Raw food på svenska av Erica Palmcrantz och Irmela Lilja

Den förra boken jag läste som handlade om just raw food var inte helt igenom raw, utan mer inspiration mot att vara lite mer raw. Den här boken däremot, är helt raw food.

Förutom en massa recept för frukost, mellanmål, snacks, tillbehör och allt du kan tänkas behöva, finns också kortare reportage av människor som lever av raw food – helt eller delvis. Jag tycker alltid att det är väldigt kul att läsa hur andra lever och hur de resonerar kring hälsa. Visst är det en kokbok i huvudsak, men tanken är också att inspirera och vad passar då bättre än att få höra hur andra har fått in raw food i sin vardag.

Det är en inspirerande bok och med många lockande recept. Jag var tvungen att testa en sallad redan samma kväll, och den var supersmarrig. Flera av efterrätterna lockar också. Inte för att jag är särskilt förtjust i just den kategorin, utan mer för att jag vill testa att göra efterrätter utan socker och vitt mjöl. När jag läste Råsmart familj gjorde vi genast chokladbollar utan socker och blev glatt överraskade att de var så goda! I den här boken finns en del pajer som jag är nyfiken på. Nytt är alltid kul!

Vill ni bli lite inspirerade att testa har Erica Palmcrantz även lagt ut en del smarriga recept på sin hemsida och blogg. Titta gärna in där för att få tips om raw food kakor och annat intressant. Hon har även gett ut Raw Food Delight, som innehåller just recept på efterrätter, tårtor, kakor o.s.v. Den boken åker upp på att-läsa-listan! Och att-testa-listan…

Helt raw food är jag nog inte intresserad av att bli, men jag skulle gärna vilja testa att köra helt raw ett par veckor när jag inte ammar längre. Detox, för att se hur kroppen reagerar helt enkelt. Tills dess vill jag i alla fall bli mer raw food, för att det är nyttigt och för att det helt enkelt är kul att greja med riktiga ingredienser som kroppen mår bra av.

Bok från ICA förlag.

Ingen sommar utan dig av Jenny Han

Det är så skönt att läsa bokserier. I första boken etablerar man vänskapen med karaktärerna och gör allt det jobbiga förarbetet. I andra boken är det som att träffa gamla vänner. Sådana man har känt länge och som man bara kan vara med, utan att spela roller eller behöva anstränga sig. Bara kunna sitta tillsammans och umgås utan krusiduller. Precis så kändes det att börja läsa den här boken. För jag känner ju numera Belly, Jeremiah, Conrad och alla runt omkring dem. Det var bara att säga hej och slå sig ner med dem och deras värld igen. Urskönt.

Om du inte har läst första boken vill jag varna för att det kommer en del spoilers i den här recensionen!

I den här boken har det värsta av det allra värsta hänt – Susannah har dött. Inget och ingen är sig lik. Jeremiah och Conrad sörjer, och Belly, som också sörjer, vet inte hur hon ska bete sig eller vad hon ska säga i samband med deras mammas död. Hennes egen mamma sörjer också och är frånvarande i tankarna. Alla står som på paus. Och så mitt i allt försvinner Conrad. Han bara lämnar universitetet och sticker, utan att säga till någon vart han ska. Jeremiah ber Belly följa med och leta efter honom, och hon följer med, även om hon är osäker på om han ens vill träffa henne igen. Deras förhållande tog slut på ett så konstigt sätt och hon sa taskiga saker på begravningen som hon skäms för. Tillsammans beger sig Jeremiah och Belly iväg för att leta efter Conrad, och till slut leder deras vägar dem till sommarhuset. Men den här gången blir vistelsen i huset lite annorlunda mot tidigare somrar, mycket annorlunda.

Eftersom Susannah har dött är storyn mörkare och mer allvarlig än ettan, men inte på något negativt sätt. Det ger snarare mer djup och mognad åt berättelsen.  Jag tycker att den här boken t.o.m. är bättre än den första delen Sommaren jag blev vacker. Den är starkare och mer fängslande, och jag sträckläste den verkligen. Dessutom är slutet en riktig cliffhanger, så det är ett måste att läsa även den sista delen i serien.

Precis som i första boken är sommarhuset fokus, stället som alla karaktärer har som en gemensam nämnare. Fokus ligger också mycket på Susannahs död, och jag kan känna igen många av de frågor, funderingar och handlingar som karaktärerna råkar ut för. Belly gör det värsta man kan göra när någon dör – hon undviker Jeremiah och Conrad. Hon vet inte vad hon ska säga och sörjer själv alltför mycket för att orka åka och hälsa på dem. Jeremiah frågar senare henne just det – varför kom du inte och hälsade på oss när vi behövde dig som mest? Många är så rädda för sorg att de hellre tar långa omvägar runt de anhöriga för att slippa konfronteras med eländet. Belly är i och för sig bara sjutton år, men samtidigt är hon ju också medveten om att hon gör fel. Ändå gör hon det.

Boken skildrar träffsäkert hur det är att förlora någon man älskar, hur maktlösheten och saknaden slår till och förlamar. Och så mitt i all saknad och sorg fortsätter ju ändå också livet precis som tidigare. Man blir fortfarande kär, arg, glad. Och det är ok. Det är ju så livet är. För Belly och alla andra i boken handlar det mycket om att gå vidare, samtidigt som man också bevarar och håller minnet kärt och levande.

Det är en läsvärd bok, men man ska nog läsa första delen innan för att lära känna karaktärerna och få bakgrunden. Dessutom är det härlig sommarläsning då det är mycket om sommarhuset, hav och stränder som genomsyrar böckerna. Själv är jag som sagt grymt sugen på sista delen We’ll always have summer. Om jag bara inte hade haft bokköpsförbud så…

Stella och Sebastian av Jenny Leeb

Som titeln antyder handlar den här boken om just Stella och Sebastian. De har varit ett par i många år, men trots det tvekar Sebastian inför att ta nästa steg. De börjar kolla på hus och de pratar om förlovning, men inget av det blir av. Till slut tröttnar Stella och de bryter upp. Vänskapen finns ändå kvar där och eftersom de har varit så nära varandra under så lång tid blir det naturligt att fortsätta att ty sig till varandra när de behöver tröst, stöd eller bara någon att prata med. Båda vill gå vidare i livet och dejtar i försök att hitta någon ny. När Sebastian så småningom träffar Anna börjar det bli seriöst, och till sin förvåning märker Stella att hon inte alls gillar det. Hon upptäcker att det visst finns en del känslor kvar som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.

Stella och Sebastian berättar historien i varannat kapitel, och det är ett berättarperspektiv som jag gillar. Det är intressant att få höra storyn ur bådas synvinkel och många gånger önkar man att de bara kunde sitta ner och verkligen prata med varandra för det är så mycket som är osagt dem emllan. Precis som det också ofta är i verkliga livet. Folk går om varann när de egentligen så lätt skulle kunna hitta svaren hos varann.

Det är riktigt bra chick-litt det här! Jag satt och verkligen sträckläste boken för att få veta hur den slutade. Jag gillar karaktärerna och storyn. Även om det är chick-litt och det är meningen att det ska vara lite lättsamt och lite ytligt, tycker jag ändå att det lockar till djupare funderingar. Boken fastnade i tankarna ett tag efteråt – både storyn och karaktärerna. En bra bok fastnar, brukar man ju säga. Det måste väl vara det bästa betyg en bok kan få?

Sommarläsning och hästoro

Det är tur att jag har bunkrat upp med en hel massa sommarlitteratur här hemma. Böcker som andas sommar, sol, salta hav och solbränna. Ja, det är tur att man kan läsa om det, för det känns som ett tag sedan den var här i verkliga livet. För min egen del spelar ju inte vädret så stor roll eftersom jag är mammaledig. Men stackars T hade väl kunnat få några fina sommardagar på sin semester?

Och när jag inte läser tar jag hand om och oroar mig för min sjuka häst. Linus blev dålig igen och var på vippen att få färdas till de evigt gröna ängarna. Puh. Många tårar och sömnlösa nätter de senaste dagarna… Men i dag fick vi ett glädjande besked och faran verkar vara över. För alltid eller bara tillfälligt – ingen vet. Men just nu kan jag andas och hoppas igen.

Jag återkommer i morgon med en recension eller två!

Bebisbekännelser av Lotta Sjöberg

Ojojoj, snacka om att skratta igenkännande! Den här boken är klockren, både vad gäller text och illustrationer.

I boken får vi följa ett par från att de får ett litet plus på en sticka som de ramar in, till att bebisen har kommit och förvandlat mamman till en ammande ko. Bokstavligt talat. Här finns stolta mor- och farföräldrar som vet allt och mer än gärna delar av sig av sina goda råd, parvänner som inte har barn och som grattar med stela leenden och så klart parvännerna med barn som blir glada att det är fler vänner som inte har tid att höra av sig (så slipper man ju det dåliga samvetet).

Ibland känns det som om det är T och mig det handlar om. Jag var tvungen att läsa högt och visa illustrationerna för T flera gånger. Det är ruskigt träffande flera gånger. Jag känner särskilt igen mig i känslan av att vara en höggravid jätte, eller att man i alla fall tycker att de ser ut så i spegeln, samt det där med att se ut som en ko. 

Ett litet tips om rolig läsning, eller varför inte som present till nyblivna föräldrar?

Drömhjärta av Cecilia Samartin

Det här är utan tvekan en av de bästa böcker jag någonsin har läst. Det gör det därför så himla svårt att skriva en recension om den. Jag vill inte hypa den och ge för höga förväntningar som kan sabba läsningen. Men ändå. Jag måste ju bara rekommendera den vidare, för den är helt enkelt briljant! Språkligt är det en ren fröjd att läsa den, och innehållet är intressant, spännande och fängslande. Jag satt uppe till halv två i går bara för att kunna läsa ut den och jag hade t.o.m. gåshud ett tag. Det har jag aldrig tidgare fått när jag läst en bok.

Huvudpersonen är Nora och hennes familj. Vi får följa Noras liv från att hon är ett litet barn till hon är en vuxen kvinna i 30-årsåldern. Hon växer upp på Kuba med sin mamma, pappa och lillasyster. De lever ett mycket gott liv och har en väldigt nära kontakt med övriga familjen. Mest märks Noras farmor och farfar samt hennes kusin Alicia som är mer som en syster än en kusin. Det är kusinernas starka band som är det centrala genom hela boken. Livet förändras drastiskt för dem alla när Castro kommer till makten och det svåra livet gör att Noras familj lämnar Kuba och börjar ett nytt liv i USA. Kvar på Kuba finns Alicia och den övriga släkten. De väljer att leva kvar trots svårigheterna det innebär. Men bandet och kontakten familjerna emellan finns kvar. Via brev håller de kontakten och kan delge varandra hur olika deras liv är.

Jag upptäckte under läsningen att jag verkligen inte vet mycket om Kuba och vad det egentligen innebar för folket när Castro kom till makten. Det är så oerhört gripande läsning bara vad gäller den delen. Lägg till den nära vänskapen mellan Nora och Alicia och hur olika deras liv blir, och framför allt – hur annorlunda deras framtid blev mot vad den hade kunnat vara om allt hade varit som förr. De två ingredienserna gör det här till så fängslande läsning. Och språket. Språket! Jag läste sakta, noggrant och njöt av alla klockrena formuleringar och underbara ordval.

Det går knappt att skriva en recension av den här boken. Den fick en plats i mitt hjärta och karaktärerna känns som mina nära vänner. Jag måste nog helt enkelt köpa den här boken så att den får pryda min bokhylla, för det här var en biblioteksbok som ska vara tillbaka om bara några dagar. Som tur är har jag Cecilia Samartins debutbok Señor Peregrino här hemma också, och jag har så klart höga förväntningar om den. Om den bara är hälften så bra så är jag nöjd.

När jag har googlat på boken ser jag att andra som läst den inte varit lika imponerade. Men, smaken är ju som baken som man alltid brukar säga. För mig var det en underbar läsupplevelse och jag njöt av varje minut. Läs den du också och se om du hissar eller dissar.

Underbar läsning just nu

Jag läser just nu en bok, som redan efter bara några sidor hittade en plats i mitt hjärta. Vilket vackert språk! Jag läser långsamt, njuter av alla träffsäkra formuleringar och läser om vissa stycken bara för att få njuta lite till. Visst är det häftigt när man hittar sådana böcker? Det var länge sedan jag blev så tagen av en boks språkliga värld, förutom innehållet.

Boken är Drömhjärta av Cecilia Samartin, som även har skrivit boken Señor Peregrino som ligger och väntar i min att-läsa-hög. Det enda som känns lite jobbigt med de här böckerna är att jag har lånat dem på bibblan och alltså måste lämna ifrån mig dem… Den förstnämnda ska tillbaka redan nästa vecka eftersom det är någon som har reserverat den. De här böckerna vill jag ju förgylla min bokhylla med! Kan man köpa en bok som man redan har läst enbart för att man vill ha den hemma i bokhyllan? Är inte det lite… hmm… konstigt? 😉

Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius

I den här boken får vi möta Agnes som är 13 år och bor i Stockholm med sin familj. Hennes mamma är same, men eftersom hon som barn blev mobbad för sitt ursprung, har hon tagit avstånd från kulturen och vill inte längre prata samiska, till sina föräldrars stora sorg. Agnes däremot är jättenyfiken på sitt ursprung och har lärt sig lite samiska själv, i smyg. En dag får hon ett sms från Henrik, skrivet på just samiska. Han är kompis med hennes kusin Kristin, och båda bor i Soppero där Agnes har sina rötter. Agnes och Henrik inleder en sms-konversation på samiska och båda ser fram emot att träffas då Agnes och hennes mamma ska upp till Soppero och hälsa på. Då vill Agnes passa på att avslöja för både sin mamma och morföräldrarna att hon lärt sig samiska.

Det som är intressant i den här boken är just den samiska kulturen och Agnes funderingar över vad som är en riktig same. Är man en riktig same om man inte äger renar? Om man inte pratar samiska? Om man bor i Stockholm och bara kommer på besök ibland? När hon är i Stockholm är hon stolt över sin samiska bakgrund, som många tycker är lite exotiskt, men när hon kommer till Soppero tycker en del där att hon är fusksame. Hon grubblar mycket på det där med identitet och bakgrund, särskilt som hennes egen mamma inte verkar vilja veta av sin samiska bakgrund på samma sätt.

Samtidigt som jag tycker att det är intressant att läsa om den samiska kulturen, som jag inser att jag inte vet ett dugg om, är det rätt seg läsning. Trots att det egentligen är en väldigt lättläst bok får jag tvinga mig igenom den. Jag är helt fel läsare till den här boken. Den är säkert toppen för någon i Agnes ålder och det finns massor att diskutera om boken om man använder den i skolan. Det är en tunn liten bok med stor och luftig text och med korta meningar och enkelt språk. En perfekt bok för någon som inte är så läsvan. Jag skulle så gärna vilja tycka mer om den här boken, men det är som det är.

Sommaren jag blev vacker av Jenny Han

På sommaren läser jag gärna böcker som utspelar sig just på sommaren. Salta hav och varm sand, och så lite kärlek på det. Hur mysigt som helst att läsa om när man samtidigt ligger där själv på en filt i solen. Beach house lit  som Bokhora kallar det. Och den här boken tillhör verkligen den genren.

Belly har tillsammans med sin mamma och storebror Steven spenderat alla sina somrar i ett strandhus i Cousins. Där finns också mammans bästa kompis Susanna och hennes två söner Jeremiah och Conrad. Jeremiah är Bellys bästa vän, han är lätt att umgås och att prata med. Storebror Conrad är svårare att komma in på livet, men han är den som Belly har varit kär i under alla år. Den här sommaren fyller Belly 16 år och har blommat ut till en vacker ung kvinna. Hon som alltid har varit den lilla flickan som killarna inte ha velat ha med, är plötsligt nästan vuxen och börjar dejta. Hon märker att Jeremiah och Conrad plötsligt ser henne på ett annat sätt, eller rättare sagt de ser henne. Det är mycket som är annorlunda just den här sommaren. Belly kan inte låta bli att känna att det här är sista riktiga sommaren de alla samlas i huset.

Det låter lite töntigt, men handlingen är mycket bättre än vad man kan tro. Förutom att följa alla under den här sommaren får vi också veta en del av vad som har hänt tidigare somrar genom återblickar i särskilda kapitel. För det är somrarna som är det viktiga här. Vad som sker under resten av året får vi inte veta så mycket om.

Det är charmigt, mysigt, lättläst och underhållande. Perfekt sommarläsning, och som vuxen kan man också hitta små guldkorn i den här boken. Det enda jag inte riktigt gillar är att jag ibland fastnar i texten p.g.a. översättningen. Vid flera tillfällen lyser engelskan igenom och språket flyter inte riktigt. Jag hade gärna läst boken på engelska i stället. 

Det här är första delen i en trilogi och jag är helt klart nyfiken på att träffa Belly och de andra även i nästa bok. Jag hoppas på mer sommar och sol även i de kommande böckerna, och vill ju så klart veta om det blir något mellan Belly och Conrad…

 

Hur kan jag ha missat det!

Några sekunder in i Dirty Dancing drabbas jag av en aha-upplevelse. Mamman i Dirty Dancing är ju mormor i Gilmore Girls! Huuur kan jag ha missat det? Jag har sett DD jag vet inte hur många gånger, och så sent som förra året plöjde jag igenom alla 7 säsongerna av GG. Flera gånger har jag tänkt tanken att jag känner igen henne, men inte har det klickat… Förrän i kväll.

Ja ja, alltid lär man sig något nytt.

Halvårsrapport

Den första halvan av året har det blivit 30 lästa böcker. Inte så illa med tanke på att jag under dessa sex månader gått från att vara höggravid till nybliven förstagångsmamma. Så jag är rätt nöjd med min läsning so far.

Av de 30 böckerna är 22 skönlitteratur och 8 fakta inom wellness och graviditet. Det är nog rätt så representativt för min läsning. Jag gillar att blanda skönlitteratur med fakta, och särskilt då inom området wellness. Ordet wellness är lite luddigt, men det är väl främst områdena träning och kost som jag vill läsa om.

Framöver kommer det att bli en hel del ungdomsböcker på att-läsa-listan. Jag har en lååång reservationslista på stadens bibliotek. Tyvärr var en väldans massa av de böcker som jag ville låna redan utlånade, så i augusti kommer jag ha en massa böcker som trillar in. Men den som väntar på något gott…

Bästa boken hittills i år då? Ja, jag är ju svag för Katerina Janouchs serie om barnmorskan Cecilia Lund. I våras läste jag andra delen Systerskap (jag har läst de tre första delarna i fel ordning) och har du inte läst någon av böckerna kan jag rekommendera dem! I augusti kommer fjärde delen och den ser jag fram emot!

Jag vill också slå ett slag för Amanda Hellbergs Döden på en blek häst. Jag tyckte också mycket om Alex Schulmans bok med den långa titeln Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.

Där är nog min topp tre för årets första halvår. Nu ska vi se vad resten av årets läsning har att erbjuda!

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Ingen kan väl ha undgått hypen kring den här boken. Hyllningskörerna har varit många, och det är klart att sådant skapar förväntningar när man ska läsa boken.

Det utspelar sig i Engelsfors, en liten sömning småstad. Sex ungdomar möts en natt då månen lyser blodröd. Sex ungdomar som har tagit sig till stadens folkpark utan att veta varför, som inte har något gemensamt tidigare. Där finns också skolans vaktmästare, en man som visar sig vara deras ledsagare. De har alla blivit kallade eftersom de tillsammans har ett öde att uppfylla och de måste hålla ihop för att överleva. Under tiden som följer lär de sig att att de besitter magiska krafter och att dessa krafter kommer att behövas för att besegra ondskan. De får också veta att det är i skolan ondskan finns, men de vet inte vad eller vem det är de ska bekämpa. Det är deras uppgift att ta reda på det.

Jag har inte hittat någon recension som inte lovordar den här boken. Själv kände jag att nja, var den verkligen bra? Jag håller med om att det finns ett bra berättardriv som gör att man gärna läser vidare. Däremot känner jag mig lite kluven till handlingen. De sex tjejerna är hämtade ur olika grupper – den snygga, den populära, den mobbade, den alternativa o.s.v. De får magiska krafter och ska bekämpa ondska. Det känns som om det är klassiska ingredienser för en ungdomsbok. Jag får också en massa bilder i huvudet från Förhäxad, tv-serien – böckerna som ska ge dem svaren, Rådet som bestämmer över alla med magiska krafter, demoner. Jag älskar tv-serien men jag gillar det inte i den här boken. Det blir bara fel.

Jag stämmer inte in i hyllningskörerna, men jag tycker heller inte att det är en dålig bok. Absolut inte. Den är klart godkänd. Det är bra underhållning och den har ett bra berättardriv. Jag tror att många ungdomar kommer att älska det här och att längta efter de två nästa böckerna i trilogin. Den har kallats en svensk Twilight och bara det gör att jag vill älska den här boken. Och så gör jag inte det. Jag är lite besviken på att jag inte gillade den mer faktiskt. Kanske hade jag för höga förväntningar? 

Blir du nyfiken? Läs ett stycke ur boken här.

Bok från Rabén och Sjögren.

Raw food med två detoxveckor av Ulrika Davidsson

Raw food är enkelt förklarat att maten inte hettas upp över 42 grader, allt för att man ska behålla näringsämnena i maten. Men egentligen är raw food så mycket mer. Det handlar om att äta så bra mat som möjligt, mat som är naturlig och som gör att kroppen byggs upp i stället för att brytas ner. Raw food motsätter sig den ”moderna” kosten som i dag innehåller så mycket processad mat som inte tillför kroppen något viktigt.

Den här boken är inte ren raw food, utan är mer inspirerad av den. Här finns nämligen även en del varma rätter. Recepten är enkla och smarriga och det är nog få som kan bläddra i den utan att läskas av bilderna. Raw food behöver inte vara tråkigt, något som jag tror en del tänker när de hör ”raw food”.

Jag tycker att konceptet raw food är spännande och vi försöker få in mer raw food i vår mat här hemma. Vi äter mycket grönt, men tillagar oftast grönsakerna på något sätt. Ofta av ren vana tror jag. Eller brist på fantasi? Man kan behöva lite ny inspiration ibland för att komma utanför sina gamla vanor. Den här boken gav oss just den inspirationen vi behövde för att testa lite nytt. Nu kan jag inte ge mig på någon detox så länge jag ammar – men när jag har ammat klart ska jag definitivt testa på det! Det skulle vara intressant att se kroppens reaktion på det.

Provläs ett stycke ur boken här.

Läs mer om Raw food här. Intervju med Ulrika Davidsson om sina tankar om Raw food finns här.

Bok från ICA Bokförlag.

Lärare=knäppskallar?

Återigen läser jag en bok där lärare framställs som kompletta idioter. Bland flera av de senaste böckerna jag har läst har det varit samma sak. Lärare framställs som människor som inte fattar någonting, som är extremt orättvisa med vilje, som aldrig erkänner sina egna brister och som till råga på allt alla har någon udda vana/grej/utseende (välj själv vad som passar in…). Jag kan inte låta bli att bli lite ledsen, som f.d. lärare själv. Är vi sådana knäppskallar i läraryrket eller är det bara en sådan bra krydda att slänga in i böckernas värld?

Finns det böcker där lärare faktiskt är helt normala människor som gör ett bra jobb? För de finns i verkligheten – det vet jag! I alla fall om jag tänker på mina f.d. kollegor som fortfarande jobbar kvar i skolans värld. Strålande pedagoger med enorm medkänsla för sina elever och som slår knut på sig själva för att hjälpa dem. Fast sådana lärare är väl inte lika kul att skriva om…

Flickan med de röda skorna av Maria Housden

Det här är en boats-bok, och redan genom omslagets text förstår man att det är en bok som egentligen inte borde få finnas. Det handlar nämligen om Hannah, 3 år, som dör i cancer. Något som verkligen inte borde få hända och som väl är alla föräldrars värsta mardröm.

Mamma Maria Housden berättar i den här boken om livet från cancerbeskedet, genom alla ofattbart svåra behandlingar och till första året efter Hannahs död. Det är läsning som gör ont att läsa, och det är omöjligt att inte gråta. Vi får följa lilla Hannah och hennes familj genom en tid som präglas av oro och sorg inför det som komma skall, men också en tid av glädje. De vet ju att det är Hannahs sista tid i livet och de är fast beslutna att se till att hon också får njuta av den tiden. De vill försöka låta Hannah ha ett så normalt liv som möjligt, till kontrast mot de tunga sjukhusbesöken.

Gillar man boats-böcker kommer man definitivt att gilla den här boken, om man nu kan uttrycka ordet ”gilla” om en bok med det här innehållet. Själv kände jag att boken ger perspektiv. Det är lätt att gnälla över sin vardag, över småsaker som egentligen är oviktiga. 

Ett stycke i boken som fastnade i mitt minne är när mamman träffar en kvinna som visar upp en bild på sig själv med orden ”det ser ut som om jag har fått cellgiftsbehandling på den här bilden”. Hon är inte nöjd med sitt utseende på bilden och hennes klumpiga och ogenomtänkta kommentar hugger i mamman. I sina tankar tänker hon att ”det vackraste ansikte jag någonsin har sett satt på en person som har fått cellgiftsbehandling”. Som sagt, man får perspektiv.