Föda barn av Katerina Janouch

Det här är andra delen av hennes bok Barnliv. Den första, Gravid, har jag läst och recenserat nyligen och övriga får jag läsa lite senare. Boken har tydligen delats upp i olika delar och försetts med lite nytt material för att sedan publiceras i dessa enskilda titlar. Övriga delar är Första året och Tonår.

Eftersom båda böckerna ursprunglingen kommer från samma bok är de likadana till upplägget. Fakta blandas med egna berättelser, både från författaren själv och andra kvinnor. Och precis som i första delen är det lättläst, ärligt och oerhört givande. Jag ska villigt erkänna att jag känner mig helt okunnig inför en förlossning och vad det innebär. Visst har man fått höra en del från kompisar som har fött, men hur mycket kan man egentligen verkligen förstå när man inte har varit med om det själv? I den här boken skriver författaren väldigt tydligt och ärligt om sina 5 förlossningar, hon beskriver de olika smärtlindringar som finns samt om olika metoder att hantera smärtan naturligt. Det är otroligt intressant och givande läsning och jag tycker att den här boken gav många bra tips och tankar inför min egen kommande förlossning. Särskilt bra är att den tar upp en hel massa fakta om sådant man inte har någon som helst aning om. Sådant som ingen tänker på att berätta om och sådant man själv inte ens vet att man ska fråga om.

Jag kan säga att det kommer att bli fler förlossningsböcker framöver… Ja, jag är lite skraj inför att föda och jag känner att jag verkligen vill förbereda mig och läsa på mycket innan, även om en del säger att det är precis vad man inte ska göra. T och  jag har börjat diskutera lite hur vi vill ha det och det är en stor trygghet att veta att han kommer att finnas vid min sida. Han är den tryggaste och lugnaste människa jag känner. Han har en lugnande sida jag kommer att behöva. Men än så länge är det ju ett tag tills det är dags.

Jag måste sluta fynda böcker…

Varje lördag vaknar jag med ett ha-begär. Ett ha-begär efter att åka till stadens Erikshjälpens second hand och fynda… just det – böcker! Precis som om jag behöver fler olästa böcker. Nope. De ligger i stora högar här hemma. Ändå kan jag inte låta bli. Jag släpar med mig stackars T som är innerligt trött på att behöva släpas dit och som försöker strejka varje gång. Men jag lyckas alltid. Lite tjat, lite hundvalpsögon och så faller han. Och så åker vi dit och försvinner in i det lilla rummet med böcker.

Konstigt nog lyckas jag alltid hitta böcker som jag har gått och tänkt på alldeles nyligen. Det är nästan lite läskigt. Jag kan ha gått och tänkt på en bok, en gammal sådan, att den där boken måste jag nog ta och läsa snart. Och så på lördagens fyndletande dyker den upp och skriker köp mig, köp mig! Och vad ska jag göra? Jag måste ju helt enkelt köpa den då. Det vore ju nästan oförskämt annars.

Oftast blir det pocketböcker, som kostar en femma. Jag lyckas alltid hitta vad som verkar vara helt olästa böcker också, med obrutna ryggar. Sicken lyx!

I lördags fyndade jag två pocketböcker. Konstigt nog stod jag just och funderade på Tusen strålade solar under en kvälls tandborstningsstund. Den bara ploppade upp i tankarna och jag funderade över om det faktiskt inte var dags att läsa den däringa boken nu. Jag skippade ju den när den var som mest überhypad och omtalad eftersom jag var rädd att jag skulle ha för höga förväntningar på den annars. Och så dyker den upp där i lördags! Ett tecken? Ja, jag tror faktiskt det. Den har lagts i (den läskigt stora) attläsahögen bredvid min säng nu. Där får den ligga och gotta sig ett tag.

Lördagens bokfynd.

Men, jag kan inte öka på den där högen så mycket mer nu. Jag måste börja bearbeta den lite först. Men det är ju så svårt att hålla sig borta från den där fyndhörnan…

Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell

Jag har älskat Johanna Thydells två tidigare böcker eftersom de har varit otroligt välskrivna vad gäller språk, dialog och innehåll. Det är klart att man då också har höga förväntningar när hennes tredje bok äntligen släpps. Frågan är om de var för höga? Orättvist höga?

Nora Jonasson är huvudpersonen och hon lider av mindervärdeskomplex. Hon tycker att hon är alldeles för vanlig, att hon inte syns, att inget hon gör blir tillräckligt bra. Hon är bästa kompis med Lisa, alla killars dröm, och hon önskar ofta att hon själv skulle kunna vara lite mer som Lisa. Det är viktigt för henne att bli omtyckt, särskilt av killar. För hennes del blir det lite som en bekräftelse om en kille säger att han tycker om henne. Hon suger åt sig allt beröm, alla positiva kommentarer hon kan tänkas få från en kille. Det är just detta som ger henne problem och ställer till det riktigt ordentligt mellan henne och Lisa. Efter en fest göra Lisas pojkvän slut och Lisa skyller allt på Nora. Enligt henne har Nora flirtat och snott Jack ifrån henne, och han påstår sig nu ha blivit kär i Nora. Nora försöker övertyga Lisa att hon är oskyldig. Hon har definitivt inte flirtat och hon är helt oskyldig. Eller?

Språket i boken är precis vad man kan förvänta sig; klockrent. Däremot känns det som om det är lite mindre dialog i den här boken och det är lite synd då jag tycker att det är en av Johannas största sidor. Fokus ligger i stället på Noras inre dialog och tankar. Och det är det som blir lite problematiskt för mig. Det blir så mycket negativt, och jag tycker att det blir lite tungt och segt att läsa. Nora är så extremt självkritisk och negativ mot sig själv, och jag blir helt tung i sinnet när jag läser. Det blir lite för mycket. Det blir lite för mycket gnällande för att läsningen ska flyta på.

Kanske har jag för höga förväntingar, kanske är jag själv inne i en alldeles för lycklig period för att orka läsa om någon så negativ. Jag vet inte vilket. Boken får klart godkänt ändå, för den är inte dålig. Men mer än godkänt kan jag tyvärr inte ge, hur mycket det än smärtar mig. Jag hade väldigt gärna velat få sätta den i händerna på en tonåring för att få veta hur den tas emot av målgruppen. Jag kanske helt enkelt bara är för gammal för att läsa och förstå den här boken?

Och sedan läser jag andra recensioner som hyllar boken och känner mig bara så himla… oförstående. Är det bara jag som inte fattar?

;

Komma över av Ingrid Olsson

När den här boken damp ner i min brevlåda var det första som slog mig att den har ett otroligt vackert omslag. Jag är ju egentligen väldigt svag för snygga omslag, men brukar av någon anledning aldrig ge någon credit till illustratören. Skäms på mig… I det här fallet symboliserar omslaget boken väldigt träffsäkert, men jag tycker också att den symboliserar alla böcker i stort. Att läsa en bok är ju lite som att öppna dörren in till någons värld, någons lägenhet. Klockrent! Och illustratören heter Jonas Lindén, så får han lite credit för väl utfört jobb. Visst är omslaget snyggt?

Boken då? Jo, den handlar om Jeppe som precis har blivit dumpad av sin flickvän Emma. Helt plötsligt står han där lagom till sommaren utan sommarjobb och ett bokstavligt talat råtthål till lägenhet där han tvingas bo till överpris. Skammen är för stor för att berätta om hans situation för föräldrarna. Kompisen Juggo försöker dra med honom ut på diverse partaj för att han ska komma över Emma och börja träffa lite nya tjejer.

Men att komma över sin första stora kärlek är inte lätt, särskilt som känslorna och hoppet vägrar släppa taget. Han föredrar att sitta i sin sunkiga lägenhet, som trots allt innebär en stor dos frihet och självkänsla, och lyssna på smäktande kärleksballader och sörja i sin ensamhet. Sakta men säkert börjar han ändå ta steget ut i världen igen och lära känna lite nya människor. Det är inte lätt, för varje gång han tycker sig finna lite mer fotfäste lyckas Emma alltid kontakta honom, vilket drar tillbaka honom in i deras minne. Det är tryggt och hemvant och svårt att stå emot. Det är inte lätt att komma över någon man har älskat, oavsett vem som lämnade vem.

Det är hög igenkänningsfaktor i den här boken. De flesta har väl någon gång brutit med någon, antingen genom att dumpa eller att bli dumpad, och det är inte alltid helt lätt att bara klippa banden och börja om. Det jag gillar med Jeppe är att han är en helt vanligt kille och jag tycker det är skönt att få läsa en killes perspektiv på hur det är att bli dumpad. Det spelar ingen roll om man är kille eller tjej, det gör lika ont att bli dumpad. Och man måste få sitta hemma och tycka lite synd om sig själv ett tag, slicka såren och bara sörja, innan man ger sig ut i världen igen. Känslan av skam över att bli dumpad, och att jämföra sig med sitt ex:s ”nya”. Det är många träffande faktorer i den här boken. Man kan inte annat än att tycka synd om och tycka om Jeppe. Man vill att han ska komma ur sin depp och träffa en ny kärlek. Om man gör det eller inte tänker jag dock inte avslöja här…

Boken är rätt lättläst och passar perfekt för både tjejer och killar i tonåren. Det går nog att göra en hel del diskussionfrågor till den här boken och att t.e.x använda under temat kärlek. Ibland kan det ju vara svårt att hitta bra böcker i det temat då de kan bli lite väl sötsliskiga, men för den här boken kan man få en liten annan inriktning.Jag tycker att den skulle passa bra i gruppdiskussioner eller liknande. Ett boktips med andra ord för er som fortfarande jobbar som lärare!

Bokmässa 2010

  • Härligast: Alla böcker.
  • Kändisar: Ernst Kirchsteiger, Lena Sundström, Ola Lindholm, Alexander McCall Smith, Martina Haag, Ernst Billgren, Frank Andersson, Glenn Hysén, Anna Jansson m.fl.
  • Buffligast: Mannen som nästan lyckades knuffa mig rakt ner i en barnvagn. Som tur var höll T mig i ett järngrepp. Jag sa till T att: tänk att lyckas knuffa ner en gravid kvinna rakt ner i en barnvagn – då har man verkligen lyckats.
  • Mysigast: Fikan på drickabackar med apelsinjuice och ”gosebulle”.
  • Sämst: Adlibris, vars monter bestod av två datorer.
  • Missen: Jag skrev inte ner platsen för bloggcafét i tron att det var ju lätt att komma ihåg. Väl där stod det still i gravidhjärnan. Och jag orkade inte gå omkring och leta.
  • Konstigast: Bokus, vars monter skulle finnas på område U. Var ligger U? Vi fattade ingenting.
  • Bäst: Alla bokinköp! Jag hittade allt jag var ute efter och lite till.
  • Smartast: Att jag hade valt att ha på mig mina Nike-skor. Sköna skor är a och o.
  • Snurrigast: Att hitta parkering. Först masade vi oss fram i bilkön vid Korsvägen (BIG mistake!) och sedan missade vi infarten till den tänkta parkeringen och kastades rakt ut på motorvägen igen. Suck… Vi fick åka en bit där innan första avfart och sedan försöka ta oss tillbaka.
  • Tanke till nästa år: Köp biljett på nätet innan!!! Jag har aldrig varit där under helgen förut och fick en smärre chock av den gigantiska kön in. Som tur var testade T att ta sig till en annan, mindre ingång där han kunde köpa biljett och sedan kunde vi gå före hela kön. Nästa år ska vi definitivt köpa biljetten i förväg.

Och så blev det ju en hel del bokinköp! T tyckte att årets utbud var sämre och jag tyckte att det var bättre. Men det har ju helt med tycke och smak att göra. Han köpte i alla fall 3 böcker och min skörd blev det här:

Och så fick Mini en liten bok som hette Bondgårdens djur där djuren var ulliga och lena att ta på. Hur gullig som helst!

Sammanfattningsvis hade vi en jättemysig dag på Bokmässan. För första året någonsin köpte jag inte en enda tidning. Normalt sett brukar jag köpa på mig en jättebunt, men av någon anledning tycker jag inte att det är lika roligt med tidningar sedan jag blev gravid. Jag har ingen aning om varför. Glad för det blev i alla fall T, som faktiskt bar alla böckerna precis hela tiden. Han är snäll, min man! Och för att vara snäll tillbaka höll jag mig vaken i bilen hela vägen hem, vilket var en stor bedrift kan jag säga. Men sedan somnade jag också på soffan redan 20.30 efter att ha ätit supergod kinamat. Härlig dag med härligt avslut.

På smällen! från A till Bebis av Ann Söderlund och Hannah Rosander

Åh vad jag skrattade när jag läste den här boken! Både till texterna och till de otroligt träffande illustrationerna av Sara Teleman. Både författarna själva och en massa andra (både tjejer och killar) berättar precis allt som man kan tänkas gå igenom eller fundera över under en graviditet. Sådant som ingen har berättat och som kan komma som en liten chock när man blir gravid. Förändringar i kroppen (det är inte bara magen som växer), humörsvängningar, konstiga matcravings och en massa, massa annat som man tycker är för pinsamt att ens nämna högt. Det är så befriande att läsa om alla andras upplevelser och jag sträckläste boken. När jag hade läst färdigt den kände jag mig så himla stark och min graviditet kändes plötsligt fullt normal. Jag kände mig dessutom vacker för första gången, och inte alls så där tjock och ”svällande” som jag tidigare känt mig. Härligt!

Om jag ska nämna något negativt med boken är att den ibland känns väldigt Stockholmsfixerad. Det är en jädra massa slang för en kvinnas kroppsdelar och många gånger fattar jag inte ens vad som menas. Ibland känns språket också lite… jag kan bara beskriva det som Stockholmska. Det känns rätt långt från min bräkande småländska. Dessutom tillägnas ett helt kapitel om att avstå från krogen och alkohol, vilket tydligen många tyckte var övermäktigt. Det känns helt främmande för mig som inte känner några som helst problem med att avstå alkohol (och aldrig ens testat att röka) och att avstå krogen är ju inga problem då jag aldrig är där som icke-gravid heller. Det kapitlet skummade jag faktiskt bara igenom. Det är säkert skillnad att bo i en storstad med alla lockelser än i en småstad där det liksom inte finns något som lockar ändå. Fast de där små negativa bitarna vägs med lätthet upp av alla andra roliga, smarta och intressanta kapitel!

Det här är en bok som alla gravida borde läsa! Och det är den perfekta boken att ge bort till en gravid kompis. Läs!

Gravid! av Katerina Janouch

Det är lite knepigt att skriva en recension av en bok som handlar om graviditet. Jag menar, innehållet i boken är ju en självklarhet. Den handlar om graviditet. Punkt.

Jag har bläddrat i en hel del graviditetsböcker i både bokaffärer och bibliotek och kommit fram till att de där torra, rent informativa faktaböckerna är inget för mig. Jag vill läsa om andras upplevelser, känslor och tankar. Och det tycker jag att den här boken bjuder på, både från författaren själv men också från flera andra. Det är jätteintressant läsning och det lugnar att få läsa om andra som har varit i samma situation som en själv. Dessutom fick jag svar på många funderingar som jag har haft men inte haft någon att fråga om. Och sådana finns det gott om kan jag säga.

Kort och gott, en läsvärd och intressant bok.

Ett barn blir till av Lennart Nilsson

Det är väl få som inte känner till den här boken. Det är en riktig klassiker.

Det här var den första boken om graviditet som hamnade i våra händer, och till skillnad mot många andra böcker i samma ämne känns det som om den här riktar sig mer mot båda föräldrarna. Tack vare alla bilder och informativ text om hur barnet utvecklas, är det lätt för båda föräldrarna att ta till sig informationen. Särskilt i allra början av graviditeten tycker jag att det är extra intressant att läsa om barnets utveckling. Redan de första veckorna händer så otroligt mycket inne i magen. Det är helt ofattbart att ett litet foster på bara någon centimeter redan har så mycket färdigbildat. Det är häftigt!

Om jag ska vara ärlig hoppade jag över en stor del av texterna. Fokus hamnade mest på bilderna och bildtexterna. En del av texterna kändes lite halvtöntiga. Första delen av boken var mest intressant, med själva befruktningen och de första veckornas utveckling av fostret. Kanske för att jag läste den när jag själv var alldeles i början. Jag kanske får ge den en ny chans när jag kommer mot slutet. I vilket fall som helst är det här nästan ett måste för alla gravida. I början när magen fortfarande är platt känns graviditeten så abstrakt och jag tyckte att den här boken hjälpte oss båda att förstå vad vårt lilla foster gick igenom därinne. Det abstrakta blev mer konkret.

I morgon är det dags!

För årets Bokmässa så klart! Vi skulle ha åkt i dag, men vi bestämde oss för att i stället återigen åka upp till Jönköping för att fixa med Projektet då det ska vara klart att köra igång 1 oktober. Spännande värre! Men i morgon släpar jag med sambon till Göteborg och böckernas värld! Och eftersom jag fortfarande inte har fått tillgång till Johanna Thydells nya bok blir det till att köpa den där. Kanske att det blir någon mer… Frågan är bara om jag ska passa på att titta/köpa lite barnböcker? Mini kommer ju ändå vara ett halvår gammal nästa Bokmässa och innan dess kanske jag vill ha något litet hemma. Fast det gååår ju i och för sig att köpa böcker även här hemma…

Om ni ser någon med putande mage är det alltså jag! 🙂

Efterlängtade nyheter!

Blir man glad eller blir man glad när man hör att Johanna Thydell äääääntligen har kommit ut med en ny bok?! Yes! som jag har längtat. Ursäkta att man vill bli lite älskad heter den. Den hamnar definitivt på måste-läsa-listan. Problemet är att jag upptäckte denna nyhet lite sent (den finns ju redan ute i handeln) så när jag tänkte klicka den på stadens biblioteks hemsida visade sig att jag hamnade på fjärde plats i turordningen. Fjärde plats! Det kommer ju att dröja alldeles för länge innan jag får den i mina händer. Och mitt köpanyaböckerförbud gäller ju fortfarande. För jag vet att den dagen jag bryter det kommer allt att släppa och Adlibris kommer att ta emot en jätteorder. Livsfarligt…

Men jag har gjort en deal med mig själv. Om jag fortfarande inte fått boken från bibblan lagom till Bokmässan så får jag faktiskt köpa den där. För när man åker på bokmässa kan man ju inte ha köpanyaböckerförbud. Då får man faktiskt shoppa! Eller?

Förra året höll sig i och för sig T stenhårt till regeln ”det-man-köper-får-man-bära-själv” och jag tror att inte ens en gravid sambo kan få honom att ändra det… Hmm… Jag måste shoppa med eftertanke med andra ord.

Saker som aldrig händer av Johanna Lindbäck

När jag i somras fick ett mail av Rabén och Sjögren där de frågade om jag ville ha ett recensionsexeplar av Johanna Lindbäcks senaste bok, ja då blev jag så klart själaglad! För även om hon är en av mina absoluta favoritförfattare äger jag faktiskt ingen av hennes böcker. Jag har alltid lånat hennes böcker på skolbibblan och sedan lämnat tillbaka dem med en liten tagg i hjärtat. Men nu har jag alltså en av böckerna i min ägo!

Huvudperson i boken är Andreas, som sista terminen på gymnasiet får flytta till sin pappa utanför stan då hans mamma fått jobb i Stockholm. Granne med pappa bor Erik som var Andreas var bästa kompis när han var liten, men som nu känns totalt främmande. I Andreas liv finns också Hanna, flickvännen sedan ett år tillbaka men som på senaste tiden har börjat bete sig lite konstigt. Hon är tjurig, undvikande och inte alls lika mysig som hon brukar vara. Men Andreas vill inte ta snacket, det där snacket som kan avgöra saker som han egentligen inte vill avgöra. Inte nu.

Men efter en helg i Stockholm hos sin mamma förändras allt. Andreas känner sig sviken av Hanna som har gjort saker han aldrig trodde hon skulle göra. Även de s.k. bästa kompisar har svikit honom då de vetat vad som har pågått utan att ha berättat något för Andreas om det. Den enda person som han känner att han kan umgås med är Erik. Det som han aldrig trodde skulle hända har hänt och de människor han trodde han kunde lita mest på visade sig inte leva upp till förväntningarna. Men även med Erik visar det sig bli komplicerat. Saker han trodde absolut aldrig skulle hända händer och han vet inte hur han ska göra.

Temat för boken är som sagt ”när saker som aldrig händer faktiskt händer” och det återkommer i flera olika skepnader. Det som är så typiskt för Johanna Lindbäcks böcker är att hon hämtar berättelser direkt ur vardagen, vilket gör det lätt som läsare att känna igen sig och kunna leva sig in i boken. Det Andreas drabbas av skulle kunna hända precis vem som helst och det är lätt att känna med honom i hans situation. Det som är skönt här är att Andreas verkligen sörjer och att det visas. Han tillåts vara ledsen och att visa det även utåt och man slipper det där tuffa spelet som annars ofta är vanligt när tonårskillar är ledsna i litteraturens värld. Men han får också hjälp att ta sig ur det.

Det här är en typisk Johanna Lindbäck-bok. Den har en berättelse tagen direkt ur vardagen och den har ett fantastiskt språk. Varje gång jag läser hennes böcker vet jag vilken skön läsning som väntar mig och jag vill alltid sträckläsa böckerna för att verkligen kunna grotta in mig i världen hon har byggt upp. Så jag lägger mig på soffan, drar en gosig filt över mig och sedan försvinner jag bort några timmar. Och när boken är utläst tvingas jag ta farväl av mina vänner, och min första tanke är varenda gång samma: undrar när hennes nästa bok kommer?

Har du aldrig läst något av Johanna Lindbäck tycker jag att du ska skämmas lite, faktiskt. Så stick iväg till närmaste bibbla eller bokhandel och skaffa någon av böckerna, vilken som helst, och läs!

Tidigare recensioner: En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa

Mycket mer än så av Sarah Dessen

Den här boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren och jag vill bara säga ett stort tack för att jag fick den här fantastiska boken! Jag är rädd för att jag hade missat den om jag inte fått den hemskickad. Usch vilken hemsk tanke. Tänk om jag hade missat den här godbiten?!

Auden är huvudpersonen. Hon är superduktig i skolan och har höga mål i livet. Men där hon lyckas i livet lyckas hon inte lika bra med vad många tycker borde ingå i en ”normal” tonårings liv. Hennes föräldrar är båda två akademiker på hög nivå och de har aldrig riktigt behandlat henne som ett barn. Deras skilsmässa sitter fortfarande som en tagg i Auden, som delvis har tagit på sig skulden för den. Hennes bror Hollis är hennes raka motsats. Han har tillbringat de senaste åren med att planlöst resa omkring i världen, festa, byta tjejer efter humör och bara leva livet helt enkelt. En present till henne från en av hans många resor väcker plötsligt frågor inom henne. Hon känner rastlösheten komma och det känns som om hon behöver göra något drastiskt. Hon väljer att packa väskan för att tillbringa sista sommaren innan college hos sin pappa, hans nya fru och deras nyfödda dotter Thisbe.

Sommaren i Colby hos pappan blir en helt ny upplevelse för Auden. Inget var eller blev som hon trodde. Hon får lära sig det sociala samspelet mellan jämnåriga och framför allt träffar hon Eli. De två gör tillsammans upp en plan att hon ska ta igen allt det hon missat under sin uppväxt.

Det här är en helt underbar bok! Audens sökande mot den uppväxt hon aldrig haft blir inte till någon töntig tonårsrevolt. Hon är fortfarande sitt gamla, skötsamma jag och det känns uppfriskande att hon behåller sig själv samtidigt som hon faktiskt också gör upp med sitt förflutna. Man följer hennes resa med stort intresse och Sarah Dessens språk leder berättelsen så enkelt framåt. Det är bara så skön läsning. Luta-sig-tillbaka-och-bara-njuta-läsning.

Den här boken har så många olika bottnar. Vänskap, kärlek, familj, fördomar, rädslor, hopp. Listan kan göras lång. Men framför allt blir jag så glad av att läsa den. När jag slog igen boken hade jag en sådan härlig känsla i magen. Det kändes som om jag hade tillbringat sommaren där vid havet ihop med Auden och de andra. Och ja, jag saknade dem när sista sidan var läst.

Tyvärr har jag inte längre möjlighet att kolla hur böcker tas emot av tonåringar, en förmån jag hade i mitt förra jobb. Jag hade definitivt velat sticka den här boken i handen på några elever för att se vad de tyckte om den. Det hade varit spännande. I stället får jag nöja mig med att säga till alla bloggläsare att läsa den. Tonåring såväl som vuxen. Läs!

Själv vill jag gärna läsa mer av Sarah Dessen!

Stjärnfabriken av Clare Naylor och Mimi Hare

Den här boken fyndade jag på second hand för en tia, vilket ju måste anses vara ett fynd för en helt oläst inbunden bok. Jag lyckas alltid hitta en massa olästa böcker där. De verkar i alla fall olästa om man ser till skicket. Förra besöket där resulterade i 6 st nya böcker hem, för endast 45 kr. Härligt, härligt!

Boken är en tvättäkta chick-lit och beskrivs på baksidan att påminna om Djävulen bär Prada, men jag skulle vilja lägga till att huvudkaraktären även har vissa drag av Bridget Jones. Det är ett klassiskt upplägg: Lizzie har en gedigen universitetsutbildning och en bakgrund inom politikens värld när hon kanske lite oväntat tar ett jobb som andre assistent åt en berömd agent på The Agency, en av Hollywoods största filmagenturer. Där befinner hon sig längst ner på karriärstegen och hamnar i ett liv hon inte riktigt förstår sig på med sin bakgrund. Precis som Andrea i Djävulen bär Prada bär hon helt fel kläder och gör stora misstag i början. Och precis som Bridget Jones har hon en förmåga att försätta sig i lite udda situationer med minst sagt udda människor.

Det är många hollywoodkändisar med i boken, men då de bara nämns vid förnamn får man gissa lite, vilket inte är särskilt svårt om man har någorlunda koll inom filmvärlden. Det är en smårolig och lättläst bok, med några delar humor och några delar romantik. Det är inte den bästa chick-lit jag har läst, men den får helt klart godkänt betyg. Sedan när man läser slutet kan man ge sig den på att det finns en uppföljare, och mycket riktigt så gör det det. Namnet på den boken avslöjar en hel del om hur det går för Lizzie, men för min del räcker den stund vi hade tillsammans gott och väl.

Tack…

… för alla fina kommentarer och grattishälsningar! 😀

Större delen av sommaren har jag tillbringat på soffan eftersom jag har varit så extremt illamående och minsta ansträngning har gjort mig helt utknockad. De senaste dagarna har dimmat i huvudet och hulkningarna lättat och jag har faktiskt kunnat röra på mig lite, och åka iväg med T på lite saker utan att tillbringa resten av dagen i liggställning. Det är en befrielse kan jag säga.

Det är ju också anledningen till min bloggtystnad i sommar. Det går liksom inte att skriva när hjärnan är som en tjock dimma och man knappt kan tänka. Det har blivit mycket film och tv-serier i sommar kan jag säga! 😉 Det är lagom aktiviteter. Det har faktiskt blivit några böcker också, en del om graviditet och en del ”vanliga”, lättlästa sådana så klart. Jag ska ge er några recensioner här framöver och egentligen borde jag rekommendera lite filmer också eftersom jag har plöjt sådana mängder av den varan.

Och även om jag låter lite gnällig över graviditeten nu måste jag säga att jag står lätt ut med illamående och dimma! Det är värt allt för känslan att veta att vår lill* bebis växer och frodas i mig. Jag har helt kapitulerat över det faktum att min kropp nu först och främst tillhör bebisen och dess behov. Och i tisdags när jag vaknade och märkte att jag bara över natten hade fått en odöljbar baby bump, ja den glädjen går inte att beskriva. Det blir mer verkligt när det syns.

I går fick jag äntligen chansen att berätta för min pappa och bror också. Jag har försökt få hit dem tillsammans i flera veckor och det har inte varit det lättaste. Jag kunde ju liksom inte säga anledningen och de trodde att det rörde sig om en helt vanlig fika. Det var stört omöjligt att hitta en tid då alla kunde och till slut hade jag lust att berätta nyheten över telefon i stället. Men jag höll mig som tur var. Och min brors glädje över att bli kallad morbror framöver var så härlig att se. Det rörde mitt redan så lättrörda hjärta.

Så, nu ska T, Mini och jag tillbringa resten av dagen här hemma med att måla vidare och att kolla på lite film. Om ni har tips på böcker ni tycker att jag borde läsa (om graviditet och/eller barn) så tas det tacksamt emot!

Ha det bra!

*det stora avslöjandet*

Åh, vad stort det låter att säga så… Men det är så det känns… Det känns verkligen hur stort som helst att berätta, samtidigt som det känns lite overkligt. Jag har liksom inte fattat det än. Men ju mer det börjar synas desto mer börjar det sjunka in.

Har ni förstått vad det handlar om nu? 😉

Japp, T och jag ska ha barn!!! Vi är världens lyckligaste som ni kanske förstår. Och det känns lite som om hela livet satts på paus och man bara väntar och väntar på att den lill* ska komma ut till oss.

Men, men. Ni behöver inte oroa er för att det här ska förvandlas till en gravidblogg nu. T och jag har skapat en privat blogg bara för oss där vi har skrivit våra tankar och upplevelser av graviditeten som ett minne för vårt barn. Jag har tänkt skapa en fotobok senare och då använda mig av de texterna. Sedan kommer jag nog inte kunna hålla mig från att skriva lite graviditetstankar även här… 😉 Men bara liiite.

Så, det var allt för nu. Puh… Ni skulle bara veta hur otroligt stort det känns för mig att skriva det här inlägget.