de reserverade först, och först därefter ta mig an de som inte har någon kö på sig.
Vilket dilemma. Någon annan bestämmer min läsordning. Jag säger då det.
Det är väl enda nackdelen med att låna böcker på bibblan – att man inte får ha dem hemma så länge man vill (och behöver).
Jag har jobbat hårt det här året med att lära mig att inte behålla precis alla böcker. Jag har börjat resonera lite utifrån de råd jag fick från er förra året. Vilka böcker känner jag är ”färdiglästa”? Vilka känner jag att jag inte skulle sakna i bokhyllan? När jag väl började skänka böcker märkte jag att det gick lättare och lättare för varje gång. Jag började med att skänka en del till min svärmor, och när jag märkte hur mycket hon uppskattade det och dessutom skänkte dem vidare sedan, fick jag blodad tand.
I dag åkte jag med en fullpackad flyttlåda till Erikshjälpen. På torsdag ska jag till en f.d. kollega med en liten hög böcker. Och vet ni, det känns riktigt bra! Det är jätteskönt att rensa ut bland mina böcker, och framför allt roligt att kunna glädja andra med läsning.
Senare i höst ska jag gå igenom mina 12 överfulla flyttkartonger och rensa ut även där. Puh. Det blir nog lite tuffare, men jag tänker passa på när jag ändå är inne i ett flow.
Och om jag senare saknar böckerna? Tja, OM jag någon gång i framtiden får det där drömrummet som jag kan fylla med böcker från golv till tak – då kan jag ju köpa nya helt enkelt. Jag sparar ju mina älsklingar, och så länge de finns kvar kan de ju få sällskap av en massa nya trevliga böcker!
Det här är verkligen ett tydligt exempel på att en bok inte behöver innehålla så många sidor för att rymma ett stort innehåll.
Mia är 17 år när hela hennes familj drabbas av en svår bilolycka. Alla dör utom Mia. Hon upptäcker att hon hamnat i något slags mellanläge där hon kan se och höra allt som händer, samtidigt som hon kan se sig själv ligga i koma. Släktingar och vänner samlas på sjukhuset efter nyheten och vi får följa den kritiska tiden under ett dygn. Mia inser att hon är i valet mellan liv och död. Ska hon stanna – och vad finns att stanna för? Eller ska hon släppa taget och dö som resten av familjen?
Som läsare får vi dels följa alla händelser på sjukhuset, genom Mias ögon, och dels tillbakablickar av hennes liv före olyckan. Vi lär känna Mia som person, hennes tankar och funderingar. Vi lär känna hennes familj, får veta att hon är en exceptionellt duktig cellist och att hon har mött en stor kärlek i pojkvännen Adam. Lager för lager skalas bort tills den stora frågan kvarstår – vad finns kvar för henne här i livet? Vad är värt att stanna för?
Det är stora tankar som avhandlas och det är tidvis lite jobbig läsning. För mig blir det väldigt nära det här, eftersom jag har varit i samma situation som hennes vakande släktingar och vänner. Man sitter vid personens sida utan att veta om de hör eller inte, och man ber dem att kämpa för sitt liv – att stanna kvar. Och när hennes farfar säger till henne att det är ok att släppa taget, att han förstår henne om hon vill göra det, men att han väldigt gärna vill att hon stannar hos dem – då kommer tårarna.
Det är en bra bok det här. Tänkvärd. Det är inte den bästa bok jag läst i ämnet, men den lämnar ändå ett avtryck.
Vad skulle du göra för den vän som krossade ditt hjärta? Den frågan står på omslaget till den här boken.
För det är vad det handlar om. Adele och Kamryn har varit bästa vänner sedan de lärde känna varandra under universitetstiden. När Adele blir gravid finns Kamryn där och stöttar henne, när Adele vägrar avlöja pappan eller ens att berätta för honom om barnet. Hon väljer att uppfostra sin dotter Tegan på egen hand och gör Kamryn till gudförälder. Bara några veckor innan Kamryn ska gifta sig med Nate råkar Adele av misstag avslöja att hon har haft sex med Nate. Och till råga på allt – han är far till Tegan, vilket han är helt ovetandes om. Kamryn lämnar dem båda och vägrar envist all kontakt. Två år senare får hon ett kort från Adele där det står att hon är döende. Hon har bara kort tid kvar att leva och hon vill att Kamryn ska adoptera Tegan.
Ämnet påminner om något som Jodi Picoult skulle ha kunnat skriva om. Det låter onekligen intressant, men jag tycker att ämnet går förlorat. Frågan kommer egentligen aldrig ens upp. Kamryn tar hand om Tegan och det skrapas bara lite på ytan på de svåra frågorna. Adele dör nästan i början av boken så där blir inga direkta uppgörelser. Tegan är ett riktigt underbarn som aldrig ställer till några problem, och det blir egentligen aldrig sådär svårt för Kamryn att ta hand om henne. De intressanta frågor som skulle ha kunnat behandlats blir liksom bortglömda. Det är synd, för det hade gått att få en riktigt intressant bok utifrån alla dessa frågor.
Det blir ett nja från mig, men boken ger ändå en trevlig lässtund. Det är lättläst och underhållande. Jag har sett flera recensioner som har hyllat den här boken som tänkvärd och intressant, så kanske är det jag som är för kräsen helt enkelt.
Det här ska vara en feel good-bok, men för mig blev det verkligen ingen feel good-läsning. Jag ska ärligt erkänna att jag skummade igenom de sista 80 sidorna bara för att få färdigt boken. Nu i efterhand kan jag undra varför jag inte slutade läsa boken när jag redan från början upplevde att jag bara tragglade, men det är ju lätt att vara efterklok.
Huvudpersonen Maggie är änka med tre vuxna döttrar. Tre döttrar som till hennes stora fasa är ogifta. Maggie är känd för att gärna fixa ihop folk och givetvis gör hon sitt bästa för att även hennes döttrar ska hitta någon att gifta sig med.
Kort sammanfattning av innehållet, men det handlar inte om så mycket mer. Hon hittar så klart tänkbara män till sina ”offer”, och ofta kräver det endast en enda blick för att de ska bli handlöst kära. Eller så är de väldigt anti varandra, men ändrar inställning och blir kära. Två av döttrarna har framgångsrika karriärer, något som oroar Maggie. För henne är det viktiga att de hittar en man. Och det är så klart viktigt att en kvinna alltid ser så bra ut som möjligt. Särskilt i närheten av män. Vid ett tillfälle jobbar Maggie i trädgården när hennes hyresgäst kommer förbi. Eftersom hennes händer är leriga och skitiga tvingas hon gömma händerna för honom. Och ve och fasa – hennes dotter (som hon försöker tussa ihop honom med) kommer förbi och är klädd i helt vanliga vardagskläder och har håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Så där är det i hela boken. Det är ett jäkla tjat om att kvinnan måste se bra ut, vilket betyder finkläder och välvårdat hår i en stilig frisyr. Flera gånger under läsningen suckar jag åt kvinnosynen och utseendefixeringen.
Boken består av korta kapitel där berättarrösten varierar. Maggie och hennes döttrar är självklart berättarröster, men helt plötsligt kommer även den polska hemhjälpen in i ett kapitel, och en av grannarna dyker också upp helt oväntat. Det blir lite rörigt med alla dessa berättare, särskilt när det dyker upp nya som bara är där för att Maggie ska kunna fixa ihop även dem med den rätte.
Nä, det här är ingen bok för mig. Språket är stolpigt, dialogerna känns oäkta och jag retar ihjäl mig på alla mesiga karaktärer. Inte nog med att jag ödslade tid på att läsa boken – nu har jag ödslat ännu mer tid på att dessutom skriva om den.
Dessen, åh Dessen! Den här boken har jag läst långsamt för att försöka få den att räcka så länge som möjligt. Efter att ha läst och tokälskat hennes Mycket mer än så hade jag så klart höga förväntningar på den här. Inga problem – den höll för förväntningarna.
Vi träffar Macy vars pappa har dött hastigt och oväntat, i alldeles för unga år. Macy hanterar sin sorg genom att kontrollera den och hålla den inombords. Hennes mamma hanterar den genom att jobba i stort sett dygnet runt, och tillsammans lever de i någon slags symbios där ingen av dem nämner pappan eller visar någon sorg. Deras liv är noga inrutat och Macy försöker göra allt i sitt liv perfekt. Men så inträffar två saker som ruckar lite på hennes inrutade vardag och som gör att allt plötsligt ändras. Först får hon ett mail från sin pojkvän Jason där han tycker att de borde göra ett uppehåll i sitt förhållande, och i samband med det möter hon cateringfirman Wish under en av hennes mammas jobbträffar hemma. Bland cateringpersonalen möter hon Wes, som har förlorat sin mamma, och när Macy oväntat bestämmer sig för att börja jobba på Wish påbörjar de en vänskap som kommer att förändra Macy. Långsamt löser han upp knutarna inom henne och får henne att våga känna och visa sin sorg.
Det här är så fint. Finstämt. Det är så träffsäkert skildrat om sorg och hur lätt det är att lägga locket på och inte tillåta att känslorna pyser ut. Och det finns så många detaljer i berättelsen som gör den så fin. Dessens språk är precis som jag känner igen det – hon är skicklig på dialoger. Karaktärerna känns äkta och man kommer dem så nära att det verkligen känns som att ta farväl av vänner när man stänger igen boken efter sista sidan. Man vill inte lämna dem.
Har du inte läst någon Sarah Dessen-bok än så är det på tiden att göra det! Själv är jag ruskigt sugen på att läsa något av henne på originalspråk, för att se hur det är i original. Det här är tydligen hennes nionde bok så det finns ju några (för mig) ännu oupptäckta godbitar att få ta del av. Härligt!
Bok från Rabén och Sjögren.
Bibliotekarien tittade oroligt på alla mina böcker och sedan lika oroligt på Mini som satt så snällt och tyst och nyfiket kikade tillbaka på henne där från sin bilbarnstol. ”Hur ska du hinna läsa alla dessa med en sådan liten där hemma?” frågade hon vidare. ”Hon ligger så snällt i min famn när jag läser”, svarade jag lugnt och tänkte att på 4 veckor borde jag väl ändå hinna läsa 6 böcker? ”Oj, oj, oj, och alla är visst reserverade efter dig också ser jag”, fortsatte hon lika oroligt. ”Men inte den här!” hojtade hon plötsligt glatt, ”så den kan du ju läsa sist då!” Genast såg hon lite lugnare ut inför min kommande maratonläsning.
Jag brukar undvika att låna böcker direkt från bibliotekarierna eftersom de alltid förfäras över att jag har så många böcker reserverade. Man kan nästan tro att jag är den enda i hela staden som lånar mer än en bok i taget. Men just i dag funkade inte självutlåningsdisken och jag var tvungen att få hjälp av personalen. Och lyckades oroa ihjäl dem med mina alldeles för många böcker. Jag försökte faktiskt lugna henne genom att säga att jag alltid kan låna dem igen senare om jag nu inte skulle hinna läsa alla just nu. De finns ju kvar på biblioteket.
Vad tycks om min skörd?:
Vad mina döttrar bör veta – Elisabeth Noble
Överenskommelser – Simona Ahrnstedt
Varför kom du inte före kriget? – Lizzie Doron
Godnatt, finaste – Dorothy Koomson
Bröllopsfixaren – Marita Conlon-McKenna
Om jag stannar – Gayle Forman
Jag är nog mest sugen på att börja med den näst sista, tror jag.
Det här är en riktigt mysig bok – en sådan där bok där karaktärerna känns som ens vänner och som man saknar när boken är färdigläst.
Rachel lever ett lyxigt karriärsliv i London och har ett mångårigt förhållande med en gift man. Så i ett svep förändras allt. Förhållandet tar slut, hon säger upp sig på jobbet och förlorar lägenheten (som var hans…). När hon får veta att hon har fått ärva sin mosters gamla hus med tillhörande hundstall för hemlösa hundar, beger hon sig dit tillfälligt för att slicka sina sår och reda upp mosterns kvarlåtenskap. Hennes moster var vida känd för sin förmåga att para ihop hemlösa hundar med precis rätt människor, och folk verkar tro och hoppas att Rachel har samma förmåga och ska fortsätta mosterns arbete. Rachel som inte kan något alls om hundar upptäcker att hundarnas livsöden påverkar henne och att vistelsen i mosterns hus får henne att omvärdera vad som är viktigt i livet. Mosterns hus är dessutom en samlingsplats för alla volontärer och Rachel får uppleva mer vänskap än på länge.
Jag vet inte om man måste gillar hundar, eller i alla fall djur, för att tycka om den här boken. Även om storyn baseras på just hundstallet, är det framför allt människorna som är i centrum i berättelsen. Det människorna har gemensamt är hundstallet, antingen som volontärer eller blivande hundägare. Rachel är huvudpersonen som allt kretsar kring, men vi får också möta Nathalie och Johnny som har varit ett par länge och som kämpar för att bli gravida. Där finns också Zoe som har blivit ensamstående med två små barn efter skilsmässan med sin skitstövel till exmake. En exmake som köper en hundvalp till sönerna och som hon sedan får ta fullt ansvar för.
Det är främst Rachel, Nathalie och Zoe som är berättarröster i boken och vars öden vi får följa. Alla har de olika problem att brottas med, och den gemensamma nämnaren förutom hundstallet är förhållanden. Precis som titeln antyder är det en del ensamma hjärtan till en början, men tack vare hundstallets knutpunkt blir de inte så ensamma längre.
Kärlek, relationer och vänskap – så kan man sammanfatta den här boken. Ett riktigt bra lästips inför höstens regnrusk! På mitt bibliotek var det kö innan jag fick tag i boken och det är kö även nu efter. Det kan jag förstå!
Gissa hur glad på en skala jag blev när den här boken låg i min brevlåda i dag!? Jag fick tvinga mig att inte genast kasta mig över den, eftersom jag måste läsa färdigt den boken jag håller på med just nu och som snaaart är utläst. Sen blir det den här!
Är det någon som inte har råkat ut för en lapp under sitt liv? Svenskarna är ett lappskrivande folk, kanske för att vi är konflikträdda och en anonym lapp är lättare att skriva än att behöva säga det till personen i fråga det gäller.
I den här boken finns en massa grymt roliga och extremt konstiga lappar. David Batra uppmanade folk att fota lappar och skicka in till honom, och den här boken är resultatet. Allra roligast tycker jag att det är när han själv ger sina kommentarer till lapparna. Lite, hur tänkte lappskrivaren här? För det är klart att man undrar ibland. När man klagar på folks toalettbesök och ber dem sluta med det under nattetid? Det blir lite komiskt.
Det är riktigt rolig läsning det här. Läs och skratta (och förfäras) åt alla roliga lappar!
Den förra boken jag läste som handlade om just raw food var inte helt igenom raw, utan mer inspiration mot att vara lite mer raw. Den här boken däremot, är helt raw food.
Förutom en massa recept för frukost, mellanmål, snacks, tillbehör och allt du kan tänkas behöva, finns också kortare reportage av människor som lever av raw food – helt eller delvis. Jag tycker alltid att det är väldigt kul att läsa hur andra lever och hur de resonerar kring hälsa. Visst är det en kokbok i huvudsak, men tanken är också att inspirera och vad passar då bättre än att få höra hur andra har fått in raw food i sin vardag.
Det är en inspirerande bok och med många lockande recept. Jag var tvungen att testa en sallad redan samma kväll, och den var supersmarrig. Flera av efterrätterna lockar också. Inte för att jag är särskilt förtjust i just den kategorin, utan mer för att jag vill testa att göra efterrätter utan socker och vitt mjöl. När jag läste Råsmart familj gjorde vi genast chokladbollar utan socker och blev glatt överraskade att de var så goda! I den här boken finns en del pajer som jag är nyfiken på. Nytt är alltid kul!
Vill ni bli lite inspirerade att testa har Erica Palmcrantz även lagt ut en del smarriga recept på sin hemsida och blogg. Titta gärna in där för att få tips om raw food kakor och annat intressant. Hon har även gett ut Raw Food Delight, som innehåller just recept på efterrätter, tårtor, kakor o.s.v. Den boken åker upp på att-läsa-listan! Och att-testa-listan…
Helt raw food är jag nog inte intresserad av att bli, men jag skulle gärna vilja testa att köra helt raw ett par veckor när jag inte ammar längre. Detox, för att se hur kroppen reagerar helt enkelt. Tills dess vill jag i alla fall bli mer raw food, för att det är nyttigt och för att det helt enkelt är kul att greja med riktiga ingredienser som kroppen mår bra av.
Det är så skönt att läsa bokserier. I första boken etablerar man vänskapen med karaktärerna och gör allt det jobbiga förarbetet. I andra boken är det som att träffa gamla vänner. Sådana man har känt länge och som man bara kan vara med, utan att spela roller eller behöva anstränga sig. Bara kunna sitta tillsammans och umgås utan krusiduller. Precis så kändes det att börja läsa den här boken. För jag känner ju numera Belly, Jeremiah, Conrad och alla runt omkring dem. Det var bara att säga hej och slå sig ner med dem och deras värld igen. Urskönt.
Om du inte har läst första boken vill jag varna för att det kommer en del spoilers i den här recensionen!
I den här boken har det värsta av det allra värsta hänt – Susannah har dött. Inget och ingen är sig lik. Jeremiah och Conrad sörjer, och Belly, som också sörjer, vet inte hur hon ska bete sig eller vad hon ska säga i samband med deras mammas död. Hennes egen mamma sörjer också och är frånvarande i tankarna. Alla står som på paus. Och så mitt i allt försvinner Conrad. Han bara lämnar universitetet och sticker, utan att säga till någon vart han ska. Jeremiah ber Belly följa med och leta efter honom, och hon följer med, även om hon är osäker på om han ens vill träffa henne igen. Deras förhållande tog slut på ett så konstigt sätt och hon sa taskiga saker på begravningen som hon skäms för. Tillsammans beger sig Jeremiah och Belly iväg för att leta efter Conrad, och till slut leder deras vägar dem till sommarhuset. Men den här gången blir vistelsen i huset lite annorlunda mot tidigare somrar, mycket annorlunda.
Eftersom Susannah har dött är storyn mörkare och mer allvarlig än ettan, men inte på något negativt sätt. Det ger snarare mer djup och mognad åt berättelsen. Jag tycker att den här boken t.o.m. är bättre än den första delen Sommaren jag blev vacker. Den är starkare och mer fängslande, och jag sträckläste den verkligen. Dessutom är slutet en riktig cliffhanger, så det är ett måste att läsa även den sista delen i serien.
Precis som i första boken är sommarhuset fokus, stället som alla karaktärer har som en gemensam nämnare. Fokus ligger också mycket på Susannahs död, och jag kan känna igen många av de frågor, funderingar och handlingar som karaktärerna råkar ut för. Belly gör det värsta man kan göra när någon dör – hon undviker Jeremiah och Conrad. Hon vet inte vad hon ska säga och sörjer själv alltför mycket för att orka åka och hälsa på dem. Jeremiah frågar senare henne just det – varför kom du inte och hälsade på oss när vi behövde dig som mest? Många är så rädda för sorg att de hellre tar långa omvägar runt de anhöriga för att slippa konfronteras med eländet. Belly är i och för sig bara sjutton år, men samtidigt är hon ju också medveten om att hon gör fel. Ändå gör hon det.
Boken skildrar träffsäkert hur det är att förlora någon man älskar, hur maktlösheten och saknaden slår till och förlamar. Och så mitt i all saknad och sorg fortsätter ju ändå också livet precis som tidigare. Man blir fortfarande kär, arg, glad. Och det är ok. Det är ju så livet är. För Belly och alla andra i boken handlar det mycket om att gå vidare, samtidigt som man också bevarar och håller minnet kärt och levande.
Det är en läsvärd bok, men man ska nog läsa första delen innan för att lära känna karaktärerna och få bakgrunden. Dessutom är det härlig sommarläsning då det är mycket om sommarhuset, hav och stränder som genomsyrar böckerna. Själv är jag som sagt grymt sugen på sista delen We’ll always have summer. Om jag bara inte hade haft bokköpsförbud så…
Som titeln antyder handlar den här boken om just Stella och Sebastian. De har varit ett par i många år, men trots det tvekar Sebastian inför att ta nästa steg. De börjar kolla på hus och de pratar om förlovning, men inget av det blir av. Till slut tröttnar Stella och de bryter upp. Vänskapen finns ändå kvar där och eftersom de har varit så nära varandra under så lång tid blir det naturligt att fortsätta att ty sig till varandra när de behöver tröst, stöd eller bara någon att prata med. Båda vill gå vidare i livet och dejtar i försök att hitta någon ny. När Sebastian så småningom träffar Anna börjar det bli seriöst, och till sin förvåning märker Stella att hon inte alls gillar det. Hon upptäcker att det visst finns en del känslor kvar som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.
Stella och Sebastian berättar historien i varannat kapitel, och det är ett berättarperspektiv som jag gillar. Det är intressant att få höra storyn ur bådas synvinkel och många gånger önkar man att de bara kunde sitta ner och verkligen prata med varandra för det är så mycket som är osagt dem emllan. Precis som det också ofta är i verkliga livet. Folk går om varann när de egentligen så lätt skulle kunna hitta svaren hos varann.
Det är riktigt bra chick-litt det här! Jag satt och verkligen sträckläste boken för att få veta hur den slutade. Jag gillar karaktärerna och storyn. Även om det är chick-litt och det är meningen att det ska vara lite lättsamt och lite ytligt, tycker jag ändå att det lockar till djupare funderingar. Boken fastnade i tankarna ett tag efteråt – både storyn och karaktärerna. En bra bok fastnar, brukar man ju säga. Det måste väl vara det bästa betyg en bok kan få?
Det är tur att jag har bunkrat upp med en hel massa sommarlitteratur här hemma. Böcker som andas sommar, sol, salta hav och solbränna. Ja, det är tur att man kan läsa om det, för det känns som ett tag sedan den var här i verkliga livet. För min egen del spelar ju inte vädret så stor roll eftersom jag är mammaledig. Men stackars T hade väl kunnat få några fina sommardagar på sin semester?
Och när jag inte läser tar jag hand om och oroar mig för min sjuka häst. Linus blev dålig igen och var på vippen att få färdas till de evigt gröna ängarna. Puh. Många tårar och sömnlösa nätter de senaste dagarna… Men i dag fick vi ett glädjande besked och faran verkar vara över. För alltid eller bara tillfälligt – ingen vet. Men just nu kan jag andas och hoppas igen.
Jag återkommer i morgon med en recension eller två!
*malins bokblogg* 