I veckans Bokbloggsjerka är frågan – Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Åh, jag blir ganska säkert den enda som svarar så här, eftersom det verkar vara en av de mest populära genrerna bland alla bokbloggare (och svenskar överlag?).
Jag har för länge sedan insett att jag inte står ut med att läsa deckare, och jag har för länge sedan (i alla fall någorlunda) accepterat att så är fallet. Jag tycker att de ofta är väldigt tråkiga och enformiga och handlar om samma sak. Men framför allt har jag svårt för våldet. Jag vill inte läsa om detaljerat våld, blod, elakhet och liknande. Jag vill inte ha in det i mitt sinne. Värst är det när det handlar om barn eller djur – då kan jag bli illamående och börja gråta, så illa berörd bli jag. Då läser jag mycket hellre om kärlek, vänskap, relationer och sådant som gör mig glad. Mesigt? Ja, kanske det. Men sådan är jag.
Men. Jag önskar ibland att jag kunde läsa deckare. Det verkar mysigt att följa serier som kan fortsätta i bok efter bok. Jag kan känna mig lite utanför när folk diskuterar deckare, författare och kända karaktärer och jag inte fattar ett dugg. Jag önskar att jag också kastade mig efter min favoritförfattares nya deckare för att få läsa fortsättningen.
Kompromissen är att jag försöker hitta ”snälla” deckare som inte innehåller så mycket våld eller detaljer. Som är spännande utan att vara brutala. Där jakten består mer av ett pussel av ledtrådar än detaljerade beskrivningar av mördarens tankar. Då funkar det bättre. Ännu bättre är det ju om deckaren kanske mer handlar om något helt annat, där det finns annat att fokusera på. Som att man drar in en arkeolog som hänger sig åt historiska detaljer. Då är vi inne på mina nördämnen, då kan även jag hänga med.
Jag har blivit ännu mesigare sedan jag blev mamma, så en del deckare som funkade innan dotterns ankomst skulle absolut inte funka nu. Jag har accepterat att det är så, och det är inget att sörja egentligen. Läsning ska vara en njutning, inte ett tvång. Jag har rensat ut min bokhylla och skänkt bort olästa deckare som jag vet skulle vara för våldsamma för min smak. Sambon har ibland läst en del av dem och sagt att ”nej, det är inget för dig”, och då har de i stället skänkts bort.
Så, för att hålla lite koll läser jag andras recensioner för att ha ett hum även om deckarvärlden. Ibland rycks jag med av entusiasmen och lånar hem en massa deckare för att ”nu ska jag också minsann”, men det slutar alltid med att de lämnas tillbaka olästa. Deckare funkar helt enkelt inte för mig. Jag är för mesig, det bara är så.
Ja herrejösses, men så är det faktiskt. Bloggen fyller hela 6 år nu i mars! Jag vet dock inte exakt när i mars eftersom jag hade städdagar härinne för 2 år sedan när jag delade upp bloggen i två delar – en bokblogg och en personlig. I början hade jag ju allt mixat i en och samma. Under städningen och flytten raderade jag en massa inlägg som jag inte ville ha kvar, och då rök faktiskt några av de allra, allra första (inget att sörja direkt…). Därför vet jag inte exakt när bloggen fyller, men att det är i mars vet jag säkert.
*malins bokblogg* 