När jag lånade den här boken visste jag egentligen inte så mycket av vad den handlade om, mer än att den skulle vara ”het”. En riktig snackis som jag lånade för att jag blev nyfiken.

Men så började jag läsa och höll på att banka boken i soffbordet i ren frustrationen över huvudpersonen Anas eviga rodnande, sida upp och sida ner. Jag hade i stort sett bestämt mig för att helt enkelt ge upp, när jag under en jobblunch hamnade mitt i en lyrisk diskussion om just den här boken. Hem och fortsatta läsa igen för att ge den en ny chans – bara för att hamna i samma frustration igen. Jag bestämde mig för att ge den ännu en (sista) chans under helgen då jag ännu en gång hamnade i en lyrisk diskussion med en kollega som sa till mig att hålla ut, inte ge upp. Belöningen skulle komma.

För er som eventuellt har missat handlar boken i stort sett om två personer. Den otroligt snygga och oerhört rika affärsmannen Christian Grey och den blyga och oerfarna studenten Anastasia Steele, eller Ana som hon kallas. De träffas när hon ska intervjua honom för en tidningsartikel. Hon gör det som en tjänst åt sin vän som fått förhinder. Någon slags kemi dem emellan gör att Christian söker upp henne efteråt och ganska snart inleder de ett slags förhållande. Ana är den oerfarna oskulden och han den erfarna läraren. Han vill att de två ska inleda ett dominans-förhållande där han är den dominerande och hon undersåten som ska lyda.

Och det är väl i stora drag vad det handlar om.

Jag funderade under hela läsningen vad det är som gör att boken har blivit så omåttligt populär. Varför så många läser den och lovordar den så otroligt. Varför den har sålts i sådana mängder. För jag ska ärligt säga att jag inte förstår grejen med den. Den är t.o.m. obehaglig att läsa ibland. Våldet, makten över henne, hennes rädsla och hennes vilja att han ska vilja ha henne som flickvän och inte bara som en undersåte. Hans dubbla personligheter. Jag skummar igenom vissa partier för att undvika det allra värsta.

Återigen – vad är det som alla lockas så av i den här boken? När jag har frågat kan ingen riktigt förklara, bara att de vill läsa de andra delarna så fort som möjligt. Någon jämförde med Heathcliff från Wuthering Heights. Någon påpekade att man funderade över hur man själv skulle ha gjort om man hamnade i Anas situation. Eller så vill ingen riktigt erkänna att de helt enkelt fastnade för de detaljerade sexbeskrivningarna. För det är väldigt detaljerat och ingående. Inget lämnat åt fantasin där inte.

Jag vet faktiskt knappt vad jag ska skriva om boken, men om man vill läsa mer om hypen och bakgrunden till boken och vad andra diskuterar kring den, kan jag rekommendera att läsa vidare här.

Jag är väldigt kluven till den här boken. Jag tyckte att den var grymt irriterande ibland, och direkt obehaglig ibland, men samtidigt ville jag läsa vidare och se hur det gick. Om det blev kärlek eller inte. Om Ana skulle kunna förstå att hon inte kan förändra honom med sin kärlek. Och det kanske är där svaret på min fråga finns. Varför så många läser och lovordar boken. För min del vill jag i alla fall inte läsa de andra delarna. Det räcker med del ett för min skull. Även om slutet med all tydlighet visar att det kommer mer.

Men säga vad man vill om boken – den har skapat debatt och väckt intresse. Om inte annat tycker jag att man kan läsa boken för att ta del av debatten. Och det är bara att konstatera att jag har aldrig sett en bok nämnas så ofta på Facebook. Alla läser den, alla kommenterar den och de flesta verkar gilla den och då särskilt Christian Grey. Det sistnämnda är jag helt frågande inför.

Röriga tankar om en väldigt annorlunda bok. Nu har jag i alla fall läst den och stillat min nyfikenhet.