Här är mitt nya bibliotek. Två rum består det av och det har öppet onsdagar, vilket är kanon för då är jag ledig.
Jag kan ju förstås låna inne i Jönköping också, eller i bokbussen, men det är ju lyx att ha en liten bibbla även här i byn. Så länge den nu får finnas kvar.
Men visst är det gulligt? Lite Bullerbyn-känsla över det tycker jag.
Det pratas alltmer om gifterna i vår vardag, hur vi omger oss med kemikalier som kan skada oss. Samtidigt som kemikalierna ökar och larmrapporterna blir alltfler finns det också en omvänd sida. Medvetenheten har ökat och därmed också en grönare och mer miljövänlig sida från företagen. Det finns alternativ som är bra val, som gör att vi kan minska kemikalierna i vår vardag. Det går att göra hemmet mer miljövänligt och säkrare för hela familjen. Och det är just där den här boken kommer in.
Den här boken gör det enkelt att välja rätt produkter när man ska handla till sitt barn. För det handlar mycket om att man inte ska få panik och slänga allt man äger för att köpa nytt. För vem har råd med det? Det är bättre att i stället göra medvetna, bättre val nästa gång man handlar. Nästa gång man handlar kläder eller leksaker eller vad det kan vara. Med tydliga rubriker som Leka, Sköta, Sova o.s.v. finns det hänvisningar till bra produkter och var man kan köpa dem. Och när man väl har hittat till de produkter och sidor där de säljs, blir de ju enklare att fortsätta handla där även i framtiden. Det är oftast den första gången som är den svåra, att leta och hitta rätt. Den proceduren slipper man tack vare den här boken, för den biten har författarna redan gjort åt dig. Och det är det som jag tycker är så skönt med den här boken. Med tanke på att ämnet egentligen är rätt läskigt och lätt gör att man får ont i magen av oro, känns den här boken som en kompis. En kompis som hjälper till att hitta rätt, som gör vardagen lite enklare och visar vägen till de bra valen.
Boken fokuserar alltså främst på att guida dig rätt till de bra valen och hur du hittar dem, men det finns även en del fakta om varför man ska undvika vissa ämnen. Vill man veta ännu mer om den delen finns det massor av bra litteratur inom området, men när det gäller själva shoppingdelen tycker jag att den här boken är det bästa valet.
Ett tips till er som gärna vill göra hemmet säkrare för hela familjen, och vem vill inte det? En väldigt okrånglig och enkel bok som guidar rätt till bra val. Kanske en present till blivande föräldrar?
Läs mer om boken här. Där kan du också provläsa en bit ur boken.
Alltså Ove. Jag skrattar, fnissar, fnyser och bankar huvudet i bordet om vartannat medan jag läser. Han är speciell, och det säger jag med kärlek i rösten. Jag trodde att jag skulle mötas av en tjurgubbe, men hallå – snacka om att ha ett hjärta i guld.
Synd att det går så sakta att läsa på Ajfånen, för annars hade jag läst ut Fredrik Backmans En man som heter Ove på nolltid. Bara för att få veta hur det ska gå för den där Ove. För vilken bra bok! Känns som årets bästa bok redan nu, fast det bara är januari.
Har ni läst? Om inte – gör´t!
Grandmas hold our tiny hands for just a little while, but our hearts forever.
~Author Unknown
I dag tar jag farväl av min lilla mormor, Minis gammelmormor. För evigt i våra minnen. Men det är ju så det ska vara – man kan inte leva för evigt, annat än i de efterlevandes minnen. Och hon var gammal och hade fått nog och var nog rätt nöjd med allt som det var nu. Hon skulle fylla 89 år i mars, om jag räknar rätt. Det är inte illa det.
Så, inget om böcker i dag. Bara en text för att hedra ett minne.
Veckans bokstav är I. Utmaningen är att nämna en bok, en författare samt en karaktär på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om det är något vi ska testa eller strunta i.
Författare på i: Ingrid Olsson. Jag har läst några böcker av henne, och gillat alla. Gemensamt för alla är att de har ett stort innehåll i ett litet format. Hon är duktig på att skildra karaktärer, att visa vad som finns under ytan men som kanske inte syns. Det är ofta väldigt lättläst (på ett positivt sätt) och hennes historier berör, stannar kvar i tankarna.
Bok på i: Så fort jag ser bokstaven i tänker jag på Innan jag dör av Jenny Downham, en bok vars innehåll aldrig verkar försvinna ur mitt minne. Stark, gripande och väldigt känslosam. Jag grät floder när jag slog ihop boken, och då vet man ändå redan från början hur det ska sluta. Det hjälper inte, tårarna kommer ändå.
Karaktär på i: Den här karaktären har funnits med i många människors barndomsböcker och jag ser fram emot när min dotter ska få börja ta del av de här böckerna. Astrid Lindgrens Ida och hela hennes familj har nog förgyllt många hem. Jag riktigt längtar efter att få läsa högt ur de här böckerna för Mini. Och Idas sommarvisa är en av de finaste sommarvisorna som finns – när man hör den, då vet man att det är sommar!
Vill du vara med på utmaningen? Svara i din blogg och lämna en kommentar här så att vi kan hitta dina svar.
I morgon är det måndag, och i morgon kommer också nästa bokstav i utmaningen Böcker A-Ö! Nu börjar vi närma oss slutet, och det verkar också som om det blir svårare och svårare för varje bokstav som finns kvar. Jag har nog sparat de svåraste till sist. Det känns så i alla fall. Det finns en del bokstäver kvar som jag inte ens vet hur jag ska kunna lösa. Men, det får bli ett senare problem.
I morgon bitti alltså!
Jag läste nyligen ut Johan Theorins Sankta Pysko, en bok som jag satt och sträckläste. Alltså verkligen sträckläste. Sambon skrattade åt mig när jag satt där i fåtöljen och bara läste och läste och läste… Men jag kunde inte lägga ner den. Det var ett absolut måste att läsa vidare och få veta vad som skulle hända härnäst.
Och när jag slog igen boken kände jag att shit, vad länge sedan jag läste en riktigt spännande bok. De är svåra att hitta, tycker jag. När jag kollade igenom min hylla efter något liknande var den sorgligt ohjälpsam mot mig. Det finns en del deckare (oavbeställda bokklubbsböcker…) men i övrigt är det tomt på något som liknar spänning.
Så jag tänkte att jag kanske skulle fråga er efter tips. Spännande böcker, någon?
Jag gillar inte deckare – om de inte är väldigt snälla och rätt oskyldiga som typ Elly Griffiths. Jag gillar inte för äckligt – typ Ajvide Lindqvist (usch…). Jag gillar inte heller väldigt typiska deckare med kursiverade avsnitt och polis-privat-lösning, typ Läckberg.
Jag älskade Da Vinci-koden, jag har gillat alla Theorins andra böcker. Hmmm. Vad har jag mer läst som liknar? SJ Watson Innan jag somnar är väl en sådan också. Sedan sviker minnet.
Och jag älskar – älskar – Amanda Hellberg.
Jag verkar alltså gilla det där lite övernaturliga draget i böcker, lite lagom läskiga. Både Theorin och Hellberg har ju det.
Så gärna – om ni har tips?
Update: javisst ja, jag hade ju också en väldig dille på Dean Koontz en gång i tiden och älskade precis allt han skrev, men jag fick nog en överdos för sedan tog det pang stopp.
De flesta känner väl redan till Stina Wirsén och hennes otroligt populära böcker. Mini fick boken Hej i julklapp och den blev snabbt en stor favorit. Hon lever sig in i berättelsen och vinkar glatt när hela gänget står och vinkar hej i början. Sedan ska de leka kurragömma och alla figurer går och gömmer sig – ”borta!” säger Mini och letar sedan efter dem på nästkommande sidor. Som sagt, otroligt populär och omtyckt här hemma, så jag ska köpa fler till henne. Tyvärr finns inte längre den här boken att få tag på – varför kan ni läsa här. Men Stina Wirsén har ju gjort många fler, bl.a. den Augustnominerade Vem är arg?.
De här böckerna har beskrivits som ”stor konst i litet format” och var man än tittar har de fått positiva omdömen. Det jag undrar är om böckerna är i vanligt papper eller i tjockare kartong? Hej-boken är i tjock kartong, och det är en klar fördel eftersom vår Mini är en riktig riva-sönder-böcker. Jag föredrar de tjockare böckerna, dels för att de håller längre men också för att de är lättare att bläddra i. Jag tycker det är svårt för Mini att bläddra i sidorna när de är i vanligt, tunnare papper. Hur tänker ni andra om det? Tjockt eller tunt?
I veckans bokbloggsjerka är frågan: Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?
Jag har två olika tankar kring detta. Om jag ser boken på en bokblogg beror det på hur bloggaren har gillat den. Om en för mig okänd bok av en okänd författare lyfts till skyarna i en recension blir jag så klart nyfiken. Då vill jag också läsa och ta del av den för att se om jag kanske också gillar den lika mycket. Då kan jag strunta i både handling och utseende. Om någon har läst och tyckt så mycket om den väcks mitt intresse och jag vill läsa.
Om jag däremot ser den i en bokaffär är det först och främst helhetsintrycket som lockar. Något som får min blick att fångas av boken. Det kan vara hur framsidan är utformad – färger, ett vackert foto, eller något annat i omslaget som fångar mitt intresse. Därefter kommer titeln – låter den intressant? Om jag fortfarande är intresserad tar jag upp boken och läser på baksidan – och det är där det slutgiltigt avgörs. Om boken verkar ha en handling som jag känner att jag vill läsa, eller om det verkar vara en bok som inte alls skulle intressera mig. Det är baksidetexten som gör att jag bestämmer om jag ska läsa eller inte.
Jag är alltså inte lika utseendefixerad om jag ser boken på en blogg. Då är det bloggarens omdöme och entusiasm som avgör. I affären är utseendet avgörande. I bibblan gäller samma som för affären.
På fredagar är det bara jag som behöver ställa upp klockan i ottan och stiga upp. Mannen och dottern kan ligga kvar i sängen och snarka vidare. Numera vaknar inte ens Mini när min klocka ringer, men jag tror att T gör det. Han stiger dock inte upp, och det kan jag förstå. Det hade inte jag heller gjort om jag inte var tvungen.
I dag var jag alltså helt ensam i vår tysta lägenhet och när jag hade gjort frukost kunde jag slå mig ner i lugn och ro vid frukostbordet. Med tända ljus och en kaffekopp satt jag där och läste en stund. Och som småbarnsförälder är det just sådana stunder som känns som små guldkorn i vardagen. Att få sitta och läsa i tystnad en stund – det måste vara den bästa starten man kan få på en fredag. Det kändes inte alls lika jobbigt att dra på sig ytterkläderna, pulsa ut i snön och ta bilen till jobbet sen. Och den där rofyllda känslan har hållit i sig hela dagen. Som en extra energikick när den behövdes som mest.
Frukostläsning alltså – vilken grej. Och extra bra är det ju när man har hittat en spännande bok som man längtar till att få läsa. Johan Theorins Sankta Psyko är inte lika läskig som jag hade föreställt mig, men bra. Riktigt, riktigt bra. Spännande. Jag bara måste läsa ut den redan i kväll för att få svar på alla frågor. Få veta hur det går.
Helt oplanerat har januari blivit männens månad. Och det är bra, för efter varje år kan jag konstatera att det är främst kvinnliga författare jag läser. Det är inget medvetet val, utan det har bara varit så att de böcker jag vill läsa är skrivna av kvinnliga författare. Däremot vill jag gärna jämna ut siffrorna lite och läsa mer av manliga författare. Och då passar det ju bra att januari har startat så manligt.
Jonathan Tropper, Nicholas Sparks, Fredrik Backman X 2 och så nu Johan Theorin. Jag tog äntligen tag i hans Sankta Psyko, som har stått och stirrat missnöjt på mig alltför länge nu. Jag har fått för mig att den är för läskig för mig, men jag tror jag ska motbevisa mig själv där.
Efter den ska jag nog fortsätta den här manliga inriktningen och ta mig an andra manliga författare som står i bokhyllan och väntar. Bengt Ohlsson, Isaac Bashevis Singer, Åke Edwardsson, Björn Ranelid och Håkan Nesser är några av namnen.
Januari månad får helt enkelt ett månads-tema. Oplanerat, men det funkar ju det också.
Jag fick så himla många bra boktips för småttingar strax innan jul, och därför tänkte jag presentera dem i några egna inlägg så att även andra kan få ta del av dem. Och så har jag lagt till några själv också, några av mina och dotterns egna favoriter. Kanske hittar även ni andra lite tips? Till egna barn, eller som present. Som förälder blir jag jätteglad över böcker – hellre det än leksaker. Fast så kanske man bara resonerar om man är en boknörd?
De här böckerna, och många fler, ingår i serien Ellen och Olle sjunger och är illustrerade av Catarina Kruusval. De är som små härliga godisbitar. Flera av dem finns på Minis förskola och så fort hon fick syn på dem satte hon sig i mitt knä med dem och ville bläddra och titta på de fina bilderna. Passar perfekt för henne eftersom de är i kraftigt material och inte riskerar att rivas sönder av ivriga små fingrar. Och det bästa av allt – man ska ju sjunga med i böckerna. Barnen lär sig fort att det är sång som gäller, och det är ingen idé att fuska och försöka läsa dem i stället. Ett av de andra barnen på förskolan gav mig en av böckerna med en uppfordrande blick. När jag började läsa i stället för att sjunga fick jag en suck och så tog hen med bestämdhet tillbaka boken och gick till en av pedagogerna i stället. Som sjöng. Så klart. Gör om, gör rätt = sjung.
Än så länge har vi ingen av dem här hemma, men jag ska köpa hem ett par av dem till Mini. Hon älskar att sjunga och jag tror att hon skulle bli jätteglad av att få Imse vimse spindel som är en av hennes favoritsånger. Ska jag vara riktigt ärlig tror jag att hennes pappa skulle bli ännu mer glad över böckerna. Han är nämligen urkass på texter och brukar hitta på egna varianter, men med dem här kan ju även han lära sig texterna. Kanske blir lättare för Mini när hon blir större om hon sjunger rätt text, och inte bajs-varianten som hennes pappa har hittat på…
Jag har lyckats beta av en författare på två av mina utmaningar, vilket jag tycker är en riktigt bra start. Om jag fortsätter så här lär jag kunna klara utmaningarna med råge. Fast, det är ju bara drygt halvvägs in i januari, så hur resten av året blir går inte att sia om än. Men jag tycker alltid det är så skönt med den där första bocken. Check! En klar, jag är på väg. Känns bra.
I Författarfemman blev Nicholas Sparks förste man ut, men av honom har jag tänkt att läsa fler böcker. Jag har nog 3 eller 4 till i hyllan här hemma, och jag ska försöka klämma dem alla under det här året.
I Boktolvan blev Jonathan Tropper förste man ut, med den smått briljanta Sju jävligt långa dagar. Av honom vill jag definitivt läsa mer.
Ja, det blev visst två män till att börja med. Ovanligt för min del, då jag efter varje år konstaterar att det är kvinnlig dominans bland mina författare. Men det här är två män som jag gärna läser mer av, så kanske kan balansen jämnas ut lite tack vare dem.
Vet ni vad jag har gjort i dag? Jag har bokat in mig på skrivkurs för Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck! Yes, vad kul! Och läskigt, och nervöst och hjälp-vad-gör-jag…
När jag såg kursen i höstas kände jag direkt att det var något jag hade velat göra. Men i höstas fanns det ingen som helst möjlighet för min del, så jag har gått och väntat på en ny chans. Och i dag kom den. I dag lade de ut datum för vårens kurser, jag kollade med mannen att det skulle funka, och så bokade jag innan jag skulle fega ur.
Nu när jag inte längre lägger all min tid på hästarna vill jag göra andra saker. Sådant som har varit försummat alldeles för mycket. Som att skriva. Åka på skrivkurs och lära mig mer, utvecklas, få tips och bara få skriva helt enkelt. Göra något bara för min egen skull.
Så himla kul. Riktigt, riktigt kul.
Någon mer som ska dit?
Åh, den här boken önskar jag fanns här hemma just nu. För inspirationen, peppen, tipsen, glädjen den förmedlar. En av de bästa träningsböckerna eftersom jag blir så himla peppad och träningssugen av den.
Men jag har den inte här hemma. Ack och ve. Jag har lånat den massor av gånger på bibblan och haft lite ont i hjärtat varje gång den ska tillbaka dit. Jag kan inte förstå att jag inte har köpt den än. Jag saknar den här hemma… Jag behöver den. Jag måste banne mig ta tag i det här och köpa hem den.
*malins bokblogg* 