Men åh… Nu har jag läst alla Johanna Lindbäcks böcker. Vad ska jag läsa nurå?

Boken handlar om Nina och Daniel, två tonåringar vars föräldrar blivit kära i varandra. Daniel, hans brorsa Wille och deras pappa flyttar ner till Nina och hennes mamma i Umeå. Där ska de tillsammans bygga upp sitt nya liv. Nina och Daniel är lika gamla och ska båda två börja på Natur, i samma klass dessutom. Men det där med att vara låtsassyskon är inte så himla lätt, för hur ska man egentligen vara mot varandra när man inte är syskon men är det ändå? Och vad gör man om man märker att man egentligen tycker lite för bra om sitt nya låtsassykon?

Det mest briljanta med den här boken är det som inte sägs. Daniel och Nina turas om att berätta i boken och som läsare får man dessutom följa deras tankar. Vad de säger till varandra är ofta en helt annan sak än vad de faktiskt tänker inombords och om de bara hade sagt allt det de också tänkte skulle allt ha varit så mycket enklare för dem båda.

Precis som med hennes två andra böcker En liten chock och Tänk om det där är jag är det här bra, bra, bra! Nu är min uppmaning till er att läsa någon (=alla) av Johanna Lindbäcks böcker! Behållningen är lika stor även om du råkar vara lite äldre än målgruppen. Så – läs nu!

Jag älskade Johanna Lindbäcks första bok En liten chock.  När jag hamnade i anti-läs-koma förra året var det hennes andra bok Min typ brorsa som jag försökte bota min hemska åkomma med. Tyvärr lyckades inte ens den få upp mig, så jag läste bara en del av början. Men jag ska göra en omläsning så fort boken kommit tillbaka in i biblioteket. Den är garanterat lika bra som de övriga.

Tänk om det där är jag handlar om Agnes vars familj har bestämt sig för att lämna Stockholm för Umeå. Agnes första år på gymnasiet blev en total flopp, för att uttrycka det milt. Hon blev utfrusen i sin klass och hade inga kompisar. Inför flytten till Umeå gör hon upp en lista på hur hon ska vara och vad hon ska göra för att det inte ska bli fel på den nya skolan. Allt hon vill är att få en ny chans, en chans att få vara precis som alla andra. Få vara med och slippa sitta hemma ensam varje helg och varje kväll och låtsas inför föräldrarna att hon gör det för att de har så himla mycket att plugga i skolan.

Precis som första boken är språket och dialogen helt underbar. Jag tycker fortfarande att Johanna Lindbäck och Johanna Thydell har stora likheter just där. Och det menar jag positivt för jag älskar deras sätt att skriva. Språket är som rinnande vatten som flyter på så lätt och naturligt.

Jag sträckläste boken härom kvällen och det var så härligt att läsa en ungdomsbok som inte är nattsvart. För även om boken handlar om ett tungt ämne skildras det positivt och hoppfullt, för Agnes får ju faktiskt en ny chans i livet. Och det bästa av allt är att hon får klarhet i att det var hennes gamla klasskompisar det var fel på, inte henne. Många ungdomsböcker är så mörka och tunga och man mår bara dåligt av att läsa dem, men här är äntligen en bok som lyfter sinnet och ger något positivt till läsaren. Stort plus i kanten för det.

Vad kan jag säga mer? Jag älskade den här boken och lade ifrån mig den med ett leende på läpparna och en härlig känsla inombords. Det är en bok som definitivt kan användas som diskussionsunderlag i klassrummet, men den här gången ville jag bara läsa en bok för min egen skull.

Läs den! är min rekommendation. Nu ska jag bara vänta på att Min typ brorsa blir återlämnad på skolbibblan så att jag kan läsa även den.