Kategoriarkiv: Böcker

Esperanzas dotter av María Amparo Escandón

Publicerad den av
Svara

Den här boken är lite udda och speciell och man höjer ögonbrynen i förvåning flera gånger under läsningen. Eller vad sägs om följande handling:

Esperanzas tonåriga dotter Blanca dör i en mystisk virussjukdom. Hon ligger på sjukhus efter en lättare operation och när Esperanza kommer dit på besök meddelar de att Blanca dött hastigt utan förvarning. Eftersom det enligt läkarna rör sig om ett aggressivt virus får Esperanza inte ens se kroppen. Efter ett tag får Esperanza en uppenbarelse av ett helgon i sin flottiga ugn (!) som säger att Blanca inte är död. Esperanza får för sig att läkarna ljugit för henne och att de har sålt Blanca till någon bordell. Hon ger sig av genom Mexiko för att leta reda på sin dotter och för att hitta henne får hon själv ta jobb på bordeller.

Det låter självklart fruktansvärt, men det konstiga är att det här är en komedi, eller som en fars. Det är oerhört roligt och karaktärerna är härliga stereotyper och precis vad man förväntar sig av en person i dess ställning. Kan man lite spanska är också boken ännu roligare eftersom karaktärerna har symboliska namn som visar hur och vad de är. Esperanza betyder tex hopp, sen finns Flaca (mager) Angel (ängel), Soledad (ensamhet) osv.

Det är svårt att gå in för mycket på den här boken eftersom man lätt avslöjar för mycket. Den är i alla fall väldigt rolig och läsvärd och jag tycker att den skiljer sig från det som jag brukar läsa. Den är som en frisk fläkt och har glimten i ögat. Den har några år på nacken nu (1999) och jag kunde inte hitta det svenska bokomslaget på bild. På baksidan står det beskrivet att det är ”en magisk berättelse om kärleken mellan mor och dotter – och mellan man och kvinna”.
Det har gjorts en filmatisering av boken, Santitos, som jag inte har sett. Den skulle vara intressant att se nu när man har läst boken. Boken kan jag rekommendera vidare i alla fall. Filmen får jag återkomma om, ifall jag nu hittar den och kan se den.

Bokfemman vecka 7

Publicerad den av
29

Bättre sent än aldrig heter det ju… Jag får be om ursäkt för förseningen. Som sagt, mucho viktigt möte igår som tog upp mina tankar större delen av dagen. Allt gick i alla fall superbra så nu kan jag fokusera på att leverera den kära Bokfemman i stället.

Och det har tagit tid att skriva den här veckans Bokfemma eftersom min internetuppkoppling strular och bara stängs av hela tiden. Jag hatar Tele 2…

Jag skrev ju igår att det skulle bli ett lite svårare ämne, men det beror egentligen på intresse, om man läser sånt här eller inte. För min egen del var det svårt eftersom jag egentligen vill fylla min lista med en enda författare, en man vars verk jag avgudar och har totaldille på. Jag bryr mig inte om det verkligen är han som har skrivit verken eller om det är flera stycken. Bra är de och mina favoriter är de både för det fantastiska språket och för innehållet.

Vem mannen är? Shakespeare…

Och nu vet ni ju veckans tema då! Pjäser. Och som vanligt tolkar ni temat hur ni vill. De bästa, mest intressanta, konstigaste, mest sevärda, mest läsvärda osv. Ni kommer säkert på andra varianter. För min egen del blir det mest läsvärda eftersom jag hellre läser än ser pjäser. Eller så är det så att jag helt enkelt inte har fått den där magiska upplevelsen på en teater än.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

  • Much Ado About Nothing av William Shakespeare. Min absoluta favorit av alla. Så otroligt härlig, kvick dialog och humor. Jag är även förälskad i filmatiseringen av Kenneth Branagh där han själv spelar tillsammans med bl.a. Emma Thompson, Robert Sean Leonard, Keanu Reeves, Denzel Washington m.fl. Helt underbar!
  • Romeo and Juliet av William Shakespeare. Jag behöver väl knappast motivera?
  • Twelfth Night av William Shakespeare. Här är det framför allt handligen som jag gillar. Härliga förväxlingar och så där väldigt typiskt för Shakespeare där karaktärerna ofta misstar sig och detta sedan får stora konsekvenser.
  • Ett dockhem av Henrik Ibsen. En kompis och jag fick i uppgift att göra ett arbete om Ibsen under gymnasiet och det var då jag fick upp ögonen för just Ett dockhem. Extra bra blir pjäsen just för att Strindberg sedan skrev en motpjäs till den. Jag fascinerades av att en teaterpjäs kunde väcka så mycket uppståndelse.

  • The Glass Menagerie av Tennessee Williams. Att så mycket handling och symbolism kan rymmas i en så kort och enkel handling med så få karaktärer. Jag älskar verk där man kan diskutera symbolism och handling i evigheter efteråt. När man sedan läser dem igen är det som att läsa en helt ny berättelse.

Egentligen borde listan bestå av en massa gamla grekiska dramer också, men istället för att glömma de bästa får alla vara bubblare här nedanför. Ingen nämnd ingen glömd.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av pjäser?

Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo

Publicerad den av
2

Shani Mootoo är svår att placera ett urspung på. Hon är född på Irland, uppvuxen i Trinidad och delar numera sin tid mellan Vancouver och New York. Hennes rötter speglas i den här boken – Hon simmade i havet vid Guanagaspar som utspelar sig dels på en fiktiv karibisk ö och dels i Kanada.

Bokens huvudpersoner är Harry och Rose. Harrys mamma jobbar som tvätterska och strykerska hos Roses mamma. Barnen växer upp tillsammans och skapar starka band. Men så får Harrys mamma sparken och barnen skiljs åt och först då inser Harry att de kommer från två helt skilda världar och att han i allas ögon alltid kommer att vara sonen till en anställd. Under åren som går ses de bara vid enstaka tillfällen men Harrys hjärta kan aldrig glömma henne. I vuxen ålder flyr Harry till Kanada pga de rasmotsättningar som uppkommer på Guanagaspar. Rose gifter sig och bor kvar på ön. När hon så småningom kommer till Kanada på besök träffar hon även Harry igen och de båda inleder ett förhållande bakom ryggen på hennes man.

Det här är verkligen en helt fantastisk bok. Miljöbeskrivningarna är underbara och det känns nästan som om man befinner sig på ön tillsammans med karaktärerna. Extra häftigt är det när de sitter och dricker vin och hela smaken målas upp så perfekt att man nästan kan känna smaken i munnen när man läser. Eller vad sägs om följande vinsamtal mellan Harry och hans vän Kay:
”Guava”, säger han, ”guava på ett horisontellt plan och nästan vertikalt svävande ovanför en ton av cashewfrön. Eller snarare känner jag en lukt av cashewfrön. Om du förstår vad jag menar.”
” Ja, jag vet inte hur guava luktar, men om det här luktar guava, då måste jag hitta en flaska guavadoftande cologne. Och cashewfrön? Menar du ett enda eller en näve?”
” Mer än ett men inte riktigt en näve.”

Boken är indelad i tre delar där första och sista delen utpselas i nutid medan mittendelen berättar bakgrunden till deras förhållande och hur det var när de var små. Det är en nog en bok som skulle vara intressant att läsa på originalspråket eftersom en hel del av karaktärerna talar med det där speciella karibiska uttalet. Det blir lite fånigt med svenska då och när jag läser kommer jag på mig själv med att försöka översätta till engelska för att få en bild av hur det låtit då. Originalets titel He Drown She in the Sea säger en del om hur det skulle ha låtit.

Som sagt, det är en underbar bok både språkligt och innehållsmässigt och jag måste lägga hennes första bok Kaktusen blommar om natten på min att-läsa-lista. Jag är ruskigt nyfiken på om den är lika bra som den här.

I väntan på en ängel av Helon Habila

Publicerad den av
Svara

Helon Habila är från Nigeria och det är också där hans bok utspelar sig, under 1990-talet. Det är hans debutroman och med den vann han Caine Prize for African Writing 2001.

Bokens huvudperson är Lomba, en journalist med författardrömmar. Han vill inte bli inblandad i politiken, men som hans chefredaktör James säger när han söker anställning: ”I det här landet är till och med luften vi andas politik”. James tar också död på hans författardrömmar när han säger att det inte är någon idé att skriva en bok. Ingen kommer att ge ut den eftersom folk är för fattiga för att köpa den, inte kan läsa eller för upptagna med att hålla sig undan polisen och armén.

Senare hamnar också Lomba i fängelse, vilket skildras redan i bokens första kapitel. Där är det förbjudet att skriva, men han lyckas ändå föra dagbok i smyg. När han blir påkommen blir han tvingad att skriva kärleksdikter åt fängelsedirektören som sedan ger dem till sin älskade. Lomba skriver in små sos i sina dikter för att be om hjälp och så småningom kommer direktörens fästmö på det och ber att få träffa honom.

Boken är indelad så att olika personer ger sin skildring i egna kapitel. På baksidan av boken står det att varje sådant kapitel är som en novell i sig själv. Och det är ett problem i mitt tycke. Jag tappar tråden ibland och måste fundera på vad som händer och vem det är som nu berättar. Fokus skiftar för mycket och det känns lite rörigt. Innehållsmässigt är det starkt. Demonstrationer och brutalitet är vardag för dessa människor.

Helon Habilas avsikt med boken var ”att fånga stämningen under de åren: förtvivlan, frenesin och det envisa hoppet, men framför allt den syrelösa, fängelseliknande anda som var karekteristisk för de åren.” Och det har han lyckats med. Även om boken kändes något rörig pga upplägget tyckte jag att den var läsvärd och lärorik. Trots att det är mycket våld och brutalitet finns det också hopp, kärlek, vänskap och liv i boken.

Fånge i Teheran av Marina Nemat

Publicerad den av
3

Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.

Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.

I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?

Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!

Bokfemman vecka 6

Publicerad den av
53

Den här veckans Bokfemma är återigen inspirerad från filmens värld, eller rättare sagt tv:ns värld. Just nu följer jag nog bara en enda serie på tv och det är Brothers and Sisters på kanal 5. Alla andra serier är just nu i väntan på en ny säsong. Det fick mig att fundera över det här med bokserier. Det finns ju en hel del sådana och de påminner just om tv-serier. Man lär känna karaktärerna och miljön och de blir nästan som ens vänner. Vänner man vill träffa om och om igen. Så fort en ny bok i serien kommer ut vill man läsa den för att få veta vad som har hänt med ens vänner.

Temat för Bokfemman kommer alltså vara serier den här veckan. Som vanligt får ni tolka fritt som ni vill och känner. Själv inser jag att jag inte läser/har läst så många serier. Eller är det bara minnet som är dåligt? Jag läste fler serier när jag var yngre. Vad beror det på? Är det så att just barn-/ungdomsböcker oftare är serier eller har jag helt enkelt inte fastnat för någon serie i vuxen ålder? Jag kanske är mer kräsen nu? Men det finns en del serier som direkt kommer upp i tankarna när jag tänker på ordet bokserier.

Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.

  • Harry Potter av J.K. Rowling. Det känns så himla typiskt att så fort jag tänkte efter vilka serier jag gillat bäst, då var det en massa barn-/ungdomsböcker som dök upp. Men, men, Harry Potter hade fått vara med i vilket fall. För den är faktiskt enormt bra och så väldans saknad. Harry och hans vänner känns definitivt som mina vänner också. Efter 7 böcker känns det som om man känner dem rätt väl.

  • Gömda osv av Liza Marklund/Mia Eriksson. Det kanske egentligen inte kan klassas som en serie, men det är ju fri tolkning som gäller för Bokfemman så jag bestämmer mig helt enkelt för att ha med den här. Jag har läst alla delarna eftersom det kändes som ett måste att få veta hur det gick för Mia och hennes familj. De fastnade verkligen i tankarna hos mig och det hade varit en omöjlighet att inte läsa alla delarna.

  • Systrar i jeans av Ann Brashares. Jag älskar verkligen den här serien. Vänskapen är så stark mellan tjejerna och samtidigt är allt annat väldigt vanligt och normalt. Det är skönt med såna böcker, som kan skildra vardagen på något vis och som inte är så överdrivna som en del berättelser kan vara. Det är så här livet är liksom.

  • Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson. Så fort jag tänker på serier så tänker jag på den här. Jag älskade Pysen och allt som hände honom (han är en häst för er som inte vet). Jag läste hela serien minst en miljon gånger och det var som att läsa för första gången ändå. Åh vad jag kan sakna den känslan och den totala inlevelsen man hade i böckerna då.

  • Skumtimmen av Johan Theorin. Ja, jag vet. Nu fuskar jag. Det här är ju del ett och de andra tre delarna har inte ens kommit ut än. Men jag vill ha med den för det var första gången på länge som jag kände att jag gärna skulle vilja följa en serie. Jag vill träffa Gerloff igen och jag vill leva mig in i Ölands miljö. Det här är en serie som jag kommer att följa och det är första gången jag läser något som liknar en deckare och vill läsa mer. Det är ett bra betyg för att komma från mig så den har en självklar plats på listan.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av bokserier?

*Malin* i pressen

Publicerad den av
11

Japp, så var man i pressen då. Förra veckan blev jag intervjuad av Kommunalarbetaren om det här med bokbloggande och Bokfemman. Tidningen kommer ut nu i veckan men redan nu kan man läsa artikeln på nätet.

Vad töntigt det känns när man läser vad man själv har sagt… Ja, men sååå sa jag ju inte. Jag har blivit intervjuad förr, i helt andra sammanhang, och varje gång känns det nästan som om man står utanför och tittar in på någon annan. Det känns inte alls som en själv när man läser det i tryck. Det måste vara supersvårt att intervjua någon och få med allt som sagts helt korrekt.

Men vad tycker ni – varför bokbloggar just du? Eller varför läser du andras bokbloggar?

Och jag kan svara på frågan hon ställer i slutet: Hur hinner de läsa allt de skriver om? Svar: det är ju bara att försumma sin man! Han är rätt trött på mitt läsande och bloggande vid det här laget. Ibland får jag faktiskt skippa både blogg och läsning helt några dagar och bara umgås med min man. Det är inte lätt vara bloggänkling… eller läsänkling heller för den delen…

If You Could See Me Now av Cecelia Ahern

Publicerad den av
2

Det här är den tredje boken av Cecelia Ahern som jag läser. Hennes första böcker är P.S Jag älskar dig (som går på bio nu) och Där regnbågen slutar. Hon har även kommit ut med en fjärde bok: A Place Called Here som jag inte har läst än, men som jag ska beställa.

If You Could See Me Now handlar om 6-årige Luke och hans moster Elisabeth. Hon tar hand om honom eftersom hans mamma Saoirse inte ens kan ta hand om sig själv. En dag får Luke en ny vän; Ivan. Problemet är bara att han är osynlig. Snart får även Elisabeth en ny vän som också heter Ivan och det verkar som Lukes osynliga vän då försvinner. Han kanske bara baserade sin osynlige vän på hennes Ivan? Ivan lär henne att släppa sitt oklanderligt perfekta liv där inget får rubbas och han lär henne att leva och skratta. Men det konstiga är att hon inte vet något om honom, inte varifrån han är, var han bor eller vad han arbetar med. Och så fort hon försöker presentera Ivan för någon verkar alla tycka att hon är konstig. Det är bara Luke som förstår henne och tar Ivan på allvar. Vem är han egentligen? Och varför kan ingen mer än hon och Luke se honom?

Det här är verkligen en mysig bok. Även om den kanske låter rätt banal till handlingen finns det också mycket djup i den och man får sig många tankeställare om vad som är viktigt i livet. En perfekt feel good-bok. Cecelia Ahern är en författare som jag kommer att fortsätta följa och läsa. Den kommer dessutom på film med Hugh Jackman, men det finns inget releasedatum än.

Och en annan sak – hur kommer det sig att utländska pocket alltid har så mycket finare omslag än svenska pocket? De har ofta härliga, roliga omslag med utbuktande bokstäver. Bara själva omslaget i sig är en upplevelse. Jag älskar omslaget till den här boken. Man blir liksom glad redan där, innan man ens börjat läsa.

Bokfemman vecka 5

Publicerad den av
46

Den här veckans Bokfemma kan kanske bli svår för en del, beroende på vilka intressen man har. Däremot är det ett ämne som ligger mig själv väldigt varmt om hjärtat. För min egen del ligger läsning och film lika nära till hands. Jag älskar att läsa men jag älskar också att se på film och jag ser helt klart fler filmer än jag läser böcker. Sen kan jag inte skriva om alla filmer här på bloggen för det skulle bli för mycket tycker jag. Film är lite mer privat för mig av någon anledning. Jag håller hellre tankarna inom mig där.

Temat för den här veckan kommer alltså att vara film, eller rättare sagt filmatiseringar. När man läser en bok fångas man av beskrivningarna och målar upp en inre bild av både karaktärer och miljö. Om (eller när) boken sedan filmatiseras kan det bli krockar. Antingen lyckas de fånga känslan av boken som man själv fick genom läsningen eller blir det precis tvärtom. Man känner inte ens igen boken i filmen.

I flera fall har filmerna bara förstärkt intrycket av boken för min del. Vissa förändringar får man kanske leva med. Allt kan inte finnas med från boken. Men det är själva känslan från boken som är det absolut viktigaste att fånga. Personligen har jag några favoriter där jag känner att boken och filmen hör ihop som ett. Och det är just dessa böcker/filmer vi ska resonera kring den här veckan.

Om du behöver hjälp att komma ihåg vilka filmer som blivit böcker kan du titta in på Based on the Book där du kan välja att leta via filmens eller bokens namn.

Veckans tema är filmatiseringar. Nämn dina fem favoriter av filmatiseringar av böcker.

  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Japp. Ytterligare en gång på listan! Men nu pratar jag alltså inte om den senaste versionen för den vägrar jag se. Det ska vara den förra filmatiseringen som gjordes som en serie i 2 delar med den absolutely gorgeous Colin Firth som Mr. Darcy. Allt annat går bort! En fantastisk filmatisering som verkligen fångat bokens charm och humor. Skådespelarna är perfekta i sina roller.

  • About a Boy av Nick Hornby. Jag tror faktiskt att jag såg filmen först och sen blev så kär att jag var tvungen att läsa boken. Och så lånade jag ut boken till någon men har inte fått tillbaka den. Jag kommer inte ihåg vem som lånade den heller. Jag kan förstå att denna någon behöll boken för den är helt underbar och filmatiseringen likaså. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen och jag brukar visa den i skolan varje år. Den är bara så charmig och rolig. Me love!

  • Message in a Bottle av Nicholas Sparks. Jag läste boken och grät floder och när filmen kom tvekade jag. Skulle de lyckas förmedla den starka känsla som boken gett mig? Svaret blev ja utan att tveka. Kevin Costner, Robin Wright Penn och Paul Newman gör alla tre sitt för att få fram stämningen. Det är så starkt och så sorgligt och jag gråter floder även till filmen.

  • The Horse Whisperer av Nicholas Evans. När boken kom blev den snabbt en av mina absoluta favoritböcker. Jag grät mig igenom första delen och avslutade boken på samma sätt. Jag var dönervös inför filmen. Tänk om de skulle paja en av mina största läsupplevelser? Men med Robert Redford, Kristin Scott Thomas och Scarlett Johansson i rollerna kunde det inte gå fel. De ändrade förvisso slutet så det blev lite sämre, men det kan jag bortse från eftersom de lyckades med allt annat. Det är en storslagen film som berör och griper tag, precis som boken gjorde.

  • The Silence of the Lambs av Thomas Harris. Tyvärr är det bara den första filmen som är en bra filmatisering. I övrigt tycker jag böckerna är mycket bättre än filmerna. Men del ett med Jodie Foster och Anthony Hopkins är så äckligt spännande och tom bättre än boken ibland. Första gången jag såg filmen var jag ensam hemma och var tvungen att stänga av ljudet ibland för att klara av att se den. Ett mästerverk.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av filmatiseringar av böcker?

Jag valde att fokusera på själva stämningen i böckerna och hur väl de lyckats förmedla den i filmatiseringen. Man kan ju också välja att se det från andra håll: enbart karaktärerna, miljön eller själva storyn. Valet är fritt! I efterhand kan jag konstatera att de fyra första filmerna också tillhör mina absoluta favoritfilmer oasvett om de är baserade på bok eller inte. Det kanske är så att de allra bästa filmerna faktiskt är baserade på böcker? Och det är väl därför i stort sett alla bästsäljande böcker så småningom blir film, mer eller mindre bra sådana…

Bitterfittan av Maria Sveland

Publicerad den av
13

Överallt där jag har läst om den här boken har det varit positiva omdömen. Alla lovordar den och säger att den är tankeväckande. Och fast att jag hade på känn att det här inte är min typ av bok, gick jag och köpte den igår.

Jag lär mig aldrig. Jag borde veta att jag ska lita på mina instinkter. För jag hade rätt i mina första tankar. Jag gillar inte den här boken alls. Den får mig bara att bli deppig eftersom huvudpersonen är så gnällig och bitter hela boken igenom. Och eftersom det enligt den här boken inte finns lyckliga par vill jag bara tala om att här har du ett! Jag är gift och lycklig. Det känns nästan som om jag borde skämmas över att jag känner så, enligt den här boken. Och det känns som om man måste avguda den här boken om man är kvinna. Jag gör visst bara allting fel. 🙂

Den här boken får mig att vilja spendera hela dagen med min man och bästa vän. Så, bort med den här deppboken nu. Nu tänker jag tillbringa resten av dagen med ett leende på läpparna och nu ska jag skriva 2 inlägg på bloggen om roliga, glädjande saker!

Bokfemman vecka 4

Publicerad den av
46

Förra veckans Bokfemma måste ha varit rekord i antal deltagare! Härligt att ni var så sugna på att köra igång igen efter uppehållet.

Inför veckans tema hade jag lite huvudbry. Jag har flera teman liggande på lager, men jag hittade inget som jag kände lockade. Men så när jag stod och mockade i stallet igår, där de bästa idéerna alltid kommer, slog det mig vilket ämne vi skulle ha den här veckan. Ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat och som är anledningen till att jag älskar att läsa. Och att jag inte har haft det innan är ju snudd på skandal. Fy skäms på mig!

Berättelser och intriger i all ära, men det som är främsta anledningen till mitt bokmaleri är just – skriften. En bok kan ha hur bra story som helst men blir ändå inte min favorit om inte språket är med. Och tvärtom för den delen. Om språket är så där sprudlande levande kan det få mig totalt på fall, även om storyn i sig är svag. Värst var det när jag var yngre. Då satt jag med penna och papper i handen när jag läste och fyllde flera sidor med citat ur böckerna jag läste. Sedan var det bara att gå tillbaka och läsa dessa citat och låta språket flöda fram. Jaja, lite töntigt, jag vet. 🙂

Veckans tema är, som ni kanske har listat ut, språk. Men som vanligt tänkte jag att ni får tolka temat lite hur ni vill. Jag själv kommer att välja 5 böcker där språket har fått mig på fall. Man kan ju välja författare också. Eller helt enkelt andra språk. Ibland kan ju läsning på bokens orginalspråk vara en upplevelse. Eller varför inte välja böcker om språk? Och om man inte vill hylla böcker kan man ju istället dissa och välja de 5 sämsta. Din Bokfemma – du bestämmer.

Temat för veckans Bokfemma är språk. Nämn 5 böcker med ledordet språk.

  • Pride and Prejudice av Jane Austen. Äntligen får jag ha med den här boken på Bokfemman igen! Den här boken ska man läsa på engelska förstås så den får vara med den här veckan dels för Austens fantastiska, humoristiska och fängslande språk, men också för det engelska språket i sig.

  • Onåd av J. M. Coetzee. Jag är egentligen en sucker för lite mer poetiskt språk, men den här boken fick mig att tänka om. Klockrent, utan krusiduller lyckades han fånga mitt intresse. Inte ett ord för mycket någonstans.

  • I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. En gång hörde jag någon beskriva Johannas språk som ”rinnande vatten”. Och det är verkligen på pricken. Johanna fixar att vara rolig, trovärdig och fängslande på en och samma gång. Hon har ett unikt och träffsäkert språk som är väldigt typiskt just för henne. Det märks också i hennes krönikor, som hon tyvärr har slutat skriva. Och det roliga är att när jag läser hennes texter kan jag både se och höra henne. Det är verkligen så hon, på något sätt.

  • Norwegian Wood av Haruki Murakami. En ny kärlek från min sida. Så vackert språk och det är nästan så jag skulle ta och lära mig japanska bara för att kunna läsa boken på dess ursprungliga språk. Om det är så här vackert på svenska – vad är det då inte i orginalspråket?

  • Romeo and Juliet av William Shakespeare. Eller vad som helst av Shakespeare. Den här kanske skulle stå först egentligen, men, men. Om man inte fascineras av dessa pjäser och deras ordvitsar och charm vet jag inte vad man ska göra. Det blir inte bättre så här i mitt tycke.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker för ordet språk?

Norwegian Wood av Haruki Murakami

Publicerad den av
4

Det är lika bra att jag säger det på en gång. Det tog mig bara en sida att bli kär i den här boken. Språket är så bländande vackert att jag har lust att ta fram en anteckningsbok och fylla med citat ur boken. Så gjorde jag nämligen alltid förr när jag läste. Jag fyllde sida upp och sida ner med citat från böcker jag läste och sedan kunde jag gå tillbaka och läsa dessa citat och känna känslan man hade när man läste boken. Nu kom alltså lusten att göra det igen, men vem sjutton har tid med sånt nu för tiden?

Toru Watanabe pluggar på universitet i Tokyo när han åter tar upp bekantskapen med Naoko, som var hans bästa väns flickvän. De drev isär när vännen tog sitt liv. Mellan dem växer kärleken fram men helt plöstligt försvinner hon ur hans liv igen och när hon efter en tid hör av sig igen via brev berättar hon att hon är intagen på ett vårdhem för psykiskt sjuka. Samtidigt lär Toru känna en kurskamrat, Midori, som han först blir god vän med. Efter ett tag växer dock djupare käsnlor fram mellan dem och han slits mellan de två kärlekarna i sitt liv.

Jag har redan nämnt att språket är vackert och fängslande och tom karaktärerna själva i boken kommenterar att Toru använder ett väldigt vackert och speciellt språk när han talar. Handlingen utspelas i Japan, sent sextiotal och det är intressant att följa händelserna och miljöskildringarna. Jag har aldrig varit där, eller ens i Asien, men skulle väldigt gärna vilja åka dit. Det är många saker i boken, både kultur och miljö, som lockar till ett besök.
Även om jag hade kunnat skippa vissa skildringar i boken tycker jag att det är intressant läsning. Jag vet att jag har läst mycket om den här boken på flera bokbloggar och att det är tack vare dessa tips som jag gick och lånade boken. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vilka bokbloggar just nu. Tack ni som har tipsat om den här boken i alla fall! Det var väl spenderad tid, definitivt.

Jag önskar av Deborah Ellis

Publicerad den av
3

Det här är ingen bok man kan recensera. Jag kan bara berätta vad den handlar om och uppmana er att läsa den. Jag önskar – palestinska och israeliska barn berättar av Deborah Ellis. En bok där Ellis har intervjuat barn i olika åldrar om sin syn på livet och deras tankar och önskningar inför framtiden. Boken inleds med en lista på de 429 barn under arton år som dödades mellan 2000-2003. Och när man ser alla dessa namn uppradade efter varandra kanske man kan förstå lite mer vad det handlar om. Hur de har det.

Boken är alltså uppdelad i olika berättelser av barnen som inleds med lite kort fakta.

Mona 11 år säger så här: ”Jag vill bara gå till skolan. Jag vill inte spränga någonting. Soldaterna ser mig inte som ett barn, de ser mig som en fiende. Jag tycker inte om dem, men jag är inte deras fiende. Jag vill bara gå till skolan.”

Och senare får hon höra hur det är i Kanada och kommenterar det så här: ” En hjälparbetare som kom hit från Kanada för att undervisa oss berättade för mig att det inte finns några gränsstationer i Kanada. Människorna som bor där kan ge sig iväg vart de vill, och de kan bara gå och gå och gå, utan att bli stoppade av soldater som ställer en massa frågor och hindrar dem från att gå vart de vill. Det måste vara jättekul. Jag skulle vilja kunna göra så en dag, bara gå och gå och gå.”

Att läsa deras berättelser får en att se sitt eget liv med andra ögon. Bli lite mer tacksam över det man har och den frihet man tar för given. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 3

Publicerad den av
50

Välkomna tillbaka! Nytt år, nya Bokfemmor. Hoppas ni är laddade och redo och har läst mycket under helgerna.

Jag tänkte att vi skulle mjukstarta lite lätt med ett enkelt tema. Eftersom det har varit många storhelger och en del har varit långlediga så har ni säkert hunnit läsa en hel del. Kanske har ni tom fått en massa nya böcker i julklapp? Veckans tema kommer att handla lite om det som nyss har varit men ni ska få möjlighet att tolka som ni vill.

Temat för veckans Bokfemma är senaste. Det kan vara senaste böckerna ni har läst (eller lyssnat på), senaste böckerna ni har fått eller gett bort, eller senaste böckerna ni har påbörjat. Eller senaste böckerna som ni lagt beställning på, lagt till i att-läsa-listan osv. Ni väljer själva hur ni lägger upp det.
Veckans tema för Bokfemman är ”senaste”. Nämn din topp 5 som baseras på ordet senaste.

  • Beatriz och himlakropparna av María Etxebarria. Det här är den absolut senaste boken som jag har haft framför näsan. Och den är inte färdigläst än så jag kan inte riktigt ge något omdöme. Den känns bra än så länge men lite främmande eftersom den handlar mycket om droger och det är ett område som jag verkligen aldrig har tagit del av själv.

  • Ödets dotter av Isabel Allende. Än så länge har jag bara hunnit påbörja den så jag kan inte säga vad jag tycker om den. Jag älskade Andarnas hus av Allende när jag läste den för många år sen. Av någon anledning har det inte blivit fler böcker av henne sen, kanske har jag varit rädd att förstöra mitt första intryck.

  • Jag önskar av Deborah Ellis. En bok där israeliska och palestinska barn berättar om sina liv i form av korta noveller, utifrån intervjuer som Deborah Ellis gjort med dem. Hemsk läsning, men samtidigt nyttigt.

  • The Breadwinner av Deborah Ellis. Om en liten flicka i Afghanistan som klipper av sig sitt hår och utger sig för att vara pojke så hon kan försörja sin familj. Mycket gripande.

  • Volleyboll för massajer av Javier Salinas. En ungdomsbok om skilsmässa och hur det påverkar barnen, sett utifrån barnets eget perspektiv. Trots det djupa ämnet väldigt rolig också eftersom huvudpersonen är en väldigt kul kille med många träffande kommentarer om omgivningen.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av senaste?