Åh, vilken bok det här är. Det här är ett bra exempel på när skönlitterär ger lärdomar. Den här boken handlar om hur det är att vara kvinna i Sydkorea och det är en fiktiv berättelse blandat med fakta. Det är intressant, lärorik och ofta omskakande läsning som gör mig både ledsen och förbannad.

Kim Jiyoung är en helt vanlig kvinna i Sydkorea. Hon får tidigt lära sig att det är männen som är viktiga och att hennes bror alltid kommer först. Att få en son är oerhört viktigt och flickfoster blir t.o.m. aborterade.

Hon arbetar hårt och försöker komma framåt i livet och karriären, men hon lever i ett samhälle där kvinnor förväntas sluta jobba helt efter att de har fått barn. Under hela sin livstid får hon utstå trakasserier, att ständigt bli förbisedd, att vara rädd när det är mörkt och hon möter en man. Och det är alltid hon som kvinna som får skulden om/när något händer, för det är aldrig mannens fel.

Det må handla om Kim Jiyong men hennes berättelse speglar alla kvinnors upplevelser. Systrar tvingas arbeta för att bekosta sina bröders studier, för det är alltid mannen som ska ta sig vidare. Flera gånger tvingas hon bita ihop och inte säga något, trots att hon egentligen vill stå upp och säga ifrån mot orättvisor. Mitt hjärta blöder för henne under läsningen och tyvärr kan man som kvinna även känna igenkänning vid flera situationer.

Boken kom ut redan för 10 år sedan och har också filmatiserats, och jag är tacksam att den nu översatts till svenska. Det här måste vara en perfekt bok att bokcirkla om och jag önskar också att det är en bok som når ut till många läsare. Det är en tunn bok med ett väldigt stort innehåll.