Författararkiv: *Malin*

You make my day!

Publicerad den av
15

Det är alltid lika roligt när man får veta att man är uppskattad. Idag fick jag veta att jag blivit tilldelad You make my day-award av två personer. Dels från Klimakteriehäxan och dels av Jämtlandstösen. Tack till er båda!

Och nu är det då min tur att föra det vidare! Jag ska erkänna att jag tycker att det är supersvårt. Jag har vissa bloggar som är ett rent måste varje dag, men i övrigt surfar jag runt på en massa bloggar när jag hinner. Jag är inne på alla som lämnar kommentar till Bokfemman tex. Och alla som står i min länklista (som jag borde uppdatera…). För att inte missa någon tänker jag inte fylla mina 10 platser. Jag tänker lista de 6 bloggar som jag är mest regelbunden besökare till, som mitt hjärta kanske klappar lite extra för och som jag måste få min dagliga dos av. De övriga 4 platserna tillägnas er som deltar i Bokfemman eller som på andra sätt bidrar med roliga, intressanta, tänkvärda och läsvärda inlägg. Och ni är många!

Ja, jag vet att det är fegt att göra så men det står jag för. 🙂

Ni sex personer som kan räkna med i stort sett dagliga besök, även om jag inte hinner kommentera, är följande (utan inbördes ordning):

Vill du dela ut ”You Make My Day Award”? Så här lyder ”bruksanvisningen”:”Give the award to up to 10 people whose blogs bring you happiness and inspiration and make you feel so happy about blogland! Let them know by posting a comment on their blog so that they can pass it on. Beware! You may get the award several times!”

Jag önskar av Deborah Ellis

Publicerad den av
3

Det här är ingen bok man kan recensera. Jag kan bara berätta vad den handlar om och uppmana er att läsa den. Jag önskar – palestinska och israeliska barn berättar av Deborah Ellis. En bok där Ellis har intervjuat barn i olika åldrar om sin syn på livet och deras tankar och önskningar inför framtiden. Boken inleds med en lista på de 429 barn under arton år som dödades mellan 2000-2003. Och när man ser alla dessa namn uppradade efter varandra kanske man kan förstå lite mer vad det handlar om. Hur de har det.

Boken är alltså uppdelad i olika berättelser av barnen som inleds med lite kort fakta.

Mona 11 år säger så här: ”Jag vill bara gå till skolan. Jag vill inte spränga någonting. Soldaterna ser mig inte som ett barn, de ser mig som en fiende. Jag tycker inte om dem, men jag är inte deras fiende. Jag vill bara gå till skolan.”

Och senare får hon höra hur det är i Kanada och kommenterar det så här: ” En hjälparbetare som kom hit från Kanada för att undervisa oss berättade för mig att det inte finns några gränsstationer i Kanada. Människorna som bor där kan ge sig iväg vart de vill, och de kan bara gå och gå och gå, utan att bli stoppade av soldater som ställer en massa frågor och hindrar dem från att gå vart de vill. Det måste vara jättekul. Jag skulle vilja kunna göra så en dag, bara gå och gå och gå.”

Att läsa deras berättelser får en att se sitt eget liv med andra ögon. Bli lite mer tacksam över det man har och den frihet man tar för given. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 3

Publicerad den av
50

Välkomna tillbaka! Nytt år, nya Bokfemmor. Hoppas ni är laddade och redo och har läst mycket under helgerna.

Jag tänkte att vi skulle mjukstarta lite lätt med ett enkelt tema. Eftersom det har varit många storhelger och en del har varit långlediga så har ni säkert hunnit läsa en hel del. Kanske har ni tom fått en massa nya böcker i julklapp? Veckans tema kommer att handla lite om det som nyss har varit men ni ska få möjlighet att tolka som ni vill.

Temat för veckans Bokfemma är senaste. Det kan vara senaste böckerna ni har läst (eller lyssnat på), senaste böckerna ni har fått eller gett bort, eller senaste böckerna ni har påbörjat. Eller senaste böckerna som ni lagt beställning på, lagt till i att-läsa-listan osv. Ni väljer själva hur ni lägger upp det.
Veckans tema för Bokfemman är ”senaste”. Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste.

  • Beatriz och himlakropparna av María Etxebarria. Det här är den absolut senaste boken som jag har haft framför näsan. Och den är inte färdigläst än så jag kan inte riktigt ge något omdöme. Den känns bra än så länge men lite främmande eftersom den handlar mycket om droger och det är ett område som jag verkligen aldrig har tagit del av själv.

  • Ödets dotter av Isabel Allende. Än så länge har jag bara hunnit påbörja den så jag kan inte säga vad jag tycker om den. Jag älskade Andarnas hus av Allende när jag läste den för många år sen. Av någon anledning har det inte blivit fler böcker av henne sen, kanske har jag varit rädd att förstöra mitt första intryck.

  • Jag önskar av Deborah Ellis. En bok där israeliska och palestinska barn berättar om sina liv i form av korta noveller, utifrån intervjuer som Deborah Ellis gjort med dem. Hemsk läsning, men samtidigt nyttigt.

  • The Breadwinner av Deborah Ellis. Om en liten flicka i Afghanistan som klipper av sig sitt hår och utger sig för att vara pojke så hon kan försörja sin familj. Mycket gripande.

  • Volleyboll för massajer av Javier Salinas. En ungdomsbok om skilsmässa och hur det påverkar barnen, sett utifrån barnets eget perspektiv. Trots det djupa ämnet väldigt rolig också eftersom huvudpersonen är en väldigt kul kille med många träffande kommentarer om omgivningen.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av senaste?

Freedom Writers

Publicerad den av
7

Det här är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Jag har nog aldrig gråtit eller blivit så berörd av en film som jag blev av den här. Den är stark, gripande och så fruktansvärt medryckande. Har du inte sett den så måste du göra det.

Filmen baseras på en sann historia och boken The Freedom Writers Diary. Läraren Erin Gruwell, som spelas av Hilary Swank, kommer ut på sitt första lärarjobb till en skola där rasmotsättningarna är starka. Hon ska undervisa en förtaårsklass i engelsk litteratur men eleverna har inget större intresse av skolan eftersom de känner att det inte spelar någon roll. De har viktigare saker i sitt liv. När Erin inser att de aldrig ens har hört talas om Förintelsen väljer hon att börja undervisa dem i ämnet. Hon tar med dem på en väldigt gripande utställning och de får läsa Anne Franks dagbok. Eleverna inser att det finns fler ute i världen som har det tufft och att man faktiskt kan göra något med sitt liv ändå. Man kan förändra sitt liv.

Det kanske låter banalt och förutsägbart och det kanske påminner om Farliga sinnen och Michelle Pfeiffer. Men nej, så är det inte alls. Den här filmen är större. Jag ska genast lägga en beställning på boken och läsa de här tonåringarnas berättelser om sina liv. Deras berättelser ger verkligen perspektiv på tillvaron. Den här filmen visar hur viktigt det är för en människa att känna att man blir trodd på. Att det finns människor i närheten som verkligen tror på det man gör och att man har en framtid.

Vill du läsa mer om filmen och se trailer kan du klicka här. Det finns även fakta om organisationen Freedom Writers här där man kan läsa om verklighetens tonåringar från filmen och hur det har gått för dem sen. Metoden har även spridits och numera finns det fler lärare som arbetar som Erin Gruwell.

Se den här filmen! En uppmaning.

The Breadwinner av Deborah Ellis

Publicerad den av
4

Mycket läsning just nu här hemma… Men jag är inne i ett riktigt lässtim och bara njuter av att läsa. Dessutom vet jag att om bara någon vecka drar spanskakursen igång och frågan är hur mycket jag orkar/hinner läsa då? Därför njuter jag av lugnet och läsningen nu innan.

Deborah Ellis är född i Kanada, men har tillbringat mycket tid i afghanska flyktingläger i Pakistan och Ryssland. Där har hon pratat med flickor och kvinnor i olika åldrar och sedan skrivit ner deras berättelser. I ett av flyktinglägren fick hon höra talas om en flicka som klippt av sitt hår och utgett sig för att vara pojke. Kvinnor och flickor fick inte gå ut och det enda sättet att försörja familjen var att jobba som försäljare, utklädd som pojke. Efter hand insåg hon att detta var ett vanligt fenomen som många gjorde. Alla dessa berättelser ledde till att hon började skriva om den afghanska flickan Parvana, baserat på de livshistorier hon fått berättat för sig. Det finns tre delar i serien och det här är alltså första delen.

The Breadwinner handlar om Parvana och hennes familj som gått från att vara rika och ha det bra till att ha förlorat allt pga kriget och bo tillsammans i ett enda rum. Båda föräldrarna är välutbildade och fadern har tom studerat utomlands. När Talibanerna tar över makten blir livet allt svårare. De förlorar äldste sonen och mamman och äldsta systern får inte gå utomhus. Parvana och hennes pappa står för försörjningen men när han blir fängslad är det bara hon kvar som kan försörja dem. De klipper av henne håret och hon får ge sig ut på marknaden och sälja saker för att kunna försörja mamman och de tre syskonen.

Det här är en ungdomsbok som jag köpte för några år sedan. Sedan har den tyvärr blivit stående i bokhyllan. En av mina elever fick låna den i höstas och hon var helt lyrisk så nu tog jag tag i det och läste den också. Det är en skrämmande värld som presenteras för läsaren och ännu värre är det att man vet att det är verkligt. Parvana tvingas bli vuxen och ta ett ansvar som inte är rimligt för en flicka i hennes ålder. Utan henne skulle familjen bli utan mat. Man lär sig mycket av den här boken och den ger perspektiv på tillvaron. Alla borde läsa den här boken, både vuxna och ungdomar.

Volleyboll för massajer av Javier Salinas

Publicerad den av
2

Som jag skrivit tidigare upptäckte jag att förra årets läsning blev lite snedfördelat. Majoriteten av böckerna hade författare från USA, Storbritannien och Sverige. Dessutom var det flest kvinnor. Och det är väl inget fel med det egentligen, men jag vill vidga mina vyer lite. Lära känna litteratur från andra delar av världen.

Så med detta mission i tankarna gick jag in till litteraturpedagogen i skolan. Tillsammans sökte vi på spanska författare eftersom det kändes som steg 1 för min del (eftersom jag ska plugga spanska i vår). Till vår förvåning var det mest gamla gubbar på listan och väldigt lite litteratur från senare åren. Detta var alltså på Alex databas (eller vad det heter?). Men några titlar hittade vi och en hade vi tom hemma i form av ungdomslitteratur, så jag började där.

Volleyboll för massajer handlar om Juan vars föräldrar separerat. Helt plötsligt går han från trygg stabil tillvaro till att bli tvungen att besöka psykolog. Eller är det inte så när man blir skilsmässobarn? Juans klasskompisar som är skilsmässobarn är den enda bilden han har och han är livrädd för att hamna i det facket. Till stöd har han sin storasyster, morbrodern och blidläraren som alla bidrar till att göra separationen enklare för honom. En skilsmässa behöver inte innebära att man hamnar i förlorarnas lag. Juans idrottslärare delar nämligen upp dem i lag där skilmässobarnen hamnar i ett eget lag och av någon anledning är det alltid de som förlorar, något som Juan resonerar mycket kring.

Den här boken riktar sig till ungdomar i nedre tonåren och strax under. Det är en väldigt intressant bok. Juan funderar mycket kring vilka stämplar man får som människa och varför man så lätt finner sig i dessa. Att vad andra säger och tycker om en snart blir ens egen sanning. Han har dessutom många kul tankar och kommentarer som man kan skratta åt. Det är både en rolig och klok bok som framkallar många tankar. Om man hade den här som diskussionsbok skulle man nog kunna få riktigt bra samtal med eleverna. En bok som jag kan rekommendera att läsa.

I skydd av mörkret av Stephen Booth

Publicerad den av
3

Jag ska erkänna med en gång. Jag började läsa den här boken redan i somras och avslutade den alltså inte förrän nyligen. Den kom i ett bokpaket från en av bokklubbarna, som jag självklart glömt att avbeställa. Den hade inte varit mitt eget val eftersom det är en deckare och den genren inte riktigt är min grej. Jag vet inte varför jag inte gillar deckare, men jag tror att det är själva mordfokuseringen som jag ogillar så. Jag har lite svårt för när död är det centrala i en handlig. Ändå försöker jag mig på genren lite då och då eftersom jag tänker att jag någon gång ska bli som alla andra och falla för den. Kanske någon dag så lyckas det.

I alla fall så är tydligen Stephen Booth känd brittisk deckarförfattare och BBC ska visst göra serie av hans böcker. Ni som är deckarintresserade kan alltså hålla lite utkik. Han har hittills gett ut 8 delar i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. I skydd av mörkret är del 7. Det verkar vara fristående delar, men jag har säkert missat en del bakomliggande historia mellan huvudpersonerna när jag hoppar in rätt i serien.

Handlingen spinner runt två olika händelser. En gammal dam har blivit mördad och när mordet utreds visar det sig att damen har levt helt isolerad. Ingen känner henne och hon hade aldrig besök och det finns inget i hennes bostad som ger några indikationer på att hon haft familj eller bekanta. I samma stad brinner också ett bostadshus ner och mamman och två barn dör i branden. Mannen och ena dottern fanns inte i huset för tillfället och är de enda överlevande. Ben Cooper och Diane Fry försöker alltså dels hitta ursprunget och mördaren till den gamla damen och dels orsaken till branden och den skyldige till den.

Visst, det är absolut ingen dålig bok och det är inte rättvist att jag ska bedöma boken eftersom jag är anti deckare. Förmodligen tycker man att det är en bra bok om man är deckarfantast. Den är välskriven och med en bra handling. Att det tog så lång tid för mig att läsa ut den beror inte på boken utan mer på mig själv. Jag orkar inte riktigt fokusera på utredningen kring morden och tröttnar på att läsa om de inblandade och detaljerna kring morden. Men, som sagt, boken ligger illa till hos mig redan innan jag börjar läsa. Kanske någon som gillar deckare och är van vid att läsa dem har läst den och kan ge ett mer rättvist omdöme?

Jag har vunnit pris!

Publicerad den av
11

Måste få skryta lite… 🙂

Jag fick pris av Liza i hennes Blogawards 2008 för bästa bokblogg! Jisses vad glad jag blev! 😀 Ikväll ska jag hem och fira i skumpa.

Från Lizas blogg Språkmakargatan:
”Bästa bokblogg: World of Malin
Vinnarmotivering: I år var det lätt att hitta en vinnare i litteraturkategorin. Att Malin älskar böcker och att läsa är lätt att förstå när man besöker hennes blogg. Hon delar generöst med sig av sina läsupplevelser och bjuder sina läsare på spännande bokrecensioner. Jag har fått många goda boktips i Malins läshörna. Under ett år har Malin, genom sin återkommande Bokfemma, uppmuntrat flertalet bloggare att reflektera kring sina läsäventyr på ett roligt och givande sätt. Genom Bokfemman har vi inte bara fått tillfälle att angripa läsandet metakognitivt utan också att jämföra våra personliga bokvärldar med andra engagerade läsare. Bokfemman i sig har faktiskt sporrat mig till vidare läsning (vem vill inte utvidga sina läserfarenheter?) Dessutom kan den fungera som ett festligt moment i litteraturundervisningen. Tack Malin för detta och fortsätt blogga!”

Tack Liza!

*hoppar runt och dansar av glädje*

Nya mål inför läsåret 2008

Publicerad den av
10

När jag gick igenom listan över vad jag har läst under 2007 insåg jag en sak. Jag har inte lyckats sprida läsningen över världen så bra. Eller vad ni säger ni om följande lista:

  • 21 USA
  • 16 Sverige
  • 15 Storbritannien
  • 2 Irland
  • 1 Colombia
  • 1 Frankrike
  • 1 Iran
  • 1 Australien
  • 1 Sydafrika

Jag inser att läsningen för 2008 måste styras upp lite bättre. När jag valde böcker förra året kollade jag i och för sig inte alls varifrån de hade sitt ursprung, men att det blev så många amerikaner på listan kom ändå som en överraskning. Jag trodde inte att det var riktigt så snedfördelat.

Nej, nu i år ska jag försöka vidga läsningen lite och hitta nya författare från länder som jag kanske inte ens läst något från förut. Har ni några tips på böcker/författare så blir jag tacksam! Jag har några här hemma som sätter Chile och Afghanistan på listan, men i övrigt ser det säkert ut likadant som för förra årets lista.

Skumtimmen av Johan Theorin

Publicerad den av
3

Den här boken gick som följetong i lokaltidningen i somras. Jag var inte så sugen på att läsa den just då så jag rev ur alla delar och sparade dem till senare. Men nu kändes det helrätt att läsa boken och vilken bok sen!

Johan Theorin var tydligen själv tveksam till boken och om vem som skulle kunna tänkas läsa den. Den utspelar sig på Öland under tre olika tidsepoker. Han pendlar mellan nutid, 1970-tal och 1940-tal under andra världskriget. Läs intervju med Johan Theorin själv i SvD här. Där kan man också läsa att Skumtimmen kommer att följas av ytterligare 3 böcker med Gerlof i huvudrollen. De ska jag definitivt läsa.

Julias son Jens försvinner från morföräldrarnas hus ut på alvaret i ett obevakat ögonblick, i början av 70-talet. Trots skallgång och undersökningar hittas han aldrig. Julia ger aldrig upp hoppet om att någon dag få veta sanningen och hon kan inte heller tro att han är död. Många år senare, dvs nutid, får Julias far Gerlof en liten sandal med brev på posten. Samma sandal som Jens hade på sig när han försvann. Han tar kontakt med sin dotter som kommer tillbaka till Öland och kämpar med minnena som väller fram. Gerlof bor på ett hem nu och lider av svår värk som gör det svårt att gå, men han är envis och börjar göra egna undersökningar om vad som hände hans barnbarn. Vem var det som skickade sandalen? Kan det vara så att den mystiska Nils Kant faktiskt inte är död? Var det han som dödade Jens? Någon vet svaret på alla frågor men det gäller att fråga rätt personer.

Det här är en slags blandning av deckare och skräck, men den presenteras som skräckroman. Jag gillar ju normalt sett inte deckare, men det här är ingen typisk deckare med ett mord som ska lösas av polisen. Här är det mer personligt och man vet egentligen inget om brottet mer än att pojken försvunnit. Ingen vet om han är död eller bara försvunnen. Öland känns också som klockren miljö för händelserna. Det är lite kusligt i boken ibland och det speglas också i miljön. Man lever verkligen sig in i boken.

Det är verkligen en grymt bra bok och den är svår att släppa ifrån sig. Den är spännande, fängslande och välskriven. Jag kan rekommendera er att läsa den här om ni är sugna på en spännande och lite skrämmande bok.

Atlantis hemlighet av David Gibbins

Publicerad den av
9

David Gibbins är marinarkeolog och en väldigt respekterad sådan. I Atlantis hemlighet har han försökt använda sig av sina egna kunskaper i kombination med lite action.

Myten om Atlantis har intresserat och fascinerat människor länge. I Nineveöknen, i närheten av pyramiderna, trampar en kamel igenom taket till en gravkammare. I graven finner man att mumiens svepning består av pergament med skrift. Ur skriften får man fram ordet Atlantis. Nästan samtidigt finner man i havet utanför Kretas kust en guldskiva med tecken och budskap som man lyckas tolka. Dessa två fynd tillsammans leder arkeologerna till Atlantis hemlighet.

Jag är själv intresserad av legenden om Atlantis och skrev tom ett specialarbete på gymnasiet om det. Därför blev jag väldigt intresserad av den här boken när jag fick den i handen. Jag har väntat ända till jullovet med att läsa den eftersom jag verkligen ville sträckläsa den. Och för att verkligen kunna njuta av den i lugn och ro.

Men, men, det blev tyvärr en besvikelse. Boken är helt ok, men jag kan störa mig på att alla arkeologer hela tiden rapar upp fakta till varandra. Fakta som de alla redan känner till och kan. Det blir lite fånigt när författaren försöker maskera dessa samtal med att de inblandade blir så exalterade att de måste rabbla upp allt de vet trots att de vet att alla omkrng redan vet allt. och så är det hela boken igenom. Det blir lite tröttsamt och irriterande till slut.

Självklart är själva idén intressant och det är spännande att följa dem på resan mot Atlantis och det är klart att det de upplever är alla arkeologers dröm. Men ändå. Det blir inte bra. Det är lite för mycket action över det hela och väldigt mycket tekniska prylar som jag inte orkar ta in. Lite James Bond kan man säga och det är ingen favorit. Nja, jag hade förväntat mig mer helt enkelt.

Blood Diamond

Publicerad den av
7

I somras tipsade våra vänner oss om en film – Blood Diamond. Så fort de nämnde att den handlar om krig tackade jag nej för jag avskyr att se krigsfilmer. Under hösten dök namnet på den här filmen upp flera gånger och alla var eniga om hur bra den är. Till slut la jag in den på min filmlista på Lovefilm. Det negativa med Lovefilm är ju att man inte vet när man får en viss film eftersom de skickar vilken film som helst från listan man har valt. Men nu i veckan kom den alltså hem i brevlådan.

Filmen handlar om Sierra Leone under 90-talet, mitt i inbördeskriget. Huvudpersoner är legosoldaten Danny Archer, spelad av Leonardo DiCaprio, och fiskaren Solomon Vandy, spelad av Djimon Hounsou. Solomon blir tillfångatagen, skild från sin familj och satt i arbete att leta diamanter. Han hittar en stor rosa diamant och han inser att denna diamant kan förändra hela hans liv varför han gömmer den. Under en fängelsevistelse får Archer reda på att Solomon hittat och gömt denna diamant och han erbjuder sig att hjälpa honom hitta sin familj, med syfte att ta diamanten från honom. De får hjälp av den amerikanska journalisten Maddy Bowen, spelad av Jennifer Connelly. Tillsammans ger de sig rätt in i krigets värsta områden för att hitta Solomons familj och för att hitta diamanten som han gömt.
Det är en oerhört stark och fängslande film. Den är många gånger obehaglig pga sin grymma realism och jag satt med händerna framför ansiktet och sneglade genom fingrarna. Man mår dåligt när man ser filmen just för att den känns så äkta. Det är definitivt en av de bästa filmer jag har sett. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen.

Över näktergalens golv av Lian Hearn

Publicerad den av
4

Det här är en trilogi som numera består av 5 delar eftersom det kommit både en sequel och en prequel. På baksidan av boken står det att ”Om man inte fängslas av Över näktergalens golv har man så lite sinne för det fantastiska i livet att man förmodligen kommer att drabbas av någon bristsjukdom.” Och det är klart att man känner pressen på sig efter ett sådant konstaterande.

Pojken Takeos by skövlas och människorna mördas, men han själv räddas av den unge herremannen Otori Shigeru. Han tar med sig honom till sitt hem där han får lära sig utveckla förmågor som han inte ens visste att han hade. Han upptäcker förmågor som legat dolda inom honom och som är en del av arvet från det legendariska Släktet.

Det är verkligen en fantastisk bok, men ändå är det något som saknas. Så fort jag läser i boken fängslas jag och läser med stor spänning. Men så fort jag lägger ifrån mig boken glömmer jag vad den handlar om och det är segt och svårt att komma in i boken igen. Den griper inte tag i mig direkt utan kräver total koncentration. Därför tvivlar jag på att jag någonsin kommer att läsa de följande delarna. Det känns som om den här boken räckte bra för mig. Jag har fått en inblick i världen och det räcker för att i alla fall stilla nyfikenheten. Kanske är det faktiskt så att jag kommer att drabbas av någon bristsjukdom i framtiden som baksidan av boken säger.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Publicerad den av
2

Det här är ytterligare en bok ur Expressens klassikerutgåva. Och jag har faktiskt aldrig läst den här tidigare, men tänkt flera gånger.

Santiago är en gammal ensam man som legat ute på havet i 84 dagar utan att få en enda fisk. Dag 85 får han äntligen en jättefisk på kroken, en stor svärdfisk och kampen om att få med den in i land börjar. På väg in mot land attackeras båten av hajar som vil äta upp den stora fisken som hänger på sidan av båten. Det blir en lång och svår kamp för att rädda fisken från att bli uppäten.
Att en bok som bara handlar om kampen om en fisk kan vara så spännande. Jag lever mig in i kampen och kan inte släppa boken ifrån mig även om den ju egentligen inte handlar om något speciellt. Det visar ju på att förmågan att berätta en historia är större än själva berättelsen i sig.