Oh my. Vi flyttar om bara några veckor och vi har massor att packa. En del ska magasineras och jag står och väljer vilka böcker som ska till magasinet och vilka som får komma och bo hos oss redan nu. Många boklådor blir det… Och då har jag ändå rensat ut en del och ska rensa lite till. Undrar om vi får någon flytthjälp? Alla vet ju att jag har en och annan bok här hemma…
Jag älskar sådana här böcker. Böcker som är skrivna i en positiv anda, som vill förmedla något lika positivt till läsaren. Som lämnar kvar en känsla i kroppen i sinnet att man har fått något man kan använda sig av, som får en att må bra. I det här fallet är yoga själva nyckelbegreppet, men Malin Berghagen bjuder också på sin personliga resa – hur hon har kommit dit hon är i dag. En resa som inte alltid har varit lätt.
Boken börjar med hennes personliga berättelse, hur hon började med yoga och hur det sedan fortsatte. Det är en bakgrund och förklaring till vem hon är, hur hon har tagit sig igenom jobbiga perioder i sitt liv och hur hon så småningom vågar fatta svåra beslut för att ta sig vidare. Och hur yogan kommer att bli en viktig del i hjälpen framåt och att den blir en daglig och naturlig del i hennes vardag.
Jag har sett en del intervjuer av henne på tv, och även läst i en del tidningar, och jag har alltid fått ett positivt intryck av henne. Att hon är en jordnära människa som vill dela med sig. Jag såg ett inslag på tv4 Nyhetsmorgon där hon presenterade yoga för/tillsammans med barn, ett inslag som var så himla bra gjort.
Jag blir så himla glad av den här boken. Lugn i sinnet. Jag är ingen yoga-människa, i den betydelse att jag har gjort det så sällan. Jag har tyckt om det de gånger jag har gjort det, men jag har aldrig haft möjlighet att riktigt lära mig, något som jag saknar. För det lockar – både yoga-övningarna i sig, men också tanken kring det. Helhetssynen. Yogan är för både kropp och själ, i syfte att stärka inifrån och ut. Både individ och kropp.
Det skulle lätt kunna bli en bok om ”bara” yoga. Hur man gör, tekniskt och varför. Men det här är så mycket mer. Hela boken i sig är en enda skönhetsupplevelse med alla dessa vackra bilder som får mig att stanna upp och titta länge. Text och bild gör den här boken lika mycket till ögongodis som en inspirerande bok att läsa. Jag blir väldigt sugen på att testa yoga för mig själv här hemma. Hon har tydligen gett ut en yoga-cd också, och efter att ha läst den här boken är jag väldigt nyfiken på den.
Läs mer om boken här.
Jag har läst 70 böcker hittills i år. Så många böcker har jag inte läst något annat år, i alla fall inte sedan bloggen startade 2007. Jag har aldrig fört läsdagbok innan så jag har ingen som helst aning hur många böcker jag läste innan bloggens tid, men jag antar att det inte var lika många som nu. Kanske när jag pluggade litteraturvetenskap och engelska, för då läste vi ju mängder under kurserna.
Och det är mycket tack vare bloggen som läsandet har ökat. För att jag lättare hittar riktigt bra böcker, för att den gör att jag tänker på läsning och böcker på ett annat sätt och för att läsandet helt enkelt har fått en större plats i mitt liv.
Överallt hör jag småbarnsföräldrar säga att de aldrig har läst så lite som när de fick barn. För min del har det blivit tvärtom. När Mini var riktigt liten följde jag aldrig rådet om att sova när hon sov – jag tyckte bara att jag blev seg av det. Jag valde i stället att lägga den tiden på att läsa – att ligga i soffan med en bok och slappa gick mycket bättre. Att sova – inte så bra.
Och nu när hon är större blir det ofta läsning på kvällarna när hon sover, eller vid lunchen när hon sover (de dagar jag inte jobbar). Jag tror att det är ungefär samma sak som man säger om att kreativitet föder kreativitet – att läsning föder läsning. Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa.
Förutom att jag aldrig har läst så mycket som nu har jag aldrig läst så mycket bra som nu. Jag tycker att jag hittar den ena höjdpunkten efter den andra. Kanske har jag blivit mer medveten om vad jag gillar och lärt mig välja rätt böcker, kanske får jag lättare bra tips tack vare alla andra bokbloggar, kanske är jag mer aktiv i mina bokval nu. Vad det än är så gillar jag det. Att läsa den ena bra boken efter den andra, som lämnar en härlig känsla i kroppen efter sig – det är lite lyxigt, tycker jag.
Fast en sak jag måste bättra mig på är att läsa böcker som redan finns här hemma i min egen bokhylla. Det var ju egentligen en av mina utmaningar i år, och jag kan knappast ge mig godkänt för det. Hittills i alla fall. Jag har fortfarande tid att bättra mig. Av de 81 böcker som finns listade här har jag bara läst 8. Och i ärlighetens namn är det inte ens en komplett lista – det finns säkert minst lika många oläst böcker till i mina flyttkartonger. Jag måste göra något åt det där. Det finns helt säkert en hel massa bra böcker även där.
Ja, vad annat kan jag säga? Jag sträckläste Niceville och ju närmare slutet jag kom, desto fortare läste jag – hur skulle det egentligen sluta? Galet spännande, intressant och bara så himla bra helt enkelt. Jag är imponerad. Och lite arg på mig själv som har låtit boken ligga och vänta så länge här hemma.
Nu har jag även reserverat filmatiseringen med samma namn. Ser fram emot att se karaktärerna få ansikten och se om de stämmer överens med min egen bild.
Alltså, vilken bok. Har ni läst? Annars – läs!
Hjälp! Tidsbrist, tidsbrist! Jag började läsa i Niceville för ett tag sedan, och ja jag vet – den har legat här hemma läääänge nu, men ni vet hur det är. Alla böcker som redan ligger i väntande högar lite här och där. Det blir lätt att en bok försvinner i mängden. För jag VILL ju väldigt gärna läsa Niceville, och har velat det ända sedan jag först hörde talas om den. Men då var det så lång kö på bibblan att jag väntade lite. Och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om igen.
Och i morgon ska den flytta hem igen. Till bibblan.
Jag har legat och läst i den i dag och blivit kär i den och bara måste hinna klart tills i morgon. Det är nästan så att det är värt böter på att lämna tillbaka den lite för sent. Men sånt är ett big no no va? Eller?
Det blir till att lägga sig sent i kväll. Och jag som egentligen borde se till att sova. Men, men. Så kan det vara ibland. När man hittar en sådan där riktigt härligt bra streckläsarbok – då är det bara att offra sömn och mat och annat störande.
För den här veckans fråga i Bokbloggsjerkan ska vi svara på om vi läser facklitteratur ibland. Och mitt svar blir ett ja, för jag läser en hel del facklitteratur i ett och samma ämne – träning och hälsa.
Jag älskar att läsa böcker om träning och hälsa – för att inspireras, få tips och idéer och ny kunskap. Jag jobbade tidigare på gym under många år, både som instruktör och i receptionen. Numera är det ett intresse som jag har enbart för min egen skull. Jag tränar för mig själv, med mig själv, här hemma – och jag njuter massor av det. Intresset är lika starkt, om inte starkare. Jag vill hela tiden lära mig mer. Nya övningar i träningen, nya idéer och tankar om hur det är bäst att äta, hur man ska/bör göra si eller så. Jag slukar allt jag kommer över, läser, njuter, reflekterar och tar till mig det jag vill använda i min vardag. Ibland mycket och ibland ingenting.
Därför har jag också en helt egen kategori för de här böckerna här på bloggen. Under träning och wellness hittar ni recensioner av böcker jag har läst i ämnet. Och fler kommer det att bli.
Åh, jag älskar att gå till Erikshjälpen och fynda böcker. Det finns en massa bra, helt nya böcker. En guldtia för en pocket och 15 eller 20 kr för en inbunden, oftast i skick som oläst. Det kallar jag fynd!
I dag fick den här boken följa med hem. En bok dom jag lånade på bibblan i somras men som förblev oläst eftersom jag hade för många böcker hemma samtidigt. Nu fick den flytta hem hit för att få en ny chans.
En hästbok för vuxna – kan inte annat än bli nyfiken!
Ibland är brevlådan lite roligare än den brukar vara. Som när man ser att det ligger ett bokpaket och väntar. Och när detta bokpaket innehåller en så vacker bok som på fotot. En bok som jag ser mycket fram emot att läsa! Jag hoppas på inspiration och nya tankar. En trevlig lässtund helt enkelt!
Lisa Genova har precis kommit ut med sin tredje bok – Love Anthony. En bok som definitivt hamnar på min måste-läsa-lista. Hennes två första Fortfarande Alice och Sarahs andra halva var båda två så otroligt vackra, fängslande och läsvärda. Två böcker som jag verkligen kan rekommendera vidare! Jag har läst båda böckerna nu i år och de kommer båda två hamna på min topplista över årets bästa böcker. Utan tvekan.
Och visst är omslaget så vackert?
Egentligen ville jag läsa en annan bok av den här författaren, men då den inte fanns inne tog jag i stället den här. Vilken tur att jag inte missade den här boken!
Miles börjar på internatskolan Culver Creek i Alabama och blir nästan omgående vän med sin rumskompis som i sin tur presenterar honom för Alaska. Alaska som är den snyggaste och mest förtrollande tjej han någonsin träffat. Miles blir omedelbart kär men inser också att det är lönlöst eftersom hon redan har pojkvän. De umgås i alla fall i sitt lilla kompisgäng och håller ihop och skyddar varandra från det rivaliserande gänget. De gör hela tiden både små och stora hyss mot det andra gänget, trots att det är strikt förbjudet av ledningen på skolan. Miles som tidigare har haft få vänner blir nu en del av gänget, och hans intresse för Alaska bara växer.
Jag får först vibbar om att det här ska vara något i stil med Jellicoe Road med alla olika gäng-strider. Sedan börjar jag tänka på Ondskan och alla de rent av elakheter som eleverna utsätter varandra för där. Men så helt plötsligt ändras tonen i boken och jag inser att den här boken inte alls är som de andra. Det handlar inte alls om gängbråk eller elaka hyss – det handlar om vänskap, kärlek och framtidsdrömmar. Och boken är så mycket bättre än vad jag först tror att den ska vara.
Varje kapitel har en rubrik som indikerar att något kommer att hända – de heter t.ex. 100 dagar före, 77 dagar före och så vidare. Nedräkning mot något – men vad? Jag har helt fel i mina gissningar och jag ska inte avslöja vad som händer eftersom det är just denna vändning som gör hela boken.
Det här är en sådan där bok som fastnade i mig. Jag bar med mig den i tankarna länge efter läsningen, mycket på grund av vad som hände i boken. Det berörde på djupet. Nu efteråt ångrar jag att jag inte satt med en anteckningsbok under läsningen och skrev ner alla klockrena citat i boken. Det här med ”ett stort kanske” t.ex. Åh, det finns mängder med inspirerande och tänkvärda citat att plocka i den här boken.
Den är lite seg i början, lite som en väntan inför vad som komma skall. Men den biter sig fast mer och mer ju längre in i läsningen man kommer. Och belöningen kommer – verkligen. Så läs den här boken utan att veta för mycket om vad den handlar om. Det är det som är själva grejen. Men läs – missa den inte!
Läs mer om boken här.
Så här dagen efter kan jag konstatera att det var en otroligt härlig dag i går på mässan! Vi kom inte dit förrän vid elva-tiden vilket tyvärr innebar att jag missade Johanna Thydell som var en av de programpunkter jag verkligen ville se. Men med en dotter som hostat flera nätter i rad, vilket har medfört alldeles för få sömntimmar för hela familjen, orkade vi inte åka hur tidigt som helst heller. Vi lämnade gården kanske kvart i åtta, sedan lämnade vi dottern hos kusinerna en timme senare och åkte sista timmen till Göteborg själva. Och innan bilen var parkerad och vi hade köat in till mässan, ja då var klockan nästan 11.
Sedan flög timmarna iväg – som vanligt. I år såg jag inte Björn Hellberg, vilket måste vara första året. Däremot såg jag Jan Guillou, som alltid, Camilla Läckberg, Katerina Janouch, Emmy Abrahamsson, Jonas Gardell, Lasse Berghagen, Underbara Clara, Peter James, Leif Mannerström, Lina Forss, Magnus Utvik m.fl. Det är det som är charmen med mässan – det finns författare i varje hörn, antingen som står och pratar om sin bok eller något annat ämne, eller som står och signerar. Nu har jag i och för sig aldrig ställt mig i någon kö för att få något signerat, just på grund av det där med kö. I går hade jag gärna fått en bok signerad av Katerina Janouch, men jag tycker inte det är värt tiden i kön. Så gärna vill jag inte ha boken signerad.
Vis från tidigare år köpte jag bara 3 böcker. Flera andra år har jag köpt enorma mängder, och det som verkar så lockande på mässan kan sedan bli liggande oläst hemma. Jag har en hel massa böcker här hemma köpta från tidigare mässor som fortfarande inte blivit lästa. Däremot kunde jag inte motstå The English Book Shops erbjudande om tre för två och jag valde länge och väl innan det blev hela två böcker av Nicholas Sparks och en av Lisa Jewell. Nu när hösten närmar sig med stormsteg behöver jag Sparks kärleksdoser med sommartema. För att kunna längta bort lite.
Jag träffade bara en enda bokbloggare – enligt o, som jag träffade när hon fick sitt pris. Sedan tror jag att jag såg Nilma också, som var där och jobbade. Jag glömde helt bort att det tydligen finns ett bokbloggarrum också, men å andra sidan hade jag knappt hunnit dit ändå. Med bara en dag till godo blir det ont om tid som det är om man vill gå och njuta av allting. Något år hoppas jag kunna åka flera dagar, gärna alla, och att även kunna lyssna på några seminarier också.
Det var två år sedan jag var på mässan senast och mitt intryck är att den var bättre i år än någonsin. Både T och jag fick den känslan.
Tack för i år mässan! Vi kanske ses nästa år igen?
Det blev tre böcker inhandlade på årets bokmässa. Alla tre köpta hos The English Bookshop som hade erbjudande om att ta tre och betala för två. Det gick inte att motstå.
I övrigt blev det en tidning också, som efter en första bläddring verkar lovande. Återkommer om det.
Nu är vi på väg hemåt och ska stanna förbi på kräftskiva också. Smarrigt!
Den här boken fick jag beskriven som att passa både föräldrar och lärare. Och det stämmer ju faktiskt. Många saker som man ska tänka på i uppfostran av sina egna barn kan man också använda i sin roll som lärare. I den här boken fick jag faktiskt en hel del tips som passade att använda, eller i alla fall att tänka på, i mitt yrke.
Det här är en bok som beskriver hur man kan bemöta problem i vardagen. Vardagsproblem som väl alla föräldrar stöter på ibland – problem som tar ork och energi men som man inte orkar ta itu med. Här beskrivs ingående hur man ska ta itu med problemen för att lösa dem. Hon sticker inte under stol med att det krävs tid att göra det. Tid, energi och konsekvens. Jag kan tänka mig att första gången man använder metoden känns det lite jobbigt, men att när man väl förstår hur det fungerar går det smidigare. Och som hon påpekar gäller det att följa alla stegen och inte hoppa över någon del.
Det bästa med boken är när hon säger att man ska vara sparsam med nejen. Det är så lätt att säga nej till en massa utan att egentligen reflektera över varför man ens säger det. Att det är lättare att säga nej än att vara positiv. Det tål att tänkas på.
Jag gillar också slutet i boken där hon skriver i efterordet – ”att vara en perfekt förälder är inte alltid att göra rätt. Det är att göra så gott man kan utifrån sin förmåga och att ha insikten och modet att be om hjälp om det inte räcker.” Så sant, så sant.
Det är en väldigt lättläst bok och jag skulle vilja säga att den passar till alla föräldrar oavsett vilken ålder deras barn är i.
