Kategoriarkiv: Böcker

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson

Publicerad den av
Svara

Den här boken gillade jag riktigt, riktigt mycket.

Alicja är som vilken tonåring som helst, förutom en liten sak – hennes mamma är polsk. Och det är inte alltid helt lätt att ha en polsk mamma. Det medför t.ex. att alla ens mest privata angelägenheter dryftas med hela släkten, eller att all mat kokas tills man inte längre ser vad det är, eller att man aldrig slänger något oavsett om det handlar om trasiga saker eller möglig mat. Alicja har en lång lista på alla saker hon noterat under årens lopp. Allt hon vill och ser fram emot är ett helt normalt och skönt sommarlov, men inget blir som hon tänkt sig. För in i deras hus flyttar en storrökande släkting och hennes något udda dotter. Dessutom råkar Alicja bli ihop med bästa kompisens förälskelse. Sommaren blir mer händelsrik än vad Alicja egentligen hade velat.

Det här är verkligen en rolig ungdomsbok, något jag starkt uppskattar eftersom det finns allt för många tunga, dystra sådana. Här får man som läsare möta en riktigt rolig tonåring som hela tiden ställs inför de mest udda situationerna. Förutom alla problem och konstiga situationer hennes mamma (och släkt) utsätter henne för, fixar hon en hel del egna när hon t.ex. blir kär i bästa kompisens span.

Det är rolig och lättsam läsning som framkallar en hel del fniss. Jag blir glad av att läsa ungdomsböcker där huvudpersonerna är helt vanliga ungdomar, med helt vanliga liv. Det behövs sådana böcker. Och även om det är en rolig bok finns det en massa saker att ta upp vid ev. boksamtal, t.e.x fördomarna mot polacker. Alicja kommenterar och skrattar själv åt sina egna fördomar mot sin egen släkt. Hon är en tjej med huvudet på skaft, skinn på näsan och en stor portion humor.

Jag läste den här boken precis innan läggdags och när jag slog ihop boken hade jag ett stort leende på läpparna. Och en sådan bok bara måste man ju rekommendera vidare!

Bok från Rabén och Sjögren.

Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg av Katarina Johansson

Publicerad den av
3

En sådan här bok är svår att recensera. Vi har blivit så avtrubbade och har svårt att ta till oss av den information som boken innehåller. Det Katarina Johansson skriver är så viktigt och borde vara så självklart för oss alla. Men det är jobbig information och vi matas så ofta av nyheter om att ”det och det är så farligt” att vi knappt lyssnar längre. Att vår omgivning är farlig är vardag för oss numera.

Innehållet av den här boken säger sig självt bara genom titeln – boken visar vad våra kosmetik- och hudvårdsprodukter innehåller. Det är inte så trevliga ingredienser alltid. Hon nämner ingredienser som kan vara cancerframkallande, som kan påverka våra hormoner, som kan ge pojkbebisar både färre och sämre spermier, som kan döda vattenlevande organismer o.s.v. Money talks. Så kan man sammanfatta den här boken. Det är ofta skrämmande läsning och jag vet inte om jag ska gråta eller bli förbannad. Men lika förbannad får man bli på sig själv som på producenterna som lägger i alla dessa gifter i våra produkter. Om ingen köper dem är det ju heller ingen som tillverkar dem.

Vad har vi egentligen i våra badrumsskåp? Vet vi vad våra produkter innehåller och vad de gör med vår kropp eller med miljön? Jag ska erkänna att jag inte har haft en susning tidigare. Först förra året i samband med att jag blev gravid började jag kolla upp innehållet, och ju mer jag läste och lärde mig, desto räddare blev jag för de produkter som stod i badrummet. 

Men samtidigt som man blir helt mörkrädd när man läser boken får man också både inspiration och tips på vad man kan göra och hur man kan börja rensa ut bland sina produkter. För Katarina Johansson påpekar också att man inte ska drabbas av ”slängpanik” när man läser boken, och börja slänga alla produkter man har. I stället tipsar hon om att helt enkelt gå igenom de produkter man har hemma och kolla vad de egentligen innehåller. Det finns t.e.x vissa ämnen som är värre än andra. Sedan kan man kolla upp alternativa produkter och köpa dem nästa gång man handlar nytt. Man kan ju också fundera över vad som är absolut nödvändigt och vad man kanske egentligen inte behöver, när man tänker efter.

Money talks. Ja. Men också – kunskap är makt. Det är först när vi konsumenter blir aktivt medvetna om vad våra produkter innehåller som vi kan välja bort produkter som innehåller farliga kemikalier, och då måste ju producenterna tillmötesgå våra krav.

Efter att ha läst den här boken är jag ännu mer peppad att fortsätta byta ut de produkter jag har. Allt som står i duschen är numera utbytt, och jag tycker faktiskt att de ekologiska och naturliga produkterna jag har nu är bättre än mina gamla kemikaliestinna saker. Både hud och hår känns mycket fräschare nu.

Alla borde läsa den här boken. Alla. Alla. Alla.

Läs mer om boken här.
Intervju med Katarina Johansson här. Den länken är till en underbar blogg som tipsar om ekologisk och naturlig hudvård och smink. Där har jag fått massor av tips på bra alternativ.

Bok från Ordfront förlag.

Minis första bok

Publicerad den av
2

Mini har fått en massa fina presenter från alla möjliga, mest i form av kläder. Toppen, eftersom vi inte behöver köpa alls mycket kläder i nästa storlekar.

Men hon har fått en bok också, vilket alltså blir hennes allra första bok. Eller ja, jag köpte ju en bok till henne på Bokmässan förra året, men det här blir ju hennes första present i bokform i alla fall. Det var hennes morbror som gav henne den här boken i present. Tack morbror, säger både jag och pappa T då vi är sjukt dåliga på att komma ihåg vår barndoms visor och ramsor. Nu är det träning här hemma som gäller!

Intressant och skrämmande läsning

Publicerad den av
2

I går damp den här boken ner i min brevlåda och jag kunde inte motstå att börja läsa den på en gång. Mycket intressant och lärorik läsning, såväl som skrämmande.

Förra året tog jag äntligen tag i mina produkter här hemma och började byta ut allt till ekologiskt och naturligt i stället. Det var delvis graviditeten som fick mig att börja tänka till om produkterna jag använde, men också en slags trötthet över all skit som stoppas i allt. Jag vill inte utsätta varken mig eller miljön för det längre.

Jag återkommer med recension när jag läst färdigt!

Blodläge av Johan Theorin

Publicerad den av
3

Påskdeckare i helgen, var det ja. Och det här var den jag valde. Jag har läst både hans Skumtimmen och Nattfåk tidigare. Konstigt nog kom jag inte alls ihåg att jag inte var så förtjust i den senare, vilket jag upptäckte först då jag läste igenom min recension igen. Blodläge valde jag som välkomstbok när jag gick med i en bokklubb igen, eftersom jag trodde att jag hade gillat alla Theorins böcker jättemycket. Minnet är tydligen inte det bästa, men jag såg ändå fram emot att läsa den här boken.

I Blodläge möter vi återigen Gerlof och hans Öland. Den här gången har han fått en hel del nya grannar. Det är Vendela Larsson, som vuxit upp på Öland och nu byggt hus och återvänt, och det är Per Mörner, som har fått ärva en stuga där. 

Vendela och Per är huvudpersonerna i den här storyn. Vendela bor tillsammans med sin man Max och deras hund Ally. Max är känd författare och håller som bäst på att skriva en kokbok. Deras äktenskap har sina problem och de kan inte kommunicera och reda upp i dem. Vendela växte upp i närheten av deras nybyggda hus och hade en rätt tuff och ensam barndom. Under hela sin barndom fick hon höra berättelser om älvorna och trollen som fanns i deras omgivning. Älvorna fascinerade Vendela som ofta besökte en stor sten där man kan tillbe älvorna och be dem om hjälp. När hon i vuxen ålder återkommer till Öland tar hon under sina löpturer ofta svängen förbi stenen för att ta hjälp av älvorna. Precis som i hans tidigare böcker finns det alltså drag av övernaturliga fenomen i boken – nu i form av troll och älvor.

Per Mörner har hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till sin far Jerry Morner. Han har försökt ha så lite kontakt med honom som möjligt och har sett till att hans egna barn inte har behövt träffa sin farfar så ofta. Jerry har efter en stroke svårt att tala och att ta hand om sig själv. Men så tar Jerry kontakt med Per, och en mordbrand där Jerry håller på att stryka med gör att Per känner sig tvingad att ta med Jerry hem till Öland. Någon är ute efter Jerry p.g.a. hans tidigare verksamhet. Per ser det som sin uppgift att ta reda på vad som har hänt och startar en egen utredning för att få svar på sina frågor.

Precis som i tidigare böcker tycker jag väldigt mycket om miljöskildringarna. Speciellt intressant är det när de äldre karaktärerna i boken berättar om hur det var förr, särskilt när de berättar gamla sägner. Sådant gillar jag skarpt. Boken beskrivs som en blandning av kriminalroman och relationsdrama. Just relationer ligger i stort fokus och det är här som boken är som bäst. 

Efter läsningen funderade jag på vad som lockat mig att läsa den här boken. Jag tror att det jag mest gillar med Theorins böcker är hans karaktärer. De känns alltid väldigt verkliga och som helt vanliga människor. De är väldigt basic på något vis. Dessutom har han ett språk som flyter bra när man läser. 

Jag tror faktiskt att jag gillar den här boken mest av de tre han har gett ut. Den känns inte lika spretig och så har den helt enkelt en story jag gillar. Det här är ju den tredje fristående delen av blivande fyra, och det är klart att jag vill följa Gerlof och hans vänner även i en fjärde bok.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Publicerad den av
Svara

Som jag skrev i tisdags höll jag på att missa denna pärla till bok. Under graviditeten var jag så himla känslig för allt, och när boken beskrevs som en riktig skräckis vågade jag inte ge mig på den. I brevet som följde med fick man ett doftkrus med liljekonvaljdoft, en doft som man enligt följebrevet alltid skulle komma att uppleva som skrämmande efter att ha läst boken. Brr… Inte vågade jag mig på boken med all den skrämseln! Men det var ju en himla tur att jag vågade ta tjuren vid hornen nu i stället.

Maja Grå reser till Oxford för att studera konst. Hennes mamma Birgitta försvann när hon var liten och precis i samband med flytten till Oxford hittas mamman mördad i Brighton. När Maja reser till England vill hon också veta mer om mammans död och åker därför först till Brighton. Hon träffar en polisman angående mordet samt ser mammans lägenhet och träffar hennes kompisar. Där får hon en lite bättre bild av vem hennes mamma egentligen var. Men – så fort hon kommer dit får hon en känsla av att mammans vålnad dröjer sig kvar och att det är något hon vill berätta. En hastig glimt av något/någon, en doft av hennes liljekonvaljdoftande parfym. Det kommer flera små tecken på att det är just Birgitta.

Maja är en person som alltid har sett syner eller känt på sig saker som ingen annan har kunnat. När hon kommer till Oxford får hon en känsla av att det finns en koppling mellan stället och hennes mamma. Ganska snart börjar det hända saker och hon får visioner både i drömmande och vaket tillstånd. Men det är inte bara Birgitta som vill berätta sin historia, det finns fler som vill få fram sanningen. Det går rykten om tidigare elevers död – 4 kvinnliga elever som dog under mystiska omständigheter. Även de vill berätta sin historia och få upprättelse.

Boken är en blandning av deckare och spökhistoria/skräck. Hade det varit en film hade jag hållit för ögonen flera gånger, men det är ju lite svårt att göra det när man läser… Det finns en del stycken i boken som är riktigt läskiga (speciellt en badkarsscen) och som får nackhåren att resa sig. Men det är ändå inte så läskigt att man inte vågar läsa vidare. Storyn är spännande och det finns ett driv framåt som gör att man inte kan sluta läsa. Jag gillar den här boken skarpt! Det är lagom läskigt och lagom övernaturligt. Det är mer som en krydda i boken som ger den det där lilla extra. Boken är definitivt en av de bästa böcker jag läst hittills i år. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa den. Rekommenderas!

Bok från Forum förlag. 

Påsk på gården

Publicerad den av
2

Visst är det härligt när solen och värmen kommer och man kan ligga ute i en Baden Baden och läsa?! Det är precis vad T och jag har gjort i dag. Mini passade på att sova så sött i sin vagn medan vi njöt av läsning i gassande sol.

Jag har precis påbörjat Theorins Blodläge och än så länge bådar den gott. Vi ska tillbringa resten av påskhelgen hemma i lugn och ro så jag hoppas hinna läsa ut den ganska snart.

I kväll blir det dessutom grillpremiär här hemma! Kyckling och grönsaker – mums vad gott!’

Glad Påsk på er alla!

Påskdeckare

Publicerad den av
2

Som många andra bokbloggare tänkte jag faktiskt ge mig på att läsa Påskdeckare i helgen. Jag har ju läst och gillat Johan Theorins tidigare böcker Skumtimmen  och Nattfåk , och när jag återigen gick med i en bokklubb valde jag hans tredje bok som välkomstbok. Så det får nog bli den som blir mitt Påskdeckareval.

Årets hittills bästa bok!

Publicerad den av
Svara

Jag började läsa den här boken i går och blev helt fast. Om det inte vore för att jag har en liten bebis här hemma att ta hand om så hade boken blivit utläst redan i går. Nu blev det inte förrän i dag. Och de sista sidorna satt jag och läste under amningen eftersom jag bara var tvungen att få veta slutet…

Och tänk att jag höll på att inte läsa den alls! Hjälp! Den landade i brevlådan i slutet av graviditeten och när jag läste att den skulle vara läskig och handla om spöken fick jag lägga undan den. För jag var så extremt känslig under graviditeten, mot allt som liknade action, skräck, thriller – allt som inte var kärlek ungefär. Som tur är har den känsligheten lämnat mig nu. Annars hade jag missat denna fantastiskt spännande bok!

Återkommer i morgon med en recension, men var bara tvungen att skriva några rader och säga till er redan nu att läsa den här boken. Läs!

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

Publicerad den av
Svara

Jag tycker att Rabén och Sjögren alltid har så snygga omslag till sina böcker. De ser alltid så lockande ut att läsa och det är alltid lika kul när deras böcker ligger i brevlådan och väntar. Dessutom lyckas de alltid väldigt väl med att spegla innehållet. Och omslaget till den här boken är hur snyggt som helst! Sara R. Acedo har gjort omslaget och den söta bubbelgumsrosa färgen ihop med de mer allvarliga rosorna fångar verkligen både innehåll och stämning för den här boken. Hon har gjort en hel del bokomslag upptäckte jag vid en googling.

Egentligen är det svårt att beskriva bokens handling, för i den här boken är det själva språket som är det centrala. På baksidan av boken finns inte ens den traditionella baksidetexten, utan man möts av det så typiska språkbruket för den här boken. Det är språket som gör den här boken så intressant och så briljant. Hade jag hittat den här boken när jag gick på gymnasiet (innan dess hade jag inte fattat den) hade jag nog burit omkring med den som en dyrbar ägodel. Den är ett språkligt litet mästerverk.

Men för att göra någon slags sammanfattning: Mary och Lovely är huvudpersonerna i boken. De är 15 år och känner varandra bättre än någon annan. De har en förkärlek för dramatiska uttryck och Mary kallar sig t.o.m. textfascist. De drömmer om ett liv i London och använder ofta det engelska språket för att få den rätta dramatiska effekten. Deras liv präglas lika mycket av typiska tonårssaker som killar, nagellack och skola, som mer allvarliga saker som döden och panikångest. De älskar att fantisera ihop dramatiska liv åt folk de inte känner. Lika mycket lek som allvar.

Som sagt, det är språket som är det viktiga, men mellan raderna kan man läsa in en massa som aldrig sägs rakt ut. Själva slutet är lite speciellt och ger mig en aha-upplevelse. Jag vet inte om någon mer tolkar slutet som jag och det är knepigt att avslöja för mycket i en bokrecension. Det hade i alla fall varit roligt att veta om det är någon mer som har gjort samma tolkning, och jag tycker att det här är en bok som skulle passa perfekt för ett boksamtal med mer läsvana tonårselever. Det hade varit spännande att få höra deras åsikter om den här boken.

Det är ingen lättläst bok det här och det kräver en del läsvana för att hänga med. Det är mer språk än story, men det är intressant läsning. Mycket intressant. Jag gillar.

Bok från Rabén och Sjögren.

En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon

Publicerad den av
Svara

Ruth är en hemmafru som beskrivs som något av en jätte. Hon är lång, stor, fet och tydligen väldigt ful. Att hennes man gifte sig med henne beror egentligen enbart på att hon blev gravid och att det förväntades av honom. Men han har hela tiden gjort klart för henne att han måste få ha andra vid sidan om, eftersom hon ju inte duger för honom egentligen. De lever ett liv i förorten med två barn, husdjur och söndagsmiddagar. Maken påpekar gärna alla hennes fel och brister och skyller allt som går fel på henne.

En dag meddelar han att han tänker lämna henne då han blivit kär i en Mary Fisher. Mary Fisher är liten, kvinnlig, vacker och bor i ett Fyrtorn dit han flyttar. Hon har ofta flådiga fester och försöjer sig som författare av romantiska böcker. Något inom Ruth förändras i samband med detta. Hon känner något växa inombords och vägen mot att bli en tvättäkta hondjävul börjar. Hon bränner ner huset och lämnar barnen till maken och Mary Fisher. Sedan försvinner hon och startar en riktigt maffig hämndaktion mot maken och hans älskarinna. Hon har hela tiden koll på dem och deras liv, medan de är helt ovetandes om att det är hon som orsakar så mycket problem för dem.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt den här boken. Det är ofta lika roligt som tragiskt att följa Ruths resa mot att bli en hondjävul. Det är lite läskigt hur hon så totalt lever för hämndbegäret och t.o.m. lämnar sina barn, men någonstans kan jag också förstå henne. Hon har blivit så totalt nedtryckt och dissad av både maken och andra i sin omgivning, ofta enbart p.g.a. hennes utseende. 

Boken är som sagt både rolig och tragisk att läsa. Den är rätt galen och udda vilket gör att läsningen blir underhållande och fängslande. Rekommenderas!

Det finns ju en filmatisering av den också och jag har säkert sett den för länge, länge sedan men eftersom jag inte kommer ihåg den kanske jag skulle ta och se om den igen.

Från Massolit förlag.

I (den alldeles för stora) att-läsa-högen

Publicerad den av
6

Det känns som om att-läsa-högen aldrig har varit så spännande som den är just nu! Det är nästan så att jag har lite beslutsångest. Eller vadå nästan – jag har beslutsångest! Just nu håller jag på med Fay Weldons En hondjävuls liv och lustar, men den är snart klar så jag har börjat fundera över nästa bokval. Hmm… Vad ska det bli härnäst?

Brustna hjärtans café av Holly Winston

Publicerad den av
1

Det råkade bli två böcker i rad på samma tema. I förra boken fick man följa ett 36-årigt pars kamp mot cancer fram till slutet, i den här boken får man följa en 36-årig änkas kamp att ta sig tillbaka till livet efter makens död i cancer. Den ena tar vid där den andra slutar kan man säga.

Sophie Stanton är alltså 36 år när hon blir änka. Under hela boken får vi följa hennes väg från makens död och ett år framåt. Det är ett år som börjar med total mental kollaps då hon känner att hela livet försvinner från henne. Hon kan inte sköta sitt jobb, orkar inte ta hand om sig själv eller huset och orkar inte bry sig om något annat heller för den delen. Långsamt, långsamt tar hon små steg tillbaka mot livet igen. Hon säljer huset och flyttar till en väninnas stad för att starta ett helt nytt liv utan Ethan.

Det här visade sig bli en riktigt mysig lässtund, om man nu kan tycka det om en bok som handlar om cancer. Men boken innehåller så mycket värme och Sophie visar sig vara en rätt rolig karaktär att stifta bekantskap med. Har man själv förlorat en närstående kan man också känna igen sig i sorgens olika stadier, precis som Sophie går igenom dem. Dessutom är det ju inte själva cancern som är det centrala här, utan Sophies väg tillbaka till ett liv som känns meningsfullt igen. Hon går igenom bland det värsta man kan gå igenom, och hon kommer ut på andra sidan starkare och visare än innan.

Dessutom innehåller boken en hel del andra intressanta karaktärer, och de finns där både för att hjälpa Sophie tillbaka men också för henne att hjälpa även dem. Fokus är mänskliga relationer, att våga ställa upp och att våga bry sig om varandra.

Den här boken är helt klart läsvärd. Chick-lit med seriös betoning och som faktiskt ger en tankeställare.

En sorts kärlek av Ray Kluun

Publicerad den av
2

Jag såg att filmatiserigen av den här boken nu fanns att låna i vidoebutiken, men eftersom jag vill läsa boken innan jag ser filmen fick den stå kvar i hyllan. Jag har haft boken hemma i bokhyllan länge nu, men T förbjöd mig ett tag att läsa sorgliga böcker och jag visste ju att den här är av den sorten. Ett tag lyckades jag nämligen pricka in och bara läsa böcker som fick mig att gråta, och hur bra de än månne vara lämnar de efter sig en viss känsla i kroppen. Det blir lätt en överdos av sorg om det blir för mycket.

Och det här är en bok som kräver en big pack av näsdukar under läsningen. Sten och hans fru Carmen är båda i 35-årsåldern när hon får cancerbesked. Tillsammans lever de ett gott ställt liv med lilla dottern Luna, båda med egna företag, massor av vänner och spännande resor. När cancern kommer in i deras liv vänds allt upp och ner. Sten, som beskriver sig som monofob, var redan innan cancerns intåg notoriskt otrogen och trots att Carmen uttryckligen ber honom att hålla sig trogen under den lilla tid de har kvar, kan han inte låta bli. Till råga på allt inleder han ett förhållande med en annan kvinna och flyr till henne så ofta han kan för att komma undan allt som har med cancern att göra.

Boken är baserad på Ray Kluuns eget liv och han har fått ta emot en hel del skit för att han var otrogen mot sin cancersjuka fru. Han säger själv att de flesta som har dömt honom har varit yngre människor, medan äldre människor med mer livserfarenhet verkar ha en helt annan förståelse och förlåtande inställning. Med livserfarenhet kommer också insikten att livet sällan är svart och vitt. Alla hanterar sorg på olika sätt och alla har olika åsikter om hur man bör vara och vad man bör göra. Jag tyckte att det var svårt att döma honom och hans handlingar, trots att otrohet är bland det värsta jag vet. Men ofta är det ju så att när man får hela bakgrunden till en människas handlingar, är det svårare att döma lika hårt. Det blev lite blandade känslor under läsningen – ibland var man förbannad på honom och ibland tyckte man bara så otroligt synd om honom. Hur hemskt måste det inte vara att se den man älskar gå igenom denna hemska sjukdom och dessutom veta att hon ska dö? De får tidigt dödsdomen, men ingen av dem vet hur kort eller lång tid Carmen egentligen har kvar.

Jag sträckläste boken en förmiddag, med tårarna sprutandes ur ögonen. Att dessutom veta att den är baserad på en sann historia gör det hela bara ännu starkare att läsa. Jag bara måste se filmen också nu när jag har läst boken. Jag kan bara rekommendera er att läsa den här boken. Oavsett vad man tycker om honom och hans handlingar ger den här boken en stark uppmaning att ta vara på livet man lever och på de man älskar. Carpe diem skriver han på väggen i sitt vardagsrum strax innan Carmen dör. Ett motto som må kännas uttjatat, men vars innebörd man aldrig bör glömma.

Nyckelbarnen av Sara Kadefors

Publicerad den av
3

Siri är 11 år och har länge haft egen nyckel hem, något hon egentligen inte alls gillar. Hon är mörkrädd och gillar inte att vara ensam hemma till långt in på kvällarna då föräldrarna äntligen kommer hem från jobbet. Hon har inga direkt nära vänner, även om hon aldrig känner sig ensam heller. Men så blir hon vän med två av klasskompisarna som också bor i samma hus – Linn och Leo. Linn är den lite coola tjejen som snattar och gärna uppmuntrar till hyss. Leo är killen som aldrig kan sitta still och som går klassens lärare Maggan på nerverna. Han är hennes hackkyckling nummer ett. Så småningom tillkommer även klasskompisen Nizar i deras gäng – killen som är Maggans favoritelev eftersom han är så duktig och skötsam.

En dag uppstår ett matkrig mellan Leo och Nizar och det är Nizar som startar det. Han laddar en servett full med mat och kastar mot Leo, men i stället träffar han Maggan. Det blir Leo som får skulden och det här blir början på ett uppror inom klass 5C. Siri står inte ut med orättvisan att Leo får skulden, men när hon går till rektorn för upprättelse får hon bara höra att ”barn står alltid upp för varandra”. Trots att det finns flera vittnen till händelsen går de vuxna ihop och tror på Maggans story. Leo är ett bråkbarn som ”ska utredas”.

Tillsammans börjar vännerna starta ett uppror mot den orättvisa vuxenvärlden. De samlar namninskrifter för att få bort den orättvisa och lynniga Maggan, och de gör (vad de själva tycker är) oskyldiga bus mot rektorn och Siri börjar ifrågasätta Maggan högt inför klassen.

Hela den här boken är skildrad ur en 11-årings perspektiv och det är det som gör den så intressant. De vuxna går ihop och gör enad front mot barnen och den orättvisa de ställer sig bakom gör barnens ilska bara större. Hemma har barnen dessutom fler vuxenproblem. Siris föräldrar har båda två jobb som gör att de ofta reser utomlands, men hon kommer på dem med att luras – de är kvar i stan fast de har sagt att de är utomlands. Leos föräldrar bryr sig mer om sina hundar än honom. Linns mamma byter pojkvän titt som tätt och lämnar barnen att klara sig själva hemma flera dagar i sträck. Alla beklagar sig över de vuxna, men ingen av dem har mod nog att verkligen ställa sina föräldrar mot väggen.

Det intressanta med den här boken är just att man får se allt helt ur barnens perspektiv. Jag kan känna igen så mycket från när man själv var 11 år och tyckte att de vuxna var de mest orättvisa människorna i hela världen. I den här boken är det dock vid flera tillfällen faktiskt just så. Läraren Maggan har uppenbarligen placerat Leo i ett fack och hennes ibland rent fysiska reaktioner på honom är rätt hemska att läsa. Däremot ställer jag mig frågande till Siris föräldrar som är så mesiga att man blir galen på dem. Trots att de ser flera tecken på att Siri mår dåligt verkar de aldrig våga fråga eller ta tag i problemen. De bara mesar runt henne och tassar på tå. Det är inte förrän i slutet som de börjar göra något åt saken.

Jag har läst både ris och ros om den här boken. Själv gillar jag den och tycker att den är både läsvärd och intressant. Den tar upp frågeställningar som definitivt tål att tänkas på. Det hade varit intressant att höra vad någon ur målgruppen tycker om den här boken. Det är just det här jag kan sakna med att inte vara lärare längre. Jag kan inte längre få veta vad mina elever tycker om en viss bok – få diskutera med dem eller läsa deras bokrecensioner. Det är nästan så jag längtar till Mini blir större och jag kan diskutera böcker med henne. Eller – jag hoppas i alla fall att hon ska vilja ha boksamtal med mig… 😉