Jag blir mörkrädd när jag ser exempel på hur manipulerad vår mat är. Mat som vi ger våra växande barn. Mat som vi ger oss själva.
Här kommer två exempel som visar på fenomenet lång hållbarhet. En artikel och en video, som båda visar på samma sak. Läs artikeln och se videon. De flesta vet sedan innan att den här typen av mat inte är bra för kroppen, men då är det oftast ohälsosamma fetter som diskuteras. Inte lika mycket fokus läggs på alla E-nummer och vad de gör med maten.
Förra året introducerade T mig för Kettlebells, ett träningsredskap jag aldrig tidigare hade använt. Kettlebells är egentligen inget nytt fenomen, men det är först nu de är riktigt heta. Just nu är funktionell träning på var mans läppar och där passar Kettlebells alldeles utmärkt. Funktionell träning innebär att man går ifrån den statistiska traditionella styrketräningen där man tränar en isolerad muskel i taget, enbart för att bygga upp just den. I funktionell träning aktiverar man flera leder och muskler i varje rörelse och målet är att man ska få en funktionell styrka, d.v.s. en styrka man har nytta och användning av i verkliga livet. Det är alltså inte stora muskler som är målet, utan styrka och rörlighet i kroppen. Det är rolig träning, det är lite mer action med rörliga övningar där både kropp och knopp får jobba. Man blir svettig och man känner att man har aktiverat hela kroppen.
I den här boken ges en bakgrund till vad kettlebells är och man får tydliga instruktioner och bilder på övningar man kan köra. I slutet finns också flera olika program som man kan köra, där övningarna har satts ihop beroende på vad man vill fokusera på. Det är en mycket grundläggande bok som passar perfekt om man inte är så insatt i kettlebells och vill lära sig mer om det.
Kettlebells är perfekta att ha hemma, även om en del gym numera även kör pass. Du behöver bara en enda kettlebell för att köra igenom hela kroppen. Det enda man behöver är ett ställe där man kan tappa en kettlebell utan att förstöra hela golvet… De kettlebells vi har hemma väger 8 och 12 kg så tappar man dem kan man få härliga märken i golvet. Fast jag har (än så länge) aldrig tappat dem. Man har ju ett väldigt stadigt grepp om dem när man kör och man kastar ju inte direkt dem fram och tillbaka. Fördelen med kettlebells är också att det bara krävs några minuter för att få sig en rejäl genomkörare. En stor fördel med kettlebells är också att man jobbar med dem en bit ifrån kroppen vilket gör att man måste tänka på sin bålstabilitet för att kunna hålla emot. Det är alltså perfekt core-träning och träning för hållningen i övrigt. Och en bra hållning vet väl alla är a och o för en sund kropp?
Vill du testa själv? Här finns tips på några enkla övningar att börja med.
Det finns flera bra videos på youtube som visar övningar med kettlebells. Linus Johansson har själv lagt ut flera, baserade på boken. Här kommer en av dem:
För er som inte har testat att träna med kettlebells måste jag uppmana er att göra det! Tänk sedan när våren kommer och man kan träna utomhus. Då är ju en kettlebells helt outstanding! Och roligt är det också!
Jag kan inte låta bli att utnämna Maria Montazami till min nya idol! Kvinnan är ju bland det roligaste som finns. 🙂 T och jag har suttit och kollat på Svenska Hollywoodfruar på nätet och Maria slår de andra med hästlängder. Jag hade kunnat följa programmet med bara henne.
Vi har börjat skicka ut nyhetsbrev till våra patienter och tanken med dem är att vi ska inspirera dem till att göra bättre livssval. Varje val vi gör väljer hur vi vill må. Goda val ger goda vanor som ger sund livsstil. T och hans kollega håller hälsoklasser nästan varje onsdag kväll där de pratar om kost, rörelse och tanke. Nyhetsbreven blir som en slags förlängning av dessa hälsoklasser.
Jag tänkte att även ni, mina kära läsare, ska få ta del av i alla fall en del av innehållet i dessa nyhetsbrev. Så att även ni kan tänka till om era dagliga val och livsstil. Man tar till sig det man vill och kan. Alla val är ens egna.
Visst är det gott med ett glas coca-cola till maten? Det tycker nog många och häller upp ett glas utan att kanske tänka på vad det egentligen innehåller. När folk låter sina tvååringar dricka flera glas blir jag lite mörkrädd (eller rättare sagt mycket). Vill du veta vad som händer i kroppen timmen efter att du har druckit det där glaset?
Intressant såväl som skrämmande läsning. Nu ska man i och för sig inte lägga all skuld på coca-cola eftersom det finns många läsksorter därute som får kroppen att reagera på precis samma sätt. För en månad sedan kom dessutom rapporter om att mycket läskdrickande kan ge cancer. Svenskar får i allmänhet i sig alldeles för mycket socker. Visste ni att vi är världens största godisätare? Tydligen äter vi mest godis av alla i hela världen! Snacka om att gå omkring i ett sockerrus.
Är du sockerberoende? Testa här.
I höstas fick jag ett mail från Patrick Belfrage som är författare till den här boken. Han undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar av hans bok. Lite full i skratt blev jag allt, eftersom boken utspelar sig i Frankrike och handlar om honom och hans fru som valde att tillbringa en del av året där i stället för Sverige. Just den tanken har nämligen även T och jag. I framtiden vill vi kunna växla boende mellan Sverige och, om T får bestämma, Frankrike. Så när mailet kom kändes det lite som ett tecken! Extra glad blev jag också över att han hade signerat boken. Kul!
Av olika skäl läste jag inte boken förrän nyligen. Det var som balsam för själen att se alla härliga bilder från gården i Frankrike. Det var precis vad jag behövde i min vinterlåga sinnestämning. Tyvärr visade en av de sista bilderna en snötäckt gård så där fick mina drömmar sig en liten törn. Eller så får vi helt enkelt flytta mer söderut i Frankrike!
Boken består som sagt av hans skildring över hur det var att renovera ett hus och bosätta sig i ett annat land där man lever efter helt andra normer än vad man är van vid. Han har själv fotat bokens bilder och det blir lite som att få smygtitta i någons privata dagbok. En bra presentbok för någon som tycker om Frankrike eller för någon som kanske har planer på att flytta utomlands. För min del blev den ju extra intressant just för att jag kan se mig själv bo där någonstans i trakterna, i framtiden. Jag är gärna en sjusovare och jag ligger gärna under ett olivträd med en bok framför näsan. Det låter som ett helt ok sätt att fördriva tiden på.
Tack för boken Patrick!
Med tanke på mitt förra inlägg, om att vår mat ska vara vår medicin så är det precis vad den här boken säger. Både den och den här boken som jag läste förra året går grundligt igenom olika livsmedels positiva effekt på vår hälsa. Jag älskar sådana här böcker. För mig och T är det här helt naturligt tänkande och så som vi försöker leva. Vi äter t.ex. ingen pasta eller liknande till våra måltider. Vi äter antingen bara grönsaker eller lite quinoa till. Vi äter så mycket ekologiskt vi kan. Vi dricker inte läsk eller saft. Om vi köper godis blir det chokladöverdragna nötter eller ren choklad, mörk sådan. Vi försöker undvika tillsatser, halv- och helfabrikat, sockerstinna produkter och näringsfattig mat. Och vi ser det inte som om vi missar eller saknar något. Tvärtom. Maten vi äter känns ren, smakrik, god och mättande. Man blir pigg och stark av den.
Man blir vad man äter, har man ju hört ett antal gånger. Och det är ju helt sant. Människan är idag den sjukaste biologiska varelsen, med husdjuren på en andra plats. När T och hans kollega håller sina Hälsoklasser pratar de om att vi numera äter artfrämmande kost. De ställer alltid frågan: ”varför matar vi inte sälar med gräddbakelser eller giraffer med falukorv?” Och saken är att många av oss skrattar när vi hör en sådan dum fråga. Men varför tycker vi att det är ok att vi själva äter det? Våra kroppar är knappast byggda för den sortens mat. Ändå är det mycket sådan just artfrämmande mat som vi stoppar i oss, utan att egentligen tänka oss för. Jag läste i någon bok en bra kommentar: att vi har aldrig spenderat så mycket pengar på kokböcker eller tillbringat så många timmar framför tv:ns matlagningsprogram som idag. Ändå spenderar vi allt mindre tid i köket med att laga mat. Det ska gå fort och enkelt och då blir det gärna halv- och helfabrikat som används för att skynda på matlagningen.
Jag tycker att det T och hans kollega säger om val är så himla bra. Varje val vi gör är ett vägval som väljer vilken väg vi tar. Alla gör vi våra egna val. Mat ska däremot aldrig handla om ”får inte, ska inte”. Med kunskap kommer man långt och gör lättare de val som främjar vår hälsa. För visst skulle vi aldrig hälla i diesel i en bensindriven bil? Det är ju helt fel bränsle för maskinen. Men idag har vi dålig koll på vad som är rätt bränsle för våra kroppar. Många av oss saknar den kunskapen.
Vill man lära sig mer om mat och dess påverkan på vår kropp kan jag verkligen rekommendera den här boken. Förhoppningsvis ger den inspiration att göra hälsosamma val bland de livsmedel som finns.
//Hippokrates ca. 400 f.Kr.
Vi håller på att köpa in böcker till ett litet bibliotek på jobbet. Vår tanke är att samla intressanta böcker om hälsa som våra patienter kan få låna hem så att de kan få bättre kunskap i ämnet. T och hans kollega håller ju regelbundet Hälsoklasser på kliniken, och böckerna vi köper in ska ha samma grundtanke, ungefär i alla fall. Jag är den som är inköpsansvarig för böckerna och utlåningen av dem, och då måste jag ju så klart läsa dem också. Härligt jobb man har! Därför kommer det att bli en hel del böcker om wellness här framöver.
Jennie Widegren känner nog de flesta igen, inte minst för hennes inblandning i dansgruppen Bounce. Jari Ketola är för mig mest känd för att ha skrivit träningsböcker, men han har även ett förflutet som idrottsman. Jag är ju inte ett dugg intresserad av att titta på idrott, så just de meriterna har gått mig blankt förbi. Tillsammans har de gjort den här informativa boken om träning hemma. Boken inleds med ett kapitel om upplägg och sedan går de igenom alla olika rörelser med tydliga bilder och instruktioner om hur de ska utföras och vad syftet med dem är.
Efter att jag träffat T har jag lärt mig att det kroppen behöver inte är träning utan rörelse. Innan tränade jag för hårt, för enformigt och utan mål. Jag trodde att 4 pass i veckan på gym var vad min kropp behövde. Sedan träffade jag T som ställde jobbiga frågor om vad jag ville med min träning, vad min planering var och hur jag prioriterade. Frågor jag inte hade en susning om. När jag slutade jobba som instruktör blev det så mycket tydligare. Jag behöver inget gym, min kropp behöver rörelse och det kan jag lika gärna göra hemma. Det är bättre att träna flera kortare pass i veckan än ett eller två jättepass. Regelbundenhet är ledordet. Förutom styrka är också rörlighet ett av mina träningsmål. Jag vill ha en stark och rörlig kropp och då måste jag ju välja övningar som främjar just det.
Den här boken gillade jag just för att det handlar väldigt mycket om just styrka och rörlighet. Man ska klara att bära upp sin egen kropp i olika rörelser och man ska kunna kräva av sin kropp att den är rörlig och smidig. Övningarna är enkla att förstå och de går att plocka ihop till olika pass man med lätthet kan träna både hemma och på resan. Jag tror att en del av rörelserna kan vara svåra att utföra om man är helt otränad, just för att de fokuserar mycket på balansen, men då är det ju perfekt att ha som målsättning att kunna utföra dem. Jag fick lite nya uppslag på övningar som jag ska testa att köra här hemma. Till de flesta övningar krävs bara en handduk och en matta. En träningsmatta är en relativt billig investering och tar inte upp en massa plats hemma.
Alla har tid för åtminstone en liten stunds rörelse (tänk rörelse i stället för träning) varje dag och med hjälp av den här boken får man värdefulla tips på bra övningar. En bok som jag verkligen kan rekommendera! Tänk på att rörelse = näring för hjärnan!
När vi var i Ängelholm och hälsade på två kiropraktorkollegor där, fick vi låna säsong 1-5 ur serien 24 av dem. Jag har aldrig sett serien, medans T har sett något enstaka avsnitt någon gång. Vi var där första fredagen i februari och nu är vi inne på tredje säsongen… Ähum… Det har blivit en heeel del tittande med andra ord. T och jag är inte så mycket för att kolla på tv, men vi tittar väldigt gärna på film och hela serier på dvd. Jag kan ju säga att både T och jag är hängivna Jack Bauer-fans nu. Fy fasen vilken kille han är! Det han inte kan är inte värt att kunna.
Nä, nu ska vi kolla på ett avsnitt till! Och sen är det ju Melodifestivalen i kväll. Hittills har den varit den absolut sämsta så länge jag kan minnas, så jag håller tummarna för att vinnarlåten kommer i kväll.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Inget nytt här inte. Jag gjorde testet hos Barnens bokklubb om hur bokberoende jag är. Resultatet?
”Du är bokberoende, men läsningen tar inte över ditt liv.” Fast det där håller nog inte T alltid med om… Han tycker att det blir lite väl mycket böcker ibland. De är framför allt tunga att bära när man ska flytta. Det lärde han sig the hard way, om man säger så.
”Det är vanligt att man är en så kallad periodare, alltså att man läser väldigt mycket under vissa perioder.” Det kan jag verkligen skriva under. När jag kommer in i ett lässtim bara rullar det på.
Förra veckan drömde jag fruktansvärda mardrömmar. Särskilt natten till lördagen. Jag drömde en massa olika hemska drömmar som alla handlade om döden på något sätt och en av dem innehöll mamma. Jag har nästan inte drömt om henne alls under de här 9 åren efter hennes död och därför tar det alltid väldigt hårt när det väl händer. Men just fredags natt drömde jag en så läskig dröm om just henne att jag inte återhämtade mig under hela lördagen. Allvarligt talat kände jag mig som en zombie hela lördagen. Jag kunde inte tänka klart. Huvudet kändes som om det var fyllt med tjock, seg gröt. Jag kände mig helt ärligt helt dum i huvudet.
När jag började fundera på varför jag drömde så mycket om döden förra veckan slog det mig att det kan ha varit boken jag läste som satte igång det. Jag började läsa Dödens nycker av José Saramago, som handlar om hur döden slutar att ske i ett land och hur invånarna först gläds åt det men sedan inser att de trots allt fortfarande skadas och blir sjuka. De blir levande döda i stället, utan att varken blir bättre eller sämre. Det är en ruskigt intressant och tankeväckande bok, men för mig blev det nog för mycket. Så i lördags lade jag boken åt sidan och börja läsa Dumpa Matthew i stället för att läsa något lättläst som inte kunde få tankarna mot mardrömmar. Och nu har jag haft två mardrömsfria nätter då jag har vaknat utvilad och pigg.
Frågan är hur mycket en bok egentligen kan trigga igång huvudet? Vågar jag fortsätta läsa den? Det kan ju vara annat som spelar in och gör att jag hade så många mardrömmar. Läskigt var det i alla fall. Det var länge sedan jag drömde så intensivt och sådana kraftiga mardrömmar. Usch… Bara jag tänker på dem får jag bilder från drömmarna i huvudet.
Förra året kommenterade T att han tyckte att jag läste för mycket böcker som gav mig negativ energi och efter det har jag försökt tänka mer kritiskt till innehållet innan jag börjar läsa. Tyvärr känns det då ibland som att det mest blir kärlek och chick-lit över på listan, men å andra sidan; vad gör det? Historiska romaner skulle kanske också passa. Vad som helst bara jag slipper mardrömmarna i alla fall. Och jag som aldrig har haft problem med att se t.ex. skräckfilmer. Men böcker fixar jag tydligen inte?
Det här är en bok från Bokmässan och nu har jag alltså läst ut alla böcker jag köpte där. Nu köpte jag i och för sig inte så många men ändå…
Helen ska nart fylla 40 år och börjar tycka att hennes liv står stilla. Hon är sedan 4 år tillbaka älskarinna till den nästan 20 år äldre Matthew, som också är hennes chef. Hon tjatar och tjatar på honom att han ska lämna sin fru och inte förrän hon själv börjar fundera på vad hon håller på med och om hon egentligen ens är intresserad av honom längre; ja, då gör Matthew slag av saken och flyttar från sin fru. En dag står han utanför Helens dörr och konstaterar att han ska flytta in och att han älskar henne så oerhört. Och Helen kan ju knappast låta bli att ta emot honom när hon tjatat så på honom. Men när hans saker invaderar hennes tidigare så lugna, sköna lägenhet känner hon att hon inte alls vill ha honom längre. Hon funderar på hur hon ska få Matthew att själv inse att han inte alls vill bo ihop med henne. Hennes plan går dock inte riktigt samma väg som hon själv planerat.
Det här är en sjukt rolig bok! Det händer så mycket grejer hela tiden och Helens liv blir bara mer och mer komplicerat och hon tvingas hitta på den ena lögnen efter den andra. Jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger åt alla omöjliga twists som boken tog. Och visst, det är inte supersvårt att lista ut handlingen, men det gör inget. Det är totalkul ändå. Det känns lite som att se en sitcom på tv, fast i bokform. Språket är rappt och det serveras många oneliners, och det är också det som bidrar till att boken blir så rolig. Både Jane Fallon och henns man arbetar inom tv, så det kanske inte är så konstigt att boken påminner om tv-formatet. Att boken ska bli film med Jennifer Aniston är inte heller ett dugg förvånande.
Nej, det här är ingen djup bok och egentligen är ämnet extremt tragiskt. Men oj så kul. Läs den om du vill ha en lättläst, underhållande och fartfylld bok.
Undrar ni hur det går med mina mål för 2010?
Jodå, jag jobbar på dem!
De andra målen har det inte blivit så mycket av med ännu, men just nu är det svårt att rida p.g.a den djupa snön (det blir kortisar bara) och mina promenader är inte lika roliga när man håller på att halka sig fram hela rundan. Nya jobbet har tagit rätt mycket energi också, men när jag börjar komma in mer i det kan jag ha mer ork och tid över för både hemmets renovering och träning/ridning. Och nej, jag har inte fortfarande inte kopplat ihop min dator och därför inte kunnat jobba med mina bilder eller ny header till bloggen. Jag ska, jag ska…
Ett av mina mål med min läsning i år är ju att jag ska läsa minst 7 böcker på engelska. Att det blev just den siffran beror mycket på att jag hittade just 7 st böcker på engelska i en flyttkartong; alla olästa. Just den här boken hittade jag på Erikshjälpen för 5 kr, helt oläst. Snacka om fynd!
Boken handlar om familjen London som bor just i London. Mamman i familjen lär känna en man vid namn Gervase och hon och maken låter honom flytta in tillfälligt hos dem. De tre (vuxna) sönerna Tony, Sean och Ned tycker alla att det är lite märkligt, men efter ett tag märker de att den där Gervase är väldigt speciell. Han blir hela familjens stöttepelare och hjälper dem att prata ut om sina problem och att ta tag i sina liv. Och alla tre sönerna har problem med kärleken, jobbet eller livet i största allmänhet.
När man hör vad boken handlar om blir man kanske inte särskilt lockad att läsa den. Det låter liksom bara skumt. Att jag köpte boken var för att jag har hört talas om Lisa Jewell och var nyfiken på att läsa något av henne. Så vad tyckte jag då om boken? Först var den lite segstartad och det tog lite tid att lära sig vem som var vem och att få ihop trådarna. När man väl kommit in i det flöt det på, storyn lyckades få ordentligt fäste och boken blev till slut svår att lägga ifrån sig. Jag ville veta hur det skulle gå för alla karaktärerna i boken, dessa ibland lite småknäppa och konstiga, men ändå roliga, människor. Skummast av alla var helt klart Gervase, vars roll i boken inte var helt solklar och jag tycker väl att det känns lite märkligt att han egentligen är huvudrollen och den som har namngett boken.
Den hamnar inte på listan över mina favoritböcker, men den var småmysig och rätt skön att läsa. Den fick mig i alla fall att vilja läsa fler böcker av samma författare. Jag är inte så van att läsa brittisk engelska och det var en del uttryck och fraser som jag fastnade på ibland, som jag aldrig tidigare hört. Inte ens T kunde hjälpa mig med översättningen där eftersom även han är amerikansk i sin engelska. Nu kommer jag inte ihåg jag om mina andra 6 böcker här hemma är brittiska eller amerikanska, men jag får väl hoppas på att det är en blandning så att jag får lite av båda varianterna.
Så, ska ni andra läsa den? Tja, det var som sagt mysig läsning. Roligt, lättsmält och lagom engagerande. En bok som ger en feelgood-känsla och det är ju inte helt fel. Den finns säkert att köpa på svenska också om man hellre vill det.
Jag har en fundering. Häromdagen träffade jag en kompis pappa som var så enormt negativ till att jag har bytt jobb. Join the club, liksom. I alla fall. Han frågade mig: ”jaha, vad ska ni prata om hemma nu då? Jag vet andra par som jobbar ihop och de säger alla samma sak: vi har inget att prata om när vi kommer hem.” Jag blev helt paff. Jag var tvungen att diskutera det med T när vi kom hem. För vad menade han? Pratar alla par bara jobb när de kommer hem? Är det så? Innan när vi hade olika jobb var vi noga med att inte prata jobb hemma. Vi pratade av oss en stund när vi kom hem och sedan var det slutpratat om jobb för resten av kvällen. Då ville vi prata om annat, mer givande. Nu när vi jobbar på samma jobb kör vi med samma princip. T:s kollega A har ju sin fru på jobbet också och de har en deal att prata max 15 min jobb när de kommer hem.
Så, min fråga till er som läser här blir då: pratar ni mycket (bara) jobb hemma? Har ni några bestämmelser om en viss tid eller hur gör ni?
Jag blev bara så fundersam efter hans uttalande. Först tänkte jag att han kanske menade att man pratar med varandra så mycket under dagen att alla samtalsämnen är slut när man kommer hem, men det verkade inte alls vara så han menade. Jag påpekade ju till och med för honom att T och jag bara ses på lunchen och så kanske någon minut då och då under dagen. Han var fortfarande lika neggo dock. Jag måste säga att jag är smått chockad över hur många det är som engagerar sig så i mitt karriärbyte. What’s the big deal? Och alla, och jag menar verkligen alla, avslutar alltid med att säga: ”jaja, du kan ju alltid gå tillbaka till läraryrket. Du har ju både din utbildning och din erfarenhet kvar.” Folk vägrar verkligen ta in att jag inte trivdes att jobba som lärare, att jag inte har någon som helst tanke på att gå tillbaka och att jag trivs kanon på nya jobbet. Det är väl jättebra att jag har hittat ett jobb som jag trivs med?
