Jag grävde fram den här boken ur mina gömmor och misstänkte att den redan hade blivit läst en gång eftersom mitt namn och årtal stod skrivet på första sidan. Men när jag väl började läsa ringde inga klockor. Jag kände inte igen mig alls i handlingen. Då är ju givetvis frågan – är det mitt minne som är dåligt eller är det boken som inte satte några spår?
Adrienne är skild sedan några år tillbaka efter att hennes man hittat en yngre kvinna. Hon tillbringar all tid med att ta hand om sina tonårsbarn och sin sjuka pappa, samtidigt som hon försöker få ekonomin att gå ihop. När hennes vän behöver hjälp att ta hand om sitt värdshus i Rodanthe över en helg tar hon chansen att komma bort. Enda gästen under helgen är Paul, en framgångsrik kirurg som har satt jobbet först i alla lägen. Så pass att hans fru ville skiljas och hans vuxna son inte vill ha kontakt med honom. De senaste månaderna har han sålt sin praktik och hus och börjat inse att hans val i livet inte varit de bästa. Under helgen rasar en storm förbi och Adrienne och Paul tillbringar helgen tillsammans med att prata och lära känna varandra. Kärlek uppstår.
I boken följer vi främst den där helgen de har tillsammans, men det finns också en berättelse som ligger en bit fram i tiden. Det är nämligen Adrienne som berättar allting för sin dotter och det är på det viset vi läsare får veta vad som hände mellan Adrienne och Paul. Och någonstans förstår vi att de inte har fått mer än den där helgen. Än i alla fall. Och var är Paul nu?
Det är en historia om kärlek, om människor som försöker hitta kärleken en andra gång i livet. Och vanligtvis brukar jag gilla Nicholas Sparks kärlekshistorier som alltid lämnar mig med antingen lycka i bröstet eller rödgråtna ögon. Den här gången blir det tyvärr varken eller. Det är ärligt talat rätt tråkigt. Inget händer och jag får ingen känsla för varken Adrienne eller Paul. Jag får ingen känsla alls för deras kärlek, som när den återberättas av Adrienne verkar så stor och omvälvande. Och därmed faller hela historien platt för mig.
Det här är definitivt inte en av Sparks bättre böcker, och därmed förstår jag också varför boken hade fallit i glömska för mig. Hade det varit det första jag läste av honom hade det kanske också blivit det sista, men som tur var är det inte så. Jag har gillat annat av honom väldigt mycket, och jag har fler olästa böcker av honom på tur som jag ser fram emot.
Hoppa över den här boken om du inte har läst något av Sparks innan. Testa hellre hans The Notebook eller Dear John.
Hans böcker brukar också bli filmatiserade och så har även den här blivit. Nights in Rodanthe med Richard Gere och Diane Lane. Ärligt talat kan jag inte ens minnas om jag sett filmen…
*malins bokblogg* 