En bok som bara består av brev, hur intressant kan det vara egentligen? Mycket intressant, skulle det visa sig. Jag som brukar tycka att brev i böcker är tråkigt och stoppar upp drivet, läste den här boken med stor behållning. 

Boken består som sagt helt och hållet av brev, skrivna av eller till den nu 73-åriga Sybil Van Antwerp. Hon skriver brev varje dag, till familj och vänner men också till favoritförfattare och andra. Det finns också ett icke skickat brev till en okänd mottagare, det svåraste brevet av dem alla att skriva.

Genom breven får vi lära känna Sybil och människorna omkring henne. Hon har gått igenom en hel del svårigheter i livet och jag blev så berörd av hennes livsöde. Till en början framstod hon som en rätt hård och sluten person, men allt eftersom jag lärde känna henne insåg jag att hon byggt upp murar för att skydda sig. 

Jag bokcirklade om den här boken med vänner och det är en väldigt bra bok att samtala kring. Vi pratade både om upplägget i form av brev, men också vissa saker som framkom i breven och Sybils reaktion på dem. Som läsare håller man inte alltid med om Sybils val, och hon är inte alltid sympatisk, men det gör boken bara bättre. Det är en annorlunda, originell och tänkvärd bok om livsval, hemligheter och förlåtelse som både berör och griper tag. Sybil är en karaktär som stannar kvar i tankarna.

Jag kan förstå att den här boken vann årets Women’s Prize for Fiction. Vill verkligen varmt rekommendera att läsa!