Kategoriarkiv: Böcker

Jag vill bara att du gillar mig av Ingrid Olsson

Publicerad den av
4

Jag har tidigare läst Komma över av samma författare, en bok som jag tyckte väldigt mycket om. Därför blev jag riktigt nyfiken på hennes nya bok.

Den här boken har ett intressant upplägg. Vi får möta 10 ungdomar i en gymnasieklass, och alla får i varsitt kapitel berätta sin egen historia. Den historia som kanske ingen annan i klassen vet att de har. Alla har gemensamt att de går i samma klass och att de just den här morgonen då vi får titta in, sitter i ett klassrum och väntar på sin försenade lärare, samtidigt som de tänker sig bort. Vi hoppar helt enkelt in i deras tankevärld och genom deras ögon får vi se hur de andra eleverna uppfattas.

Det jag gillar med den här boken är att den visar det där viktiga om att alla har en egen historia att berätta, att allt inte syns på utsidan. Att inte döma någon förrän man vet vad som gör att en person är/gör på ett visst sätt. Att alla har en önskan om att få vara omtyckt, gillad, sedd, bekräftad. Alla ungdomar i boken är olika, men ändå i grund och botten väldigt lika.

Eftersom alla får varsitt kapitel blir det inte så djupt. Det stannar vid en kort inblick i deras liv. Å andra sidan tycker jag att det räcker bra så. Den kanske inte lämnar kvar något djupare avtryck, men det är en lättläst och intressant bok.

Bok från Rabén och Sjögren.

Titlarna berättar

Publicerad den av
Svara

Jag såg att flera olika bokbloggare svarat på en rolig titelenkät från Bokstävlarna. Den går ut på att man ska svara med olika titlar från sin bokhylla. Jag har ingen direkt bokhylla att utgå från, så jag tar helt enkelt titlar från de recensioner jag har gjort här på bloggen. Det gjorde enkätsvaren lite svåra, men hej – är det utmaning så är det!


Vem är du? Fröken duktig
Hur önskar du att du kunde vara? Tigerkvinnan (recension kommer i veckan…)
Vad gör du helst en ledig dag?  Ljudet av ditt hjärta
Beskriv ditt favoritdjur.  En sorts kärlek
Hur ser du ut?  Kom i form efter förlossningen
Beskriv ditt humör idag.  Man överlever, jag lovar
Vad är viktigast i ditt liv?  Lyckan, kärleken och meningen med livet
Vad är helt oviktigt för dig?  Motsatsen till kärlek
Beskriv en plats du trivs på.  Välkommen hem
Beskriv något du tycker är vackert. Bebisbekännelser 
Vad längtar du efter mest just nu?  Saker som aldrig händer
Vad längtar du inte alls efter? Decembergatans hungriga andar

Señor Peregrino av Cecilia Samartin

Publicerad den av
2

Tidigare i år läste jag Drömhjärta av samma författare, och eftersom jag verkligen älskade den boken ville jag läsa mer av henne. Det här är hennes debutbok, en bok som har blivit verkligt hyllad.

Jamilet föds av sin unga mamma i en liten mexikansk by. Hon har ett fruktansvärt födelsemärke som täcker en stor del av ryggen och ner till benen. Invånarna i byn tror att det är djävulens märke och hon blir utstött av byborna som är rädda för henne. När mamman dör bestämmer hon sig för att fly över gränsen till USA, där hon hoppas kunna jobba ihop pengar för att kunna operera bort födelsemärket. För att få ihop pengar tar hon jobb på ett mentalsjukhus där hon får i uppdrag att ta hand om Señor Peregrino. Hon varnas för att lyssna på hans berättelser, men när han hotar att avslöja att hon är illegal invandrare tvingas hon att lyssna till hans berättelser. Ganska snart finner hon sig trollbunden av det han berättar och ser fram emot att få höra historian.

Det är inte riktigt rättvist, för jag jämför så klart med Drömhjärta och jag tycker inte att den här boken är riktigt lika bra. Språket flödar lika vackert här, men det är inte riktigt lika stark story. Därmed inte sagt att det är dåligt. Jag gillar att följa Jamilet och hennes livshistoria, och det är lika intressant att följa Señor Peregrinos egen berättelse. Den senare får dessutom en intressant tvist på slutet som blir lite av ett aha-moment.

Den här boken känns som en hyllning till berättartraditionen. Och precis som i Drömhjärta tycker jag att karaktärerna är härliga även i den här boken. De har alla en speciell twist, eller vad jag ska kalla det. Både story och karaktärer är Samartins styrka.

Jag kan inte riktigt hylla den här boken såsom andra har gjort, men jag gillar den. Det är trevlig läsning, bra underhållning. Men om man bara ska läsa en bok av Cecilia Samartin tycker jag att man ska läsa Drömhjärta. Nu är det ju i och för sig så att alla andra verka tycka tvärtom… Alla andra hyllar Señor Peregrino och smådissar Drömhjärta. Ja, ni får läsa och avgöra vilken av dem ni gillar bäst. För läsa i alla fall någon av dem bör ni definitivt göra!

Hoppas av Åsa Anderberg Strollo

Publicerad den av
5

Usch, säger jag bara. Det här är en riktigt tung bok, jobbig läsning som kryper in under skinnet. Jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den ett tag och fundera på om jag ens ville läsa ut den. Om jag orkade. Men så kände jag att jag inte skulle få någon ro om jag inte fick veta hur det gick för Jonna och de andra, att jag hade någon slags skyldighet mot dem att läsa färdigt. Jag plöjde sista biten, men usch.

Boken handlar om Jonna, 16 år och från Kolsva. Hon längtar som allra mest till den här julen eftersom hennes mamma faktiskt har tagit ledigt några dagar för en gångs skull. En jul med mamma, och inte bara med mormor. Men så sviker hennes mamma igen när hon blir medbjuden till Mallorca av pojkvännen och lämnar Jonna och mormor hemma. Jonna tar ett impulsivt beslut att helt enkelt dra hemifrån. Hon sticker till Stockholm där hon ska hitta jobb och egen bostad, visa att hon kan klara sig utan dem. Men det visar sig bli svårare än hon trott. I Stockholm möter hon också Alex och Elina, som redan gett upp hoppet.

Samma författare har också skrivit boken Bryta om, som blev nominerad till Augustpriset 2007. Även den en oerhört stark bok om en ung tjej som kämpar för överlevnad. Samma sak gäller för den här boken. Det handlar om överlevnad, att kämpa i sin vardag, att hålla sig flytande. Och framför allt – att aldrig sluta hoppas.

Det är som sagt tung läsning. Det är många vuxna som sviker och inte fixar sin föräldraroll, vilket lämnar barnen åt ett utsatt öde. Jag blir särskilt illa berörd av bebisen som blir rufft behandlad av sin fulla mamma, som i sin tur blir slagen av sin man. Och sedan tar de bebisen i bilbarnstolen, sätter sig i bilen och kör fulla…

 

 

Hur är du som läsare?

Publicerad den av
2

Det undrar Enligt O. Och jag svarar så här:

snabb  långsam – fast vissa böcker tycker jag kräver att läsas långsamt för att kunna njutas

läser alla ord  skummar en del – jag måste svara bägge alternativen här. om boken är sådär superspännande skummar jag en del för att komma till slutet, men om det i stället är en språkligt vacker bok vill jag njuta av varje ord.

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag – om det är en bra bok, en dålig bok kan jag glömma även de stora dragen av efteråt.

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar – det finns så många böcker jag vill läsa och jag vill inte att en enda tjockis ska hålla mig upptagen under för lång tid.

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något – fast det beror på vad som menas med tunt. under 100 sidor blir lite väl tunt.

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut – att läsa slutet i förväg vore ju lika illa som om någon berättar vad det är i alla julklappar innan man öppnar dem!

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv – jag känner att jag måste svara bägge här. jag läser och får rekommendationer från massor av bokbloggar, men älskar också känslan av att gå i en bokaffär eller i bibblan och bara titta och känna och välja utan några som helst ”fördomar” om böckerna.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker – på bloggen, men aldrig i verkligheten. varför det är så vet jag inte.

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser – särskilt riktigt vackra böcker, språkmässigt sett.

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning – alltså, jag gillar att variera min läsning, men jag styr nog ändå gärna in den på bekanta spår. tyvärr.  

läser alltid på svenska läser på flera språk – fast just nu är det bara svenska som gäller för min amningshjärna. kanske lite, lite engelska också. lite.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare – jag är superimpad av bokbloggare som slänger sig med titlar och författare som de läst tidigare, gör jämförelser och ditten och datten. jag kommer inte alls ihåg så lätt. om jag har bloggat om dem tidigare kan jag ta det till hjälp, men det som lästes FB är liksom lite bortblåst…

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan – oftast varje dag, men ibland blir det inte av.

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande – finns inget mer avslappnande än att lägga sig i soffan med en bok, nyduschad, det sista man gör innan läggdags. det är nedvarvning då det är som bäst.

Ja, sådan läsare är jag! Hur är du?

 

Spännande filmatisering

Publicerad den av
4

I går kväll såg vi The Lincoln Lawyer, med Matthew McConaughey (en av mina absoluta favvoskådisar) i huvudrollen. Han spelar advokaten Mickey Haller som får ett fall där han ska försvara en ruskigt rik kille som anklagas för att ha misshandlat en kvinna svårt, något han förnekar. Det verkar vara ett solklart fall och han får bra betalt. Det dröjer dock inte länge förrän han inser att det är något lurt med det hela. Det är en helt otroligt bra och mycket sevärd film! Spännande in i det sista, intressant, klurig och med många bra skådisar. Marisa Tomei, Ryan Phillipe och William H. Macy gör alla bra prestationer i filmen.

Filmen är baserad på Michael Connellys bok med samma namn (från början kallad I lagens limo). Jag har inte läst boken, eller något annat av författaren. Hans böcker är inget som direkt lockar mig, men den här boken skulle jag faktiskt kunna tänka mig. Det är lite John Grisham över det hela.

Kolla in trailern till filmen här.

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Publicerad den av
2

Men åh vilken fin bok det här är! Helt underbar.

Lennie är 17 år när hennes syster Bailey helt plötsligt dör vid bara 19 års ålder. Hela livet vänds upp och ner för henne och saknaden är enorm. Hon äts nästan upp inombords av all sorg och drar sig undan alla människor som står henne nära. Samtidigt brottas hon med skuldkänslor eftersom hon mitt i sorgen drabbas av passionerad förälskelse. Är det verkligen ok att gå och bli så kär i någon när man samtidigt sörjer en älskad syster?

Visst är det här en historia om sorg och saknad, och jag fällde många tårar när jag läste Lennies fina dikter som hon skriver till sina döda syster. Men mitt i allt fortsätter ju livet precis som förut, och Lennie blir också sådär härligt superkär som vilken tonåring som helst. Mitt i all sorg blir det en historia om kärlek, vänskap och familj. Och blandat med tårarna blir det en hel del fnissande, för Lennie är rätt rolig. Hon gör en hel del tokigheter och det är dessutom rätt roligt att få följa hennes tankar. Jag fnissar högt många gånger under läsningen. Och precis så är det ju även i verkligheten. Man sörjer en älskad familjemedlem ena stunden, för att i nästa stund brista ut i skratt över något. Det är livets gång.

Och jag måste bara också säga hur mycket jag älskar alla härliga karaktärer i den här boken! Lennie är en av dem, och hon är inte alls någon följeponny som hon tror. Hennes mormor och morbror är också så härligt, charmigt flummiga. Jag förstår att Joe gärna kommer på besök till familjen, för där kan verkligen precis vad som helst hända. Jag hade också mer än gärna spenderat en massa tid där i deras kök.

Alltså, jag tokgillar den här boken! Den är så himla charmig och fin och mysig och… sa jag hur mycket jag gillar den?

Visst blir du lite sugen på att läsa den? Här är ett litet smakprov.

Det är ju ett måste

Publicerad den av
Svara

Ja, faktiskt är det ett måste. Jag kan nämligen inte erinra mig att jag har läst något av årets Nobelpristagare Tomas Tranströmer. Jag har säkert gjort det, eftersom jag har haft mina lyrikperioder, men det skulle vara kul att kunna säga att det är ju den han har skrivit. Att kunna minnas.

Därför har jag ställt mig i bibblo-kö för hans samlade dikter. Nu är det bara att vänta alltså.

Tack för fin läsning

Publicerad den av
Svara

Häromdagen låg jag och läste en bok, en vanligt förekommande företeelse här hemma. Boken var en sådan där bok som framkallade höga fniss och tårade ögon om vartannat. Då slog det mig att jag den senaste tiden har läst extremt mycket bra litteratur. Ovanligt många fullpoängare. Härlig läsning som har lämnat ett djupt avtryck efter sig.

Och då slog det mig. Det är tack vare alla fina bokbloggar där ute som jag har fått dessa härliga läsupplevelser! Tack vare att jag har läst recensioner, tagit till mig, skrivit upp titel och författare, reserverat på bibblan och sedan tagit hem och läst. För det är så numera – mina boktips kommer till största delen från bokbloggare. Hade det inte varit för bokbloggare vete sjutton var jag hade hämtat läsinspirationen?

Så tack alla fina bokbloggare för härlig läsinspiration!

Det enda problemet är att jag får för många bra tips om bra böcker som bara måste läsas. Men det, det är å andra sidan ett riktigt härligt lyxproblem.

Älskar – hatar av Jenny Downham

Publicerad den av
1

Jag hade egentligen tänkt gå och lägga mig extra tidigt i går kväll. I stället fastnade jag totalt i den här boken och kom i sängs senare än vanligt i stället. Det gick bara inte att sluta läsa!

I den här boken växlar berättarperspektivet mellan Mikey och Ellie (Eleanor). Mikeys syster Karen har blivit våldtagen av Ellies bror Tom. Hon har anmält honom och rättegång väntar, men han nekar och enda vittnet är Ellie som hävdar att hon inte såg något trots att hon var hemma hela tiden då (det påstådda) övergreppet skedde i deras hus. Mikey bestämmer sig för att hämnas på Tom och av en slump råkar han möta Ellie. Han planerar att lära känna henne och kunna luska ut information om Tom som kan vara bra att ha. Problemet är bara att han börjar tycka om Ellie, på riktigt. Ellie får dessutom ganska snart reda på vem han är, men då har även hon redan börjat bli kär i honom. Men hur kan två personer vars familjer hatar varandra någonsin kunna ha ett förhållande?

Det här är riktigt intressant läsning. Det är inte själva övergreppet som är i fokus och inte ens förövaren och offret är i fokus. I stället är det människorna runt omkring. En bror som vill hämnas på den person som har gjort illa hans syster och därmed skadat hans familj. En syster vars bror som hon ser upp till och som hävdar sin oskuld, en syster som slits mellan att stå upp för och försvara sin familj och att våga berätta sanningen. Och så de båda två mitt i allt – helt vanliga människor som råkar finna den där speciella människan och kärleken mitt i allt det onda omkring dem. Det råkar bara vara helt fel person att bli kär i, och vid sämsta tänkbara tidpunkt.

Jag kunde inte släppa den här boken. Jag läste och läste och läste. Och jag fick så ont i magen vid flera tillfällen, bland annat när Ellies pappa så tydligt visar var hennes lojalitet bör ligga. Det han säger till sin egen dotter får mig att rysa av obehag.

Det här är en riktigt läsvärd bok! Det är en riktig bladvändare, med mycket kärlek, vänskap, lojalitet, svek, smärta och så klasskamp på det. Läs!

Jenny Downham är ju också författare till den otroligt sorgliga och lika läsvärda Innan jag dör. Läs den också om du har missat den!

Sommarhuset av Anna Fredriksson

Publicerad den av
Svara

Det här verkar vara en populär bok, åtminstone om man ser till kölängden på bibblan i alla fall. Jag fick vänta läääänge på min tur.

I den här boken möter vi syskonen Eva, Anders och Maja, vars mamma precis har dött. Eva är den som har tagit ansvar för mamman under alla år, en mamma som ofta varken har orkat med sig själv eller sin mammaroll. Syskonens relation har i vuxen ålder varit i stort sett obefintlig. När mamman dör tar Eva för givet att hon ska få ärva sommarhuset i skärgården eftersom syskonen inte satt sin fot där sedan barndomen. Men inget testamente har skrivits och huset tillfaller dem alla tre, och Maja och Anders är dessutom fast beslutna att sälja huset. Eva vägrar sälja och ger sig ut till huset för att tillbringa sommaren där. Men syskonen är beslutsamma och utan att meddela Eva beger sig även de dit, tillsammans med sina familjer.

Det här är en ganska sorglig historia. Det är så mycket osagt mellan syskonen, så mycket som de tror om varandra som inte alls stämmer. De har så mycket sårade känslor sinsemellan. Ingen av dem vet egentligen så mycket om de andra, och under tiden i sommarhuset får de alla chansen att få se en annan sida av varandras liv. Gamla händelser och minnen kommer upp till ytan och det är mycket att bearbeta efter så lång tid utan kontakt.

Syskonens gemensamma bakgrund nystas upp lite i taget och som läsare får man först i slutet en helheltsbild av vad som egentligen har pågått under alla år. Det är en gripande historia. En familj har splittrats på grund av mammans så tydliga problem att hantera sig själv och därmed också sin mammaroll.

Jag tyckte om den här boken. Den är på något sätt väldigt enkel och rak i sin historia, stillsamt och lugnt berättad. Jag gillar också att författaren inte väljer sida, utan att man får höra alla syskonens sidor och inse att alla har sina skäl till varför relationerna inte funkar/har funkat. Jag tror att många kan känna igen sig i de relationsproblem vi möter i den här boken, och det är det som gör den så läsvärd. Läs du också!

Fyra dagar fyra nätter av Morgan Matson

Publicerad den av
4

Jag höll nästan på att missa denna pärla till bok! När jag först läste om den intresserade den mig inte alls, och inte förrän Lisa tryckte på att den var så läsvärd gav jag den ett försök. Tack! För åh vad jag gillade den här boken!

Amys familj splittras efter pappans plötsliga, tragiska död. Mamman skaffar jobb i en annan stad och lägger ut deras hus till försäljning, och Amys tvillingbror har blivit inlagd på rehab för sina drogproblem. Kvar blir Amy i huset, tills mamman bestämmer att hon ska köra från Kalifornien till nya huset i Connecticut, för att de ska få dit familjens bil. Eftersom Amy inte kör bil efter olyckan har mamman lyckats fixa så att vänninans son ska följa med och vara chaufför. Hon ger dem tydliga direktiv vilken väg de ska ta och har bokat alla hotell i förväg. Men när Amy och Roger sätter sig i bilen inser de ganska snart att de vill göra resan på sitt eget sätt. Det blir en road trip där de båda tvingas inse sanningar de försökt dölja.

Man får tidigt veta att Amy på något sätt känner sig skyldig till pappans död, och genom samtal med Roger och andra karaktärer som dyker upp under resan, samt genom tillbakablickar i tiden, får vi allt eftersom veta mer om vad som egentligen hände den där dagen. Små pusselbitar läggs på plats och ger oss en bild av vem Amy är, hur hennes familj kom att splittras samt hur pappan dog.

Dessutom får man en stycke amerikansk kultur på köpet, och jag blir så extremt sugen att åka dit när jag läser om alla ställen de besöker och allt de äter(!). Jag menar – skittles – finns det något godare godis?!

Det här är en ungdomsbok som jag verkligen vill rekommendera vidare! En bra, intressant story tillsammans med ett skickligt språk. Extra kul är att det finns en massa foton, kvitton och spellistor i boken. Amys mamma ger henne nämligen en slags resedagbok i samband med resan, och i den klistrar hon både in foton samt skriver kort om resan. Det gör att man som läsare känner sig som en medpassagerare på resan. Kul grej!

Tre filmatiseringar att kolla in

Publicerad den av
Svara

Det där med filmatiseringar av böcker kan ju bli hur som helst, men på senaste tiden har jag sett tre stycken som jag vill rekommendera.

Den första är Sarahs nyckel, baserad på boken av Tatiana de Rosney. Boken var otroligt bra och filmatiseringen gjorde ett djupt intryck. Det är en tung film, på så sätt att det är så starkt att se. Hjärtslitande. Och det spelar ingen roll om den är trogen boken eller inte, den är lika bra oavsett.

Den andra är Damernas detektivbyrå, baserad på boken av Alexander McCall Smith. En bok som jag inte har läst, men efter att ha sett filmen blev jag ruskigt sugen. För åh, vilken härlig film! Rolig, charmig och riktigt mysig. Jag älskar karaktärerna och skådisarna är suveräna.

Den tredje är Flickan från ovan (The lovely bones), baserad på boken (men jag läste den före bloggens tid så det finns ingen recension här…) av Alice Sebold. En otroligt bra film med lika bra skådespelare. En både mörk och vacker film på samma gång.

Jag skriver inget innehåll om filmerna, men är man nyfiken kan man klicka på länkarna till böckerna för att se lite mer vad de handlar om. Har ni inte läst böckerna så har ni ju också fått lite boktips på köpet! Och jag ska lägga till Damernas detektivbyrå till min att-läsa-lista.

Konsten att skriva en bästsäljare av Katarina Lagerwall och Lina Wennersten

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag suttit och sträckläst i dag, ute på trappan i gassande solsken. För det här var riktigt intressant läsning!

Man behöver absolut inte själv vilja skriva en bästsäljare för att finna intresse av den här boken. Här finns nämligen en massa läsvärt om bokbranschen i sig, och det är många författare som har bidragit med stories från sina egna författarkarriärer. Jan Guillou, Mari Jungstedt och Henning Mankell är några av dem som delar med sig.

Och för den som faktiskt skulle vilja få tummen ur och skriva den där boken man har gått och drömt om så länge – i den här boken finns en massa tips och inspiration från alla håll inom bokbranschen. Från att forma en idé till att strukturera till att så småningom hitta en förläggare som vill ge ut boken.Ja, allt man behöver veta egentligen. Sedan är det bara att sätta igång och skriva! För hur det än är måste man ju i vilket fall som helst sätta sig ner och skriva. Där finns inga genvägar.

Kalla mig solmakaren!

Publicerad den av
Svara

Den uppmärksamme läsaren kan konstatera att efter gårdagens inlägg måste jag kallas solmakare. För precis som jag skrev, läser jag just nu Sommarhuset för att få sommaren att dröja sig kvar och för att mota bort höstvindarna. Och vad såg man i dag om inte… S O L E N! Och enligt vad de säger ska solen stanna under veckan.

Jomen. Jag har lyckats. Höstvindar – bort! Sol – kom!

Jädrans skit bara att jag måste lämna tillbaka boken till bibblan på torsdag. Annars hade jag kunnat läsa långsamt, kanske någon rad om dagen bara, för att hålla kvar sommaren här lite till.

Du som har reserverat boken efter mig kanske kan ta på dig uppdraget som solmakare? Please…