Just nu läser jag Sommarhuset, i ett litet försök att hålla kvar sommarkänslan här hemma så länge det bara är möjligt. Att sitta under en varm filt och läsa om skärgårdsöar, sol och midsommarfirande gör att höstvindarna utanför fönstret faktiskt känns lite längre bort än tidigare. Lite. Det är bättre än inte alls.
Jo minsann. Det är faktiskt sommar här hemma.
Den här boken inriktar sig på barnmat för barn i åldern 0-3 år, och inleds därför med lite fakta om amning. Den är väldigt grundläggande och innehåller egentligen allt man behöver veta om mat för barn. Det finns t.ex. näringslära – om att äta hälsosamt och få i sig rätt typ av energi, vitaminer och mineraler. Det finns också en magskola och en del om olika slags matallergier. Kort sagt, det mest basic man behöver kunna om mat för små barn (och till viss del även för vuxna).
I slutet av boken finns en massa recept, som jag inte hunnit testa än men som jag definitivt ska prova på. Det finns en hel del lockade här! I den här boken har man valt att dela in recepten efter ålder. Allra först kommer alltså rena puréer för de allra minsta, sedan byggs det på för att i sista delen passa barn från 2 år och uppåt, d.v.s. mer ”hela” rätter som passar även den vuxna.
Jag gillar bokens upplägg, att det är mycket fakta blandat med många recept – och att recepten också lockar till att testas. Däremot kan jag tycka att den ibland blir lite ”livsmedelsverksaktig”. Det känns som om det är råd direkt från Livsmedelsverket, och deras matråd ifrågasätts ju alltmer numera. Oavsett vad man tycker om livsmedelsverket ger den här boken en bra grund att börja med, och därifrån kan man sedan själv ta ställning till vilken mat man vill ge och inte vill ge sina barn.
Den här boken intar en andraplats efter Josses barnmat, så den är väl värd att spana in tycker jag!
Bok från ICA bokförlag.
Den här boken är ett samarbete med tidningen Vi Föräldrar, i en serie handböcker om barn.
Boken är från 2000, men jag ska ärligt säga att det känns som om den är bra mycket äldre än så. Både layout och text känns lite gammalt och torrt. Det är en hel del fakta, om allt från amning till hur man börjar med smakportioner till hur man får en bra familjemåltid. Det finns även recept i slutet, indelade efter barnets ålder, ”från puré till pytt”.
Nja, det finns mer intressanta böcker i ämnet än den här. Den funkar bra att skumma igenom för att få en snabb bild av det viktiga, men det är ingen bok jag vill återkomma till för att få inspiration till matlagning. Det finns en hel del nyttig info, men som sagt, det är tråkigt utformat. Den är ok, men inte mer.
Det här är helt klart den bästa av de böcker om barnmat jag har läst! Den har bläddrats i flitigt här hemma, och använts!
Boken innehåller en hel massa bra recept, och det påpekas att det inte anges någon ålder just för att man ska våga testa. För precis som hon säger är alla barn olika – det någon gillar tycker en annan inte alls om och tvärtom. Recepten är dessutom tänkta att göras för både vuxna och barn. En stor gryta till de vuxna där man kan salta och så en liten gryta brevid med i stort sett samma ingredienser (utom salt) och så är det bara att mixa maten till den konsistens som passar just ditt barn bäst.
Förutom recept är det en massa bra info som t.ex. konsistensskolan, kryddguide, om matvägrare, om att skapa matro m.m. Allt man kan tänkas vilja veta om att servera den allra första barnmaten.
Jag har som sagt redan testat en del recept och Mini har ätit med stor aptit, särskilt kycklingen med basilika – den är en stor favorit (jag tycker också att den är supergod). Vi har också testat dinkelpannkakorna med kokos (mums för bara oss vuxna då Mini inte kan äta pannkakor riktigt än), dillkyckling, äpple/hallonmos – ja, allt har varit kanongott. Det är också bra att recepten är indelade i t.ex. kyckling, vegetariskt, mellanmål, efterrätt o.s.v. Det gör det enkelt att överblicka.
Själv tycker jag att boken har en snygg layout med lockande bilder, den känns modern och fräsch. T däremot, tycker att den är plottrig och rörig och svår att orka läsa då layoten och färgerna ändras hela tiden. Där ser man vad olika man kan tycka!
Den här boken vill jag varmt rekommendera till alla, oavsett vilken ålder era barn har. Den funkar lika bra för minsta bebisen till tonåringen, och för oss vuxna också. Kolla gärna in sidan Jossesbarnmat för att få veta lite mer.
Enda minus jag kan komma på är att jag har lånat boken på bibblan och någon elak människa (grrr…) har reserverat boken och tvingar mig att lämna tillbaka den så tidigt. Den här boken vill jag ju ha här hemma alltid…
Den här boken har både sin bra och dåliga delar. Det är definitivt en bok som är bra att börja med, just för att den ger rätt så bra tankeställningar inför hela begreppet mat.
I boken finns flera kapitel med intervjuer av föräldrar från andra länder, som nu bor i Sverige. Det är superintressant att få läsa hur olika tänket är vad gäller barns mat i olika länder. Det som vi i Sverige säger är ett måste eller ett no no, kan vara precis tvärtom i ett annat land. Vad som är rätt eller fel kan nog ingen säga egentligen. Bara att vi gör olika.
Det är också intressant att läsa om det här med sötsaker, och det är ett intressant reportage från en förskola som har jobbat med att inte servera sådant. Jag har läst många diskussionstrådar på diverse forum där föräldrar på fullt allvar tycker att det är barnmisshandel om inte förskolorna får servera glass när barnen fyller år. Därför är det oerhört skönt och befriande att läsa hur förskolan som nämns i boken jobbar. Det behöver inte vara pekpinnar eller tråkigt med bra mat, snarare tvärtom. Och det är härligt att läsa hur de serverar maten och hur den presenteras för banen. Om att lära sig goda matvanor redan från början.
Det enda som är minus med den här boken är att det inte finns så många recept. Det finns så klart några recept, men de känns rätt få och det är inte många som lockar mig att testa. Och det är ju lite synd, när resten av boken andas så mycket bra matglädje.
Så sammanfattningsvis – mycket intressant läsning och en hel del tankeställare, men få recept som man vill testa på själv.
Nästa vecka kommer det att bli tema barnmatsböcker här. Jag har läst några böcker i ämnet och tänkte sammanställa vad jag tycker om dem. Det blir både lite ris och ros bland de böcker jag har läst.
Mitt första bokmässebesök var för bara några år sedan, då jag fick chansen att åka dit via jobbet med några kollegor. Mina tidigare minnen av själva mässhallen bestod i besök på Gothenburg Scandinavian Horse Show. Då var mässhallen fylld med hästsaker. När jag skulle försöka föreställa mig samma mässhall, fast nu fylld med böcker var det svårt att tänka sig. Kan man verkligen fylla denna stora mässhall med bara böcker?
Det skulle visa sig gå alldeles utmärkt. Jag behövde bara stoppa in näsan innanför dörrarna för att inse att hela mässhallen var fylld till bristningsgränsen med böcker. Jag kände mig nästan som ett barn på julafton – förväntansfull och ivrig inför vad som väntade. Jag riktigt längtade efter att få ge mig in i mängden av böcker och människor, och bara insupa hela atmosfären. När vi hade bestämt tid och träffpunkt för återsamling delade vi på oss och sedan var det dags att äntligen få kasta sig in bland alla böcker och andra bokentusiaster i mässhallen.
Till en början kändes allt nästan lite överväldigande. Det var så mycket att se och att ta in. Man ville vara på alla ställen samtidigt. Var skulle man börja? Och så mitt bland alla dessa vindlande bokrader dök diverse kända författaransikten upp. Det var svårt att vänja sig. Nämen, är inte det Björn Ranelid? Och titta, titta men där står ju Martina Haag. Och där sitter Jan Guillou och blir intervjuad. Men vem är det som står där och signerar? Alla författare kände man inte igen till utseendet, men fick man namnet på en bok de har skrivit insåg man att jaha, är det han…
Dagen försvann snabbt med bokletande, jämförande av priser, bläddrande, sniffande (nya böcker luktar ju så gott!) inköp och författarspotting. Tiden fullkomligt flög iväg, och min kollega och jag var ständigt försenade till våra återträffar och kom alltid småspringandes med andan i halsen till de andra som väntade på oss. Det var lätt att glömma bort tiden när man stod där med näsan i en bok.
Efter en hel dag på bokmässan var man rätt mör, såväl i kropp som i huvud. Huvudet surrade av trötthet, fötterna värkte ilsket, benen kändes nästan mjölksyriga och armarna meterlånga efter bärande av bokfyndiga, överfulla kassar. Men den allra sista timmen av vårt besök var det bara att lägga in ännu en växel för då väntade dagens höjdpunkt! Efter att enbart ha köpt böcker till jobbet fick vi en timme i slutet att använda till egen shopping. Vi samlade ihop våra sista krafter och gav oss återigen in i myllret, för att fynda de där böckerna vi hade kastat längtansfulla blickar efter under dagen. Ett sista varv runt mässhallen och ännu fler fulla bokkassar, innan det slutligen var dags för hemfärd.
Mitt första bokmässebesök gav en obotlig mersmak och det har blivit flera återbesök sedan dess. Och det är samma sak varje gång – den där allra första stunden när man har kommit dit är speciell. Stunden när man kommer innanför dörrarna, insuper hela atmosfären, tar ett djupt andetag och sedan beger sig in bland folkhavet. Det är lika mäktigt varje gång. Det går inte att förneka – jag har blivit bokmässebiten.
Detta är ett inlägg i en bloggstafett tillägnad Bok- och biblioteksmässan i Göteborg där följande bloggar deltar:
enligt O, Pocketlover, Böcker x 3, Bokmalen, Fiktiviteter, Skrivarmamma, och dagarna går…, Boktok 73, Bokbabbel, Marias Bokliv, Lyrans Noblesser, Bokbaren, the Book Pond, Unga Vuxna, Paperback Lover, Olika sidor, Vägen till utgivning , *malins bokblogg*, Dantes Bibliotek, En full bokhylla är en rikedom, I min bokhylla, Hannas Hörna, Word up, Anjo, Om böcker som jag hunnit läsa, You’re no different to me
Kolla in alla deltagares bidrag i dagens bokbloggsstafett till Bokmässans ära.
00.01 enligt O
01.00 Pocketlover
02.00 Metta på Böcker x 3
03.00 Bokmalen
04.00 Fiktiviteter
05.00 Skrivarmamma
06.00 och dagarna går…
07.00 Boktok 73
08.00 Bokbabbel
09.00 Marias Bokliv
10.00 Lyrans Noblesser
11.00 Ingrid på Bokbaren
12.00 the Book Pond
13.00 Unga Vuxna
14.00 Paperback Lover
15.00 Olika sidor
16.00 Vägen till utgivning
16.30 *malins bokblogg*
17.00 Therese på Dantes Bibliotek
18.00 En full bokhylla är en rikedom
19.00 I min bokhylla
20.00 Hannas Hörna
21.00 Word up, Anjo
22.00 Om böcker som jag hunnit läsa
23.00 You’re no different to me
23.59 enligt O
Jag har ju pratat om att jag ska rensa ut bland mina böcker här hemma. Sortera ut en del som jag ska skänka bort. Förra veckan tog jag äntligen tag i det projektet.
Jag drog ut alla flyttkartonger med böcker och lyfte helt enkelt ut alla böcker på golvet för att få bättre överblick. Jag tog fram en flyttkartong där jag skulle lägga alla ratade böcker. Och sedan var det bara att hugga in!
Mini låg på en filt i samma rum och lekte i sitt babygym, och det här är vad hon hörde från sin mamma under tiden bokrensningen pågick:
Ja, ni förstår redan nu va? Det blev inte så där värst många böcker i den där att-skänka-lådan som jag ställde fram. Efter några timmars åh-ande åt alla älsklingar som dök upp från kartongerna insåg jag att jag är alldeles för blödig. Meningen var ju att jag skulle rensa ut bland böckerna, inte sitta och krama dem och överösa dem med kärleksförklaringar.
Nä, efter första dagens misslyckade rensning fick jag ta mig en funderare på vilka böcker jag verkligen skulle behålla. Sedan tog jag en ny runda bland böckerna och då gick det faktiskt mycket bättre. En helt överfull flyttkartong som ska skänkas – det är väl ett rätt ok resultat?
Men en sak slog mig under rensandet – jag har mycket lättare att göra mig av med nya böcker än gamla böcker. Jag har skänkt en hel massa nya böcker under det här året till olika personer, utan att egentligen tycka att det har varit det minsta jobbigt. Det har inte handlat om böcker som jag har tyckt varit dåliga, snarare tvärtom. Jag har velat att andra ska få chansen att läsa dem helt enkelt.
Hur som helst ska jag i alla fall nöja mig med rensandet för ett tag. Nu ska jag skänka bort den här lådan och sedan får vi se om jag kan göra en andra koll av de kvarvarande lådorna lite senare. Det är fortfarande många, många flyttkartonger med böcker kvar här hemma, så jag behöver inte oroa mig för att vara boklös. Nu lyckades jag ju dessutom organisera upp bland dem så att jag numera har en hel flyttkartong med bara olästa böcker att plocka bland. Jag är inte direkt boklös…
På den här bokens omslag står det en hel massa översvallande positiva kommentarer om boken. När jag läste dessa tänkte jag att ok, men sååå bra kan den väl inte vara? Men jo! Den är så bra. Jag fullkomligt slukade den!
Boken utspelar sig i Sverige i slutet på 1800-talet och i fokus är kärleksparet Seth och Beatrice. Hon är föräldralös och bor hos sin fabror och hans fru samt deras två barn Edvard och Sofia. Beatrice får följa med familjen på diverse tillställningar, som t.ex. opera och bal. Och det är just på operan som hon första gången möter Seth, den omåttligt snygga kvinnokarlen som är känd för att just sina kvinnor. Beatrice är inte rädd för att säga vad hon tycker och vill definitivt inte enbart vara till för att behaga en man eller ställas under hans intelligens. Hennes sätt fascinerar Seth och ganska snart är de båda lika förälskade. Men, ett förhållande mellan dem är en omöjlighet. Det finns andra planer för Beatrice, och det finns många krafter som gör allt de kan för att hålla de båda älskande ifrån varandra.
Ja, det här är romantik så det bara ångar om det! Det är så oerhört snyggt skildrat och så uppslukande läsning att jag satt fast med boken tills den blev utläst. Det här är en sådan där bok där man som läsare vet allt som händer, medan de stackars huvudpersonerna går omkring ovetandes och undrandes. Flera gånger hade jag lust att hoppa in i boken och ställa saker och ting tillrätta, räta ut alla missförstånd och hjälpa Beatrice och Seth. För ibland är det så frustrerande att de liksom aldrig lyckas få till det. Det är så många som vill sabba för dem, förhindra och förstöra.
Läs den, är mitt tips. Det här är perfekt höstläsning, utan tvekan. En soffa, en varm filt, en kopp varm choklad, några tända ljus och så lite (läs mycket) romantik på det. Och sedan kan det höststorma utanför fönstret bäst det vill!
Jag har brottats med fegisen i mig, och T hjälpte till med att få den att förlora. Han gav mig en knuff så jag till slut vågade ställa upp.
Jag har nämligen anmält mig till Enligt O:s bokbloggsstafett till bokmässans ära. På fredag är det dags och min tid att publicera mitt bidrag blir kl. 16.30.
Och här kommer prestationsångesten in. Big time. Men, men. Någon gång måste man ju våga göra något åt den där fegisen som hänger ihop med den där prestationsångesten. De är bästa kompisar sedan länge men nu är det nog dags att bryta den vänskapen.
Jag har läst alla hennes tidigare böcker – En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa och Saker som aldrig händer. Alla har varit tokbra, men vete sjutton om inte Välkommen hem faktiskt är bäst hittills!
Sara har tillbringat första året på gymnasiet i London. När hon återvänder hem till Luleå är bland det första hon tänker på sin ex-pojkvän Mattias. Mattias som är hennes granne, som hon har känt i hela sitt liv innan de till slut blev ett par, som är tvillingbror med Bella som hon också är vän med, som tog bort henne på Facebook och som hon inte har hört ett enda ord från under nästan hela året. Väl hemma hoppas Sara på en nystart, att de ska kunna bli vänner igen, men han är kall och svår mot henne. Det är mycket som inte riktigt blir som hon tänkt sig när hon kommer hem. När skolan börjar lär hon känna nya vänner och börjar t.o.m. på ju jutsu, ett plötsligt infall. Där går också Adrian, grannkillen som hon nyss lärt känna. Han som är så retsam mot henne och lite svår att tyda, men som visar sig vara riktigt mysig.
Det är mycket fokus på kärlek i den här boken. Att släppa det gamla och våga satsa på det nya. Man vet vad man har men inte vad man får. Jag hejar på Adrian från första stund, för hallå, hur kan man inte göra det?
Det jag gillar mest med den här boken, förutom den fantastiska språkhanteringen och dialogerna, är detaljerna. Det är så många olika tillfällen i boken som jag blir smått imponerad över träffsäkerheten. Bara en sådan liten enkel sak som när Sara ska ta med Martina till ett café och det visar sig att det inte alls var så där charmigt som hon mindes det från barndomen. Och så bakas det in i dialogen. Det är så snyggt gjort verkligen. Och så finns det två ställen där jag inte kan låta bli att fnissa – ena gången vid den roliga chokladbollslappsdialogen mellan Sara och hennes pappa, den andra gången vid cykellysrazzian som hon på fullaste allvar diskuterar med Adrians pappa. Små detaljer som är så klockrena. Det är flera gånger under läsningen som jag reagerar med ett åh, men så där var det ju verkligen i den åldern, eller så där brukade jag ju också tänka.
Det här är riktigt, riktigt bra. Jag kan inte annat än att rekommendera den här boken vidare. Läs och njut!
Bok från Rabén och Sjögren.
Jag läser Johanna Lindbäcks nyaste bok – Välkommen hem. Jag börjar närma mig slutet, men jag vill inte läsa ut den. Inte än. Jag vill stanna lite till i bokens värld, njuta lite till av alla träffsäkra detaljer.
Det är lite tudelat det här med att ha en favoritförfattare. Man kastar sig över nya titlar så fort de kommer ut, plöjer på nolltid och så står man där och får vänta igen. På nästa. Har man tur kommer det en ny redan inom ett år, men ibland får man vänta snällt längre än så.
Jag har läst långsamt, omsorgsfullt hela dagen nu. Vill ju veta vad som händer, samtidigt som jag vill suga på karamellen så länge jag kan. Attans vilket dilemma.
Enligt O ställer 20 snabba frågor till oss. Välj mellan två. Det är klart man måste vara med!
Morgonpigg eller nattuggla? Har alltid varit.
Bibliotek eller bokhandel? Just nu är mitt bibliotek min bästa vän.
Adlibris eller Bokus? Även om jag just nu inte köper några böcker är jag där och kollar lite i alla fall.
Ljudbok eller e-bok? Jag somnar nästan alltid till ljudbok.
Inbunden eller pocket? Alltså, det är en nästan magisk känsla över en inbunden, helt ny bok. Doften när man bläddrar – mmm. Men en pocket är ju så mycket enklare och smidigare att hantera. Jag föredrar nog faktiskt pocket ändå.
Vampyrer eller zombies? Jag kan inte komma ihåg att jag ens läst något om zombies?
Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Jag har fortfarande inte läst något av Läckberg, så valet måste bli Guillou som jag egentligen bara har läst Ondskan av.
En i taget eller slalomläsning? Jag föredrar egentligen det förstnämnda, att verkligen sträckläsa och leva sig in i en bok. Oftast blir det dock slalomläsning eftersom mitt läsmood får bestämma vilken typ av bok jag känner för stunden.
Bokmärke eller hundöra? Jag använder inga särskilt fancy bokmärken, ett vanligt kvitto funkar bra. Hundöron blir det ibland, men absolut inte i biblioteksböcker – det är ett stort fy skäms!
Chips eller choklad? Så klart! Är inte särskilt förtjust i chips alls, men love love love choklad i alla former och smaker.
Biografier eller memoarer? Ingen aning faktiskt. Jag läser inte så mycket av den varan. Säger den förstnämnda då, fast kan inte motivera varför.
Skräck eller chicklit? Föredrar mys framför skräck, alla gånger.
Boken eller filmen? Oftast, men gärna båda formaten för att jämföra. Dock – alltid läsa boken innan se filmen.
Twitter eller Facebook? Jag har fortfarande inte fattat grejen med Twitter, trots att jag har försökt sätta mig in i det (och t.o.m. har det…).
Strindberg eller Heidenstam? Egentligen vet jag inte, men jag har nog mer erfarenhet av den senare..
Kokbok eller Bakbok? Svårt val. Jag gillar att läsa kokböcker, men föredrar att baka. Å andra sidan gillar jag lättbakade saker, så valet faller nog på kokbok ändå.
Te eller kaffe? Utan tvekan. Det enda te jag ens kan dricka är grönt te eller chai.
Rött eller vitt? Jag dricker hellre vatten, men om jag ska ta ett enstaka glas föredrar jag rött. Fast det blir oftast att jag bara smuttar lite på glaset. Och nu var det läääänge sedan jag ens smuttade.
Boklördag eller ViLäser? Läser inget av dem.
Man Booker Prize eller Augustpriset? Det sistnämnda är det enda jag har lite koll på.
Det här är en sådan där superhypad bok, som jag egentligen inte brytt mig om att försöka få tag på och läsa. Att jag lånade den var mer en stundens ingivelse, ett slags ok då, borde väl. Vilken tur att jag gjorde det! Ååååååh vilken otroligt bra bok det är! Och som tur var hittade jag en recension hos Pocketlover som varnade för att det är lite traggligt i början. För det var faktiskt lite kämpig läsning i början – tråkig handling och lite tafflig språkhantering. Som tur var fortsatte jag ändå att läsa och det dröjde inte länge förrän det i stället blev till en helt underbar läsupplevelse.
Storyn låter enkel. Vi får under 20 års tid följa Emma och Dexter. De tar examen 15 juli 1988 och tillbringar natten tillsammans. Det som de från början trodde bara var en enda natt blir inledningen till en bestående och djup vänskap. Det finns hela tiden mer där under ytan, men de lyckas aldrig få till något annat än just vänskap. De är som gjorda för varandra, men livet för dem på olika banor och vid vissa tillfällen blir även vänskapen svår att behålla.
Vi får följa dem just den 15 juli under varje år, ett spännande berättargrepp som gör att man som läsare får veta vad som hänt under det senaste året i deras liv. När ett kapitel är slut kastas man framåt ett år i tiden, och det är ofta man nästan liksom håller andan inför vad som komma skall. Kanske har de…? Man VILL ju så himla gärna att det ska bli de två, att deras liv till slut ska föra dem samman.
Det är en kärlekshistoria utan dess like, mycket tack vare att vi bara möter dem en gång varje år, på samma datum. Det är också intressant att det utspelar sig under så lång tid eftersom det hinner hända så mycket i deras liv, samt att man kan följa även samhällets utveckling. Det är ju trots allt tjugo år som spelas upp.
Förutom storyn blir jag helt kär i språket. Det som i början känns traggligt blir senare så elegant träffsäkert, snygga formuleringar och sköna dialoger. Jag kommer på mig själv med att flera gånger stanna upp och läsa om en rad bara för att njuta en gång till. Nördigt? Javisst! Men likväl härligt.
Läs den. Jag kan inte nog rekommendera den. Ta dig igenom den första segare biten och sätt dig sedan och sträckläs. Det är en riktig feel good-bok. En av årets bästa läsupplevelser, utan tvekan. Jag lade ifrån mig den med en riktig vill-ha-mer-känsla i kroppen. Och nu har den också blivit film! Se trailer här. Premiär 14 oktober – det är nästan att jag skulle fundera på att ha barnvakt en kväll så att jag kan dra med mig T ut på en biokväll. För den här filmen vill jag se! Men läs boken först!
